Idag var vi på invigning/vernissage av årets utställning på fina Sliperiet i Borgvik.

Det var vi förra året också, foto av Severus Tenenbaum.

Och året dessförinnan.

Igår bakade jag och Juni med några bruna bananer (vill varmt rekommendera detta recept) och då skojade hon och låtsades vara ledsen. Jag frågade om hon kände sig ledsen ibland och hon bara: ja, när kompisarna buttas (dialekt för knuffas, puttas).

Åh, att vara två år och lära sig sociala spelregler och förhålla sig till större barn och sin egen moral (att själv vilja putta andra barn ibland och inte vilja låna ut sin spade). Lilla hjärtat!

Näe nu är klockan över 23 ikväll igen och strax efter 06 imorgon ska jag som vanligt sitta i bilen och ratta mot jobbet. Men alltså, efter att Juni somnat behövde jag duscha och tvätta håret och sen skaffade jag ett konto på Tradera och fotade och lade ut två par skor och sen var det dags att blåsa håret etc och nu är jag här och ska sova snart snart snart. Ska bara blogga först och sen läsa några sidor i min bok.

Igår var det första maj och vi var i Mariebergsskogen på förmiddagen.

Jag var helt slut (pga fest i tisdags) så sov middag med Juni. Martin lagade en sen lunch lagom tills vi vaknade. På eftermiddagen cyklade vi till skogen för att maja. Det är något lokalt tror jag, att ha picknick första maj = att maja. Jag känner inte skogen här och tycker det är svårt att orientera mig, men det finns massor av vägar och stigar och vi ska nog bli bekanta. Juni tyckte mycket om den lilla utflykten.

Imorgon är det fredag igen! Hej så länge.

2009, 2010 och 2013

Profile picture – Tagged photo

Idag fyller två av mina bästa vänner 33 år och ikväll ska jag på fest hos en av dem. Den andra tänker jag åka förbi med en liten present.

33 år. Jag känner mig nog ungefär som det, men när jag tänker på att Jessica och Anna uppnått denna ålder blir det helt fel. Precis som jag tyckte att det kändes jättekonstigt när min lillasyster fyllde 31.

Förresten tänker jag att jag kanske framstår som världens ängsligaste förälder som bryr mig mycket om vad andra tycker? Apropå inlägget i förrgår. Men äsch, jag vill ju bara att vi ska vara lite snällare mot varandra. Även om man gör egna val och står fast vid dem kan det vara känsligt med hela åsiktsapparaten, särskild de första skälvande månaderna.

I kommentarsfältet till inlägget där Blondinbella berättar om sin graviditet kommenterar många att hon är ovanligt stor för vecka 12. “Du vet att foster och livmoder knappt vuxit någonting ännu va, jag var knappt så stor i nionde månaden”. Jag vill bara skrika rakt ut! Vad är det som gör att människor vill skriva något sånt? Känn dig för all del inte vacker, det ser ju vem som helst att du bara släppt ut magfettet. Stackars människor, jag tycker synd om dem… att gå runt och vara sån som person.

Så här såg mitt magfett ut i vecka 15, gud vad skönt det var att för en gångs skull embracea magen.

Har väl aldrig känt mig så fin som när jag väntade barn och är väldigt glad att ingen försökte ta ifrån mig det.

Mot slutet av graviditeten.

Jag har tagit föräldraledigt måndag och tisdag och idag var vi på öppna förskolan för första gången på länge. På väg hem gick vi in på en salong för att klippa våra luggar och fick hela kalaset gratis. Nu vilar vi middag och jag har blicken mot de här tavlorna. Den övre är av Lars Lerin och den nedre är en Karin Broos som jag fick när jag fyllde 30, av nära vänner. Ute regnar det.

Vad ofta det känns så, som förälder, att det är en ganska smal mall att passa in i. Igår lyssnade jag ikapp på Hannah & Amandas podd (blir tokig på dem ibland men fortsätter ändå lyssna) och jag tyckte att Hannah satte fingret på en grej jag tänkt på. Att så mycket handlar om “så får du barnet att sluta (infoga här exempelvis äta på nätterna, använda napp, amma, använda blöja, äta välling)”.

