Svunna dagar 

Jag blev så lättad när jag hittade filmerna från Junis första tre år att jag grät. Jag trodde att de var förlorade för alltid. Jag letade som en galning i nästan två timmar imorse, och till slut gick jag igenom en hög med gamla USB-minnen. Där fanns de, extremt oväntat, på ett skruttigt litet rött USB. Nu gör jag backup både på extern hårddisk och via iCloud. Puh. 


Det är något speciellt med de där korta snuttarna jag filmat med mobilen. Hur barnen lät, rörde sig. Och barnen älskar det såklart. 

För övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska göra med alla bilder. Jag tänker att jag ska välja ut max 100 bilder per år och barn och spara i en varsin mapp. Och så sätta ihop filmklippen till en film från varje år. 

Själv älskar jag mina egna fotoalbum, mamma har gjort så otroligt fint, sparat testar av hår när vi klippt oss det första året, och skrivit texter till bilderna. Kanske ska jag göra ett sånt projekt till barnen framöver. Inget scrapbooksaktigt, jag har ingen känsla för sånt. Men jag kan i alla fall framkalla ett utval av bilderna och sätta in med små handskrivna texter till. 

Finns det några män som gör album åt sina barn? Det undrar jag. 

11 reaktioner på ”Svunna dagar ”

  1. Det undrar jag också! Blir så less ibland på att ansvaret för att barnens uppväxt ska finnas dokumenterad (både fota, filma o göra album) ska ligga på en själv. Eller ja, det är väl ingen som tvingat mig men annars skulle det nog inte finnas så mycket bilder o album 😒

  2. Min man! Han satt säkert 8 timmar effektiv tid och satte ihop en fotobok med bilder från stora tjejens första år i livet. Han tar fler och bättre bilder än vad jag gör också 😁

  3. Min farfar har gjort jättefina album till sina fem barnbarn. Både album med bilder från uppväxten och bilder på släktingar från typ 1880 och framåt. Helt otroligt! Han fotade och framkallade själv, men skrev inte för hand utan med skrivmaskin men det må väl vara ok. 😉

  4. Ja fy sjutton. Undrar samma. Hade jag inte grejat så blev det inga kort vare sig tagna eller sparade. Och nu med barn nummer två finns det inga kort alls framkallade. Dåligt samvete!!! blä!

  5. en kille jag vet har gjort en e-postadress till sin dotter som han skickar filmsnuttar och foton och sådant till. Han tänker ge henne login när hon blir större. HUR FINT?????

  6. Min man började skriva till vår son när jag var gravid (vad som hände i världen, vad han tänkte på, hur det var på ultraljud etc) och har fortsatt lite efter Ivar föddes också. Väldigt rörande, tycker jag!

  7. grattis! jag har sumpat min mellanunges och min treas första år. så sorgligt. hoppas de dyker upp på något usbminne!

  8. Jag skriver brev till Texas. Ofta ett efter sommaren och ett i samband med hans födelsedag. Skriver om honom, oss, livet och ditten och datten. Skickar även efter foton som jag skriver något litet på baksidan innan jag lägget dem i kuvert och sen i lådor med hans saker som jag sparar på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.