Här kommer ett oombett råd från mig!

Till föräldrar, huvudsakligen mammor, vars barn ska börja förskolan: om du inte måste gå ned i tid för att ge ditt barn rimligt långa dagar* så fortsätt jobba heltid. Med stor sannolikhet kommer ni ändå ha ganska mycket tid ihop pga alla vabbdagar, några planeringsdagar på föris samt ledighet under jul och nyår och andra röda dagar. Exempel: en kompis barn var på förskolan fyra dagar i november, resten hemma med olika sjukdomar. Det här baseras ju bara på mina erfarenheter, men ettåringar som inte hunnit jobba upp så starkt immunförsvar är ofta hemma en del under vinterhalvåret?

Dessutom:

  • om du lever med en partner: dela lika på vabb
  • om du ändå vill gå ned i tid och din eventuella partner inte går ned lika mycket, se åtminstone till att ni sätter av extra till din pension

*Vad är en rimligt lång dag? Nej men ungefär så lång som barnet fixar, det kan vara fem timmar eller nio beroende på barn. Och om du är ensamstående och behöver jobba heltid är heltid på förskolan en rimlig dag, även om barnet är jättetrött. Pedagogerna är där för att se till att barnet har det bra när du jobbar. 

44 reaktioner på ”Här kommer ett oombett råd från mig!”

  1. Jag och min sambo jobbar 90% var. Barnen är lediga varje onsdag och vi tar varannan. Vi jobbar båda två med produktutveckling och jag får ofta frågan på jobbet varför jag jobbar 90% och inte 100%. De som frågar menar att jag får utföra samma jobb på kortare tid med mindre lön. Rätt eller fel, jag bryr mig inte. Jag gillar att ha vardagstid med barnen.

    1. Jag tycker det låter så himla ultimat att båda jobbar deltid. Tänk en familj där båda jobbar typ… 75%, alla i familjen går iväg tillsammans på morgonen, helt snälla och glada. Kommer hem och har massor av eftermiddag ihop. Mysigt värre!

      1. Jag och min sambo har båda jobbat 75% under 2015 och det har på många sätt varit jättebra. Dock har vi inte jobbat samma tider eftersom jag inte var redo att släppa heldag med barnen. Så varje tisdag har jag och barnen varit lediga och så har jag slutat tidigare på fredagarna. Sambon har däremot jobbat korta dagar 4 dagar i veckan. Det jag dock konstaterat under det här året är att de där 25% av lönen en inte får (får och får) är just spar- och nöjesreserven. Och då är vi inte på något vis oekonomiska. Efter årsskiftet är det 90% som gäller, vi är lediga varannan fredag och det ska också bli fint! Älskar möjligheten att jobba deltid!

  2. Eller så kan det också bli så här: barnets immunförsvar klarar förskolan jättebra. Men bacillerna som plockas med hem drabbar föräldrarna i stället. Har hunnit glömma detta men när Bobo var typ 2 så var JAG sjuk hela tiden. Jag hostade bland annat sönder ett revben, och hade blödande öroninflammationer, medan Bobo var aspigg. Tur att man glömmer (och också lite tur att Facebook Memories påminner en, så man kan meddela världen hur mycket man led under småbarnsåren 😉 )

  3. Håller helt med. Har jobbat 80% sen mitt barn började på förskolan, men går troligtvis upp till 100 efter årsskiftet. Det blir ju en hel del vabb och som det ser ut nu känner jag att jag redan ligger på underskott på jobbet. Typ otillräcklig på jobbet, otillräcklig hemma. (Har väl för höga krav på mig själv eg. som så många andra) Ofta slutar det med att min sambo får vabba, ”eftersom jag redan är hemma på fredagar” och jag passar på att jobba väldigt långa dagar mån-torsd. Tror att det blir både lättare att ta vabb och vara lite mer delaktig i förskolehämthämtningarna om jag jobbar heltid.

    1. Ja men precis så menade jag. Att många går ned i tid för att kunna gå med gott samvete och så har de ändå dåligt samvete för att de bara jobbar 80% och dessutom måste vara borta annan tid också.

