Hur och var bor du?

Hjälp vad fruktansvärt det är med dödsskjutningen i Las Vegas. Helt overkligt! Min första tanke var såklart terror, antar att jag inte var ensam om det? Att man går runt med en känsla av att det bara är en tidsfråga när, och var, det händer nästa gång.

Ganska många trendspaningar nu handlar om att folk vill cocoona i sitt hem. Och det är på nåt sätt min första tanke också, att flytta till ett rött hus på landet nånstans. Man går ju inte trygg för våldtäktsmän, inbrottstjuvar, bilolyckor, cancer, bränder eller pedofiler någonstans, men risken för terrorbrott känns i alla fall betydligt mindre om man håller sig på gården. 

När jag lämnade Göteborg i fredags råkade jag köra via ett villaområde någonstans mellan Backaplan och Bäckebol (ja, jag hade några himla ärenden) och då tänkte jag 1. Är det här nära Josefine och Mikaels hus? och 2. hur är det att bo just här? 

Och sen var det kört och jag kunde inte sluta tänka på alla områden jag körde förbi på väg till Karlstad och dagen efter till Stockholm. Eller områden mina vänner bor i eller områden jag själv bott i osv. 

Nu undrar jag var du bor. Lever du ensam eller med familj? Varför flyttade du dit? Trivs du? Kommer du bo kvar? Har du en drömplats att bo på? Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Kollar du på hemnet? Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? 

Ja, ni fattar. Man behöver såklart inte svara på allt och får gärna vara anonym. 

32 reaktioner på ”Hur och var bor du?”

  1. Nu har vi bott på Södra Kroppkärr i 6 månader, det känns som 2… Jag gillade atmosfären och stadskänslan på Herrhagen MEN älskar att vi bor granne med superfina människor med barn i våra barns ålder så de springer som de vill mellan husen. Värt så mkt! Det saknade jag på Herrhagen men när de blivit äldre hade de ju kunnat göra det även där men skönt ändå att Poppy kan släppas ut redan nu (ta i trä etc!).
    Både jag och Anders är överens om att vi ska leva torpliv när (om) vi blir gamla. Gärna en liten lgh i stan men ett rött hus avskilt i skogen är drömmen. Inte pga rädsla utan för att vi båda är skogsmänniskor som uppskattar lugnet och naturen. Med möjlighet till cityliv då’ra… 🙂

    Nu blev jag nyfiken på hur ni tänker med ert boende. Kommer ni tillbaka till Värmland nån gång?

  2. Jag bor i ett radhus som jag köpte med min exmake innan vi gift oss. Då var vår förstfödde 3 månader. Vi visste precis var vi ville bo och när ett sånt hus kom ut så bjöd vi för glatta livet. Till slut fick vi det, 10 000 kronor under vårt maxtak… Idag är det värt drygt 4 ggr så mycket. Sedan några år bor jag alltså här själv med mina barn. I början bodde dom varannan vecka, nu är dom så stora att dom går lite som dom vill.

    När vi flyttade in gjorde vi badrum och kök och målade och tapetserade. För fem år sedan renoverade jag hela övervåningen, tog ner en vägg och la in golv. För två år sedan gjorde jag om badrummet. Alltid är det något… Nu börjar mina ungar bli så stora att jag funderar på att flytta till lägenhet, ännu mer centralt. Mina föräldrar har ett sommarställe och snart är dom så gamla att jag och brorsan måste ta ansvar för det. Då vore det ju rätt skönt att slippa två trädgårdar. Vi får se. Jag gillar att drömma. Titta på hus, lägenheter, fundera på att flytta till en annan stad… Byta jobb? Det bubblar liksom hela tiden en tanke på att jag kan göra vad jag vill. Det känns bra!

  3. Lever du ensam eller med familj? Med min familj, och med min tvillingsyrras familj, i ett tvåfamiljshus!

    Varför flyttade du dit? Hade kollat i området länge (ville flytta pga bodde tre trappor upp, utan hiss och utan balkong i vår trea med två barn). Fick mer för pengarna genom att köpa med syrran med familj!

    Trivs du? Ja! Trivdes med området jag bodde i förut också, mer i stan, vilket jag kan sakna men det fördelarna i nya väger över (fördelar= bättre skolor, en trädgård, skogen nära, mer yta, lugnare)

    Kommer du bo kvar? Jag tror nog det!

    Har du en drömplats att bo på? Nja, jag vill lite för olika för det. Typ ett hus vid havet på västkusten, en fjällstuga, en lgh i Haga (Gbg) osv osv!

    Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Nej, inte så mycket mer nu. Har storstad 15 min med buss bort. Har skogen här…K

    Kollar du på hemnet? Nej

    Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? Inte helt nöjd om man ska räkna in område och allt sånt också… Nej.

  4. Vi har bott i vårt hus i ett halvår nu. Vi väntade i 9 månader mellan köp och inflytt så mina tankar har varit med det här huset i 1,5 år nu, och ja, det här är vårt drömhus som vi letade länge efter innan det blev vårt. Och det blev det av en slump, jag såg ett Facebookinlägg om ett kommande objekt på en mäklarsida. Jag gillar området massor; miljön, arkitekturen, vattnet och att det är nära till skola och jobb för hela familjen. Vi har allt inom 1,5 kilometer.

    Tanken på att ha ett sommarställe i närheten finns redan, ett ställe hyfsat nära Vänern är drömmen typ 20 minuter från hemmet 🙌 Vinterbonat så vi kan nyttja stället året runt och kunna åka och bada efter jobbet och lätt sova över på även när det är jobb/skola. Så ja, jag kollar fortfarande hemnet. Är nog ett hopplöst fall efter alla år vi sökt me efter drömhuset. Men just nu är det inte aktuellt med något sommarställe, vi är mitt i renoveringen av vårt ganska så stora projekt. Men om några år så.

    Så länge vi vill bo kvar i hus i den här staden så är det nog här vi kommer bo. Om vi får ha hälsan i behåll. Blir vi för gamla för att sköta om hus och trädgård tänker jag att vi bor i en gammal våning i Klara och har kvar det där sommarstället😉

  5. Så mycket igenkänning, sitter väl alltid och drömmer mig bort om hur man egentligen skulle kunna bo och har vi valt rätt osv osv.

