Att fylla 40

Igår hade vi ett event med syfte att samla in pengar till säkra förlossningar för kvinnor i Kongo och Tanzania. Medvärd var Nina Campioni, som idag fyller 40 och skriver om just det i sin blogg. Och jag tänker att hon verkligen utstrålar det man känner i inlägget: harmoni. Det är för övrigt väldigt roligt att få jobba med personer som är både proffsiga, engagerade och vänliga.

Själv ser jag 40 som ett slags magiskt tal. Det är knappt två år kvar och jag har tänkt att jag ska ha fyrtioårsdagen som målsättning för vissa saker jag vill uppnå, liksom vem jag vill vara när jag är 40. Inga särskilt höga mål, stora förändringar eller utsvävningar. Men att få gå in i 40 och känna sig sådär harmonisk som Nina verkar, det låter skönt. Och jag är ändå i en fas där jag går runt och är missnöjd över en del saker och har ett behov att få ordning på vad jag tycker är viktigt inom olika områden.

I den här processen tänkte jag börja med att skriva ned alla saker jag tror att jag vill göra annorlunda. Det kan vara det lilla, som att jag ofta tänker att det vore trevligt om vi åt frukost tillsammans om helgerna, hela familjen. För det är något jag har växt upp med men som inte funkar så bra nu, dels för att Martin ofta får lite sovmorgon och dels för att mina barn inte är några stora frukostätare. Men är det ens en viktig sak för mig? I så fall, hur styr jag upp det på bästa sätt? Och om det inte är så viktigt, då kan jag stryka och släppa det och låta alla drälla runt som de vill om helgerna och ta sin fil och flingor när de får lust.

Det kan såklart också vara det stora, på ett mer existentiellt plan. Men det lilla kändes lättare att exemplifiera i bloggen.

En uttjatad liknelse är denna, från Alice i Underlandet:

“Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?”
“Det beror på vart du vill komma” svarade katten.
“Det spelar inte så stor roll…”, sa Alice.
“Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar”, sa katten.

Vill alltid ursäkta mig när jag skriver såna här klyschor, men äsch, det är ju sant. Jag fattar att man kan tycka att det är onödigt/fånigt/pretentiöst men jag är en person som trivs bäst när jag får tänka på sånt där. Var vill jag komma? Vilken väg ska jag ta för att komma dit? 

11 reaktioner på ”Att fylla 40”

  1. Sånt här går jag igång på! Skulle vara kul om du ville dela med dig mer av det lilla och stora gällande var du vill vara vid 40. Tycker själv sånt är svårt att formulera.

  2. Tips: gemensam brunch istället för frukost! Då har mannen hunnit vakna och barnen hunnit bli hungriga? 🙂

    1. Superbra tips! Men jag är så hungrig när jag vaknar så nu bestämde jag mig för att det får vara så de här åren i alla fall… man äter när andan faller på. Skrotar runt hemma i lugn och ro. Vi har öppen planlösning så vi umgås ju ändå. Om några år ser jag fram emot långa bruncher ihop.

  3. Känner igen mig så i ditt resonemang om missnöjet och behovet. Kan vara ett personlighetsdrag tänker jag som blir 42 i sommar 🙂

    Jag brukar tänka att allt har en början och ett slut. Både bra och dåliga saker. Att frukostarna ser ut som de gör just nu behöver inte betyda att det kommer vara så framöver. Just den känslan har jag ofta återvänt till när det känts hopplöst. När arslet nästan växte ihop med soffan pga mata bebis. När någon (läs: barn) rycker i dörren och vill sällskapa när jag sitter på toa. Eller när fem 10-åriga tjejer konsekvent glömmer att ställa in smöret efter mellis hemma och gjort egen smoothie -Bra gjort tjejer! Men köket ser ut som en festivalcamping… Ja, du fattar.

    Vill också säga att jag tycker så mycket om när du delar med dig av dina tankar så här, fortsätt gärna med det.

    1. SÅ bra skrivet: ”Jag brukar tänka att allt har en början och ett slut. Både bra och dåliga saker. Att frukostarna ser ut som de gör just nu behöver inte betyda att det kommer vara så framöver.”

      För jag VET ju det, att allt har sin tid. Tack för kloka ord Sanna, blev jätteglad.

  4. Så intressant tanke det där! Ha har också 2,5 år kvar till 40 och faktiskt börjat skissa på ett mål.

    Gillar tanken med frukosten, hos oss tar vi en sovmorgon var och den som ligger kvar får frukost på sängen. Värsta lifehacken!

    Gillar ideen med brunch!

    1. Ja, det kanske var ett dåligt exempel med just frukost men det var så svårt att vara lagom privat i exemplen… Hos oss får nästan alltid Martin sovmorgon, jag kan sova ikapp genom att somna tidigt men det kan inte han.

      Så nyfiken på ditt mål, ska äntligen hinna lyssna ikapp på podden till veckan. kram!

  5. Åh sånt här går jag också och funderar så mycket på, har själv fyra år kvar till 40 och känner jag som är i någon form av brytpunkt karriärmässigt. Är just nu föräldraledig men tänker så mycket på var jag vill vara sen och vad jag vill jobba med, känns som det går ihop så mycket med vem jag är. Skriv gärna mer om sånna här mål och funderingar så spännande att läsa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.