  4. Bra tips. Nu ska jag inte jobba så länge (gravid igen) men jobbar 70% o håller med om stressen som infaller under och efter varje vab-vecka i kombination med pengabekymmer pga lägre lön.

  5. Jag kommer jobba 80 nu när jag börjar igen (i februari). H har också jobbat 80 när jag varit föräldraledig. Det är väldigt härlig avlastning att vi är båda tillsammans med barnen 3 dagar i veckan. H är ledig fredagar, jag kommer vara ledig måndagar. Långhelger alltså. sedan när vi båda börjar jobba får vi se, 80 eller 90. Men för mig är det jätteviktigt att vi båda jobbar/är lediga lika mycket så ingen av oss blir drabbade negativt i framtiden. Plus att båda får lika mycket tid hemma.

  6. Jag har på papperet tagit mest vab i vår familj de senaste åren eftersom min man kan vobba och vi ofta trixar och pusslar för att få ihop det. Trots pusslandet tror jag inte att jag fått ut mer än två hela löner sedan vi blev föräldrar. Och sjukorna, fyfan. Att vabba när man själv är sjuk och barnet är piggt är nog ett av mina värsta som förälder.

  7. Viktig fråga! Många kvinnor (främst dom tror jag faktiskt enligt mina erfarenheter..) tror att dom gör barnen en tjänst när dom stressar hem istället för att göra klart.

    Men let´s face it; Förskolan är faktiskt en ganska soft plats att vara på om den funkar, eftersom de som är där jobbar med att ta hand om ungarna och stimulera dem. Om man som förälder kommer hem och har hjärnan någon annanstans så blir det faktiskt inte bra.

    Förutom det lilla faktumet att man inte ens får en vettig pension när man går ner i tid.

    Dessutom – det som är jobbigt för barn är att hela tiden byta omgivning. Att hänga kvar en timme till på sin föris behöver inte vara så jobbigt, iallafall inte så jobbigt som vi som föräldrar tror att det är.

  8. Jag har alltid jobbat heltid, av nödvändighet men också som nån slags principsak. Har aldrig tänkt på just den här aspekten men du har ju helt rätt Hanna!

  9. Jag tycker helt tvärtom faktiskt, varför jobba heltid då man inte måste? Vi har båda jobbar 85-90 % och hämtar barnen kl 15 varannan dag, utan att stressa eller gå upp i ottan. Då har man lite tid att leka ute i lekpark/på tomten/spela spel osv innan maten måste fixas och kvällsracet drar igång. Så skönt!

    1. Våra går 9-16 och båda jobbar heltid så det kan funka ändå. Men såklart det vore toppen om alla kunde jobba mindre 🙂 Tycker ert upplägg låter hur bra som helst!

  10. Vi jobbade 90 % var under första ett och etthalvt året på föris och hade lediga fredagar. Det var då ganska ultimat, delvis också för att man hann fixa en del vardagspussel på den lediga fredagen och slapp det på helgen. Men det var också väldigt skönt att gå upp på hundra igen och slippa jobba gratis (mitt jobb har inte den karaktären att det går att minska arbetsbördan med 10%).
    En aspekt med lite längre dagar på föris är att det är mycket lugnare i början och i slutet av dagen, vilket gör att mitt barn blir mer sedd vid lämning och hämtning jämfört med när vi kommer senare/hämtar tidigare.

  11. Jag jobbade 100% efter en kort föräldraledighet och höll på att drabbas av en utmattningadepression, men det hade ju egentligen inte med heltiden att göra. Sambon som jobbade skift fick mer tid med barnen även de veckor han jobbade 62 h… Det var bara jag som hade behov av att vara hemma mer, barnen fick också korta dagar och veckor på föris tack vare skiftjobbet.
    Vi vabbar jämt nu som då. En, enda hel vecka har barnen varit helt på föris den här hösten. Nu pluggar jag och det är det bästa under småbarnsåren för mig. Få styra över sin egen tid, mmm. Få vabba och plugga hemifrån utan inverkan på ekonomin eller kollegor eller klienter, mmm. Sedan är det ju skillnad ekonomiskt som student och jag kommer ta studielån maximalt, men det är ju så givande att plugga också. Funderar lite på hur man blir evig student?

