Tvåbarnschocken

Maja:
Jag läser din blogg och tycker den är så härlig. En fin blandning av familjefunderingar, vardag, politik! Jag ska snart ha mitt andra barn och när du lade upp inlägget om dubbelvagn kom jag på att du på din gamla blogg väl lade upp ett inlägg om vad man skulle tänka på inför barn två- typ. Om det stämmer, kan man få läsa det- med kommentarer? Det är ofta vettigt folk som läser och kommenterar hos dig!

Svar:
Tack snälla, håller så mycket med om de vettiga personerna! Här kommer inlägget, hoppas de vettiga läsarna vill fylla på i kommentarsfältet…

Det här var och är i alla fall mina tips inför andra barnet:

Ha mycket tid tillsammans i början, hela familjen. Nu kan man ju ta ut 30 föräldradagar parallellt, förutom de tio dagarna i samband med förlossningen. Utnyttja det om ni kan.

Förbered storasyskonet. Berätta hur mycket ni älskar hen och att hen är ert första lilla barn och hur glada ni blev när hen föddes. Berätta om vilka fördelar det finns med att vara äldst. Att storasyster/storebror får äta godis, se på film, gå till lekparken medan den stackars bebisen bara får äta ljummen mjölk och sova. Förbered på att bebisar skriker mycket “ibland kanske du får sätta på dig dina hörlurar om du blir trött på bebisen”. Läs böcker om att få syskon (Juni blev förvånad över att Arve skrek så lite). Favorit för Juni :Nejlika och lilla lillasyster (finns på många bibliotek plus som Pixibok, bl.a. i 2015 års kalender).

9789129669114_200

Det här exemplet jag hört från många håll, att få syskon är typ som om ens partner skulle komma hem med en ny partner en dag och bara “nu ska hen bo hos oss”. Försökte tänka på det.

Låt storasyskonet vara litet. Ibland försöker jag tänka på att om Juni varit yngst av ex. tre barn hade jag ju tänkt på henne på ett helt annat sätt. Jag och Juni har (på skoj och under mycket fnitter) låtit henne ligga på skötbordet, somna i liggvagnen på promenad bara hon och jag, leka bebis och få ligga i min famn. Jag har ofta bett om att få vara med henne “kan du inte komma och sitta i mitt knä så jag får läsa en bok för min lilla tjej” och gett mycket närhet och uppmärksamhet så fort jag haft händerna fria. Man kanske kan vara lite försiktig med att genomföra andra stora förändringar, som att sluta med napp/blöja/samsova i samband med syskonets födsel.

Låt storasyskonet vara stort. Be om hjälp ibland (OBS! när barnet verkar vara på humör), med att byta blöja, välja kläder till bebisen, stoppa i nappen. Jag har också försökt att teama upp med Juni “vilken tokig liten bebis vi har, titta vad rolig han ser ut nu”, “oj, stackars lilla gubben, nu ligger han ensam i vardagsrummet och kanske tror att vi lämnat honom, kan inte du gå och tala om att storasyster är här så att han känner sig trygg?” som att det liksom är VÅR bebis… inte min. Och göra saker bara hon och jag, även om det inte blir så ofta. “Nu åker vi och handlar, bara tjejerna”, typ.

Var snäll mot dig själv. Det är jättetufft att räcka till ibland. Och inte precis som om jag lyckas följa mina egna råd varje dag.

Tycker ni förresten att min teori om att människor som fått en chock av omställningen från noll till ett barn får en mindre chock när man får två? För att man redan är så van vid att inte sova och allt annat med föräldraskapet? 

Pepp: jag ÄLSKAR att ha två barn och de finner så mycket glädje och tröst i varandra. Jag tror det är toppen att vara ensambarn också (blir tokig på folk som ska ha åsikter om det ena eller det andra), men nu var det ju syskon det gällde.

25 reaktioner på ”Tvåbarnschocken”

  1. Åh! Massa bra tips redan! Och jag hoppas att din teori stämmer. Jag var så skör när mitt första barn kom. Helchockad av sömnbristen och hormonerna!
    Tack för att du ”återpostar”!

  2. Håller med dig om allt detta! Vi förberedde storebror så pass mycket att han vid nåt tillfälle sa ”ja jag vet allt det där, sluta tjata”, och när jag föreslog att bara han och jag skulle göra nåt ihop så fattade han ingenting, ”men bebisen måste ju också få vara med mamma!”. Kändes som ett gott betyg 🙂 Dock är det fler konflikter nu när lillebror är ett år och har börjat visa egen vilja, förstör grejer etc. Men nu är jag för trött för att vara pedagogisk och säger istället ”jo så är det att ha syskon, oftast kul men ibland jobbigt”. Oklart hur lyckat det är 🙂

    1. Jag hörde om en familj som skaffade en sån där lekhage man hade förr i tiden. Men istället för att stoppa ettåringen där så fick det stötte barnet sitta där inne när hen ville vara ifred med sitt lego. Smart lösning ändå!

