Almedalsveckan

Båtresan hit var skön, båten gungade på ett meditativt sätt och jag läste och sov. Vi har två seminarium här men jag har inget ”eget” att ansvara för, så det är ett annat tempo än förra året. Den mest intressanta programpunkt jag sett hittills var ett samtal om sekulärt bistånd i en religiös värld

Nu sitter jag i Almedalen och väntar på att få naglarna målade av #mingelmanikyren och Depend. Så smart idé av Juno PR. 

 

Och klockan 23.35 ställer jag in saltet och passar på att torka ur lite i köksskåpet

Vi vaknade i mina föräldrars hus imorse, och hade ganska gott om tid innan vi behövde åka. Men mitt yngsta barn är så rädd just nu, främst för att jag ska försvinna. Jag vet inte om det beror på att jag skrämt honom med ”‘nu går vi” när han krånglat in absurdum när vi varit på väg någonstans eller på att jag var borta en vecka i våras eller att han är i en känslig ålder. Det spelar nog in att han varit väldigt förstoppad till och från, det har såklart varit väldigt jobbigt och otäckt för honom. När vi kommit hem från Grekland bokade jag i alla fall en tid hos doktorn och vi fick jättebra förstoppningsmedicin som började verka just idag. Detta kanske är att hänga ut sitt barn men han är tre år och får väl stämma mig när han blir femton om han läser detta inlägg. 

Vart var jag nu igen… jo, vi hade ganska gott om tid men barnet var mig i hasorna hela tiden och jag ville lämna huset i ungefär samma skick som när vi kom och allt tog bara sån tid, handtorka bort svarta fotavtryck på badrumsgolvet, oj där stod nattens vällingflaska, vad behöver jag ha lättillgängligt i bilen och vad kan packas där bak, nej jag har inte packat fler t-shirts, kan du ta en klänning? var lade jag nycklarna?

Samtidigt insåg jag att det bara var mitt fel. Nu är jag stressad för att jag bokat in för många aktiviteter, jag har ju läst om hur viktigt det är att barn får ha det tråkigt så de inte blir stressade, men de ville ju så gärna gå på Dolly Style. Och nu ska vi på barnkalas i Stockholm och man måste såklart inte gå på allt, men barnen vill förstås inte missa kalaset och det passar ju ganska bra att komma iväg i tid när vi ändå ska hemåt. 

Min teori är att män sällan är så självkritiska i sitt föräldraskap?

Nåväl, nu är det sent och jag håller på att packa upp efter helgen och packa ned inför jobbresa och ser på hemmet med kritiska ögon fast det egentligen är ganska välstädat när plockade vi egentligen senast ur böckerna ur bokhyllan och dammade, hur många skor kan man egentligen ha i en hall?

Kan jag bara ge mig själv en break?!

Skaffar väl ett liv då?

  1. Jag skrev alltså denna kommentar (se skärmdump nedan) när en kompis berättade att hon inte fick lämna blod pga dåliga värden och en person tipsade henne om att äta jordgubbar
  2. Jag är alltså en besserwisser som anser att jag har kunskap om olika livsmedels järninnehåll. Har dock inte ens dubbelkollat källan så kan vara en besserwisser som har fel? Vem vet. Har fortfarande inte dubbelkollat.  
  3. Klockan är 7.10 en fredagsmorgon när jag googlar näringsvärde jordgubbar och gör denna rant. 
  4. Skyller även detta på pms. Skyller mycket på det nu. Det, och stress. 

Värmland 

Idag åkte jag och Arve till Värmland för att möta upp Juni och Martin. Martin jobbar alltså med Packmopedsturnén om nån missat det. 

Direkt när kvällens konsert började lade sig Arve på picknickfilten och somnade, trots ljudet. Han hade redan sovit två timmar i bilen så jag anade genast oråd. 

Martin skojade med mig och ba ”ja, han har nog fått sömnsjukan” lol. 

En kvart senare sa han ”jag tror Arve har feber”. 

Jag bar det kokheta barnet hela vägen till bilen och nu ligger jag mellan ett friskt och ett sjukt barn och har jätteont i min (ändå ganska tåliga) rygg. Men det kan man inte precis gnälla om när en annan familjemedlem har ett svårt diskbråck med riktig ischias sen typ två månader tillbaka. 

Det var så sjukt vackert vid Fryken. Och alla böljande gröna fält längs vägen. Sverige är ändå svårslaget om sommaren, trots det nyckfulla vädret. 

Ok jag kanske råkade filtra den här bilden lite väl mycket, men nu måste jag sova. 

En liten stor

Idag efter förskolan hjälpte Arve mig att laga mat och han var så himla noggrann. Sen tittade vi på Toy Story 3 och när clownen, nallen och bebisen blir kvarglömda torkade sig Arve i ögonen. ”Är det sorgligt gubben?” ”Ja, det kommer tårar…” och så var han helt våt om kinderna. Åh plutten, det är verkligen en stark scen. 

