När du faktiskt orkar ringa en vän

Jag älskar att prata i telefon med en kompis. Jag vet att många är #teammaila nu och har telefonskräck och allt möjligt, men det handlar väl om jobbsammanhang och myndighetskontakter?

Mmm när man var fjorton pch pratade så länge att örat blev alldeles varmt och rött och pappa hotade med att dra ur kontakten om man aldrig lade på så att de andra kunde använda telefonen. 

Så här i vuxenlivet blir det extremt mycket färre samtal. För det är så sällan det passar att prata. Först är alla på sina jobb och sen ska man laga mat och träna eller åka till stallet och lägga barn eller äta nån middag med kunder på jobbet. 

Men det faktum att både jag själv och alla jag känner är mer eller mindre upptagna hindrar mig icke från att lyfta mobilen. Jag har börjat ringa vänner vid lite random tidpunkter här och där. Svarar de så svarar de och annars hörs vi väl en annan dag. Dagen efter eller tre veckor senare eller via ett sms om en månad. Det är inte så noga. Igår svarade två av tre när jag behövde älta olika grejor och hoppas på att de också hade något att älta med mig. Det var en fin kväll. 

8 reaktioner på ”När du faktiskt orkar ringa en vän”

  1. Jag ÄLSKAR också att prata i telefon med mina vänner! Slog personligt rekord för några veckor sedan när jag pratade i 3h i sträck med en vän (inte ens under tonåren lyckades jag med detta). Min bästa vän sedan jag var i tonåren pratar jag med i princip varje dag, vissa dagar bara någon minut, men det är härligt att fortfarande ha dessa ”avstämningar” av läget.

  2. Och jag är tvärtom. Gillar inte alls att prata i telefon. Okej fem-minuter för att bestämma något men att prata bara för att prata. Nejnej..då får jag kli och vill bara lägga på. Det finns så mycket annat jag vill göra och känns som det bara tar massa tid som jag inte har. Mig passar det utmärkt att skriva när jag har tid på Messenger eller ses i verkliga livet.

    Jag är nog också personen som tycker det är okej att man inte hörs ofta men är man riktiga vänner så ses man relativt ofta i af. Vissa kan det såklart gå flera månader mellan man ses, eller år med men tyvärr räknar jag dem nog inte som en nära vän längre då. Inte menat att jag inte gillar dem eller inte förstår att man kan ha olika mycket i sitt liv. Det handlar ändå om att man glidit isär. Olika platser i livet och man kan såklart hamna på samma plats någon gång igen. Så för mig, några få nära vänner som jag träffar ofta men aldrig pratar i telefonen med. 🙂

  3. Men inte jag! Nästa gång – då jäklar. Älskar dock att älta runt i lite göddigheter, så man mår bättre efteråt.

  4. En av mina bästa vänner (vi träffades när vi var 10 år!) brukar numera ringa mig från bilen när hon kör från jobbet till förskolan för att hämta sina barn. Bra idé tycker jag!

  5. Jag började smygringa lite i höstas för jag märkte att jag aldrig hann med att fysiskt TRÄFFA mina vänner. Men jag vill ju ändå få prata med dem. Älskar att ringas. Jag ska ringa nån imorgon! Bra påminnelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.