Samsova 

Vi har sovit nära våra barn sen de föddes, idag sover J i en spjälsäng som vi tagit bort ena sidan på och ställt intill vår säng, A sover mellan mig och sin pappa. Det är ett upplägg som verkar funka för alla. 

Jag vet att många barn och vuxna sover som allra bäst med sitt eget utrymme, kanske helst i eget rum och det är såklart också toppen, alla ska göra det som passar dem. Sömn är så viktigt. Men om man samsover med mening eller har barn som ändå kommer varje natt så rekommenderar jag en rejäl dubbelsäng, gärna med ena sidan mot en vägg. Och om det får plats kanske en extra säng intill så att alla får plats. Vi har tagit bort benen på vår säng så att den står direkt på resårbotten, då behöver man inte vara lika nojig att nåt barn ska trilla ur. 

Här är en sexbarnsmamma som tänkt till och gjort en rejäl sänglösning där alla barn har sin plats.  

 
Bild härifrån 

(tack för tips Sofie)

7 reaktioner på ”Samsova ”

  1. Älskar sånt här. Så skönt att inte krångla till så mycket. Som på bilden. Så smart.
    Och det där med samsovning. Jag kommer så starkt ihåg när jag var liten, eller särskilt runt 9-10 när jag gick igenom massor med ångest och oro. Och att då ibland inte få sova i mina föräldrars säng när jag var orolig, ledde till sådant ångestpåslag. En sån liten enkel sak som fick mig att omedelbart känna trygghet och slippa ångest.
    Eller när pappa envisades med att lampan skulle vara släckt i mitt rum, fick mig så stressad.
    Dom tänkte väl inte att det var så stor grej, men det var det för mig.
    Fy, jag tror man ska lyssna på sina barn. Släppa på principer ibland alltså.
    Tänka efter varför man säger nej eller håller på vissa regler.

  2. Men huuur gör ni för att inte väcka varann? Med amning, tappade nappar, etc Jag skulle gärna sova alla tillsammans, men det slutar ju med att ingen sover tillslut…😞

  3. Här är vi lite splittrade, jag skulle lätt kunna tänka mig samsovning med båda barnen (lösningen på bilden är ju fantastisk!) men maken har fått lite småpanik när barnen varit 8-9 månader och fortfarande sovit i vår säng. Inte för själva grejen att ha barnen nära utan för att han själv sover oerhört lätt och störs av minsta lilla ljud. Det räcker med mig och hunden i sovrummet, han störs av oss också…
    Så i minstingens rum står både en spjälsäng och en 90-säng bäddad. När han sover oroligt/drömmer/är sjuk så sover en av oss med honom i sängen där, oftast jag då.. Den stora ungen sover utan större bekymmer numer (vi hade samma lösning i hennes rum när hon var liten) men om det krisar gör vi på liknande sätt med henne.

  4. Några vänner till mig har en 3- och en 2-åring (puh!) och de har barnsängar i typ sänglådor under sin egen säng. Hemmabygge, i trä, mycket snyggt.
    Jag trodde först det var hundarna som sov där…
    Tydligen troppar barnen in på natten och lägger sig där. De var vääääldigt noga med att beskriva ”man får inte väcka mamma” ”ssssh smyga” när jag hälsade på.

  5. Samsovning is king! Det är ngt av det bästa vi kan göra för våra barn som dessutom är helt gratis. Trygg blir man bara om man får överflöd av trygghet. Självständighet är inget man kan tvinga fram!!! Fördelarna överväger helt klart eventuella nackdelar och ju mer närhet och trygghet de får ju tidigare blir de självständiga. Det är smidigare på alla sätt

  6. Värre med tappade nappar om barnet sover i ett annat rum eller annan säng. Sover de bredvid så ger man nappen o somnar om igen direkt.
    Jag är beroende av att sova m min son på 19 månader o kan inte sova utan honom nu 😜 han har sovit med mig sedan dag 1. Dottern som nu är 11 vill fortf sova m mig ibland o hon sov också med mig som liten hela tiden. Båda barnen har vägrat sova i egen säng som små (sonen fortf).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.