Nio timmar per natt.

Det är så trist när människor är så himla fokuserade på det liv de lever just exakt nu att de inte kan förstå andras situation. Folk utan barn som är hundra procent ointresserade av vänners avkommor, småbarnsföräldrar som tycker att alla ska dansa efter deras pipa eller mammor med äldre barn som romantiserar hur det var att ha bebis och bara ”NJUT! det går så snabbt” (och så har den de pratat med sovit sju timmar på två nätter pga spädbarn och så vidare), ni fattar hur jag menar. Jag känner igen mig i allt det så försöker extra mycket känna förståelse för folk som inte är i samma sits som jag.

Men det här: niotimmar(klicka på bilden för att komma till Sandra Beijers inlägg)

Jag ska inte klaga, våra barn sover ändå rätt ok (åtminstone det äldsta) och jag får oftast sova djupt mina viktigaste timmar (mellan typ 22-01). Men i natt var yngsta vaken till och från i två timmar (01-03) och jag var ändå glad och snäll mot familjen idag och har skrivit olika texter på jobbet och himla tränat på lunchen. Om jag fick sova nio timmar skulle jag vara helt galet produktiv? Nä, jag minns allt hur det var innan jag fick barn, det var inte som om jag alltid var superpigg bara för att jag inte blev störd om nätterna.

Men ändå, ”försöker sova nio timmar”, själv går man ju och intalar sig att sex timmar är ok, sju är en riktigt bra natt. Avunden.

16 reaktioner på ”Nio timmar per natt.”

  1. Haha, läste precis det inlägget du klippt ifrån och tänkte göra ett inlägg med mina svar på sömn-listan 😉
    Men det är väl så. Nu undrar man ju vad man gjorde med all tid utan barn egentligen och hur mycket man hade kunnat hinna med (eller hur mycket man hade kunnat sova…). Men det är väl mänskligt att leva här och nu 😉

    1. Haha jaa, så är det ju verkligen. Plus jag får ju sova jättemycket nu i jämförelse med för ett år sen och känner mig ändå inte nöjd. Värsta vore ju att få sova massor och istället ha sömnproblem. Hu.

  2. Å! Känner igen mig så. Lyssnade på en podcast med Sandra Beijer där hon pratade om frilanslivet och att hade valt ut att ”bara vara med mig själv och jobba hemma, vila och kolla på tv-serier måndag-onsdag” för att fr.o.m. Onsdag koppla på det sociala livet, äta middagar, träffa kompisar, gå ut etc. Där satt jag på bussen med stresspanik från ofärdigt jobbmöte på väg jätteförsenad till dagishämtning och med tre timmars nattsömn i bagaget. Orkar inte…

  3. Jag älskar mina kompisar avkommor <3. Det jag älskar med din blogg är att den känns så ärlig och att den bekräftar både att det är skitkul å skitjobbigt med tex barn. Men jag tänker ändå att jag kommer kunna klara det när det är dags. Andra klarar nätter utan sömn. Det är verkligen sömnen jag oroar mig mest för ang ett småbarnsliv. Är glad att du inte målar upp bilder av att ha barn är att sitta på uteserveringar å dricka rosévin som Elsa billgrens….. (Förlåt elsa att jag är lite elak).

  4. Man klarar sig ändå förvånansvärt länge (1,5 år för min del så här långt) på 5-6 upphackade timmars sömn om natten. brukar dagdrömma lite om hur det var när man styrde sin sömn själv…. Men håller med, man var ju inte ett under av pigghet då ändå. Var väl lika dödstrött när klockan var 15 som jag är nu…. Tänker dock att man nog nått till bättre sömn om ett år i alla fall och då känns det lite bättre. 🙂

  5. Jag fick ju sova typ ingenting alls C’s första 1 1/2 år, men sen dess sover han hela nätterna med kanske ett uppvak för att komma till vår säng. Så sjukt lyxigt och nu när jag känner mig hängig och trött går jag dessutom och lägger mig samtidigt som honom vid 8, och sover till 6! Jag börjar bli ruskigt nervös för barn nr 2. Hur ska jag palla gå tillbaka till ingen sömn? Jag har blivit så bortskämd med sömnen att jag är rädd att det kommer slå extra hårt nästa gång.

  6. När min dotter var ca 3 månader och sömnbristen total (och hon kräktes heeeeeela tiden) fick jag en vänlig och helt befogad tillsägelse av en granne ang städ i tvättstugan. Jag bad om ursäkt och lovade bättring. Grannen av avslutar med: ”jag vet att du har en liten bebis men jag har tonåringar och det är mycket jobbigare”. Var så nära att föreslå att hennes tonåringar kanske kunde hjälpa mig med min bebis men höll tyst.

  7. Med första barnet var jag fruktansvärt besatt av sömn. Nu med andra har jag släppt det där. Det blir som det blir. Jag har även blivit bättre på att väcka barnens pappa när det ska springas upp på natten. Har till och med lurats lite ;)! Han är helt väck på natten och somnar om på en minut så det gör inget hihi…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.