Heja Jennie!

Det här är nog min bästa sommar sen Juni föddes. Jag kan ställa upp för min man när han är iväg på jobb och jag kommer ändå hinna träffa vänner och familj, vila upp mig och göra roliga saker på egen hand. Jag saknar såklart barnen när vi är ifrån varandra, men vet att de fixar några nätter utan mig och vi har ändå massor av lediga dagar tillsammans.

Jag känner stor tacksamhet mot mina föräldrar som bodde hos oss när Martin var på turné med Doug Seegers och jag var i Almedalen. Att få hjälp med att lösa logistik- och livspussel när det kör ihop sig lite är verkligen en ynnest.

Jag har en sån där app i telefonen, som visar uppdateringar jag gjort samma datum fast tidigare år. Och jag minns hur jag kämpade de första somrarna med Juni, när Martin behövde jobba så mycket på restaurangen. Ensamma kvällar med svettig bebis. När Arve hade kommit och jag och Juni tog med oss honom i vagnen tvärs över vägen till badplatsen där vi bodde i Karlstad. Sen satt han nöjd och tittade på när vi tog ett kvällsdopp. Men också hur jag försökte grilla till middag men ofta blev avbruten av nåt barn som vaknat så köttet blev till kolbitar. (Ok, om man nu tänker på t.ex. flyktingarna lät ju det där extremt töntigt sentimentalt, men det VAR faktiskt ganska jobbigt, alla andra satt tillsammans med sina roséglas medan jag var helt ensam.)

Är det något jag lärt mig av att vara förälder är det i alla fall att jag klarar mig väldigt bra på egen hand. Jag tog med Juni och Arve till Stockholm och bodde på hotell när han bara var några månader och Juni tre år och det gick alldeles utmärkt, även med dubbelvagn som behövde fällas ihop på tåget. Men det finns också en fara i att klara sig bra, göra saker på sitt sätt. Jag är glad att vi har andra arbetsförhållanden nu, så att det blir lite bättre balans. Att vi får tid tillsammans, både hela familjen men också jag och Martin på egen hand. Att vi förhoppningsvis hinner se varandra bortom logistik och planering.

Det jag egentligen hade tänkt skriva om innan jag bredde ut mig om allt detta är att jag är imponerad av Jennie Hammar. I en situation där ingen hade blivit speciellt förvånad om hon tagit rollen som ”hemmafru” jobbar hon hårt som frilansjournalist, samtidigt som hon verkar ta ganska stort ansvar för familjen. Jag lyssnade på senaste avsnittet av Filip & Fredriks podd och efter en riktigt hård jobbperiod gick Filip in i väggen, eller vad man ska kalla det, och klarade inte av att ha semester med familjen, åtminstone inte innan han gav sig ut på nån slags resa. Men Jennie driver familjelivet vidare, hon uppdaterar bloggen med härliga bilder där barnen badar i havet och äter vattenmelon. Fast jag antar att det är hon som borde ha störst behov av en resa på egen hand*.

Heja henne! Heja Jennie och alla andra kvinnor (och män) som bara kämpar på och gör det som behöver göras, tillsammans eller på egen hand.

*OBS jag vill på inget sätt förringa psykisk ohälsa, tycker att poddavsnittet var väldigt gripande… tror ni fattar hur jag menar ändå? Att Filip såklart inte kan skärpa till sig när han tappar det, men att det ändå är starkt att vara den som står kvar, som fortsätter ge barnen en fin sommar och så vidare…

8 reaktioner på ”Heja Jennie!”

  1. Är, och kommer alltid att vara, så oerhört imponerad över hur du lyckades ta dig, två små barn, en DUBBELvagn samt packning på tåg. Att du ens tog dig på och av?! Och dessutom lyckades underhålla de små.
    Jag har rest några gånger med tåg och 1½-åring mellan Malmö och Linköping för att hälsa på min mamma, och då haft en sån där fjuttig sulky som man fäller ihop till inget samt en gigantisk ryggsäck och sen svettats mig igenom resan, trots lugnt barn som dessutom sov stor del av tiden.

    All respekt till dig!!

    1. Det motsäger väl verkligen inte, jag tycker det säger ungefär samma sak! 🙂

      Jag har skrivit en del om sånt tidigare, tycker att Carin Holmberg är oerhört viktig. Och boken Göra kärlek sätter också ord på vad det handlar om. Kärlek är handling.

  2. Jag är oerhört imponerad av alla som orkar/måste vara själv med barnen! Jag tappar det mest hela tiden 😁
    Nu har vi lyxen att kunna vara hemma tillsammans hela sommaren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.