Små ryttare

Att detta är mina barn! (Ja, i alla fall de två på hästarna.) Tänker ni så ibland? Att det liksom känns lite overkligt att man ”plötsligt” är 36 år och har två ungar. Jag kände så ibland när jag nyss tagit körkort. Här sitter jag och kör ett fordon man kan döda andra människor med. Fort kör jag också! 

Tänk om man vore typ hjärtkirurg då…

2 reaktioner på ”Små ryttare”

  1. Tänker ofta så. Häromdagen tex när jag träffade jag min äldste son som flyttat hemifrån för flera år sen och verkligen sällan hör av sig. Vi tog en lunch och han frågade mig hur jag tänkte och kände nu när jag håller på att avveckla bolaget och inte kommer att ha något jobb. Vi hade en superfin lunch (på en pizzeria i Skoghall…)med prat om framtid, vad som är kul, vad man ska bli när man blir stor etc etc och när han vände om och gick tillbaka till jobbet sen så tänkte jag, herregud, det där är min son som har ett eget liv och egna åsikter, tankar och ideer. Så himla fint kändes det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.