Man gillar att babbla på

Häromdagen köpte jag en rostbiffsmacka (av nötkött) till en tiggare och sa följande idiotiska:

Jag: Hej. Are you a muslim?

Hon: No..?

Jag: Good, because this is beef!

Vilken parodi på en människa jag är ibland.

(Jag brukar inte köpa ätbara saker till tiggare, det känns bättre att skänka pengar så de kan köpa vad de vill. Men det var jättekallt och jag hade inga kontanter.)

Uppdaterat: jag vet att det är fläskkött som är “förbjudet”, det blev bara tokigt när jag skulle försöka prata. Äsch, det kanske inte var så roligt egentligen *generad smiley*

Det stora hotet mot tonårstjejers sexualitet

Jag har väl skrivit om detta ca örti gånger, men har ni inte tröttnat ännu så läs gärna Manne Forsberg om när pappa laddar bössan.

När du skämtar om att jag kommer bli tvungen att ladda geväret för att freda mina tonårsdöttrar reproducerar du det här snäva idealet. Du säger att tjejer inte kan vara de sexuellt aktiva subjekten och att det är viktigt att slå vakt om den kvinnliga avhållsamheten. Att killar är besatta av sex och har en explosiv sexualitet som de inte kan kontrollera och därför slipper ta ansvar för. Dessutom säger du att killar alltid är intresserade av tjejer och att tjejer alltid är intresserade av killar.

Stora canvastavlor

Husligheter skrev om Emma Persson Lagerbergs och Petra Bindels bilder för Åhléns. De är verkligen superfina. En grej jag fastnade för är de enfärgade tavlorna (canvastavlor?) som syns på bilden nedan. Vi har lite blandad konst hemma och jag skulle vilja varva det med något lugnt och vilsamt. Kanske inte helt enfärgat, men näst intill.

petra-bindel-emma-persson-lagerberg-ahlens

Sen kom jag att tänka på den här bilden jag tog för några år sedan och använt som omslagsbild på Facebook. Beställde en canvastavla med den bilden (via CanvasofSweden – 20% rabatt + fri frakt just nu) och ser fram emot resultatet. Hoppas den blir fin. Jag har fotat från Martins restaurang, en dimmig höstdag över Klarälven.

hannarosell_se

Ullmatta i barnrum

Juni vill ha en matta med prinsessor på i sitt rum. Men där nånstans känner jag att det går en gräns för mig. Jag vill att ett barnrum ska vara vilsamt, tycker det känns stressande med för mycket färger och mönster. Men tror ni en sån här ullmatta känns oskön att leka på? Eller är den liksom ull-stickig? Jag tycker att den är himla fin och ull är väl bäst om man tänker på kemikalier och sånt.

IMG_1675.JPG

Torsdagskväll

IMG_1674.JPG
Barnen somnade tidigt. Jag zappade över till Gokväll och kokade knäck. Närå, det är bakpulver i vatten, ett försök att få loss det brända i botten på en kastrull som använts till att stuva makaroner. Nu blir det Mad Men.

Perfekt kväll

Igår kväll var jag på flyttmiddag med jobbet. Min kollega Nina hade kollat med Martin så att han säkert kunde vara med barnen, och bokat bord på nya Grappa. Och det var så himla trevligt! Vinet, pastan, chokladfondanten – perfekt. Jag fick dessutom jättefina presenter.

Åh vad jag kommer att sakna denna arbetsplats. Jag blev berusad efter ett halvt glas vin och babblade om hur fint det var att bli så väl emottagen trots att jag upptäckte att jag var gravid dagen efter att jag tackat ja till jobbet (det har jag ältat förut, men det är faktiskt inte helt vanligt) och om hur bra jag trivs med det här fina gänget. Men berusad eller ej, det är helt sant.

Chokladfondant.

IMG_1668.JPG

Saker jag vill se, göra

Mirja (som jag lärde känna i föräldragruppen) skrev så klokt om att flytta med treåring: “Försökte hålla tillbaka min egen nyfikenhet och inte kolla in alltför mycket nytt med barnen på en gång. Vår tjej gillar att ha koll, och tar in mkt, så det var för att det skulle bli hanterbart för henne. Ändå viktigt att visa att “hennes” grejer i Karlstad även fanns här, tex biblioteket. Snabbt skapa nya rutiner.”

Väldigt viktigt för mig att tänka på. För jag har redan massor av saker jag vill se och göra. Träffa vänner, besöka museum, kolla in butiker, gå på olika evenemang.

Jag tänker att prio får bli att hitta en bra öppen förskola. Vi har ännu inte fått besked om förskoleplats så jag räknar med att Juni blir hemma några veckor, åtminstone. Också viktigt att boka lekträffar så att hon känner att det finns kompisar i Stockholm.

