Att längta hem eller bort

Under 2017 flyttade flera av våra vänner tillbaka till Karlstad. Och jag får ganska ofta frågan om vi planerar att ”bli kvar i Stockholm”.

Varje gång svarar jag att jag inte vet. Men att jag har det bästa jobb jag kan tänka mig, att Martin precis börjat sin spännande anställning, att Junis skola är jättebra, att vi trivs i lägenheten och att detta är hemma just nu.


Sjön Magelungen, ca 800 meter från vår dörr.

Men det finns samtidigt en sentimental sida hos mig som tänker att jag såklart kommer att flytta tillbaka en dag. Till Vänern, Klarälven och allt det välkända.


och här var det skugga och här var sol

och här var det gott om nattviol,

den dungen är mig kär,

min barndom susar där.


Jag har ältat ämnet i bloggen flera gånger så jag fattar om ni är trötta på det nu. Men jag tror att själva kärnan är att barnen rotar sig allt mer och att Farsta strand är hemma för dem nu. Att det kommer att bli allt svårare att dra upp dem för en flytt om vi skulle få för oss att flytta tillbaka nån gång. Och att det därför känns viktigt att bestämma sig snart: ska Stockholm vara vår hemstad, staden där barnen växer upp, eller ej?

För Martin är det enklare. Vi har en bra lägenhet, bra jobb, bra skola och förskola. Vad är det ens att fundera på? Han vill inte flytta tillbaka.

Jag älskar mitt jobb och vardagen här. Och om vi skulle flytta nu är jag rädd att jag skulle ångra mig. Det känns inte aktuellt.

Men samtidigt: månader blir till år. Och det blir ju ett slags beslut i sig, att bo kvar.

Jag tänker att om vi hade ett par miljoner till skulle vi kunna köpa ett av de nybyggda radhusen i Lilla Sköndal. Men skulle jag känna mig mindre rastlös där? Pga en altan och en gräsplätt och ett område med många fartgupp där barnen kan gå ut själva. Jag vet inte. Blir också trött på mig själv och det här ändlösa ältandet. Hur kan man ens ena månaden träffa människor som bor elva personer på 9 kvm och nästa månad vara så extremt självupptagen i sina välmåendeproblem? Jag skäms.

En tröst är i alla fall att gå tillbaka och läsa era tankar om boende i detta inlägg. Fyll gärna på, om du vill!

Kanske är det bara så att jag behöver dra det här en omgång ungefär en gång i halvåret och sen inse att vi bor bäst där vi bor och slappna av i några månader tills det är dags för nästa tjat?

(tidigare ält om boende: Så dålig på att rätta mun…)

 

16 thoughts on “Att längta hem eller bort”

  1. Känner igen dina tankar om detta med boende så väldigt mycket. Ville bara säga det. Mvh ältar också med jämna mellanrum, men bor kvar i Aspudden.

  2. Känner igen dina tankar så väl. Jag kommer från södra Sverige men har bott i Stockholm länge ( längre än vad du gjort). Vi har två barn och hade ingen familj i stan och det kändes alltid som det var underförstått att vi en dag skulle flytta tillbaka för inte skulle våra barn växa upp i storstan och i lägenhet. Så långt ifrån våra uppväxter. Så vi tog beslutet att flytta tillbaka förra året och jag saknar Stockholm något så fruktansvärt att jag nästan ångrar vårt beslut. Varje plats har ju sina för och nackdelar och jag vet definitivt vad jag inte gillar med stan men trots stress och galen bostadsmarknad så tror jag att det finns många fördelar för barn att växa upp där. Vi ska ge det ett litet tag till och känns det inte bättre så flyttar vi tillbaka. Hoppas att du finner ro hur ni ska göra för det är också ganska tärande när en velar fram och tillbaka.

    1. Jag ska också lägga till att jag har längtat så mycket efter att bo i hus och nu när vi gör det så är det härligt förstås men det passar inte helt vår familj. Vi är vana att hitta på saker på helgerna och blir lite rastlösa att vara hemma på helgen och fixa med huset.

      1. Anna, du är den första jag hör som berättar om nackdelar med en ”hemflytt”. Tack så hemskt mycket för att du gav ett annat perspektiv. Jag fattar att många jobbar med confirmation bias och att många dessutom är supernöjda. Men det måste ju finnas fler som tvekar kring om det var rätt för dem. Kram!

