Förskolestart

Vid den här tiden på året börjar många ettåringar förskolan. Och jag ser hur deras föräldrar peppas av andra föräldrar med ord som att det är jobbigast för föräldrarna, barnet kommer ha det så bra osv. Och ja, i den bästa av världar är det värst för föräldrarna.

Men även om det är självklart att förskolan ska finnas, för att föräldrar som vill och behöver jobba ska kunna göra det, så behöver man inte låtsas som om det är världens bästa plats för ettåringar.

Många förskolor är bra, att skola in Arve var en lek i jämförelse med när Juni skulle börja. Han hade en trygg famn vid lämning och även om det under en period var struligt med många olika vikarier så fanns det alltid personal han hade hunnit knyta an till på plats.

Men på Junis första avdelning var det 17 barn i åldern 1-2 år. Det fanns tre pedagoger, varav en var på väg att bli sjukskriven. Juni fick ofta ha sin vagn inomhus eftersom det var en trygg plats för henne, när ingen vuxen hade möjlighet att ge henne närhet och trygghet. Hon åt inget vid lunchen. Drack ett glas mjölk, åt kanske några makaroner. Var mycket orolig och/eller ledsen vid varje lämning och ibland fick jag lämna henne i famnen till en pedagog med ryggskott. Det var en tredagars-inskolning, utan erbjudande om att förlänga. När sju nya barn ska in i verksamheten finns det inte utrymme att dra ut på det, och det är svårt att ge varje barn en särskild pedagog att knyta an till.

Den där tanken om att små barn mår bra av att vara i förskola, att allt är naturligt och det är värst för föräldern, var ganska dålig för mig. För idag fattar jag inte varför jag inte pratade med förskolechefen, med lokala politiker. Om hur orimligt det är att vara tre vuxna på 17 så små barn, som alla behöver hjälp att ta på kläder, med blöjor, med maten. Vilken arbetsmiljö!

#pressatläge

Om hur slitigt det kan vara i förskolan vittnar förskoleupproret #pressatläge, där pedagoger berättar om stora barngrupper med få vuxna. Och hur de inte hinner trösta, byta blöjor eller själva gå på toa. Här finns massor av berättelser. 

Jag älskar den romantiserade bilden av förskolan, blir rörd av små knattar med färgglada västar på promenad, av engagerade pedagoger och roliga dagar. Förskolan är så fin och så viktig.

Men vi måste våga ställa krav på att det är en trygg och bra plats, för våra barn och för de vuxna som sliter med att ge våra ungar fina dagar.

För det är inte alltid det är värst för föräldrarna.

23 reaktioner på ”Förskolestart”

  1. Åh vad ledsamt att höra. Känns som vi haft löjlig tur som hittat en lugn och trygg förskola med stabil personal och rimliga grupper.

    Sen att båda barnen har grav separationsångest och gråter och skriker varje lämning är en annan sak 😭

    Tur man kan stanna och tjuvlyssna utanför dörren!

    1. Ja, vi hade också sån tur efter att vi flyttat till Stockholm. Nuvarande är SUPERBRA verkligen.

      Separationsångest är såklart ändå jobbigt! Men där kan man ju ringa och ofta få ett bra svar senare på dagen.

      Kram!

  2. Ivans förskola är ju också ålderssegregerad. Dvs 13 ettåringar på tre pedagoger vid inskolning. Var fruktansvärt heartbreaking för både honom och mig och evt lider han fortfarande sviterna av det, men vill ändå säga att nu som fyraåring är det så jäkla fint att gå i en åldersjämn grupp. Alla övningar är anpassade för just hans ålder, alla ungarna resonerar och argumenterar på samma sätt, osv. Men ja. Bättre villkor för förskolepersonal är en så viktig fråga. Typ en av mina tre viktigare i valet som kommer, näst miljö och jämställdhet.

    1. Men JA, på Arves förskola får femåringarna flytta upp till en egen avdelning och de verkar ha så kul så fattar verkligen det.

      Tycker det är ganska smart upplägg att 1-4 går för sig själva (tre- och fyraåringar är mer självgående, ett- och tvååringar kan få extra stöd) och femåringarna får utvecklas och förbereder sig inför förskoleklass.