    Jag flyttade ju tillbaka till Sthlm efter 8 år i Sydney. Innan jag flyttade bodde jag själv i min lilla drömlägenhet i Årsta. Älskar den så mycket, säkert mest pga att jag var så stolt när jag köpte den med mitt ex och det var liksom så stort då att jag hade köpt en lägenhet för 1 miljon, så svindlande för mig.
    Nu har jag kommit tillbaka med sambo och två barn, 48kvm känns inte lika lagom längre hehe men det går om man vill. Känner mig lyckligt lottad som kunnat ha kvar den och slipper starta från 0.
    Vi vill såklart flytta till större men måste få jobb ordnat först och jag är ju fortfarande mammaledig med yngsta. Inte bästa låneläget just nu mao.

    Så kluven men älskar Årsta och tänker att det är smidigt och bra investering att bo kvar i krokarna. Plus att äldsta fått så många kompisar på förskolan och det finns en fin liten skola där dom alla skulle gå nästa år. Har ju redan flyttat honom från andra sidan jorden så vill helst att han ska slippa mer förändring.
    Men eftersom ingen av oss är särskilda karriärister tänker jag att det inte kommer kunna bli så stora lån för oss och jag vill verkligen inte leva på marginalen.
    Vågar knappt drömma iväg i tankarna eftersom jag blir ledsen när jag inser att det är så långt ifrån min verklighet och vill inte glömma bort att vi ju faktiskt har det bra. Ibland måste en bara stanna upp och vara lite nöjd där man är och inte förblindad av alla hemnetdrömmar.
    Men hus vore mysigt, fast det är ju nu man vill ha det när barnen växer upp!
    Får stress och ångest när jag tänker på det (typiskt att man bara tänkt hur man själv växte upp helt idylliskt med äppelträd, skog runt knuten och så många kompisar man kunde hänga med på gatan). Försöker tänka att det är minst lika härligt att växa upp i lägenhet.
    Men så sneglar jag på husen i Dalarna där jag växte upp och ser att vi lätt skulle ha råd med ett jättefint om vi sålde lägenheten. Nära till natur, barndomsvänner, en syster och mamma o pappa som är världens mysigaste och som barnen älskar.. och jag önskar så att vi var sugna på småstad.
    Men nej, Älskar verkligen att bo i Stockholm.
    Tänker så mycket på detta dock. Fram o tillbaka.
    Tack för terapisessionen haha

  6. Bor på Kungsholmen i en tvåa med högt i tak, kakelugn och balkong och har mindre än fem min promenad till jobbet så det är fan lite av en dröm.

    Men med barn så skulle det ju vara nice med större så vi kollar efter det men vill inte kompromissa med standarden och då blir det visst lite dyrt och vi MÅSTE ju inte med en tvååring som samsover så.

    Har drömt om storstad, innerstad och sekelskifte (fast det fattade jag ju inte att det var) sedan jag var 11 och sov över hos mina unga vuxna mostrar som bodde så man kunde sitta i fönstren (var själv van vid småstadens svar på miljonprogram alltså lågt och vidsträckt med små kuber till hus). Kan inte alls relatera till alla andras längtan att flytta till hus med småbarn. Tror jag kommer vilja bo såhär jämt om jag kan.

  7. Tycker boende är källa till en hel del jobbiga känslor. (Passar därför på att skriva av mig lite här samt skapa chans att kanske få lite respons! 🙂 )
    Antagligen beror de jobbiga känslorna bland annat pga att det är såpass mycket prat om boende hela tiden (generellt i samhället och när man umgås med människor – obs Hanna, ej kritik mot ditt inlägg), men också på grund av att det känns som en ekonomisk miss att inte äga något. Det är nog också så att jag inte riktigt vet vad jag vill eller ser att jag har något handlingsutrymme gällande boende, och det är väl nästan alltid jobbigt att känna sig låst.

    Bor i hyresrätt centralt i stad och trivs, samtidigt som jag ibland är kluven inombords när det gäller stan vs mer lugnt/nära naturen. Känns också konstigt att mitt barn växer upp i stan såhär, när jag själv bodde i hus i en mindre stad, med gräsmatta utanför (dvs möjlighet till fotboll och annan rörelse) och nära naturen samt tightare relation med grannar.

    Är rädd för att hyran här ska höjas vid renovering framöver plus pga bra läge. Då blir det ännu mer surt att hyra och inte äga! (Kanske också lite svårt att få det att gå runt, faktiskt.) Har ju vant mig vid att bo centralt och läget är en av sakerna jag gillar med min lägenhet, så det vore jobbigt om kostnaden för läget ökade mycket. Samtidigt tänker jag ibland att jag borde ta denna risk på allvar, för den är rätt sannolik. (Dvs fundera igenom vad den innebär, fundera på om jag verkligen kan/vill bo kvar, om jag kanske borde flytta innan hyran höjs etc …)

    Känns både som att lägenhet passar mig bäst och som att hus är mer bekvämt och ”naturligt” för mig (antagligen pga uppväxten). Även uppväxt med sommarhus med fantastiskt läge som ej finns kvar i familjen, så jag hade det verkligen privilegierat (utan att som barn riktigt förstå det).

    Känns som att jag vill ha tryggheten i ett hem där jag bor kvar länge och att detta faktum (att jag vill ha trygghet och att jag ej är särskilt förändringsbenägen vad gäller hemmet) samt ekonomiska begränsningar och svårighet att få ihop en insats begränsar mig. Samtidigt är jag glsd över fin lägenhet som jag börjar få trivsam och mysig. Balkong har den också! 🙂 Och tacksam över turen jag haft samt insikt om att jag på många vis har det bra (och inte borde klaga eller vara missnöjd – men man får ju lov att fundera …).

    Ihopflytt med partner blir det nog någon gång med eventuellt först om 10 år eller mer av olika skäl.

  8. Bor i en helt fantastisk fyra på Ön, Limhamn och vi har bott här i snart fyra år. Det är en etagelägenhet med två balkonger och en takterrass. Älskar att bo här och området är lugnt och skönt. Limhamn ligger bara 15 min med buss från Malmö C och det är faktiskt helt perfekt. Tyvärr är hyran lite dyr, men vi trivs så otroligt bra och känner att vi inte vill flytta härifrån. Man får helt enkelt prioritera om lite i ekonomin ibland, och det funkar än så länge! Har insett att ett rofyllt hem är väldigt viktigt för mig och då får det helt enkelt kosta lite mer. Tänker att den ändå är mycket billigare än om vi hade haft samma i Sthlm 🙂

    Jag hoppas att vi kan bo här ett tag till, även om jag drömmer om radhus med trädgård.

