Rumänien 

Jag tycker att det är svårt att blogga om jobbet när jag är ute och reser. Jag vill liksom inte att det ska kännas som om jag försöker bygga nåt personligt varumärke på människors utsatthet, om ni fattar hur jag menar? Samtidigt kan det ju i vissa fall finnas ett syfte i att berätta, plus det känns konstigt att vara helt tyst i bloggen när jag vanligtvis skriver varje dag. Men nåväl, det är i alla fall inte helt självklart.

Jag är som sagt i Bukarest, för att rapportera om ett av våra projekt, träffa våra partners och besöka olika byar. Jag var här i slutet av förra året också, men då med annat fokus. 

Idag åkte vi från hotellet redan 6.30 (5.30 svensk tid) för att komma till några romska byar i bergen. 

 

Det här är två sjuåriga tjejer jag träffade där. För att motivera föräldrarna att låta sina barn gå till skolan (och för att locka dit barnen) serverar vår partner en rejäl skollunch. För familjer som kanske annars bara äter 1-2 mål/dag gör det skillnad. Och barnen får påbörja sin utbildning. 

När vi fotat klart skyndade sig eleverna att packa ned resten av portionen i sina ryggsäckar, för att ta hem och dela med syskon och föräldrar.  

Ungefär så här ser husen ut. Om nån undrar varför människor kommer till Sverige för att tigga.  

   
Nu ska jag skriva rent alla intervjuer och anteckningar från idag. 

5 reaktioner på ”Rumänien ”

  1. … Och nästa tanke är, att i det debattklimat som råder, är alla röster för medmänskliga perspektiv så viktiga och välkomna, även i personliga bloggar. Inte minst för att det är så grymt skönt att ha ett gäng vattenhål på internet där man vet att inte främlingsfientlighet plötsligt sticker fram sitt fula tryne.

  2. Jag tycker att det är intressant när du bloggar om ditt arbete. Jag får information som jag inte kanske inte hade fått innan. Fortsätt gärna om du vill och orkar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.