      1. Vår förskola har en speciell, och bland småbarnen mytomspunnen, klubb för femåringarna. De går med de mindre barnen (3-5) men en gång i veckan träffas alla stora och har hemliga storbarnsaker för sig. Mycket uppskattat och femåringen har längtat sedan han var tre…

  3. Hear hear! Ångrar verkligen att jag skolade in min unge vid 1,5 års ålder. Vi var rädda att inte få plats på ”vår” förskola om vi väntade men det hade vi lätt fått. Hon trivdes men lämningarna var till och från hemska. Jag bedömer att hon var redo vid cirka 2,5 års ålder. Önskar vi hade väntat till hon var iaf 2 år. Skall försöka greja det med lilla ungen om det verkar passa den.

    Vi har, mot personalens önskemål, dragit ut på inskolningen samt stannat kvar länge vid lämningar och det kan jag verkligen rekommendera folk att testa om de tror det skulle funka för dem och barnet. Vet att det inte alla är bra för alla men det gjorde susen för oss och vårt blyga barn.

  4. Jag är förskollärare som jobbat 10 år i förskola, oftast med 1-3 åringar. Jag älskar mitt jobb, egentligen. Jag gör verkligen det! Men arbetsbelastningen är helt orimlig och ohälsosam. Det är inte hälsosamt att aldrig räcka till för alla barn, att jämt ha hög puls och nästan tunnelseende vissa stunder på dagen när 30 st 1-3 åringar ska kläs på galonkläder och stövlar, ska äta frukost, lunch och mellanmål, byta blöjor, att ständigt vara närvarande för att förhindra bitningar eller att nån gör illa sig, att bli ljudkänslig pga jobbet så att varje högt ljud skär som en kniv i kroppen och utöver det utvärdera och hela tiden förbättra den pedagogiska verksamheten med de knappa resurser och få personal man har i förskolan.
    Jag har bytt till att jobba i skolan och jag ångrar mig inte en sekund. Jag kommer aldrig mer jobba i förskola. Sätt press på politikerna och lyssna på historierna under pressat läge. Föräldrar får oftast inte veta hur det är utan man håller en god min utåt.

  5. I Australien var det inte mycket till inskolning men vi hade bara råd att ha dagis 2 dagar i veckan där. Som tur var så kunde och ville hans farmor och farfar ta två dagar. Så lyxigt för Charlie och dom som fick en så fin relation.
    Sen vi kom till Sverige har vi kunnat ha korta dagar och lillebror har fått en jätte lång och lugn inskolning med korta veckor och dagar. Vi har ju inte haft 100% sysselsättning så vi har varit fattiga men samtidigt så känns det bra att kunnat erbjuda barnen det.
    Det är svårt att veta vad man kan kräva tycker jag, vad som är ok eller inte.
    Men att kolla hur ens barn reagerar eller verkar trivas får vara min måttstock. Dom är ju verkligen olika. Och ju äldre dom blir desto mer spelar även dynamiken i barngruppen stor roll.
    Inte bara hur många pedagoger per barn.

    1. Ja gud, känns så dumt att klaga över något barnomsorgsrelaterat när man tänker på hur det funkar i många andra länder…

      Fint upplägg det låter som! Håller med om dynamiken i barngruppen.

      1. Nej men jag håller med, vi måste våga kräva vettig omsorg. Ibland känns det nästan som vi känner att vi ska vara tacksamma eftersom vi ju har det så bra? Det kanske är lättare att ställa krav när nåt kostar mycket..

        Höj lönerna och minska grupperna! Vi ska inte vara rädda för att ställa krav.

  6. Men ja! Nu ska jag inte bli alltför politisk här, men kan berätta hur det gick till ändå. Jag skrev en motion/förslag om att även ge fast anställning till barnskötare i vår kommun. De får bara vikarier idag pga att skolförvaltning endast vill anställa utbildade förskollärare. Många kommuner gör så. Och jag fattar det. Men de utbildade finns det ju inte tillräckligt med. Och medan vi väntar får utbildade barnskötare, och även folk som är helt outbildade om barnomsorg, bara vik på vik och det blir kass kontinuitet bland personalen. Visst ska vi ha hög andel utbildade förskollärare, det är ju toppen, men för en 1-2-åring tror jag omsorgsbehovet och tryggheten är viktigare, så kan det pedagogiska försiktigt varvas in för att sedan öka i äldre åldrarna kanske? Och omsorgen och tryggheten är även barnskötare bra på! (Beror ju mycket på person också?)