Klara Svensson ska ha barnvakt över natten för sin sju månaders, och är beredd på att få åsikter om att de gör fel. Själv kände jag mig betraktad som totalt överbeskyddande (och därmed bortklemande) som inte ville lämna Juni till barnvakt över natten förrän hon var närmre två år. Gud vad man ska behöva försvara sig, oavsett val. När är förresten lagom enligt facit? (Det här verkar vara en ganska vedertagen tumregel: ett år – ett dygn, två år – två dygn. Och så vidare. Men det måste ju variera jättemycket, beroende på typ av unge, relation till barnvakterna, behov hos föräldrarna etc?)

“Jag tycker personligen att man ganska tidigt ska göra sina barn trygga hos andra vuxna“, skriver Klara. Och även om hon skriver att det är hennes personliga åsikt önskar jag att hon hade låtit bli. För indirekt är det en värdering, att de som inte har barnvakt över natten tidigt gör sina barn en otjänst.

Det finns så sjuuuukt många åsikter om hur man är en bra förälder, men tänk om vi, som själva är trötta på att bli bedömda, slutade lägga in värderingar när vi pratade om våra val. Istället för att skriva eller säga “jag tycker att barn ska sova i egen säng” istället säga “för oss passar det bäst att Bosse sover i egen säng”. Vad fint det skulle vara!

Mvh en som sparkar mycket på öppna dörrar. Godnatt för ikväll.

Den som fattar fattar.

1. Igår när jag var på Kilene träffade jag en gammal klasskompis, före detta friidrottare och vältränad. Han: var har du familjen då? Jag: min man jobbar och jag har barnvakt, har verkligen saknat långpromenader på Kilene så prioriterar det idag.

Sen gick jag i förvirringen in på fel spår och såg ut som om jag åkt dit för att gå hela 1,1 kilometer. Spåren möts efter typ hundra meter så jag gick över på femman, men det visste ju inte han. Ville nästan skriva meddelande på Facebook.

2. Idag i Mariebergsskogen var det som vanligt massor av folk men vid ett tillfälle tomt vid linbanan. Jag höll i Juni så att hon fick åka tre gånger, sen sa hon “nu mamma åka” så jag klättrade upp och tog fart. När jag var halvvägs hade Juni redan hunnit upp i klätterställningen för att åka rutschkana och ovärdigheten i att svischa linbana, helt ensam, möta oförstående föräldrars blickar. Som när man ramlar på stan och inte vet om man ska le/skratta eller vara allvarsam, vilket som är minst pinsamt.

3. När jag körde hemåt skulle jag flytta fram sätet i bilen och höll hårt i ratten, varpå jag kom åt tutan. Hårt och länge tutade jag, innan jag fattade att det var vi som åkte på vältrafikerad gata och illtutade. Låtsades vinka åt en gubbe.

Mavala, that is.

2003 köpte jag hund och sedan dess, fram till slutet av graviditeten med Juni, har jag varit på Kilene (en motionsanläggning) flera gånger i veckan. Jag tycker mycket om skogen och spåren där, det är tyst och lugnt och välskött.

Idag lämnade jag Juni hos hennes farmor och farfar och åkte just dit. Jag vet inte om jag har varit där sen Juni föddes, men det var sig likt, luktade likadant.

Efter femmans spår åkte jag till mina föräldrar (som är borta över dagen) och satte mig på denna plats (bilden) i ett par timmar. Med en bra bok och solen som värmde så kinderna blev röda.

Nu ska jag hämta Juni och åka på grill-/födelsedagsfest. Så njutig dag.

Vi grillade och åt middag på altanen. Jag åt chorizo och bulgursallad med feta, Juni ville hellre ha korv med bröd. Och kechut! Ketchupen äter hon aldrig ändå, men ni vet, en väljer sina strider.