  9. -Nu undrar jag var du bor: i Norrköping i ett bostadsrätts radhus.
    -Lever du ensam eller med familj? Med man och 3 barn.
    -Varför flyttade du dit? Bodde centralt i Norrköping i hyres men ville ha närmre till natur o bra skola till barnen.
    -Trivs du? Älskar det! Underbart att 6 åringen kan springa mellan kompisar o vara ute själv. Men ibland känns det som grannarna är för nära..
    -Kommer du bo kvar? Ja!
    -Har du en drömplats att bo på? Ja mer på landet utanför stan. Men har sommarstuga med stor tomt och skog, så ett radhus känns lagom. Orkar/hinner knapp med plätten gräs vi har nu.
    -Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Nä jag växte upp i lägenhet och har alltid drömt om radhus/hus.
    -Kollar du på hemnet? Ibland. Kollar vad som säljs i området här.
    -Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? Nä vill alltid göra om o renovera nåt.

  10. -Nu undrar jag var du bor: villa i ett litet samhälle utanför Liköping.
    -Lever du ensam eller med familj? Sambo och 2 barn
    -Varför flyttade du dit? Ville åt naturen och här är det kuoerat och fint.
    -Trivs du? Ujja!!
    -Kommer du bo kvar? Ja!
    -Har du en drömplats att bo på? Nej. Men ett litet rött hus med uppvuxen trädgård, punshveranda, skira gardiner och växthus vore fint! Kanske mer norröver egentligen. Men santidigt tror jag det är härligare i tanken än i verkligheten.
    -Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Kommer nog vilja ha något lite mindre när kidsen flyttat.
    -Kollar du på hemnet? Ja!
    -Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? Japp. 🙂

  11. Lever du ensam eller med familj? Mmm tillsammans med min man och våra två barn 5 och 3 år.

    Varför flyttade du dit? Jag flyttade till Malmö från Varberg 2002 pga kär i någon. Älskade det. Träffade en annan 2010 vi köpte hus långt utanför på landet. Efter 5 år orkade vi inte med att bo på landet i ett hus från 1800-talet. Så vi sålde det och flyttade tillbaka till en hyresrätt i Malmö i ett nytt område. Och det var som att komma hem igen.

    Trivs du? Ja! Jag älskar vårat område 3 minuter till havet och 5 min till stan. Jag kan Malmö som baksidan av min hand. Det är hemma och jag känner mig aldrig orolig.

    Kommer du bo kvar? Jag tror det!

    Har du en drömplats att bo på? Nja att flytta tillbaka till västkusten, kanske Gbg. Vill gärna testa att bo utomlands.

    Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Nej, inte jättemycket. Kanske kan tänka mig ett radhus i friluftsstaden eller en lägenhet i markplan.

    Kollar du på hemnet? Varje dag!

    Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? Nej inte 100% men om längtan blir för stort efter något annat. Då får man bara flytta!

  12. Åh detta ämne som liksom känns outtömligt!
    Har bott på en massa ställen men längst i Stockholm, 7 år med min man. Har alltid haft sån hatkärlek till Stockholm! Magisk stad på många sätt. När vi fick vårat första barn väcktes dock en otroligt stark kändla av att jag inte ville bo i Stockholm med barn. Pendlingsavstånden, dyrt boende och liksom en känsla av otrygghet. Den sitter nog i mitt huvud, men jag kände mig liksom inte avslappnad att röra mig i Stockholm med ett barn (tunnelbana, alltid köer till evenemang, kommersiell reklam överallt, mycket folk osv). Efter bearbetning av min man så gjorde vi ett test; vi sålde bostadsrätten och flyttade till Uppsala. Jag kommer från Sala, så närheten till min familj var lockande men också att få prova en ”mellanstor” stad vilket jag alltid velat prova. Det var i samma veva som ni flyttade till Stockholm, så jag tyckte det var så roligt att läsa om er som liksom längtade tvärtom mot mig.

    Herregud som jag trivs! Jag skulle kunna skriva en bok om det, men känslan av att kunna cykla överallt, jobba 5 min från barnens skola/förskola och 10 min hemifrån är magisk. Jag tror det ger en känsla av kontroll hos mig, jag känner till typ alla affärer, restauranger osv. Man kan få en överblick liksom. Vi köpte en stor nyproducerad 4a 8 min från centrum, något vi aldrig hade kunnat göra i Sthlm. Samtidigt har jag många vänner kvar i Sthlm, men det är ju bara 39 minuter med tåg bort. Ändå känns Sthlm som en helt annan värld, jag blir ganska lätt stressad där. Jag upplever ett helt annat tempo här, och att folk liksom måste vara trevliga mot varandra här, troligtvis för att man kommer stöta på varandra igen I guess.

    Nu när barnen blivit större (6 å 3) och den mest intensiva, kaotiska småbarnsperioden är över börjar jag känna en längtan ut på landet mer. Har spenderat mycket tid på att försöka komma på om jag är en husmänniska på landet eller en citymänniska men landat i att man kanske inte behöver vara endera, utan faktiskt var både och. Så nu letar jag ett sommarhus där vi kan vara på helger, somrar osv. Det är en konstig, mäktig känsla att vi inte behöver leta boende om vi inte vill mer, vi kan bo kvar i vår lägenhet där vi trivs med grannar, läge och gåavstånd till skola för barnen. Ja det där var en lååååång utläggning.
    Hur tänker ni? Är ni överens kring boendefrågan?

  13. Bor på 47 kvadrat på söder i Stockholm. Fullkomligt älskar att bo just där. Är gift och särbo, så bor också i en trea i Bagarmossen ibland. Och så har vi ett stort hundraårigt hus i södra Östergötland där vi är på sommarhalvåret.
    Om bostadsmarknaden sett annorlunda ut hade vi sannolikt flyttat ihop, men vi trivs väldigt bra med upplägget som det är. Dock är vår omgivning ganska skeptisk fortfarande.
    Kollar ofta på Hemnet men vissnar snabbt, det är så sjukt dyrt att köpa lägenhet där vi vill bo.

