Önskeinlägg: småbarnsåren

”Utmaningar och glädjeämnen med att ha lite äldre barn (har själv en tvååring som stundtals driver mig till vansinne med sina viljedemonstrationer).”

Svar: I feel you. Tycker att mycket blir enklare när barn fyllt tre. Obs subjektiv åsikt baserad på två barn.

Fortsätter här med nån slags anekdotisk bevisföring eller vad man ska kalla det, ta det för vad det är. Men häromdagen läste jag Elsa Billgrens blogg och hon skrev:

Lynn är mitt inne i en trotsperiod där allt jag föreslår är fel. Man ska inte åka vagn. Man ska inte gå. Man ska inte sitta på axlarna. Man ska skrika, kolla på Bolibompa-appen och helst kasta sig ut i gatan när allt blir fel.

Då tänkte jag på när Juni åkte till förskolan i en lila pyjamas som var det enda hon ville ha på sig, inlindad i täcken eftersom hon vägrade overall och med en pipmugg varm choklad och en iPad i knäet.

Idag när jag kom hem hade hon spontant städat badrummet och sen läste hon en halv bok högt för sig själv och plockade fram och bort sin egen middag medan jag lade Arve.

Minsta motståndets lag tycker jag får råda med tvååringar. Inte för att det är enkelt ändå, men enklare. Jag tycker att risken för utbrott ökar för varje sak som gått emot dem.

All styrka, snart är ni igenom det värsta. Och det blir bara roligare ju större barnen blir, hittills i alla fall.

Utmaningar med en sjuåring är det ganska dramatiska sinnelaget samt att försöka få henne att berätta saker ur livet. Vill helst veta allt, vara hennes number 1 bollplank. Kommer knappast vara det, men kämpar väl på med mina frågor.

Foto från den långa period då vi gick kvällspromenad i ca en timme för att få denna kvällspigga unge att somna.

3 reaktioner på ”Önskeinlägg: småbarnsåren”

  1. Så gullig bild 😍

    Så här i efterhand kan jag inte för mitt liv begripa varför jag höll på och kämpade med kläder och att de absolut skulle smaka på maten och allt vad det var. Nu med trean planerar jag att köra minsta motståndets lag all in… Och då tycker jag ändå att tvåårstrotset var sååå mycket lättare att hantera än det tykna 6-7-års-trotset.

  2. Jag tycker att det var jobbigast med första barnet, alltså utbrotten och trotsen och den egna viljan. Andra barnet gör oftast som storebror gör, och nu när han är fem så är han inte så trotsig utan mer fokuserad på att ”göra som man ska” (men det lär väl ändras snart…) Ska bli spännande att se om trean kommer följa sina syskon eller bli en liten tvärtemot-unge som man får kämpa med. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.