Berlin!

Idag tar vi flyget för en vecka i Berlin (eventuella tjuvar upplyses härmed om att vi lånat ut lägenheten hela veckan) och det ska bli så kul! Jag har bokat fyrstjärnigt hotell i Mitte med inomhuspool och rummet har även litet kök inkl tvättmaskin. Perfekt för semestrande barnfamilj i sommarhettan, hoppas jag. 

Tips på hyfsat barnvänliga aktiviteter mottages tacksamt, jag har googlat loss hela morgonen (resten av familjen sover) så har massor av planer, men älskar ju att få personliga råd. 

Martin ska se Thåström på nån liten klubb och vi har många vänner som är i stan samtidigt så det är såklart extra bonus. 

Nu ska M ta med barnen till lekparken och jag packa och fixa i lugn och ro: perfekt upplägg. 

Ljusa nätter, ljusa dar

Det är ju magiskt med sommar och sådär. Men när Arve vaknar 02.45 och behöver ny blöja och det är slut i sovrummet så man måste hämta nya. Och han redan sovit i nästan åtta timmar och ser solen och tror att det är morgon. Och Juni vaknar av hans protester mot att tvingas somna om. Då kanske hela familjen får vara vaken till 4.50. 

KAN MAN ENS VARA SÅ HÄR TRÖTT? 

Vidriga snorungar

Nej, nu har jag läst för mycket på Zara Larssons instagram och vad ÄR det här för otäck generation av småkillar som vi håller på att uppfostra? Där ungar som knappt ser ut att vara torra bakom öronen hotar en 17-årig tjej med misshandel och våldtäkt och kallar henne för hora? Ja, det här gäller ju inte bara kids, även om det är extra deppigt att nån destruktiv manlighetsnorm verkar råda även i de yngre leden. Läs mer här.

Jag hoppas verkligen att alla vettiga föräldrar pratar om sånt här med sina barn. Kanske tar upp det på föräldramöten, pratar med lärare etc. För så här kan vi ju inte ha det.

Stockholm i mitt <3

Vintern var ganska tung och lång, som jag skrivit om tidigare, innan allt föll på plats, med jobb och förskola. Kylan och mörkret och frånvaron av rutiner, hu. Men nu har vi verkligen hunnit att bo in oss och äntligen är det sommar.

I lördags morse tog vi en spontan sväng till Gröna Lund. Vi åker nästan alltid kollektivt överallt, men bestämde oss för att ta bilen och 20 min senare hade vi parkerat och stod vid entrén. Juni åkte nyckelpigan två gånger och elefanterna och tekopparna. Arve åkte lilla pariserhjulet och båda barnen hälsade på hos Pettson & Findus. Det var perfekt där inne för allt var fastlimmat så Arve kunde få helt fria händer att upptäcka huset. Mysigt!

Resten av helgen har vi promenerat mellan lekplatser och badplatser och igår kväll åkte jag och barnen pendeln (12 min) hem till Sara & Johan och blev bjudna på nygrillade hamburgare på deras fina bakgård. Det var en helt ljuvlig sommarkväll.

Nu är det allt njutigt att leva.

    

Nike Women’s 10 km

I lördags kom min syster Sara hem sent från en konferens i Amsterdam. Hon stressade förbi sin lägenhet, lämnade packningen och tog bussen för att heja och springa med mig en bit när jag tagit mig över tunga Västerbron. Det betydde så mycket, världens bästa hejaklack. På bilden är vi i Italien på semester, Sara närmast i bild. Lillebror Erik sitter förmodligen i sulkyn nedanför med kritvitt hår och runda kinder.

Jag var hemskt opepp innan start. Här är jag på väg hemifrån och känner mig ungefär lika ”rädd” som jag ser ut. Jag är också väldigt stressad för direkt hissen landat ska jag springa mitt snabbaste till pendeln och möta en kompis. Vi missade att det var sommartider i kollektivtrafiken och att det tåg vi tänkt ta inte skulle gå.

Väl på plats i Kungsträdgården var det bra och peppig uppvärmning med Icona Pop (och Erik Hassle) och jag drogs med av alla glada kvinnor som värmde upp. Även om jag personligen inte värmer upp något inför att jogga en mil, sparar hellre på krafterna. 

 Jag började springa i ett ganska snabbt tempo (för att vara jag), försökte hålla en kille i gul tröja i sikte, han var nämligen farthållare för oss som satsade på 70 min.

Eftersom jag gärna springer med mobilen i handen (vill kunna byta låt enkelt) så såg jag Saras sms om att hon skulle hinna fram och heja på direkt efter Västerbron. Det gav extra pepp och jag travade mig längs svängen på väg uppåt bron och förbi flera som börjat gå och vips var jag mitt på bron och på väg nedåt igen. Det värsta var över och ungefär halva loppet kvar.

