Frågor & svar

Sara:
Hej fina Hanna!
För jättelängesen hade du ett inlägg och barnpyssel. Där tipsade du om en pysselbutik som var billigare än Panduro.
Har sökt i ditt arkiv med hittar ej, kommer du ihåg vilken butik det var?
Vänligen//Mamma till pysseltokig fyraåring.

Svar:
Jaa! Så här skrev jag då:

”Efter att jag tröttnat på att flera saker jag köpt från den stora pysselkedjan haft så dålig kvalitet tipsade en kompis om att man kan beställa från grossister även som privatperson. Samma saker som förskolor och skolor använder, till bra priser. Jag testade med Kontorsmagasinet och beställde pastellkritor, en bra barnsax, lim, paljetter, ögon, glitterlim. Och lite tjockare papper i både A3 och A4-format, som funkar till vattenfärg. Det kostade typ ingenting, om jag jämför med de butiker jag brukar handla i. Exempel: paket med 12 kritor: 13 kronor. På pysselkedjan 69 kr. Alltså!”

Malin: 
Hej! Hittade hit för att jag sökte på att “flytta till Sthlm” eller nåt liknande och har fortsatt läst sen dess! Här kommer en fråga; hur vet man var man vill bo? Jag är så himla velig, känner mig inte hemma nånstans och har flyttat runt en del i Sverige.

Louise: 
Jag har några frågor:) Hur känns det att ha bytt stad? Vad saknar du och vad saknar du inte med Karlstad? Vad är det bästa med Stockholm?

Svar: Jag tror man får chansa helt enkelt. För oss avgjorde det att vi inte ville ångra oss senare i livet, om vi inte testade. Och jag älskar att vi flyttade. 

Jag saknar kompisar, fd kollegor och såklart våra föräldrar och min bror + sambo. Men det vägs upp av att det är så mysigt att åka och bo hemma hos föräldrarna en helg. Kommer dock kännas mycket jobbigt när de blir gamla och skruttiga och man vill kolla till dem flera gånger i veckan? 

En dag fick jag ångest över bostadsmarknaden och tänkte på vilket fint hus vi skulle kunna få i Karlstad. Men så kollade jag Hemnet och följde ett par budgivningar bara för att se om det stämde. Och alltså, marknaden i Karlstad är också helt galen, plus att lönerna överlag är lägre. Och dagen efter åkte jag tunnelbanan över vattnet mellan Slussen och Gamla stan för att gå på ett roligt möte på söder och kände värsta fjärilarna över att detta är min stad. Vill dessutom inte ens bo i hus? I så fall radhus. Och det kan jag lika gärna göra här. 

Ibland tänker jag att det är så tryggt att växa upp i Karlstad i jämförelse med en förort. Men det är det inte, det vet jag både av egen erfarenhet och av medierapporteringen. 

Jag skulle inte rekommendera folk som trivs i Karlstad att flytta till Stockholm eller vice versa, vill inte rättfärdiga vårt val på det viset. Men för mig känns det rätt, varje dag. 

Igår åt jag och min man lunch på Shanti, Katarina Bangata, och sen gick vi mot Götgatan och pratade om hur livet ser ut nu och det kändes så lyckligt. En kvarts kollektivtrafik till stan, tio min promenad till bad, lika nära till Tyresta som vi hade till Kilene i Karlstad. Och så himla mycket att välja på, alla dagar i veckan. 
   
 

Marie:
Vad har du för sminkfavoriter nu? Jag har inte använt foundation på ett tag men ska nog börja igen. Är det fortfarande clinique superbalanced som gäller?

Svar: Typ inga favoriter. Jag har en läskig foundation just nu. Återkommer i ämnet! 

Veronika:
Föräldrar och barn är av och till ute på gården och leker med ungarna och småpratar med varandra och det är jättetrevligt. Men retar mig så in i djävulskt på en av dom. Ofta får jag hör att jag ser trött ut av hen., ”Åh, vad trött du ser ut idag” eller ” Fan vad du ser trött ut.” Och visst, skiftarbete och småbarn är ju ingen bra kombo ibland, men ibland har jag inte känt mig trött ut utan pigg, utvilad, sminkad, fin och får ändå höra samma sak. Vid ett tillfälle fick jag tips om att ”ta på dig solglasögonen så syns det inte”
*okej*
Jag tycker inte det är några problem att fråga eller bli frågad om nån ser trött ut av ren omtanke, följt nån fråga, som ”kan jag hjälpa dig med något” eller ”är allt okej” men det sker ju inte här. Har hittills svarat lite trevande och ursäktande “ja men barn du vet” eller “jo, jag är trött”. Förra veckan var det höststädning på gården och hen ba ”Du ser pigg ut. Kul för dig”
Det enda som hindrade från mig att skrika ”pajas” till honom just då var att hens sambo och barn stod där och ville inte skämma ut dom. (Dålig stämning vid korvgrillningen sen också)
Men hur får jag hen att sluta påpeka att jag ser trött ut?

edit: vid höststädningen, där sa han ju inte att jag såg trött ut, utan pigg, men efter allt hen har sagt tidigare och nu i samma tonfall och just “kul för dig!” så blev jag ju också irriterad.

Svar: SJUKT STÖRANDE PERSON! Det där om solglasögonen var så långt över gränsen…. Jag skulle nog bara (med skämtsam röst): ”men du Tobias, hur kommer det sig att du så ofta kommenterar att jag ser trött ut? Det är inte precis som om jag blir piggare av den upplysningen…” Och hoppas att han fattar. Skit i dålig stämning, det är ju ändå ingen du kommer vilja umgås med. 

yllet:
Jag undrar: när började du springa? Har du gjort det länge? Sprungit många lopp? Om inte när bestämde du dig och hur gick du till väga?

Svar: Jag började bara en dag, i april tror jag det var. Sprang kanske 3 km superlångsamt. Sen satsade jag på Vårruset och efter det hade jag ungefär ett lopp varannan månad för att känna mig motiverad att hålla igång. Bäst med löpning: bara att gå ut (tidseffektivt), jag kan lufsa på lite som jag vill. Sämst: ont i höften just nu. Imorgon ska jag på spinning. 

6 reaktioner på ”Frågor & svar”

  1. Nä men, att du inte sa att du också har en blogg 🙂 som dessutom är äldre än min 🙂 Kul att träffas idag och spännande att få se din blogg! Kram Jenny

  2. Tack för svaret! Intressant att höra om dina tankar om er flytt! Stockholm har ju så mycket att erbjuda och jag är så impad av att ni tog steget. Det är så många som gör den omvända flytten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.