  14. Vi bor i ett parhus (bostadsrätt) i Kil, ville testa på husliv och hinna få ha trädgård när sonen fortfarande är liten. Jag, min sambo och vår son – och en till på G.
    Jag trivs verkligen med huskänslan, att kunna öppna dörren och inte göra projekt av att vara ute. Att ha en altan! Älskar altaner. Att ha flera rum och kunna få stänga dörren ibland.
    Men, även om både jag och sambon är helt 100 på att detta är vårt bästa boende hittills så går jag (vi) ändå och planerar för nästa? Lite oklart vad vi faktiskt tror händer i nytt boende men det är som en grej för oss, har varit samma vid varje flytt. Typ att vi vill ha liiite större tvättstuga, att det ska vara lite närmre jobbet osv. Så hemnet finns med.
    Men är också rätt sega så gissar vi ändå blir här några år – och vi kommer nog trivas fantastiskt iaf. Sen kan jag tänka mig att vi med större barn kanske blir mer sugna på Karlstad igen, när man inte måste rasta barn i trädgården osv. Men jag känner mig inte alls sugen på flytt annars.

  15. Jag bor på 93 kvm med mina två barn i en vanlig hyreslägenhet mitt i centrum i en vanlig småstad i Norrland. Jag trivs, ibland saknar jag hus, men det är ju typ åtta veckor av 52 per år. Jag kollar ofta på hemnet! Men det känns helt orimligt och ogörligt att jag skulle ha råd med hus. Jag bodde i hus med mina barn deras första nio resp. elva år i livet. Resten får bli i lägenhet. Det går bra det med. Jag börjar tänka att OM jag är ensam resten av livet måste jag ha en plan och strategi. Kanske kommer jag bo kvar när barnen är utflyttade (om sådär sex sju år), kanske inte. Kanske kapitulerar jag och flyttar ihop med min mamma i hennes hus på landet. HAHA. Jag gillar att bo i hus och elda, jag gillar att odla, men jag gillar också enkelheten med lägenhet. Men om jag får drömma hejvilt så flyttar jag ihop med nån härlig man om typ tio år. Då är jag femti.

  16. Lever du ensam eller med familj?
    Jag bor i 60-talsvilla i ett samhälle strax utanför Uppsala med man, ett barn och två katter.
    Varför flyttade du dit?
    Vi ville bo utanför stan men ändå så pass nära att vi har nära till jobb och att vårt barn så småningom lätt kan ta sig in till Uppsala för att gå gymnasiet och hålla på med olika aktiviteter och så.
    Trivs du?
    Jag/vi trivs jättebra med huset och omgivningen – det enda problemet är att vi köpte ett renoveringsobjekt och typ aldrig kommer att hinna/orka bli klara med allt.
    Kommer du bo kvar?
    Japp, minst trettio år. Sedan kanske vi säljer och köper lägenhet i stan när vi går i pension.
    Har du en drömplats att bo på?
    Där vi bor – men drömmen är att vifta med ett trollspö så renoveringarna är gjorda.
    Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden?
    Jag tror ju att vi kommer att sälja när vi blir gamla, men det kanske vi inte vill då. Skulle nästan gissa att vi blir kvar. 🙂
    Kollar du på hemnet?
    Ja, ibland. Kollar lite marknaden för vårt samhälle och så är det kul att klickar på länkar lite då och då. Älskar att kolla planlösningar!
    Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det?
    Tror att vi alltid kommer att ha saker att göra i huset, men överlag är jag väldigt, väldigt nöjd.
    Det här var roliga frågor att fundera över! Tycker att det är superkul att läsa allas svar och även läsa om hur ni funderar över boendet Hanna!

  17. Jag bor själv i en hyrestrea på 66kvm i Fredhäll. Flyttade dit med min fd man för 8,5 år sedan när vi gjorde ett lyckat lägenhetsbyte och hade lyckan att få behålla lägenheten i bodelningen när vi skilde oss. Trivs SÅ HIMLA BRA! ♥ Älskar Fredhäll med grönområden och närheten till vattnet, älskar min lägenhet med sjöutsikt, balkong och öppen spis. Som det känns nu kommer jag bo där så länge jag har råd att betala hyran. (om jag inte skulle få för mig att flytta utomlands till något varmare ställe)

  18. Lever du ensam eller med familj?
    Jag bor med fästman & vovve!

    Varför flyttade du dit?
    Vi fick ett erbjudande om ett förstahandskontrakt i Stockholm och kände att: Detta kommer aldrig hända igen, vi måste prova. Då bodde vi i Örebro och jag hade en termin kvar på min utbildning, så jag trixade fram och tillbaka där på slutet – men det funkade!

    Trivs du?
    Ja. Och Nej. Känns som det blir olika svar olika dagar. Gillar verkligen Hägerstensåsen, som är området vi bor i – men känner mig lite schizo. Knarkar Lägenhetsbyte, Blocket & Hemnet. Vet dock inte vad jag vill, kollar på allt från små lägenheter på södermalm till radhus i Sigtuna eller villa i Norrland, där jag kommer ifrån. Eller i Småland, där min fästman kommer ifrån.

    Kommer du bo kvar?
    Alltså. Det här är topp 3 över ångest:ar (bra ord, not) i mitt liv. JAG VET INTE!

    Har du en drömplats att bo på?
    Typ en plats där jag slutar noja över var jag bor hela tiden. Inbillar mig att jag vill ha en uteplats av nåt slag, men litar inte på nåt jag känner typ eftersom det ändras hela tiden. Bah.

    Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden?
    Eh ja, de ändras från minut till minut till och med.

    Kollar du på hemnet?
    Alldeles för mycket.

    Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det?
    Jag börjar ge upp hoppet om att jag ska sluta älta detta…

    Hah. Vilken ångest-tråd detta är, med alla kommentarer och allt, men samtidigt gudomligt knark för mig! Hade varit kul att läsa dina svar också, Hanna! 🙂

  19. Kul ämne!

    Jag bor sedan snart 8 månader tillbaka I ett stort hus I Lomma utanför Malmö, tillsammans med min sambo och våra två små barn (4 och 2 år).

    Vi har tidigare bott I Malmö men flyttat mycket inom stan de senaste åren, detta är det fjärde boendet för min fyraåring. Vi har flyttat dels för att familjen vuxit och boendet inte funkat längre (5 vån utan hiss är rätt meckigt med en nyfödd och en tvååring), men också för att vi hamnat helt fel och av olika anledningar verkligen inte trivdes I vårt förra boende. Den känslan var så hemsk, att knappt vilja åka hem på eftermiddagen för att man inte ville bo där. Fy, det åt verkligen upp oss mentalt. Så vi bestämde oss för att sälja efter bara drygt ett år I det huset och eventuellt mellanlanda I en hyresrätt innan vi hittat något nytt.