På upploppet sprang jag så fort jag bara kunde, kände av ljumskar och fogar men det kändes ändå bra. Och jag gick i mål på en tid som kändes helt otroligt bra. Alltså, med tanke på att jag var HELT otränad när jag började springa i april, har hunnit springa 21 gånger sedan dess (totalt 11 mil) och har övervikt motsvarande ungefär en extra femåring att bära på.

Jag är så sjukt nöjd och stolt över mig själv!

Syrran kom och mötte mig vid målgången och efter att jag tvingat i mig en Gainomax och stretchat gick vi och firade med ett varsitt glas vin. Ja, i träningskläder.

Netflix Stream Team

Igår fick jag ett bud med hoodie, trosor, yogamatta och skrivbok från Orange Is The New Black. Blev så glad, älskar ju OITNB. 

 

Dessutom fick jag ett ”Build a fort kit”, dvs en stor röd tygkasse innehållande allt barn behöver för att bygga en tygkoja. Så fint inför sommarlovet, J är tokig i kojor. Tack Netflix!

Vi har köpt Apple TV till både Martins och mina föräldrar och de använder dem jättemycket. Min svärfar ser ungefär varenda dokumentär som finns på Netflix och mamma har bland mycket annat sett Breaking Bad. 

Jag har förresten hittat en sida på nätet som listar alla Netflixfilmer- och serier efter betygen på imdb. Vet inte hur bra den är ännu, men värd att kolla in? 

Jag är sjuksköterska! 

Bloggkommentarorerna skriver om cykelolyckor och de här två var mina favoriter i kommentarsfältet.  

   

Min roligaste trafikrelaterade grej är när jag ganska nyss tagit körkort och kör mammas bil, som då var en guldfärgad Clio. Plötsligt ramlar hela liksom avgassystemet av och hänger under bilen i en gummirem, skrapar mot marken så det låter som om hela motorn ramlat ur, typ. Jag tvärstannar på ett konstigt ställe (i höjd med kaffeskrapan, i riktning mot Orrholmen, i den lilla uppförsbacken efter viadukten) och slår på varningsblinkersen. En kille frågar om jag behöver hjälp och tillsammans försöker vi lägga upp den där stora silvriga grejen som ramlat ned i bagageluckan. Men den sitter verkligen fast under bilen, i den där lilla och väldigt starka gummiremmen. Jag kan ju inte köra hem och låta den skrapa i marken resten av vägen så killen kryper in under bilen med en kniv för att skära loss den. Där står bilen, lite snett och med varningsblinkersen på, ett par ben sticker ut på sidan. Då kommer en kvinna springande, alldeles uppjagad. JAG ÄR SJUKSKÖTERSKA ropar hon på långt håll. Stackarn, hon trodde att jag kört över killen. 

Framåt, vidare, nytt

Det är klart att det är bra att ha ett driv, att vilja framåt. Men ibland kanske man bara kunde stanna upp lite, vila i nuet? Vi bor i en jättefin lägenhet, en fyra med två badrum, klädkammare, stor balkong och gott om plats för vår familj. I huset finns en fräsch övernattningslägenhet, med fyra bäddar, stort badrum och pentry. Ändå håller jag redan på att undersöka radhusmarknaden: vilka områden verkar trevliga, hur ligger priserna, vad brukar budgivningarna stanna på. För om ett par år kommer vi vilja ha ett varsitt rum till barnen och också gärna ett kontor/gästrum. Om ett par år. Det är klart att det underlättar att köpa något nytt om man skaffat ett litet underlag innan. Men i två års tid? Nä, nu tror jag att jag raderar Hemnetappen och bara slutar hålla på. Vad är det ens för hobby?

Exterior-webb

En dag

Idag började jag arbetsdagen med att jobba från ett café. Sen hade jag möte hos vår digitala byrå. Det är så mysigt att vara på kundsidan, att fortfarande få ha kontant med byråvärlden men nu som beställare (trivdes ju så bra på mitt förra jobb och saknar kollegorna, även om nuvarande är det bästa och roligaste jobb jag haft).  

 

Sen åt jag två små ”soft tacos” till lunch, på väg till kontoret.  


På eftermiddagen kom Juni hem efter att ha stannat hos mina föräldrar sen helgen. Så efterlängtad unge! Mamma sover här i natt och vi var ute och promenerade jättelänge på kvällen. När vi kom hem vaknade Arve igen och jag bar honom och dansade runt köket i nästan 40 min innan han somnade om. Stark man är ändå? Nu knattrar regnet mot taket och jag ska sova.