Hockeyfrilla

Men tänk om det är nåt barn som bor där det inte finns några grannar att sälja jultidningar till? Och jag vill ju alltid köpa när nån förälder på jobbet säljer såna där bra kryddor och oljor för barnens fotbollslag. Angående förra inlägget alltså.

Den här bloggen blir bara mesigare och mesigare, de enda frågor där jag vågar stå för en åsikt är NEJ till SD och att det är otroligt fult när man inte klipper bort bebisfjunen utan låter de där tunna lockarna växa fritt i nacken.

(Sen fick jag en unge med PANIK för att klippa sig, som gick runt och såg helt förskräcklig ut i håret i typ två år. Karma is a bitch. Men jag hade åtminstone vett att skämmas. För frisyren alltså, inte för mitt ställningstagande om bebislockar.)

När det gäller SD har jag svårt att tro att nån läsare tänker rösta på dem så jag behöver väl inte predika för kören.

Curling

Mina barn må vara bortskämda på många sätt, men påminn mig gärna om jag nån gång får för mig att försöka sälja jultidningar åt dem.

Jag köper gärna av barn som frågar själva. Men nästa gång nån förälder vill sälja åt sina barn så swishar jag hellre en tjuga.

Min bästa spelning i år

First Aid Kit avslutade Popagandafredagen och herregud vad bra det var. De är så otroligt begåvade, trygga, gulliga och mäktiga på scenen, med superstarkt låtmaterial och de där magiska rösterna.

Och sen gästerna: Sarah Klang, Seinabo Sey och Silvana. Nä det var så grymt.

I mars skrev nån recensent att First Aid Kid är det finaste vi har och jag håller verkligen med.

Nu är det mysigt!

Alltså Popaganda. Det må regna lite men att gå på sån här vuxen festival är ändå megamysigt. Just nu ser vi Franz Ferdinand och jag skulle tippa att medelåldern i publiken är 30… 35 kanske? Folk har regnjackor och lämnar lagom utrymme mellan raderna men kan alla låtar och är ”snygga” och GLADA.

Gå imorgon!

Mvh njutarn.

Lilla Saras födelsedag

När man kommer tillbaka till vardagen efter semestern kan det kännas som om man får NOLL tid med barnen och ”ska verkligen livet vara så här” osv. Men då kan man tänka på VAB. I alla fall om man har yngre barn och de inte är superfriska av sig.

Ja, detta apropå mitt inlägg om att kompensera. I natt fick nämligen Juni, som redan gått runt och snörvlat i några dagar, feber. Vips fick vi en hel dag tillsammans. Och fler såna lär det väl bli i vinter.

Jag höll även Arve hemma, han är också förkyld. Städade badrummet, bakade kladdkaka med båda (innan dess plockade Arve ur diskmaskinen och tog fram alla ingredienser, han må vara trulig ibland men han kan verkligen när han vill) och dessutom sov jag middag en timme innan lunch. Jag och Arve lekte att jag var hans bebis och så kollade han på en film medan bebisen sov snällt. Så mysig dag.

Sen kom Martin hem och löste av mig. Jag gjorde mig iordning och åkte till stan för att fira Sara. Vi skulle egentligen haft barnvakt men sånt är livet, vi får väl äta middag ute nån annan dag.

Här väntar jag på Sara och Johan på Tong, (som ligger i gamla Marie Laveau, för den som undrar). Älskar när den som serverar erbjuder sig att sätta de medhavda blommorna i en vas. Älskar också solrosor. Och en iskall dagens.

Det var förresten otroligt god mat. Mmm sichuanhetta och jordnötssås i en underbar mix.

Sen gick vi till Sara och Johans nya lägenhet och åt födelsedagsdessert. Nu mätt och nöjd i hissen hemma. Var helt varm när jag kom hem och då hade jag ändå den här tunna silkesblazern på mig.

Kände mig så glad under kvällen. När jag gick på söder, Swedenborgsgatan, Mariatorget, Hornsgatan, kryllade det av människor på restauranger och caféer och sensommarkvällen var ljummen.

Men nu måste jag sova för imorgon är det Martins tur att vabba och jag ska åka till jobbet tidigt. (När jag ändå är inne på positiva saker så måste jag säga att jobbet är väldigt roligt, också.)