Juni har jobbig hosta ikväll, vaknar och är ledsen. Jag försöker hjälpa henne på alla sätt, jag bär henne (upprätt med armarna om min hals) runt lägenheten, trugar med vatten, kliar på ryggen, berättar en saga. Till sist blir hon lugnare, hon ligger på mage och jag stryker henne på ryggen. När jag tror att hon somnat hör jag att hon säger något. Alldeles tyst, jag får luta mig fram för att höra.

“Dumma mamma.”

Sen somnar hon.

Min man har haft bråda dagar. De har målat, sytt och möblerat om på restaurangen och den här veckan öppnade de igen med en helt ny meny. Där finns rätter som John & June’s Veggie Taco, Pulled Pork Sandwich och Fish Taco. Allt är noga utvalt och genomtänkt och det har varit väldigt roligt att följa och få vara med på ett litet hörn.

Jag kan varmt rekommendera John & June’s Beef Chili, den var så fin.

John och Juni var nöjda.

Så här ser själva menyn ut.

Jag vill verkligen rekommendera Oii Design som säljer barnkläder. Förra veckan upplyste jag dem mailledes om att jag var lite missnöjd med två plagg (över- och underdel med samma tryck) från ett av deras märken, bara så att de skulle veta. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få nån ersättning men vips hade jag fått tillgodo på hela summan. Och när jag skulle handla för de pengarna (när de körde 20 % på hela sortimentet) och min uppkoppling krånglade var det bara att ringa och få världens bästa service och beställningen lagd över telefon. Hon letade till och med upp en solhatt som hunnit bli slutsåld när min korg tömdes pga datorkrånglet. Dessutom är det alltid fri och snabb frakt.

Dagen efter kom paketet, med solhatten och Junis sommarsandaler. Hon hade såna fast bruna förra året och de var toppen. Älskar Kavat.

(självklart ej sponsrat inlägg på något sätt)

Det är mycket nu. Men det är det väl för alla, brukar jag tänka. Dygnet har 24 timmar för varenda människa och de flesta jag känner har förmånen att kunna välja och välja bort. Så också jag.

Mitt jobb är roligt och jag har jobbat en del hemifrån. Efter min sjuka helg satt jag i magsjukekarantän (viktigt) och det har varit väldigt effektivt att kunna arbeta helt ostört och bara fokusera. På jobbet sitter jag i ett jättefint och stort rum med några kollegor och det är trevligt, men innebär också många avbrott på en dag. Nu har jag bara kunnat fokusera och ta en macka till lunch när det passat. Fast skulle verkligen inte vilja ha det så alltid, det är bra med medarbetare, kontoret, snabba skrivare.

Annars är jag hemskt glad att Borgen börjat igen (det går att kolla även om man inte sett tidigare säsonger, avsnitt ett finns på SVT Play), googlar på resor inför sommaren och läser (kommer äntligen att ha läst ut en bokklubbsbok efter tre möten av skam).

Herregud, det är snart maj. Det är inte klokt det här med tiden som går så fort (tid går inte, den kommer, säger en chef på jobbet – helt sant. Dessutom i ett stadigt tempo). Men livet då. Livet går fort! Nu är det dags att väcka Juni snart (jag skriver detta från sängen, är den enda som är vaken).

Ha en fin dag alla som läser!

Nä hörrni, nu kan vi väl försöka ta bort åtminstone en del av skammen i att amma offentligt. Tagga gärna bilder på Instagram med #dukanammahär – både du som ammar och du som har restaurang, butik eller tips på var det är ok för kvinnor att mata sina bebisar. Men framför allt, peppa era vänner att det är ok och upplys gärna ovetande om hur det funkar med bebisar och mat och barnskrik, jag tror faktiskt att resultaten i undersökningen jag hänvisar till nedan beror på okunskap.

2011 skrev Mama så här

En undersökning gjord av Philip Avent visar att 53 procent av svenskarna tycker att det finns platser där amning är olämplig, rapporterar Metro. Mest intoleranta är de yngre, i åldersspannet 18 – 22 år anser tre av fyra att vissa platser är olämpliga att amma på.