  3. Jag tänker att det är en del av livet? Vi flyttade från Stockholm för fyra år sedan, för att vi inte hade råd att köpa större där. Ångrar mig ofta och velar bo kvar här, flytta till Skåne, flytta till Stockholm. Tror många gör det.

    1. Som Juni sa när hon hörde att två kompisar skulle flytta från Stockholm ”hem” till Karlstad och sina mor- och farföräldrar: ”mamma, varför lät ni mig ens upptäcka Stockholm????”.

  4. Åh Hanna! Jag älskar ju när du skriver om detta, så för min del får du gärna skriva om detta varje dag! Förmodligen för att jag själv ältar detta så mycket. Är i Jämtland på jullov nu och vill inte hem till Sthlm. Men ändå har vi ju allt där nu; jobb, lägenhet, vänner, bandet etc. Men tänker som du, att ska vi ändra så är det ju läge nu innan vi är ännu mer ”insyltade” i stan. Min man ältar dock inte alls, han tycker vi har det bra som det är. Hur lyckas de vara så o-ältiga?

    1. Vill också lägga till att vi ju har hyresrätt och tycker det känns skitläskigt att köpa nåt, pga eventuella räntehöjningar, ännu hårdare amorteringskrav etc. Vi betalar ca 6000 i månaden nu och behöver inte tänka på eventuella fixgrejer utan vi bara ringer hyresvärden liksom. Plus att vi har sjukt (!) bra marginal i vår ekonomi. Vi kan ju absolut köpa in oss på bostadsmarknaden, t ex en 2:a i samma område, men då dubblerar vi vår månadskostnad. För att bo lika stort. Är det vettigt ens?! Gah.

      1. Jag skulle absolut köpa nu, innan nya amorteringskraven och när det sägs vara köparnas marknad. För det ÄR skönt att vara inne i den himla bostadskarriären, hur vidrigt det än låter. Fattar verkligen varför folk prioriterar att bo i hyresrätt och älskar allmännyttan osv. Men ändå.

  5. Åh, det där ältet, som alltid aktualiseras lite extra efter lov och semestrar… Levde med det i flera år. Till slut valde vi att flytta tillbaka till våra barndomstrakter. Personligen saknar jag Stockholm rätt mycket, så här 6 månader senare, men för familjen som helhet är det inget snack om saken att det var ett bra beslut att flytta (och jag har slutat älta! Men det kanske är övergående ;-)). Mest uppskattar jag att barnen får en så nära, vardaglig kontakt till sina far- och morföräldrar och att det liksom finns en släkthistoria här. Och att barnen får växa upp ”med fötterna på jorden” på något sätt. Bodde mitt i smeten i stan där det är sådan otrolig segregation med uteslutande högre, vit medelklass på dagis/skolor, och här är det en salig blanding. Jag har funderat så mycket på vad det gör för ens världsbild att växa upp i ett så segregerat samhälle. Men förhoppningsvis är det lite mer blandat i skolorna i Farsta strand! Och visst finns det mycket confirmaion bias i såna här beslut, det finns ju så uppenbart både för och nackdelar i såna här frågor, vilket ju också betyder att det blir bra hur en än gör. Älskar streetsmarta stadsungar!

    1. Ja men väldigt liknande tankar här ju. Det är absolut mer blandat i Farsta strand men fattar hur du menar. Confirmation bias är ju det bästa, men tycker verkligen att ni verkar ha gjort ett utmärkt val.

  6. Detta hade kunnat vara mina ord för två år sen. Vi trivdes ju också jättebra i Sthlm, vill inte ens börja tänka på det! Men för oss smög det sig på att vi allt oftare landade i Karlstad när kd-Sthlm blossade upp till ytan. Sen hade jag lite löfte år 2016 att ”när detta år är slut ska vi ha landat i ett beslut” och för nästan exakt ett år sen hade vi bestämt oss.

  7. Vi flyttade från Köpenhamns söder till Malmö och större lägenhet, vidare till hus alldeles vid havet – för barnens skull. Älskar livet här – just nu – men till Köpenhamn kommer vi tillbaks så snart vi har råd. Eller tidigast om fem år. Tänker att vi gör barnen en tjänst som låter dem uppleva olika världar, inte att det skulle göra dem bättre att bo kvar på samma ställe? Reser inte heller på charter med barnen för att det är samma som hemma, reser hellre till Kosovo och Kiev, Island och amerikanska södern och låter dem testa mat som de inte ätit förut. Tryggheten är vi föräldrar, världen: en upplevelse. Så bo kvar så länge du känner att ni trivs, flytta när ni trivs bättre annanstans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.