Kanske min största glädje

Våra barn verkar väldigt glada i varandra och syskonkärleken är stark. De slåss och rivs och kastar leksaksbilar ibland. Men de lyssnar också på varandra och har väldigt roligt ihop, försöker mötas i leken. Och tröstar när den andra är ledsen. 

Åh vad jag hoppas att de ska fortsätta vara nära, även när åldersskillnaden (ganska prick tre år) kanske gör det svårare. 

Ni ska alltid ha varandra, brukar jag säga. Och det hoppas jag verkligen att de ska. 

4 reaktioner på ”Kanske min största glädje”

  1. Det är det häftigaste med syskon tycker jag, att få se denna syskonkärlek växa fram. Och den där åldersskillnaden växer ju bort till ingenting sen. Det kanske bara är nåt år när Juni är 15 som brorsan på 12 är för liten. Tommie är 3 år yngre än sin syrra och de är jättenära och turas liksom om att ta rollen som ”äldre syskon”.

  2. Även om det kanske kommer perioder där de inte är lika goda vänner så hittar de säkert tillbaka till varandra. Min syster är sex år yngre och nu när vi är vuxna är vi väldigt nära vänner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.