Lilla skrutt 

Om du också skulle råka ha ett barn i tvåårsåldern med humörsvängningar, utbrott och annat som är svårt att handskas med så vill jag bara säga att du inte är ensam. Vi är mitt uppe i det med barn nummer två och även om vi väljer bort alla konflikter som överhuvudtaget går att välja bort och försöker förbereda, hålla rutiner och vara bestämda runt alla måsten som inte kan vara förhandlingsbara (ex att byta blöja efter nummer två) så är det inte så enkelt. 

När jag skulle hämta på förskolan förra veckan fick min lilla skrutt ett sånt utbrott av sorg och ilska över att behöva gå hem och därefter också behöva bli både inbänd och fastspänd i bilbarnstolen att det inte gick över förrän Martin kom och mötte oss. Tvååringen har liksom inga verktyg för att lugna sig själv och det är så himla jobbigt för honom. Och för oss också såklart. 

Med andra barnet vet jag att det går över och att det inte är något man kan uppfostra bort med tuffare tag. Det är helt enkelt biologin som talar om att det är dags att börja bestämma själv och eftersom jag minns hur jobbiga tonåren var kan jag fatta att det är svårt att hantera när man är två år. 

Jag tycker att Trotsboken gav bra stöd när vårt första barn gick igenom denna period. I övrigt planerar jag sommaren utifrån barnets motstånd mot övergångar (alla förändringar är jobbiga, att ta av en smutsig tröja eller sätta på en ny, att gå ut eller in etc). Nästa sommar kommer det gå enklare. 

20 reaktioner på ”Lilla skrutt ”

  1. Men åh! Exakt detta behövde jag läsa idag. Så skönt att höra att det finns fler som har det samma lika. Och så fint att läsa om hur ni försöker hantera det på bästa sätt. Tack!!

  2. Våra barn är ju stora å jag kan ibland få ångest över att jag blev arg på det där….helt i onödan ju!!
    Men till alla ni tappra småbarnsföräldrar – håll ut!!
    Kram på er

  3. Vet precis, vi är mitt uppe i det..

    Dock är detta föräldrateam inte helt överens om hur man hanterar trots. Eller, pappan ”tror inte på” utvecklingsfaser och sånt. Lyckligtvis är han en himla bra pappa fastän han bråkar mer om småsaker och tycker att mamman är för släpphänt.. Dock vet vi ju att unge nr1 är väluppfostrad och nästan för snäll mot alla så vi borde lyckas med unge nr2 också. Det blir nog bra till slut..

    Mitt bästa tips -förutom att välja sina strider- är att förbereda barnet på förändringen. Allt från att gå till förskolan till att äta till att bada till vadsomorsakarkatastrof. En halvtimme innan säger jag ”nu ska vi snart gå till föris” och sen upprepar jag det kanske var 5-10 minut innan jag plockar fram ryggsäcken, ber tvååringen att hjälpa till och stänga av tvn, lägga undan nappen, ta fram skorna osv. Funkade bra på ettan och lika bra på tvåan..!

    Ändå himla skönt att veta att vi är fler i samma sits!

    1. Att förbereda på förändringar är verkligen jättebra, håller med. Ibland har det dock motsatt effekt med vår yngsta så varvar det med avledning/överraskning. Kram!

  4. Detta inlägg: ❤️❤️❤️
    Visst borde det vara lite pre-2-års-”trots” hos staffi oxå? Det eller tänder. Eller nåt annat, så JÄVLA missnöjd med allt.
    Anammar din sommarutställning rätt av: att planera (=icke-planera) min sommar efter barnens motstånd mot (allt) förändringar. KRAM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.