Lilla barn

Efter Tjejmilen mötte jag upp mina föräldrar och Juni vid Dramaten. Juni såg mig på långt håll och sprang för att möta mig. När hon var så nära att hon såg medaljen om min hals ropade hon så att alla runtomkring hörde JAG VISSTE VÄL ATT DU SKULLE VINNA, MAMMA! och flög upp i min famn.

Åh vad det är fint att ha en fyraåring.

9 reaktioner på ”Lilla barn”

  1. åhh så himla fint! påminner mig om när min systerson (som hejat på mig i diverse lopp där jag lunkat fram i promenadtakt) berättar för alla att ”Becka springer JÄTTEFORT!”. hoppas att han ska vara kvar i den föreställningen länge till, hehe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.