    MEN- plötsligt händer det, och ett hus blev till salu på den gatan I Lomma vi promenerat på så många gånger och spanat på husen och drömt om att en dag få bo så här. Ett hus helt I vår stil, med potential och otroliga möjligheter. Vi gillar att renovera och har gjort en bostadskarriär där vi I princip renoverat alla våra boenden och kunnat sälja dem med vinst. Annars hade vi aldrig kunnat köpa det här huset.

    Vi trivs jättebra, samhället är väldigt mysigt, här finns allt man behöver inom gångavstånd, vi har fem minuter till stranden, 15 minuter till Malmö och jobbet med bil, och drygt 30 min till Helsingborg där min familj bor. Och vi har så smått börjat lära känna grannar och andra I närheten. Barnen trivs på sin förskola och vi har verkligen ingenting att klaga på.

    Men vi har vänt upp och ner på i stort sett hela huset och trots att det är stort (210 kvm) har vi dessutom inrett vinden och börjat gräva ur källaren. Vi har också planeri framtiden på attefallshus, bygga om garaget och en massa mer. Möjligheterna är oändliga, haha! Men jag sticker inte under stol med att det är skitjobbigt ibland att renovera, speciellt när man gör det mesta själv och dessutom med småbarn och heltidsjobb. Men det är samtidigt I grunden vårt stora intresse och hobby; att verkligen skapa vårt hem precis som vi vill ha det, men utifrån förutsättningarna som sätts I ett gammalt hus. Det är en sån tillfredsställelse i att se nånting växa fram så konkret och att verkligen fysiskt kunna njuta av det man åstadkommer. Dessutom för det oss samman I familjen; vi får hjälp av föräldrar och farföräldrar och det blir ett speciellt sätt att umgås när man samtidigt jobbar tillsammans och hjälper varann.

    Jag tror aldrig vi kommer flytta härifrån om inget oförutsett händer (och jag kollar bara Hemnet av ren nyfikenhet ibland för att se om någon av våra tidigare bostäder blir till salu). Självklart kommer preferenserna ändras med tiden men förhoppningsvis kan vi vara flexibla i detta huset och förändra det efter våra behov. När barnen är stora kanske vi bygger en lägenhet I källaren och har nån inneboende student, eller så kanske någon av oss startar eget och driver nån form av firma hemifrån nångång.

    Det skönaste är iallafall att känna ett lugn över att nu har vi landat och här både kan och vill vi bo länge. I alla våra tidigare boenden har vi hela tiden vetat innerst inne att det varit tillfälligt, och att vi nångång ska bryta upp. Den känslan tycker jag är stressande och oroande även om man inte tänker på det jämt, och jag är så glad att slippa den.

    ps. vill man följa vår renovering så finns vi numera på instagram som lifeonbigstreet
    🙂

  20. Bor med min man och två barn (1,5 och 5 år) i Uppsala. Vi har valt att bo kvar där trots att vi båda jobbar i Stockholm. Det beror på en rad skäl.
    Uppsala är så behändigt, småstadsstorlek (vi kan cykla till samtliga bland släkt och vänner på max 30 minuter), samtidigt som sta’n har storstadsutbud av restauranger, affärer och aktiviteter. De satsar mycket på parker och närmiljön – så överallt över hela staden finns det mysiga parker med fantastiska lekparker. Vi får betydligt mer för pengarna än i Stockholm och har råd att bo relativt rymligt nära centrum, vilket sparar tid på kvällar och helger eftersom det går smidigt att utföra ärenden. Eftersom vi inte har gjort bostadskarriär hade vi hamnat ganska långt utanför sta’n i Stockholm och ändå haft ganska lång resa till jobbet, men utan att kunna dra ”jag måste till tåget, bor ju i en annan stad”-kortet. (och ja, vi får ofta försvara detta beslut inför frågande Stockholmskollegor).
    Vi har länge bott i en nyproducerad fyra, dit vi flyttade i samband med att vi fick vårt första barn, och varit väldigt nöjda med det. Skönt att inte behöva ta hand om trädgård och renoveringsbehov i samband med de mest intensiva småbarnsåren. Att vi har haft en jättestor och solig balkong, en bra och lekvänlig innergård OCH en stor lekplats/park utanför porten har ju bidragit till den känslan.
    Min man har velat flytta till hus länge, men jag har inte känt något sug förrän på senare år. Det började nog med att vi upptäckte att skolvalsreglerna i Uppsala är konstruerade så att vi inte gick att förutse var våra barn skulle hamna i skolan. De barn i området som vi känner fick plats på olika skolor över halva sta’n. Det är bara bra skolor det handlar om, men av logistiska skäl och för att alla kompisar bor nära en viss skola ville vi till en speciell. Samtidigt började vi odla på balkongen och det började klia i trädgårdsfingrarna. Nu på sista tiden har vi också känt ett behov av att kunna släppa vår äldsta son mer fritt, vilket inte går som vi bor nu. Det är för mycket trafik alldeles för nära och vår lägenhet ligger inte så att vi har enkel uppsikt över t.ex. innergården.
    Vi började titta på hus aktivt för ett år sedan, men det har känts ganska hopplöst. Eftersom vi pendlar måste vi bo centralt och om vi ska till den skolan vi vill till finns det inte så många hus att välja på. I praktiken fanns det fem gator av hus som låg rätt och där vi faktiskt hade en ekonomisk möjlighet att kunna köpa. Naturligtvis gjorde det området ett prisskutt lagom till att vi började titta där, så de få hus som kom ut på marknaden blev snabbt för dyra för oss. Men sedan upptäckte min man ett mysigt 60-talsområde som låg lite undangömt inklämt mellan militärens område och två ganska stora vägar, men ett stenkast från vår nuvarande förskola, den skola vi vill till och jättenära ett friluftsområde. Som hemnetknarkare visste jag såklart om det, men hade inte räknat med det som ett alternativ. Där pågår det ett skifte just nu, där de som byggde husen i början av 60-talet håller på att lämna och barnfamiljer flyttar in. Så vi har gått på flera visningar det senaste året, tittat och räknat bort ännu fler hus på internet, lärt oss allt om vilka renoveringsbehov ett sådant hus kan ha och vad det kan tänkas kosta och förlorat ett antal budgivningar. I somras lyckades vi dock till slut vinna en budgivning, dessutom för ett hus som inte har samma renoveringsbehov som andra hus i området. (sedan är det ju ganska märkligt att man pratar om det här som ett lotteri – det handlar ju bara om var man själv har sin ekonomiska smärtgräns jämfört med de andra som bjuder) Så vi är superglada och nöjda och nu kliar det i fingrarna att få flytta in. Det vi längtar efter mest är nog att ha en trädgård att släppa ut barnen och oss själva i, att få mer biutrymmen (förråd, garage, verkstad, lekrum i källaren) och att flytta till ett mysigt, barnvänligt område betydligt närmare förskola och (framtida) skola.
    Tänker mig att vi ska bo kvar där länge, så hemnetknarkandet är på nedgång.