18 procent av de medverkande i undersökningen anser att all amning på offentlig plats är olämplig.

De platser som anses vara minst lämpliga att amma på är restauranger, barer och i kollektivtrafiken. Mer okej är det att amma på privata fester, på stranden och på biblioteket.

Idag rekommenderas fri amning, att amma direkt barnet visar att det vill, redan innan det börjat skrika. Med hjälp av amningen har Juni sovit sig igenom restaurangbesök, tåg- och flygresor, utan att störa några känsliga öron.

För många funkar det att skyla sig med sjalar eller liknande, Juni fick dock panik av att ligga med huvudet under nåt tygsjok och efter de första månadernas skamfyllda försök att inte störa några andra människor med att amma offentligt bestämde jag mig för att det var väl för tusan bara att titta bort, om man nu var så känslig för sånt. Herregud, det var sommar och gubbar åkte till affären i bara små tofflor och jeansshorts, annonstavlorna var tapetserade med kvinnor i bikini…

Amningshjälpen och Sensus håller just nu kostnadsfria amningskurser på många platser i landet (jag hoppas att kursen även innehåller information om hur man gör om amningen ändå inte funkar, gärna utifrån Petra Jankov Pichas bok).

Vid mötet med deltagarna insåg kursledarna hur skambelagt det fortfarande är att amma offentligt och gjorde en film på temat Gangnam Style – Du kan amma här, som de lade ut på YouTube. Den filmen gjorde människor så upprörda att de mordhotade de som gjort filmen och hotade att döda deras bebisar.

Att amning kan vara så oerhört upprörande! Ska kvinnor med småbarn behöva isolera sig för att inte väcka anstöt, är sexuell nakenhet (dvs, reklam etc) ok men inte att mata sin unge. Sjukt irriterande, tycker jag.

NÄE jag blev jättesjuk redan i början av festen och fick åka hem. Jag som oroade mig för lite rött i ena ögat igår! Hade sett fram emot den här kvällen så länge…

Ligger nu i fosterställning och vill gråta lite men ska sova istället.

Detta självporträtt jag precis tog för att visa brorsan (som är på fest) hur synd det är om mig. Riktigt SÅ sjuk är jag ändå inte.

Nu började jag tänka på andra som är sjuka på riktigt, cancer och sånt. Herregud vad hemskt.

Juni blev sjuk igår kväll och jag stannade hemma idag. När hon sov middag fick jag upp nån slags tempo och duschade, blåste håret, sminkade mig, rensade ur garderoben och organiserade resten av kläderna. Och när hon vaknat fick hon kolla på Barnkanalen medan jag städade köket och torkade golven med såpa för att få bort känslan av sjukdom i hemmet. Juni försökte övertala mig att bygga lego men jag bara “snart, jag ska bara…” och till slut kom hon och sa “mamma, vad håller du på med?”. Då skärpte jag mig och sen läste vi fem böcker och pratade om flugor och byggde koja. Därefter kom hennes farmor hit och jag åkte på 40-årsfest. Hej!

Födelsedagsbarnet fick Dagg från Svenskt Tenn och här har jag precis varit hos en florist och bett dem att arrangera något vackert i vasen. Jag skulle försöka fota i hissen, men blev stressad av att nån kunde se för det gick så fort att komma ned. Bra bild!

Sen åkte jag hem och mötte en pigg och glad unge. Vi lekte och pratade en stund innan läggdags. Då sa hon ungefär “förut Juni ledsen, mamma bara städade”. Alltså!

Imorgon ska jag på 30-årsfest och sova ensam hemma för första gången sen Juni föddes (om hon är frisk etc). Eller, Martin ska ju också sova. Men alltså utan mitt barn. Mycket dålig sak: håller på att få ögoninflammation? Är helt röd och öm i vänster.

Nä, nu måste jag sova så jag är fräsch imorgon kväll. Glad helg på er!

Nu drar jag till jobbet!