Men om jag ska fokusera lite på egna intressen så vill jag verkligen ta bilen ut till Artipelag. Se utställningen, kanske äta julbord. Jag vill äta lunch med roliga personer jag sett fram emot att träffa. Gå på pressträffar och sånt jag blivit inbjuden till tidigare, men som var för krångligt att gå på pga 30 mil bort.

Allt är så himla “här och nu”, för tillfället. Det praktiska liksom. Men snart bor vi i en helt ny stad. 12 minuter med pendeln från min syrra!

2,5 veckor kvar.

Barnkultur

Igår såg vi Zuper Zebran på Netflix. Den var gullig. Fast hemsk sorglig de första tio minuterna ungefär. Juni nästan skrek av gråt när cirkusen åkte vidare med föräldrarna i lastbilen, medan zebrafölet råkade glömmas kvar.

Uppdaterat: eeeeh, kollade kanske inte så intensivt. Fick denna kommentar av bästa K: “Helt annat: Vafan, Zuper Zebran?!?! Litar tydligen blint på ditt omdöme, peppade björnen att vi skulle ha filmkvällsmys idag (är ledig imorrn) och satte igång men alltså – helt förskräcklig ju! Killhästarnas kommentarer om tjejhästens utseende o rumpa, mobbing o uttryck och jisses amalia. Du måste ha slumrat i soffan när ni såg den.”

Annars har jag letat böcker om att flytta och beställt Olle flyttar. Den ska vi läsa många gånger de närmsta veckorna. Jag beställde också två affischer som jag ska rama in, med passepartout och allt. De ska Martin sätta upp i Junis rum innan jag och barnen anländer, because first impression lasts… Närå men det känns fint om hon gillar sitt nya rum från början.

Kanske inte motiv jag själv hade valt, men…10957032-1401273806-240908

Help me… I’m poor

Igår efter jobbet var jag hos min kompis Helena och hennes stackars katt som brutit benet och opererats. Vi hann väl avhandla ungefär hundra olika ämnen, älskar att bara sitta och babbla sådär, över en kvällsmacka. Men apropå bloggare och sånt (det pratar vi alltid om, typ kända bloggare/poddar/skvaller) konstaterade Helena att jag har så himla trevliga bloggläsare. Och det stämmer verkligen. Det känns aldrig läskigt att skriva något här, jag möts nästan alltid av idel snällhet. Tack så hemskt mycket för det.

Nu tänkte jag be om lite hjälp. På lördag kväll ska jag spela skivor på en 40-årsfest. Jag har redan fått en del önskelåtar, från Come on Eileen till Knäpper mina fingrar. Men jag skulle hemskt gärna vilja veta vilka låtar som får er att dansa.

Tackar ödmjukast på förhand.

Helgen

I lördags morse åkte jag och barnen ut på landet och träffade en kompis som mellanlandat hos sina föräldrar. Det var grått väder, träd i höstfärger, friskt att andas och härligt att få träffa Malin som jag längtat mycket efter. Sen åkte vi och plockade upp Martin som haft sovmorgon och sen åkt till stan för att köpa present till sin mamma. Resten av dagen tillbringade vi hos barnens farmor och farfar.

Igår firade vi pappor. Martin är så himla svår att köpa present till men verkade bli glad för en skjorta från Acne. Vi åt brunch med goda vänner och det var fint som tusan. På kvällen var vi hos mina föräldrar på fars dagsmiddag. Pappa fick biljetter till First Aid Kit, det är nämligen hans favoriter.

IMG_1657.JPGIMG_1658.JPG

Det är mycket nu

Jag försöker att ta en sak i taget, i första hand vara en närvarande fru, mamma och anställd/kollega och planera flytten metodiskt, när det blir tid över. Men det här är ändå vid en sån här tidpunkt (tre veckor till flytt) som jag vanligtvis börjar drömma om att missa flyg, tappa alla tänderna i munnen, glömma viktiga saker och sånt. Eller: gå i sömnen för första gången i livet. Med öppna ögon och allt. Alltså…

Energier som svävar fritt etc

Jaha, då har jag tydligen börjat tänka lite feng shui? Jag har väl alltid gillat den delen av feng shui som kan översättas till “släng skiten”. Men så länkade nån blogg jag läser till det här inlägget och jag ba “hmmmm..?”

