Överlevde även detta

Igår kväll vaknade Arve vid 21-tiden och storgrät. Jag och Martin kollade på varann och tänkte att han nog fått för många intryck under dagen med kalas och allt. Nu brukar han inte vara så känslig för det, men lite nattskräck är ju ändå rätt vanligt.

Han var som lugnast när man stod upp med honom i famnen och vaggade så vi turades om att göra det, samtidigt som vi kollade på Innan vi dör. Men han var ändå väldigt ledsen. Efter en stund fattade vi att han hade ont i örat. Han vägrade som vanligt ta alvedon, varken flytande eller såna munsönderfallande eller vad det heter. Efter ett par timmar verkade han ha lite mindre ont. Men eftersom det blev värre igen när han låg ner så satte jag mig i ett soffhörn och så sov jag med honom ganska upprätt i famnen.

Vi sov så till ungefär klockan fyra, då frös jag om benen så jag gick in i sovrummet, pallade upp Arve på några kuddar och sen sov vi vidare till sju. Då vaknade han och var pigg, feberfri och visade ingen smärta fast jag tryckte in febertermometern så långt in i örat jag kunde när jag tog tempen. Han ville prompt gå till förskolan så efter att ha observerat den pigga ungen i ett par timmar gick vi dit. Och det gick bra hela dagen.

Fördel med att ha större barn: det är väldigt sällan man sover en natt sittande i soffan. Nästan så det var lite mysigt? Nästan.

4 reaktioner på ”Överlevde även detta”

  1. Vårt barn på två år får ofta ont i öronen (utan att få feber) vid förkylning. Smärtan kommer ofta 2-3 timmar efter sänggående. Antar att gångar har svullnat till då? Förut körde vi supp men det känns inte ”okej” längre och för oss funkar flytande Ipren. Den är mer trögflytande än Alvedon (tror jag?) Och lätt att ge på sked. Men det kan ju barn vägra ändå.. sen brukar vi få sitta en stund upprätt i soffan innan det går att lägg sig igen. Å herrgud kom vår sommar och färre sjukdomar :/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.