    Förslaget gick igenom med tillägget att det ska vara upp till varje förskolechef att anställa, men hen är ju anställd på skolförvaltningen och håller väl med dem för att kunna nå sina ”viktiga mål” om att ha HÖG andel utbildade förskollärare. Så i praktiken kommer inget ändras. Men då får man stå för sin kassa personalomsättning också. Men det är synd om barnskötare, där samtliga som gått ut barn och fritid på gymnasiet i princip är tvingade att läsa på högskola direkt.

    Blev dock lite nöjd över Löfvéns sommartal nu där han lovade fast anställning till barnskötare. HA! In your face gubbe från samma parti som var emot mitt förslag med kassa argument och härskartekniker där han låtsades vara oförstående till motionen och missförstå den medvetet. Barnskötare tillhör ju kommunal dessutom så… ja. Så funkar det i kommunpolitiken obalans, man SKA vara emot ett förslag bara för att förslaget kommer från ett annat parti. Hopplöst irriterande!!!

      1. Och DÄR kom förslaget på ny läroplan för förskolan där barnskötarnas roll förtydligas och där det blir tydligt att förskollärarna ansvarar för utbildningen. Ska bli spännande att följa hur man ute i kommunerna tolkar detta framöver.

  7. Som du upplevde med Juni kände jag också med mina tvillingar. De började när de var 15 mån pga jag fattade inte bättre. Trodde det skulle vara så och att jag var överkänslig, man fick ju höra så många såna där råd och alla andra barn bara äääälskar sin förskola. Jag tänker två år senare med ångest på förskolestarten. De verkar ha det bra /ok nu på föris men vad vet man?

  8. Ja! Det här är en SÅ viktig och politisk fråga, som jag kan mala om i evighet och dom har så många bottnar. Att bryta tysthetskulturen är helt avgörande för att saker ska kunna börja hända – det är svårt att som förskollärare börja vittna om att barnen kanske inte alltid har det så bra som de har rätt till – men så viktigt! Lagstifta om max antal barn/grupp och max antal barn/pedagog, det är det enda som verkligen kommer att kunna göra skillnad, tror jag. Fram till dess räknas det godtyckligt kring vad en grupp innebär och vilka vuxna i huset som egentligen är pedagoger o s v så det ser okej ut på pappret. Ganska länge har det varit en ”trend” (iaf i Sthlm där jag jobbar) att skola in barnen direkt när de fyllt ett år, säkert för att många får känslan av att det är så alla andra gör och att det är så det ska vara mtp att de kan börja från det att de fyllt ett år, men nu tycker jag mig se tendens till förskjutning, att allt fler stannar hemma med barnen till de är åtminstone 1,5 år. Vettigt, om en har möjlighet, tänker jag!

  9. Så hemskt att det verkar vara så varierande på olika förskolor, borde ju inte vara ett lotteri det där. Har ett helt annat ämne till ”Fråga Hanna”. Om man ska flytta till villa i Karlstad, vilket område är bäst? Hur är de olika områdena i och runt stan, liksom stämning? Är det ens en bra idé att flytta dit som familj om man inte känner en enda person? Behöver lite input från en infödd! I gengäld kan jag berätta vad som helst du vill veta om Stockholm 🙂

    1. Ja, kom till Karlstad! Jag och min familj flyttade tillbaka till hemstaden Karlstad efter 10 år i Stockholm. Hör av dig om du vill veta vad vi saknar från Stockholm och på vilka sätt vi är nyförälskade i Värmland.

  10. Bra inlägg Hanna! Jag var ju den där pedagogen som var en av tre på 17 1-2åringar och skolade in 12 på en och samma vecka. Fruktansvärt! Höll god min och lågan uppe för föräldrarna för att de skulle känna sig trygga, slet som ett djur för att ge barnen trygghet, hade noll kvar att ge till de egna två blöjbarnen som väntade där hemma. Gick in och slog näven i bordet hos förskolechefen och röt till (typ enda gången jag gjort det på jobbet) att jag ALDRIG skulle vilja skola in mina egna barn under liknande förutsättningar. Efter några veckor landade det i tidernas tryggaste, härligaste barngrupp som ligger mig varmt om hjärtat än idag, men fy tusan för starten de (och vi vuxna) fick!

  11. De närmaste 7 förskolorna här verkar köra 5barn/pedagog för de mindre typ upp till 3år. Ofta 10st och 2pedagoger för de minsta. Lite större 15 barn och 3 pedagoger. 1 förskollärare och 1 barnskötare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.