*farbror som fundersamt smeker sitt långa, vita skägg*

Ikväll rensade jag bort allt som låg och skräpade i sovrummet, en hög med viktiga papper, hundra hårnålar, böcker som inte kommer att läsas det närmsta halvåret. Jag vek ihop överkastet prydligt och hängde in kläder i garderoberna. Förväntar mig en oerhört god nattsömn nu. Nej men på riktigt, ska verkligen försöka hålla sovrummet vilsamt. Vi hade tänkt ställa in teven där och strunta i att ha teve i vardagsrummet i nya lägenheten. Men där tror jag att jag tänkt om faktiskt.

Har jag inget viktigare att tänka på? Jo. Men just nu tycker jag att det är ganska skönt att fundera på saker som vilket soffbord vi ska köpa (det jag hade sett ut är bara 45 cm och jag vill gärna ha 50 cm högt så det går att äta framför teven – tar nog tillbaka det där om feng shui nu förresten tror jag? Antar att det är föga förenligt med tv-middag…) och andra ytligheter.

Trenden verkar dessvärre gå åt rakt motsatt håll, när det gäller höjd på soffbord. Kolla detta till exempel… Hehehe.

IMG_1638.JPG
Bild från Granit

Å andra sidan, när åt vi senast framför teven? Måste vara flera månader sen… Det kanske blir ett sånt här (bild nedan) ändå.

IMG_1639.JPG
Bild från Mio

Arve 8 månader

Han är så charmig och glad, vår lilla åtta månaders bebis. Arve Gustav kryper inte på alla fyra men är en väldigt snabb kravlare. Han kan sätta sig upp och älskar att dra sig upp till knästående och dra ut kläder ur de korgar vi provisoriskt ställt framför bokhyllorna (för att spara på böckerna, vi flyttar ju ändå snart). Juni är såklart en favorit. Och när jag bär honom vill han hela tiden ha koll på var hans pappa befinner sig, de hänger ju hela dagarna.

Cecilia frågade vad Arve äter. Och det är nån slags mix mellan ersättning (när jag inte är hemma), burkmat (han äter sällan mer än 3-4 skedar men det känns viktigt att fortsätta träna på “riktig” mat), mosad frukt (banan, kiwi, päron, förra veckan mixade jag mjukt päron och så fick han den i pipmugg), smoothies (t.ex. banan, nån matsked havregryn, kokt morot, en skvätt fil/yoghurt och stavmixer) och välling (ingen favorit). Ibland ger jag gröt men det är han inte särskilt glad i. När det gäller plockmat har han inte riktigt fattat grejen. Pincettgreppet finns där, men att få stora makaronbitar i munnen eller klumpar av ris, nej, då föredrar han puread mat. Han gillar att äta majskrokar, men det är väl det klibbigaste som finns? Typ bara stärkelse, fastnar överallt.

Jag antar att det är ganska fullt upp att vara åtta månader och hantera allt som händer i kroppen och knoppen. Och dessutom vara förkyld och få tänder. Arve sover ganska dåligt just nu, han har inte krupit iväg något mer men han vaknar många gånger per natt. Igår kväll sov han gott i min famn. När jag skulle lägga mig vid 22-tiden (min feber hade gått ned till 38,4 men för en som vanligtvis har 36,5 var det ändå lite jobbigt) vaknade han och var sprudlande glad i sängen. Martin tog upp honom och gick hundra varv runt lägenheten tills han sov gott igen. Sen upprepades väl detta förfarande fem gånger? Till sist fick han i alla fall ro och natten var helt ok (och med helt ok menar jag kanske fyra uppvak, men jag behövde bara sätta mig upp och söva om honom en gång, de andra funkade det att byta blöja och amma lite). Så här med andra barnet vilar jag ändå i vetskapen om att det går över. Jag känner mig inte som en dålig mamma som inte lärt barnet att sova i egen säng och eget rum, försöker inte leta lösningar utan bara accepterar att det kommer att vara såna här perioder till och från.

Avslutningsvis är jag väl tokig i den här gullungen.

IMG_1626.JPG

Föris och lucia

Junis förskoleavdelning är så himla bra. Jag är hemskt imponerad av pedagogerna och allt de hinner med. Idag kom hon hem med världens finaste fars dags-kort och imorgon har de fest med pirattema.

En lite jobbig grej är att Juni börjat prata om luciafirandet på förskolan. Jag berättade att vi kommer att ha flyttat då, vilket gjorde henne ledsen. Nu menar jag inte att det är farligt när barn blir ledsna. Besvikelser är en del av livet och vi kanske kan se nåt firande i Stockholm, även om hon inte själv får delta. Men hon älskade det verkligen förra året och nu har förskolan erbjudit oss att vara med på årets firande, fast hon slutat. Det är knappt två veckor efter flytten och jag hade tänkt att vi skulle stanna i Stockholm i åtminstone ett par månader för att acklimatisera oss i lugn och ro. Men samtidigt ska Martin åka till Karlstad för ett jobb den helgen och det vore inte särskilt krångligt att ta tåget och sova hos mina föräldrar.