  21. Jag bor i en nybyggd trerumslägenhet på andra våningen tillsammans med min sambo och vår son. Vi har ett naturreservat precis utanför vår balkong och femtio meter från densamma ligger Mälaren (men man kan inte bada just där). Lägenheten ligger i utkanten av Blackeberg. Det är en hyreslägenhet som vi bytte vår förra tvåa i centrala sundbyberg mot för två år sedan. Vi flyttade för att få vår mer plats när vi blev tre i familjen. Jag trivs fint här. Jag älskar att ha så nära till skogen. Jag älskar att ha så nära till ett bad. Jag saknar en trädgård. Det jag saknar är att kunna öppna en dörr och vara utomhus direkt. Jag vill bo vid vattnet. Nu när jag gör det kan jag inte tänka mig att bo annat än på gångavstånd. Eftersom vi inte har en bil kommer det kanske att kännas besvärligt när jag är gammal att det är så långt till tunnelbanan (”långt” = femton minuters rask promenad). Jag kollar inte på hemnet pga kom in i hyreslägenhetssvängen och har inte råd med mitt drömboende. Jag tror aldrig att jag kommer att vara helnöjd.

  22. Jag flyttade för tio år sedan från min hemstad Göteborg till lilla Mullsjö (några mil från jönköping – jag jobbar i jönköping). Min man är härifrån, det är kopplingen hit men vi bodde och fick vårt första barn i Gbg.
    Vi bor i en 80-talsvilla. Trivs men vill verkligen hemskt gärna flytta till något nyproducerat typ radhus med noll trädgård. Vi gillar inte att fixa med huset och verkligen inte med trädgård och får ångest av att tänka på att taket behöver bytas snart. Vill ha så underhållsfritt boende som möjligt. Den sortens bostäder finns dock inte här. Kanske byggs inom några år och då ska vi stå först i kön ;-).
    Senaste året har vi båda haft lite kli i kroppen. Sugna på förändring. Jag fick för mig att vi skulle flytta till Kolmården bara för att jag körde runt där för ett tag sen. Sen lockar västkusten alltid på sitt sätt. Och Stockholm… eller kanske jönköping… eller Västervik?! Du fattar. Tror det är någon gemensam 40-årskris ;-). Mer realistiskt är att vi byter boende här i Mullsjö. Och så tvingar vi barnen att flytta mot Gbg när de är vuxna och så flyttar vi efter.

  23. Åh, jag frossar i svaren här och känner att jag därför borde bidra:

    Nu undrar jag var du bor.
    I en villa i Aspudden utanför Stockholm. Från början ett litet egnahemshus, men utbyggt på 60- och 70-talet och renoverad av oss på 10-talet så nu hela 160 kvm boyta (suterränghus) trots att det ser pyttigt ut från gatan.

    Lever du ensam eller med familj?
    Med man och fyra barn men inga husdjur.

    Varför flyttade du dit?
    Vi hade ett förstahandskontrakt på en tvåa i Midsommarkransen, bytte upp oss i storlek till en trea i Axelsberg, och vidare till en ännu större lägenhet i Västertorp/Mälarhöjden. När vi började titta efter hus låg hela Hägersten och Älvsjö nära till hands. Vi kollade mycket i Mälarhöjden, men hamnade också på en visning i Aspudden, dock blev det huset för dyrt för oss, men några månader senare visade det sig att ingen av oss hade kunnat släppa tanken på att det faktiskt fanns en möjlighet att bo i hus, just där! Vi började spana, och helt plötsligt (juni 2009) dök det upp två hus till salu. Inget kändes klockrent, men efter en privat visning efter den officiella (svajig marknad då, svårsålda hus) föll vi för det som nu är vårt hus och lyckades förhandla till oss ett pris som man nu kan skratta åt men som var en stretch för oss då!

    Trivs du?
    JAA! Älskar huset och området, men önskar kanske att vi var mer fixare än vi är. Två väggar på en utbyggnad behövs verkligen målas, kanske behövs taket läggas om, ska vi då kanske passa på och isolera om vinden? Rensa hängrännorna är skitläskigt pga sjukt högt upp, tomten skulle kunna bli mycket trevligare, vi kanske borde isolera om en 70-talsutbyggnad, och snart är det dags att göra något åt köket. THE LIST NEVER ENDS!!

    Kommer du bo kvar?
    Åtminstone tills barnen blir stora. Ibland tänker vi att vi borde bygga ut, det kommer en dag när barnen är stora och det kommer kännas trångt, men jag tror vi biter ihop och sen blir huset lagom 🙂 Min man ser framför sig att vi flyttar till lägenhet när barnen flyttat ut, men jag drömmer om att vi bor kvar och äntligen kommer att ha möjlighet att ha det städat och fint hemma, fixa i trädgården, odla osv, och ha plats för barn och barnbarn att hälsa på!

    Har du en drömplats att bo på?
    Jag trivs verkligen där vi bor nu. Tycker det är höjden av lyx att bo på en lummig plats, i ett eget hus, så nära tunnelbanan och också på gångavstånd till Södermalm. MEN jag har också förvandlats gill en gnällig ”NIMBY” som är rädd att alla byggplaner kommer göra att jag blir som gubben i filmen ”UPP” som sitter kvar i sitt hus medan skyskraporna reser sig runtomkring. Riktigt så illa är det inte, men de 8 senaste husen som sålts i närheten har sålts till byggfirmor som kommer riva och bygga flerbostadshus, och bakom vår tomt är marken anvisad till ett bolag som ska bygga över 100 lägenheter där. Och jag JAG FATTAR att det behövs bostäder i Stockholm. Men de där småbyggarna som köper upp villor och smäller dit lyxlägenheter eller bostadsrättsradhus som kostar 9 miljoner – dem kan jag inte med! De hävdar att de bidrar till att avhjälpa bostadsbristen men skulle försvinna som i ett trollslag om bostadspriserna dök, för de vill egentligen bara fylla fickorna med pengar.

    Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden?
    Det låter rimligt, men som jag skrev så inbillar jag mig att jag ändå vill bo kvar i vårt hus…

    Kollar du på hemnet?
    Inte så mycket. Min man kollar ofta på större hus, men de faller alltid på något. För få sovrum, för långt från stan, för dyrt… 🙂

    Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det?
    Jag tänker mycket på det trots att jag är nöjd. Dels för att köket inte är optimalt, dels för att vi just nu gör sovrumsrockader för att de två äldsta ska få egna rum, och då tänker man ju rätt mycket på vad som kommer att bli nästa steg osv osv.

    Tusen tack Hanna för chansen att få skriva av mig! Och för möjligheten att läsa om alla andras boenden!!

  24. Åh gratis terapi – tar chansen!
    Jag bor med en man, två barn och en katt i ett brf-radhus i samma förort som du 🙂 Vi flyttade hit från Fruängen för 10 månader sen, bodde tidigare i en trea där och jag som är från landet har alltid känt mig instängd i lägenhet. Vi hade tittat på radhus ganska länge och aktivt, i olika områden. Allt blev flera miljoner för dyrt. Till slut blev jag sjukt uppgiven, känns så himla orimligt att köpa ett skruttigt förortsradhus för 5-6 milj och i behov av rust och radonsanering?! Jag och min man är både okunniga och EXTREMT ointresserade av att renovera eller ens sköta om ett hus. Ringde till min far varje vecka och läste upp besiktningsprotokoll, och blev ännu mer stressad. Sen var vi inne på att flytta till ett område i Sätra som vi gillade, var t o m och besökte skolan fast vårt äldsta barn då var typ 4 år (skakar på huvudet åt mig själv som höll på). Sen gick vi på några visningar i Farsta, och jag började drömma (alltså på natten drömma) om att vi hittade ett hus här. Vi kände noll personer här, men jag fick en bra vibb på nåt sätt. En dag under min Hemnet-session såg jag att budgivningen startat i förväg på ett objekt, då ringde jag mäklaren och sa att vi också ville se. Jag och min man stack från kontoret, kollade på huset i 10 min och la ett bud på plats. Nån timme senare när jag hämtade barn på förskolan ringde mäklaren och sa ”huset är ert” och jag började gråta.

    Vi trivs BRA här. Gillar Farsta, naturen, centrumet, blandningen på folk. Det är inte lika trångt och överbefolkat som andra delar av stan där vi bott. Huset är litet men välplanerat. Jag älskar att det INTE är öppen planlösning, utan istället tre små våningar och flera små rum så kan jag stänga dörren och inte höra barnen hehe. Vi har ett JÄTTEfult kök, men det ska vi byta ut när vi orkar (kanske i vår? hoppas!). Eftersom det är brf behöver vi inte sköta nåt utvändigt. Vi har en liten framsida, en stor balkong och stor uteplats, samt gemensamma gräsmattor i längorna. Jag skulle gärna ha en helt egen gräsplätt, men å andra sidan så är vi ofta själva ute på längans gräsmatta och det är någon annan som klipper gräs, träd och buskar. Det är på riktigt så att barnen går mellan husen som de vill. Det är kul och ibland lite jobbigt att nån unge bara kliver in här och säger ”jag vill ha en macka”. Mest kul.

    Jag har många tankar om hur jag vill bo i framtiden. Hoppas jag alltid kommer ha tillgång till ett lantställe, med bad nära. Kan tänka mig att bo utomlands ett tag, eller på landsbygden och ha höns. Min man är stadsunge och vill bo i city, men det har jag svårt att tänka mig att stå ut med nån längre tid. I så fall skulle det vara en sekelskifteslägenhet, en VÅNING, och jag skulle vara rik författare och ha spännande bjudningar med mina intellektuella vänner. Ja du ser, det kan bli hursomhelst. Kollar Hemnet flera ggr i veckan men vill helst bo här i iaf tio år. Blev på riktigt helt jävla utbränd av den här flytten. Så tar nog bort appen nu!

  25. Bor i Umeå med min kille och vårt enda barn. Kom till stan från Skåne för att plugga för femton år sedan, gjort några utbrytningsförsök till större städer (denna min tonårsdröm om att plöja genom folkmassorna med takeawaykaffe i handen på väg mot Något Mycket Viktigt) men sedan barnet kom 2011 har jag nästan slutat läsa jobbannonser. Ska man bo i en medelstor svensk stad är det nog Umeå man ska bo i, med älven och skogen som inte ligger ett körkort bort och med mycket kultur (för oss som går igång på det). Kan dock bli galen på stans skeva självbild och hur dyrt/svårt det blir att ta sig någon annanstans för en helg. Här finns mitt barns syskonsubstitut i form av sjuttioelva kusiner och min killes hjärta, så flyttar gör vi nog inte så länge vi är en kärnfamilj. Bor i lägenhet av klassiskt bunkermått, betong och funktion på sextiotalsvis. Fin gård omgiven av inglasade balkonger där våra grannar (medelålder mellan nittio och graven) lever sina liv. Känns omväxlande tryggt och klaustrofobiskt. Vill inte bo i hus eftersom detta att skruva i en glödlampa kan ta mig ett halvår – taket skulle snart falla ner över våra slösurfade huvuden. Ja, och så skulle vi aldrig ha råd med ett hus så nära stan att det inte kräver körkort och två bilar. Men en sommarstuga på västkusten skulle jag kunna döda för. Kollar aldrig hemnet, hoppas slippa flytta fler gånger – har bott i över tjugo lägenheter och orkar inte mer! En flytt skulle handla mer om andras förväntningar på hur ens boende borde se ut än på verkliga behovens mig/oss. Å andra sidan inbillar jag mig att det är sanningen bakom 90% av allt hemnetknarkande? Åtminstone för jagsvaga typer som jag själv. Tack för www’s bästa blogg!

