Det är tisdag

Tisdag var länge veckans sämsta dag för mig. På måndag kändes det som nån slags chockartad nystart och dessutom skönt att slippa eventuell söndagsångest, på onsdag var det nästan helg igen. Men tisdag, så seg och grå.

Nu tycker jag att veckorna går helt vansinnigt snabbt; förra veckan hade vi årsstämma och kortvecka och nu det känns det enbart skönt med en helt vanlig tisdag. Jag kommer vara bland de första på plats på jobbet, hinna fixa massor med en rolig kampanj, åka hem i tid.

Oavsett hur man känner för denna dag, här lite bilder som åtminstone jag blir glad av:

         

Kryssningsproffs?

Jag fick en kryssning i julklapp av Viking Line och snart ska vi åka ”Gabriella” till Helsingfors. Två nätter till havs, en dag i staden. Via Peppe har jag fått fina tips på vad vi kan göra under dagen. Om det blir fint väder lite sightseeing, lite lekplatshäng. Om sämre väder kanske Sea Life center.

Men själva färjeresan. Hur krångligt är det att ta med dubbelvagnen? Finns det gott om hissar på färjan? Annat smart att tänka på? Vi har förbokat Viking Buffé och frukost till båda resorna (jag vet, jag är torr och praktisk) med tidiga sittningar så den delen är lugn. Jag är bara så ovan att åka färja nu för tiden. Annat var det under min uppväxt, då visste jag väl på öret vad ett 8-pack kexchoklad kostade mellan Göteborg-Kiel.

bright-lights-gabriella-1130x369

Men fria då!

Förlåt en grov generalisering men OJ vad många kvinnor som verkar gå och drömma om att gifta sig, medan deras partner tycker att det är onödigt/dyrt/omständligt. 

Jag tycker att det är oschysst att inte kunna bjuda på ett äktenskap. I alla fall om man tänker sig att leva sitt liv tillsammans och kanske även har barn ihop och det inte finns några större hinder*. Det går väl oftast att kompromissa ihop en vigsel, fest är faktiskt valfritt (plus budgetvarianter känns ganska trendigt?). 

Den senaste tiden har jag (på Facebook) sett allt från ”gulliga pikar” från giftaslystna kvinnor, ett ÄNTLIGEN från nån som äntligen blivit friad till/fått ett ja, och en profilbild med fångad bukett. Så deppigt att behöva gå och tråna efter att bli friad till. Gör det själv, om inte annat? 

*större hinder = en är ateist, den andra kan bara tänka sig vigsel i kyrkan, paret har tuff ekonomi och en i förhållandet drömmer om det perfekta bröllopet eller en har taskig ekonomisk historia som kräver avancerade förord och krångel etc. 

Halva maj har gått!

Jag insåg nyss att det är juni om ett par veckor och blev helt stressad över att det inte precis går att carpa våren med det här vädret. Såg nyss reklam för Ernst och tänkte att jag kanske borde kolla på det som nån slags vår- och sommartradition, folk verkar ju älska den barfotamannen. När börjar egentligen allsången, Morden i Midsomer? Får väl söka vår- och sommarkänsla med hjälp av tv, när vädret sviker. 

12 timmar senare: hann inte skriva mer än så imorse, eftersom vi skulle till Aspuddsparken och behövde packa: överdragsbyxor- och jackor till båda barnen (det såg så soligt och fint ut men skenet kan ju bedra), ombyteskläder ifall nån skulle bli blöt, korv, bröd, ketchup, termos med kokande vatten, flaska med kallt vatten, nappflaska till Arve, servetter, plastpåse till ev överbliven korv, muggar, papptallrik, våtservetter, blöjor, pappersnäsdukar. Och då glömde vi ändå hink & spade och vällingpulver till Arve. 

Sen kom vi fram och jag fick sammanbrott pga lillebror som inte ville sova och glömd välling och regn i luften, Martin gick vilse på väg till affären och det var kallt om händerna. 

Jag skärpte till mig efter en stund och sen var vi där i några härliga timmar (i hagel/solsken/regn/iskall blåst) med fint sällskap och lekte och kollade på olika djur. Arve somnade gott i vagnen och korven smakade bra. (Synd bara att de bygger om i parken så man fick gå världens omväg mellan gården och lekparken. Men det blir väl bra när allt är klart.)

Nu har vi nyss kommit hem från en kvällspromenad vid sjön. Det kastades ca 50 stenar i det stilla vattnet och lillebrors händer blev röda av kyla. Men vackert var det!  

 

Tema: Ebola

Idag har vi årsstämma och eftermiddagen består av seminarium. Talare är Hans Rosling, Magda Gad och Francis Forndia, tre personer med olika erfarenhet av ebola. Så intressant!

Hans Rosling är ju en idol sen länge.

Francis (till vänster) är administrativ chef på Foyasjukhuset i Liberia, epicentrum för ebolautbrottet. Trots att hans kollegor dog fortsatte han jobba för att hjälpa smittade och förhindra att fler smittades. Så modig person!

När jag ändå skriver om jobbet: jag antar att ni sett att det varit ytterligare en kraftig jordbävning i Nepal. Vi har många team på plats. Vill du hjälpa så skicka gärna sms med texten AKUTHJÄLP50, AKUTHJÄLP100 eller AKUTHJÄLP200, beroende på hur mycket du vill skänka, till 72980. Eller kolla på vår webbplats. Tack för att du läste!

Hanna… sover du?

Helgen som gick var vi i Karlstad på en synnerligen härlig 40-årsfest. Vi bodde hos mina föräldrar och mellan fredag-lördag sov jag åtta timmar. En himla fin helg, det är så mysigt att bo i föräldrahemmet, hinna umgås ordentligt. 

Idag var det vardag igen. Efter jobbet åt vi middag, dammsög, torkade golv och lade på en ny matta. Eller M gjorde det, jag fick Arve att somna under tiden. Sen såg vi på Bloodline. Och även om det var superskönt att sova länge både i tisdags och fredags natt är det inte som om tröttheten gått över. För även ikväll vaknade jag till av att Martin frågade om jag sov, och hade missat de sista femton spännande minuterna. Nu har jag varit dödstrött i över ett år. Tack och lov att Arves sömn långsamt blir bättre och bättre. 

Vaknade till detta. En snabb tandborstning senare tänker jag somna på riktigt, i sängen denna gång. Natti natti då.