      1. Ytterligare en idé: en bekant funderade på att sätta babygrind till storebrors rum, så att det inte måste vara helt tillstängt, men att han ändå kunde lämna lite småsaker framme utan att lillasyster tog sig in.

  3. Jag tänker fortfarande att det viktigaste är att försöka vara så öppen som möjligt i tanken för att inget går att förutsäga. Hur många människor som än fått ett andra barn innan dig finns det inget facit på hur just du kommer känna, eller vad som kommer bli bäst för dig i din situation. För vissa är det enkelt att få ett andra barn, för andra är det supersvårt att få ett andra barn. Allt hänger på omständigheter, på hur barnen var/är och hur du/ni mår nu kontra mådde då. Så: försök att behålla tanken att det är omöjligt att veta hur det kommer kännas eller bli, och att det är helt okej. (Dock skitsvårt när alla som redan har två barn vill berätta hur saker kommer bli p g a experter ;-))

    1. Haha jaaaa, det är superindividuellt ju! Hoppas verkligen det framgick att detta var just tips utifrån min verklighet, och inget facit. Jag avskyr verkligen när folk ska försöka berätta om hur något ÄR när det gäller barn, just för att det är så stora skillnader på föräldrar och barns personlighet.

      1. Haha, tänkte på livet i allmänhet, inte på detta inlägg. Men jag vet att jag numera är just den tvåbarnsexperten som jag fasade för tidigare, så det är lika mycket en påminnelse till mig själv som en tanke till de som väntar sitt andra barm. 😊

        1. Ja, men jag stör mig ju själv på sånt, inte minst på enbarnsföräldern som utgår från sin unika upplevelse och pratar i allmänna ordalag. Tyckte ändå det var skönare att få råd från två- eller trebarnsmammor när Juni var nyfödd.

  4. Jag fick ingen ettbarnschock alls utan har varit väldigt chill med att bli mamma och aldrig tvivlat på mig själv eller känt mig osäker och otillräcklig. Med ett barn då alltså. Tvåbarnschocken slapp jag dock inte undan, den blir nästan värre för varje dag. Är på helspänn konstant om jag är ensam med båda barnen och undrar ibland hur jag ska fixa detta. Men lillasyster är inte ens tre månader så förhoppningsvis blir det bättre om ett tag när jag landat lite och fått mer självförtroende… 😏

    1. Ja men herregud, två år mellan barnen verkar jättetufft tycker jag. Superfint och kul och bra! Men lite svårare att förklara/muta/avleda det äldre barnet än om det är tre-fyra år. OBS det är 16 mån mellan mig och min syrra och jag älskar det, så heja alla som skaffar barn tätt. Plus det finns säkert de som inte håller med mig om att det är tuffare. Men ändå, all sympati till dig!

  5. Vi uppmuntrade alla som kom och hälsade på när bebisen kommit hem att först gratta och heja på dottern som blivit storasyster. Hon fick presenter och uppmärksamhet och var superstolt. Det är ju en rätt enkel grej att ta till, bebisen bryr sig ju inte om presenter i början 🙂

  6. Nejlika syskonboken har varit den enda bok min 2,5 åring gillat. Den är precis och ser ut som vi med 🙂

    Det är tufft med två barn. Har drygt 2 år mellan våra och är väldigt ödmjuk inför föräldraskapet. Och impad över hur mycket jag fixar ändå. Jag känner mig stolt och stark när kag ser mina barn så spralliga o fina.

  7. Åh, totalt oplanerat väntar vi nu barn nr 2, ettan kommer vara 15-16 månader när lillebror kommer. Känns väldigt tufft. Åh Herregud syskonvagn!!! Vi (eller mest min man) har inte hämtat oss efter ettbarnschocken ännu. Hur ska det gå!? Tack för alla som skriver och för att du tog upp ämnet Hanna.

      1. Tack. Säg mig: hur sover din minsta nu? Vår snart ettåring gnällde-grät-gallskrek 04-08 i morse (kl 6 gick jag till jobbet). Har så ont i hjärtat av min mans och dotters desperation. <3 <3 <3 Hon sover allmännt väldigt dåligt. Det är väl det som är största skräcken: tänk om lillebror skriker 12-04. Vi kommer ju bli sjuka. Och skiljas.

        1. Det vände för ett par månader sen, och förutom nu när han varit sjuk, sover han i regel bra! Han får fortfarande välling på natten om han vaknar och verkar hungrig, då somnar han om så gott.

  8. Jag lutade mig ganska mycket i att ”det får vara kaos nu och det är helt ok att det känns piss”.. Det var så skönt att sänka sina förväntningar och krav. Det räddade mig. Så in i kaoset! Embrassa chocken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.