    1. Jag avskyr verkligen att plugga och skulle gå under av stress av att ha så otydliga dagar, hatar sån ”frihet”. Men fattar verkligen varför folk gillar det och är imponerad av människor som älskar att plugga 🙂

    2. Åh håller med, pluggar halvtid + jobbar halvtid (fast med heltidslön 👍🏼) och tycker det är toppen under småbarnsåren.

  12. Eller så jobbar man 70% men obekväma arbetstider som inte ger ungarna några vettiga tider på förskolan eller direkt kvalitetstid med familjen. Många gånger så utgår man ifrån att gå ner i tid innebär att sluta tidigare på dagen men så är ju inte fallet.

    1. Nej gud jag vet, försökte förtydliga att jag vet att många lever ensamma osv för att inte missa perspektiv men har själv jobbat skift så förstår att det är krångligt.

  13. Älskar din skrivning om att en rimligt lång dag är så lång barnet fixar – att det är olika från barn till barn. Jag har jobbat 80% i snart tre år nu men tycker det är värdelöst egentligen, i praktiken som heltid med lägre lön eftersom det ofta blir långa dagar ändå (kan ta ut som flex senare men ändå). Jag skäms nästan lite för att min dotter trivs så bra på föris ha ha. Hon älskar att vara där och har överlag väldigt litet sömnbehov (slutade sova middag innan två år och är kvällspigg). Hon har det hur bra som helst och blir alltså inte trött av ibland långa dagar, så jag går upp i tid nu. Har fått trista kommentarer ibland, typ ”jag skulle aaaaldrig hämta senare än 15, stackars barn” – så sorgligt när vi måste döma varandra. Övertygad om att de flesta gör så gott de kan.

  14. Jobbade heltid med första o det funkade bra då när en utnyttjar flexen. Nu med andra ska jag jobba 80% och på mitt jobb innebär det lika mkt jobb fast mindre tid o lön. Men vi har fått ha barnen på olika fsk, en 3 min hemifrån o den andra på andra sidan stan så den tiden jag går ner slukas upp av pendlingen 😔

  15. Vi är fortfarande hemma med vår Baby, förskola i januari! Så jag läser intresserat. Också på mitt jobb betyder deltid i regel samma jobb för mindre lön, jag har varit väldigt kritisk. Muttrat ”kvinnofälla”. Men pratade med mina kollegor som jobbar deltid och frågade om det verkligen var ngt annat än samma jobb för mindre lön. Hon som jobbar 80% sa: för mig betyder det att jag kan äta mellanmål med mina barn 2g/vecka. Han som jobbar 90% sa: jag är ledig varannan onsdag (frun den andra, lågstadiebarn) då springer jag långpass och bakar bröd, sen hämtar jag barnen i skolan och vi går till badhuset. Låter ändå som kvalité tycker jag. (Fast jag tänkte också: bergis städar frun hela sin onsdag)

  16. Älskar detta inlägg, behövde läsa detta, ska snart gå tillbaks på heltid efter föräldraledighet!

    Måste bara komma med ytterligare ett perspektiv; läser ofta detta om att den eventuella partnern skall avsätta av pension till den som går ner i tid. I vårt fall har jag (som även varit föräldraledig längre) högre lön än min fru. Hon har skamligt låg lön för det arbete hon gör, vore det inte för ob-tillägg så skulle jag (inte på nåt vis högavlönad) tjäna mer när jag jobbat 75% än hon som jobbar heltid. Finns alltså inte så mkt utrymme för att sätta över pengar till den andres pension. Vi har haft detta upplägg (ojämnt föräldrapengsuttag) för att hon ska få en chans till fast anställning, vilket hon nu har. Hurra för att kunna räkna med att pengar kommer in stabilt varje månad! Bortsett från tremiljoner vabdagar då, hehe.

