En ovanlig jobbresa

Det blir lite tyst här när jag är på jobbresa. Dels för att jag ofta har fullt upp från tidig morgon till sen kväll och för att det sällan finns wifi. Men också för att det är svårt att hitta tonen. Jag brukar aldrig tänka på nån himla ton, bara babbla på från högt till lågt. Men det är enkelt när man är helt privat.

Nu tänker jag i alla fall berätta lite om det center som utsatta barn i området Margate får komma till, och som Give a Child a Family driver med stöd av Läkarmissionen.

Centret är som sagt inget barnhem, tanken är att barn ska behöva stanna i max ett halvår. Barnen placeras där av socialen och man har ett nära samarbete med myndigheterna. En del barn kan återvända till sin familj, andra till en släkting men vissa till en fosterfamilj.

Men i väntan på ett riktigt hem försöker man göra centret så hemlikt som möjligt och stämningen var varm och kärleksfull.

Den här bilden tog jag igår, den lilla flickan ville aldrig lämna famnen på sin favoritpersonal.

Vi spenderade hela dagen där, men såklart med tydliga riktlinjer för oss som besökare, det är ju barnens hem och traumatiserade barn behöver lugn och ro. Centret är uppbyggt med flera hus runt en jättefin och lummig innegård där vi kunde hålla till.

På kvällen bjöd Monica (som startade projektet när hon jobbade på barnhem och redan som sjuttonåring insåg att det inte var en bra miljö för barn) och hennes man på middag. Innan de byggde centret lät de föräldralösa barn bo hemma hos dem, i brist på bättre. Som mest hade de 27 barn boende hos sig.

Jag tycker så mycket om Sne. Hon kom till centret när hon var liten, tillsammans med sin lillasyster som var sjuk i aids och senare dog. Idag är Sne mamma till en fyraåring och jobbar själv på centret. Och vi pratade om klubbmusik och den lokala scenen och Gcom som är den mest populära elektroniska musiken i Durban och kanske hela Sydafrika nu? Vi dansade under stjärnhimlen ute på Monicas altan. Jag var helt hopplös såklart, men ändå. Snes dotter är selfieproffs, vi andra försöker bara haka på.

Sne har sån koll på allt och vi pratade sociala medier och om lokal stil och om gäng i townships där det är superviktigt med särskilda märken på kläder. Sen åkte vi till hotellet och surfade en stund i receptionen innan vi gick och lade oss.

Jag vaknade klockan sex, min dumma vana trogen. Filmteamet hann klart med allt igår och eftersom vi var uppe så tidigt hann vi gå en snabb sväng till stranden innan vi checkade ut. Det är extremt ovanligt på jobbresor, att man hinner göra något sånt. Jag har till exempel varit i Bukarest två gånger utan att se något av stan, i Kenya duschade jag i sällskap av en stor kackerlacka och i Etiopien var vi så trötta på kvällarna att vi åt en snabb middag i lysrörsskenet och stupade i säng. Men här hann jag bada i indiska oceanen, otroligt lyxigt inför den långa hemresan. Klockan 11.00 var det dags att skynda upp till rummet för att packa ihop och åka. Men innan dess njöt jag väl ihjäl mig av solen.

2 reaktioner på ”En ovanlig jobbresa”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.