Detta hände nu!

Anna skrev: ”Det här är så obehagligt att jag nästan inte vill berätta det, men jag har varit med om att kolla på tv och se en skugga röra sig över golvet. Det visade sig vara en spindel så stor att den alltså kastade en rejäl skugga – och när jag slog ihjäl den med fjärrkontrollen blev den nedfläckad med spindelblod. Fy!”

Exakt det hände nyss! Minus tv pga råkade kolla en stund på Dobidoo och det var så själsligt dödande (har inget emot lättsam underhållning, obviously, men fixade ej detta) så skulle precis sätta mig med min bok när jag såg något enormt röra sig i ögonvrån. Trodde Arve sparkat ned filten i sömnen. Så var det en Gigantus Husspindelus. Och den kröp under soffan innan jag hann göra något! Har nu försökt lysa med mobilen och dammsuga under soffan samtidigt. Det är nu tomt på leksaker där under och superrent. Men spindeln såg jag ej. Näe att jag ska behöva gå och lägga mig med denna ovisshet? Den rör sig ju så snabbt! Och är vaken på natten? Dras den till ljus? Ska jag behöva läsa på om spindlars beteende nu eller? Uäääää, mamma… 

(Så läser nån nu som har en väldigt sjuk i sin närhet eller något som är hemskt på riktigt? Då säger jag förlåt, men att även futtiga saker kan kännas läskiga när man inte har nåt värre aktuellt.)

13 reaktioner på ”Detta hände nu!”

  1. Smyg på den. Läs en stund och lämna en liten lampa tänd i vardagsrummet. Sedan beväpnar du dig med en boll. Kastar bollen på spindeln… de är för snabba för allt annat än boll ; ) jag har testat allt!

  2. Samma Anna här: faktum är att jag hade utelämnat lite av historien. Jag var i samma sits som du! Först försökte jag nämligen släppa ett tungt magasin på gigantspindeln, men den hann undan. Gömde sig under bokhyllan och eftersom dörren hade en hög luftspringa undertill hjälpte det inte att stänga. Men efter en stunds rejält nojande (mitt) kom spindeln fram igen och jag slog till med fjärrkontrollen. Det funkade. Så den kommer kanske igen. Eller så rasslade den in i dammsugaren utan att du märkte det.

  3. Hårspray! Funkar utmärkt.
    Jag är inte rädd för spindlar eller ormar men HATAR kackerlackor. Och dom kommer man inte undan här tyvär.
    Det finns en spindel som heter huntsman, dom är stora men äter kackerlackor så blir bara glad när jag hittar en sån i huset.
    Blir så obeskrivligt arg när jag ser kackerlackor alltså.

  4. Efter fyra somrar i radhus vet jag detta: de kommer in i augusti och ses oftast på kväll/natt alltid ensamma. Var de håller hus innan och efter augusti är höljt i dunkel men jag stöter ibland på dem i buskar och dylikt. De gillar att rusa fram snabbt nära väggarna när de förflyttar sig. Som om de visste att de inte är välkomna. Samtidigt verkar de lite korkade då de kan sitta hur lugnt som helst helt synliga mitt på en vit vägg. Har ingen känsla av att de skulle dras till ljus. Gud ske pris verkar de inte heller gilla att hänga på övervåningen där vi sover. Jag har bestämt mig för att de inte klarar av trappor. I sommar har vi frekvent städat bakom soffan och har hittills bara sett en spindel. Kanske gillar de inte nystädat.
    Dessa spindlar framkallar så många känslor inom mig. De är så sju-hu-hukt jävla stora att de liksom känns mer som djur än som insekter. Under åren har jag dock gått från att vilja lägga mig i fosterställning och gråta när jag ser dem till att omedelbart och blodtörstigt döda dem.

  5. Inte för att vara sån, men även när min mamma var döende fick det här mig knuffat till äcklighetens och panikens brant, stora spindlar, harkrankar och bromsar som ilsket surrar runt huvudet. Hua.

    Det är nog mänskligt, en kan ju inte hålla på att tänka värsta scenarior jämt.

    <3

      1. Plus att jag dammsuger upp spindlar och sen dammsuger jag upp frysta ärtor för att liksom slå ihjäl dem ifall de överlevt. Så hemsk är jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.