    Jag är i teorin för individualiserad föräldrapenning, men, tycker ofta diskussionen utgår från två föräldrar med mån-fre jobb och övre medelinkomstlön, vilket inte är representativt för de flesta i min omgivning! Vad handlar egentligen diskussionen om? Antal faktiska dagar uttagna eller tiden med barnen? I vårt fall har jag tagit ut fler dagar på pappret men min fru får klart mer tid med barnen i slutändan.

    Ursäkta för uppsatsen, fick feeling, hehe.

    1. Så himla intressant, tack för detta perspektiv! Jag är också för individualiserad fp i teorin men tänker också på aspekten med att det finns en hel del kvinnor som tycker det känns läskigt att lämna sitt spädbarn med sin partner. ”Det kunde de ju tänkt på innan de skaffade barn” är ett argument som får mig helt vansinnig, samma som att skuldbelägga en kvinna som inte lämnar en man som slår eller förtrycker.

      Älskar att du skrev långt!

  17. Att kunna välja är ju som tidigare nämnts ett privilegium i sig som många inte besitter. Det verkar också dumt att gå ner i arbetstid men ändå arbeta full tid och jag är fullt insatt i kvinnofällan och vet hur pensionen påverkas av deltid. För mig handlar dock frågan om mer än pengar. Den handlar om att göra livsval som passar mig och min familj. Vad är viktigt för mig i livet? Om jag visste att jag skulle dö hur skulle det påverka mina val? Det verkar inte vara så att människor på dödsbädden ångrar att de inte arbetat mer. Återigen vill jag påpeka att jag är privilegierad som kan välja och jag kan ibland önska att det gav mig mer (tillfredsställelse, glädje) att arbeta, men det gör det inte. Jag väljer hellre bort det överflöd mer arbete skulle ge för mer fritid och frihet. Sedan jag slutat vara en ”högpresterare” har min livskvalitet ökat markant. Jag har ett barn med en funktionsnedsättning och livet med svårigheter har fått mig att omvärdera mycket. Jag är väl medveten om konsekvenserna av mina val och det enda som stör mig egentligen är att jag cementerar kvinnorollen och på så vis sviker min dotter och alla andra kvinnor som kämpar hårt för lika rätt.

    1. Jag tycker du gör så himla himla rätt och perfekt för dig! Jag värderar verkligen inte människor utifrån deras ”karriär” (även om jag ibland blir avis på somligas löner ich imponeras av tex en kompis som jobbar på hospice pga hennes viktiga jobb etc) och tycker man ska välja det som passar en bäst. Jag borde väl varit tydligare att jag inte är emot att folk går ned tid i allmänhet utan att jag egentligen vände mig till folk som har jobb där man efter att ha gått ned i tid gör ungefär samma jobb men för lägre lön och kanske känner sig mer stressad efter att man gått ned i tid än man gjorde innan. Tack för fin kommentar!!! Kramar.

  18. Jag tog inte åt mig privat och du är ju en väldigt icke-dömande person. Jag förstår hur du menar och det är nog rätt för många. Tänkte bara ge ett annat perspektiv för ibland gör vi en massa viktiga val utan att fundera igenom vad vi egentligen vill och mår bra av utan bara gör det som förväntas av en på något vis. Det var iaf så för mig innan livet ställdes på sin spets och jag blev tvingad att stanna upp och göra andra val som jag nu ser gör mig lyckligare.
    Kram

    1. Jag vill också bara göra ett tillägg till detta angående livsprioriteringar. Jag tycker egentligen varken det ena eller det andra. Kan ändå inte låta bli att finna det lite intressant att det är främst gällande uppdelning av eventuell föräldrapenning det pratas mycket om ”tänka på pension”, ”kvinnofälla” osv. När jag tex levde loppan ansvarslöst ett år i England när jag var yngre fick jag bara ryggdunk och uppmuntran om självförverkligande. När det istället handlar om att eventuellt spendera ytterligare några månader som föräldraledig eller gå ner i tid en kort period så blir det fler pekpinnar (obs, menar absolut inte detta riktat mot dig Hanna eller någon annan härinne, utan generellt)!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.