Hur hade ni gjort?

IMG_4256.JPG

IMG_7982.JPG

IMG_4360.JPG

Här är jag

Igår kväll hade jag bokklubb. Älskar ju det. Dock så himla dåligt samvete idag. Jag satt vid bordet och snorade som en himla bakteriehärd, över ett glas vitt ekologiskt vin och burgare. Åkte hem tidigt för var så trött. Och vaknade idag med feber, nästäppa och bihåleont. Hoppas verkligen jag inte smittade någon.

Vi har världens högtryck på jobbet och förutom att sova två timmar och vakna ännu febrigare och lite yr, har jag totalt sett jobbat mer än en vanlig dag. Inte för att jag kände mig tvingad, jag har världens härligaste chef och medarbetare. Utan för att jag visste att det behövdes. Notera gärna detta, när det är dags för mig att söka nytt jobb. Här finns en lojal kvinna! Nä, man ska såklart ta hand om sig och lyssna på kroppen. Men att vara hemma hela dagen och sova middag kändes bara det ganska vilsamt.

I övrigt har jag och Martin det ovanligt bra. Om jag säger att det var idel solsken häromnatten när Arve var vaken ca hundra gånger och i en timme mellan ca kl 3.30 och 4.30 och väckte Juni som blev hungrig på macka, så fattar ni storheten. Här hjälps vi åt och lyssnar på varann. Så skönt att ha kommit igenom en liten dipp som kulminerade för nån vecka sen. För intensiva tider blir inte precis bättre av att sura och motarbeta varandra. Känner just nu att jag har världens bästa man. Det är ju fint, inför flytt och allt.

Himla bra flyttips förresten! Ni är som vanligt bäst. Jag vet förresten att jag har flera obesvarade frågor från folk jag tycker mycket om och som har kommenterat. Och jag SKA svara, det är bara lite mycket nu.

Ni har väl, apropå inget, kollat på Happy Valley? Maken till fint porträtt av huvudperson. Jag älskar det!

Ok, dags att avsluta detta osammanhängande meddelande. Vi ses snart igen.

Tips inför flytt?

Vi hyr en lastbil och får bärhjälp av vänner. Jag har tänkt att märka kartonger med olika färger för olika rum. Att packa sånt vi behöver första natten separat. Och kläder, sängkläder, handdukar och sånt tycker jag är perfekt att packa i genomskinliga stora plastsäckar. Då går det snabbt att se vad de innehåller. Men förutom det, har ni några tips för hur man flyttar smidigast? Jag har tänkt ta med barnen till nån öppen förskola på förmiddagen och sen i lugn och ro ta tåget till Stockholm. Komma fram på kvällen när det värsta stöket lagt sig. Så får Martin ansvara för hela logistiken och ta vår bil upp medan nån kompis kör lastbilen.

3,5 veckor kvar. Det känns overkligt, roligt och pirrigt.

I’m still standing

Om jag hade sovit så dåligt som i natt för tio år sen hade jag övervägt att sjukanmäla mig. Nu: bara kämpar på, natt efter natt. Arve får tänder och tränar på att krypa och det är som om hela hans kropp säger till honom att röra sig. Även i sömnen. I natt vaknade jag och fick total panik eftersom bebisen var borta.

När vi var på semester hände det en läskig sak, nämligen att jag vaknade mitt i natten och Juni var borta. Jag skrek i panik på Martin som sov i andra rummet och vi hittade henne på det kalla, hårda stengolvet under sängen. Alldeles tyst låg hon där, hade lyckats trilla ner mellan sängen och den tunga spjälsängen vi ställt intill och var väl chockad? Men tack och lov oskadd. Till saken hör att jag är ganska närsynt och att vakna i ett mörkt sovrum och inte kunna hitta sina barn.. hu.

Men i natt. På några hemska sekunder hann jag i alla fall väcka Martin som störtade upp och ungefär samtidigt upptäckte jag Arve. Han hade krypit över till Junis säng som står intill vår och låg nöjd och tuggade på hennes hår. Lättnaden då.

Det tog i alla fall en stund av somna om efter det. Sen sov Arve urdåligt resten av natten och efter 4.45 var det kört för mig att somna om. Nu ryker benen på sängen så att det blir ett lägre fall om Arve tänker smygkrypa iväg mitt i natten nån mer gång.

Till helgen ska jag, måste jag, sova middag.