Jag har tusen saker att göra. Nästa vecka åker jag till Almedalen och mina föräldrar bor här och passar barnen eftersom M är på jobb. Förutom att fixa hemmet som jag alltså nu ser på med mamma och pappas ögon (tänk om man var som dem och det liksom var en självklarhet att vika en handduk perfekt innan man lade den på rätt plats i skåpet? Själv är jag mer vik vik tryck in, nästa. För att ta ett av hundra exempel på ordningssinne. De dömer såklart inte men ni fattar när man plötsligt ser på hemmet med nån annans ögon?) ska jag också fixa present till förskolan, göra andra ärenden, bädda rent osv. Och under helgen som kommer är lägenheten utlånad så rubbet behöver vara klart redan imorgon kväll. 

Äsch, det ordnar sig. Jag har i alla fall fixat peruk och Juni har provat ut kläder hon ska ha på lördag när vi ska på Dolly Style och hon vill vara utklädd till den blå tjejen 🦋. Och jag är i ganska bra fas på jobbet. Dessutom är faktiskt sömn den bästa prioriteringen så nu tänker jag ändå sova.

Sån här huvudfoting ritade tydligen Juni i Arves ålder så imorgon ska han få träna på att måla, lol. 

Dagens fulhet

Har ni fuldagar? Alltså dagar när man känner sig extra ful? Det kan hänga samman med pms har jag hört. Kanske att det är så även för mig. 

Idag hade jag inget att ha på mig. Tänkte ut ett par alternativ när jag duschade men plaggen passade liksom inte ihop. Och det är inte som om jag bryr mig jättemycket om hur jag ser ut på jobbet, vill mest känna mig ok. Jaja, det slutade med den här gamla blusen och nya skor som jag tydligen får skavsår av. Gick förbi ett apotek och köpte compeed. 

Är så pass glittrig om fötterna. Men tänker att de får vara ett roligare alternativ till birkenstock + älskar ju platå. 

Sommarbok nummer två: Hennes nya namn

Jag och Arve är ensamma hemma och hela eftermiddagen blev lugn. Vi läste massor av böcker och åt middag (jag åt lammkorv, chèvrekräm, vattenmelon, paprika och fetaost medan Arve bara ville ha två knäckemackor med smör och ett glas vatten) och när han badat och jag duschat ur hårfärgen ville han gå och lägga sig, lyssna på Bamse och dricka välling. 

Här ligger jag alltså nu, klockan 20, med ett rejält lager nattbalsam i fejan och borstade tänder. Jag ska snart lägga bort telefonen och läsa en timme innan jag somnar. Så skön kväll! Och välbehövlig. 

Hundvakt

I söndags lämnade vi tillbaka denna underbara cavalier. När jag var instruktör i Svenska Brukshundklubben och nån familj frågade vilken ras de skulle välja tipsade jag alltid om cavalier. Det är såklart jättehemskt att så många av dem är drabbade av hjärtfel, men det är verkligen en underbar ras i temperamentet.

Alltför många familjer väljer ras utifrån hundens utseende istället för att fundera på vad den är avlad till och hur de egenskaperna påverkar ens hundägande. Det har jag också gjort, men idag skulle jag tänka annorlunda. För det finns faktiskt hundar som är mer eller mindre krävande att äga och min uppfattning är att de flesta får ett mer harmoniskt hundägande med hundar som är lite mildare. Det är såklart också viktigt att kolla upp hälsan hos rasen och se att uppfödaren är noggrann med att göra de tester som rasklubben rekommenderar, både fysiskt och mentalt. 

Äsch, jag hade såklart inte tänkt mig en föreläsning om detta ämne. Men det var i alla fall väldigt fint att få låna denna gulliga Novia ett par dagar. 

Jag är inte så sugen på att skaffa hund prick nu, men om några år… kanske. Förutsatt att nån av oss kan ha med den till jobbet och att det är en uppfödare som vill låna tillbaka sin hund när vi vill åka på semester och andra praktiska saker. Vi får se. 

Om pojkar och sånt

Ofta när jag läser Sandra Beijers beskrivningar av killar hon varit kär i slås jag av att pojkar har spelat en så extremt liten roll i mitt liv, i jämförelse med hur hon verkar ha upplevt det. Jag skulle kanske kunna beskriva en häst jag skötte lika ingående. Eller en hund jag brukade gå ut med ofta. Men en kille jag var kär i när jag gick i femman? Eller åttan för den delen? Nä, jag har nog aldrig svärmat för nån på det viset. Killar var alltid en biroll i mitt liv och vänner var otroligt mycket viktigare. Jag är väldigt imponerad av att hon minns alla pojkar på det viset, det gör hennes sätt att skriva så äkta.