  26. Lever du ensam eller med familj? Med familj (man och fyra barn, två små och två i övre tonåren. Plus katt.)
    Varför flyttade du dit? För att för många många år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut och vi behövde förändring. Jag flyttade från Möllevången i Malmö till den lilla by i södra Småland där jag bor nu för 15 år, 4 månader och dagar sedan med två små barn och en man jag inte längre var kär i. När han sedan gav upp och lämnade byn blev jag och barnen kvar. Nu har jag hus, två barn till och en ny man.
    Trivs du? I byns ”gemenskap”? Nej, definitivt inte. I huset? Ohja. Kommer du bo kvar? Jag antar det. Tyvärr tror jag. Skulle gärna vilja flytta bort från en by där all min mans släkt bor men ingen av min. Men jag vill inte till storstaden och jag antar att jag inte längre har något annat ställe jag kallar hemma, min födelseort är inte min hemstad längre eftersom jag bott fler år därifrån än där.
    Har du en drömplats att bo på? ja, två. En storstadsbaserad och en långt åt helvete ute på landet. Båda två är lika lockande och lika avskräckande.
    Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Ja definitivt, i takt med att barnen växer.
    Kollar du på hemnet? Självklart.
    Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? Jag är nöjd men ändå inte så jag antar att jag svarar njae…

  27. Lite sen på bollen, men här kommer mina svar!

    Jag bor tillsammans med min man och vår son på 15 månader i en relativt nyproducerad 4:a i norrort (Stockholm, alltså). Vi har bott här nu i snart ett år, efter att ha bott i andra hand under drygt ett halvår. Vi flyttade hem från nästan fem år i USA i augusti förra året, och hade tur att kunna bli inhysta hos vänner medan vi hittade eget. Med en rejäl kontantinsats kunde vi, trots endast en inkomst (jag var föräldraledig utan SGI, är nu arbetslös) få ett lån som räckte till något vi var nöjda med. När vi väl hittade lägenheten gick det mycket snabbt, med visning och kontraktsskrivning samma dag. Inflytt 2,5 månad senare.

    Vi trivs superbra! Älskar lägenheten och närheten till skogen och förskolan. Enda negativa är väl att det är en bit till mataffären och att vi måste ta en buss för att komma till tunnelbanan.

    Jag ser nog att vi kommer att bo kvar här ett bra tag; vi har möjlighet att växa i lägenheten. Men så småningom skulle det ju vara trevligt med ett hus och trädgård (underhållsfri sådan, finns det??) så att barn(et/en) kan springa fritt. Det ultimata skulle vara i närheten av skog och vatten; hav eller sjö, men inte för långt från stan. För några år sedan skulle jag inte drömma om ett hus, så jag antar att preferenserna redan har förändrats.

    Jag kollar inte på hemnet i dagsläget. Möjligen om jag får nys om att någon objekt i närheten är till salu, så kollar jag för nyfikenhets skull.

    Jag är mycket nöjd med mitt boende som det är nu, så boendesituationen tänker jag knappt på till dagligdags. Och tänker jag på den så är det mest i termer av vilken tur jag har som är så lyckligt lottad att vi kan bo som vi gör!

  28. Lever du ensam eller med familj? Har precis blivit sambo (igen) med min partner. Vi har varit tillsammans i 15 år men bott sporadiskt ihop då och då pga jobb och plugg.

    Varför flyttade du dit? Vi bor i ett torp på 1 rum och kök ute på värmländska landsbygden. Det skulle bli vårt sommarställe men vi gillade det så mycket att vi aldrig flyttade därifrån.

    Trivs du? Ja! Älskar att bo på landet. Närmsta hus kan man se över åkrarna 1 km bort i en liten by. Bilen står olåst med nycklarna i, vi låser aldrig ytterdörren på nätterna (inte ens när jag bodde själv), man kan kliva direkt ut i trädgården på morgonen utan att ha någon plan.
    Nackdelen är allt jobb med ved och snöröjning, dåligt vatten, avlopp etc.

    Kommer du bo kvar? Jag hoppas och tror det.

    Har du en drömplats att bo på? En mindre blåsig plats. Annars kan jag faktiskt inte komma på nåt. Eller ibland hade det varit praktiskt med gång/cykelavstånd till buss/affär.

    Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Ja, väldigt snart! Vi har som sagt 1 rum och kök. Försöker planera och skissa på ett utbygge som tillåter en familj samtidigt som den ska gå snyggt ihop med lilla torpet och självklart inte kosta miljoner.

    Kollar du på hemnet? Älskar’t! Kollar mest på gamla hus eller för att se vilka hus som är till salu i närheten = snoka.

    Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? Det är inget jag funderat på. Har ju hela renoverings-grejen kvar så det känns långt borta att ha nåt ”klart”.

  29. Bor i Halmstad med man och två barn, i ett hus med, i mina ögon, gigantisk tomt (2000 kvm +). Och vårt hus, inkl område, blev en kompromiss, eftersom jag har en man som helst hade velat bo i skogen, med nån mil till närmsta granne. Så vill inte jag bo, speciellt inte med barn.

    Huset är långt ifrån mitt drömhus, men vi har bra förbindelser och det tar typ 10 minuter med bil till stan. Helst hade jag velat bo i ett mer typiskt (centrumnära) villaområde, med barnfamiljer, men då hade vi fått hosta upp minst 3 miljoner och så mycket vill vi inte lägga. Som det ser ut nu kommer vi få köra barnen vart de än ska. Dåliga dagar ser jag mest fel med huset. Bra dagar känns det bra, och att vi fick mycket för pengarna. Men jag kommer ge det 3-5 år. Ingen aning om jag nånsin kommer bli nöjd, säkert inte 🙂

    Jag kollar hemnet ofta!

    Har varit så kul att läsa allas kommentarer! Jag hamnar dessvärre lätt i jämförelsehets (inte bara här utan i min umgängeskrets), eftersom det känns som att ”alla” bor nytt, dyrt, fint och ändå har råd att resa/ha bilar/fina kläder/sportaktiviteter och jag vet inte allt. Tjänar ”alla” typ 50000 kr i månaden? Hur går det ihop?

  30. Jag och min man bor i Lund, vi har bott tillsammans sedan 04, och jag har bott i Lund sedan 95 då jag började plugga här. Först bodde vi en bostadsrätt en fantastisk 2:a nära centrum, när jag fick en tillsvidare tjänst bestämde vi att flytta till en större bostad. Det blev ett radhus i utkanten av Lund med 4 km cykelväg till centrum och bra bussförbindelser. Här har vi bott i 10 år nu, och som det är nu kan vi inte flytta pga att boendekostnaden ökar alldeles för mycket. Det är helt galna priser i Lund, och vi vill helst kunna cykla till stationen och jobb, och inte vara så beroende av bilen.
    Jag knarkar hemnet och följer priser och förfäras över att det blivit så dyrt. Vi har en rejäl vinst om vi skulle sälja, men vart skulle vi bo. Jag tror vi är kvar här tills att vår dotter har flyttat hemifrån. Radhuset är en finfin planlösning och är på 128 kvm, och passar bra för en familj på tre personer.

    Så himla kul och läsa om allas boende!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.