Kompensera

Den här veckan har jag ovanligt mycket egentid. På onsdag har vi barnvakt för att fira syrrans födelsedag med middag och på fredag och lördag ska jag på Popaganda.

Jag tänkte skriva ”för att lindra mitt dåliga samvete”, men det är egentligen inget dåligt samvete det handlar om. Det handlar om att jag vill ha tid med barnen och de vill ha tid med mig. Vi har tyvärr ganska lite tid ihop som det är under veckodagarna. Jag brukar hämta dem vid 16.30 men A somnar ofta två timmar senare.

För att kompensera (både mig och dem) denna vecka får de i alla fall följa med på en jobbaktivitet på torsdag eftermiddag, vi ska spela minigolf. Och på torsdag morgon ska Arve, jag och Martin heja på Juni som har idrottsdag.

Idag var jag på bokrelease med Sara och Jenny och hann äta den där sotade laxen med ingefära och manchego på Indio innan. Samt var hemma före 19. Hann läsa fem kapitel för Juni och se sista avsnittet Sharp Objects med Martin. Perfekt.

Berättar mer om boken Nyfiken grönare i ett separat inlägg men här är i alla fall Blankens och Johansson i full fart att förklara sitt tänk runt vego, rester och att våga höfta.

Måndag

Myser igång den nya veckan med Spanarna.

Eller, jag JOGGADE egentligen igång den genom att hålla i en sån där stång bakom Arves cykel när han hojade till förskolan. Men nu andas jag ut på pendeln.

Med detta i öronen.

Gröna Lund efter skolstart

Den här tiden på året är grönan som bäst tycker jag. En dag när jag varit på läkarundersökning och hämtade barnen lite tidigare åkte vi direkt dit, bara jag och dem.

Vi hittade parkering precis utanför entrén och satt i första karusellen strax efter klockan 16. Det var inga köer i ens de mest populära, som mest 10 minuter. Vi valde Lyktan, Bläckfisken x 2, Lustiga Huset x 2, Slänggungorna, RockJet och Kärlekstunneln. Jag och Juni ville gärna åka Kvasten men Arve känner sig inte riktigt redo för den ännu. Däremot anmälde han sig direkt som frivillig under en clownshow.

Klockan 18 åkte vi hemåt igen, alla nöjda och glada. Jag har gröna kortet och Juni har guldkort så det är ganska okomplicerat att ta en tur efter förskolan. Nästa år vill Arve också spara till ett guldkort.

Tre middagar

Detta har jag ätit denna veckas onsdag, torsdag och fredag:

1. En krämig risotto. Följde receptet på paketet men med grönsaksbuljong istället.

2. Avokadomacka med pocherat ägg. Bredde färskost på en skiva färsk levain, lade på avokado, pocherade ägg (som inte blev helt lyckade, borde använt en större gryta, men smaken var god), salt, peppar och chiliflakes. Så gott var detta.

3. Chèvrepizza. Bredde färskost på tortillabröd, lade på lite riven ost, tunna skivor päron, chèvre och valnötter. 225 grader tills kanterna fått färg. Ringlade honung och lade på lite ruccola. Inte 100% nöjd med denna, borde använd deg på rulle istället för att få en bättre balans. Men god ändå såklart.

POPAGANDA!

Halloj vilka här ska på Popaganda? Kolla bara spelschemat – så många bra artister på så kort tid att det här måste vara höstens bästa investering. Sarah Klang! Franz Ferdinand! Jenny Wilson! <3 <3 <3 På Popaganda har jag för övrigt sett en av mitt livs bästa spelningar, med Seinabo Sey.

Akterna längst ned, utan egen tidsangivelse, spelar på efterfesterna på Nobelberget. Här kan man läsa mer om dem. Det här är väl tidernas förfest dessutom: Amason och Vacation Forever.

Hojta om du vill ses! Vill också väldigt gärna ha sällskap till efterfesten på lördag kväll om nån är peppad.

En svettig idiot.

Nä nu omyndigförklarar jag snart mig själv. Martin hade lite bråttom till ett möte idag men var inställd på att lämna barnen innan. Så hux flux hör jag mig själv föreslå att jag ska lämna så han säkert hinner, trots att han hade ganska gott om tid medan jag var helt oförberedd på att lämna.

Så idiotisk den är, den där uppoffrande reflexen! Måste träna bort den.

Nu sitter jag på pendeln helt svettig och med hjärtklappning. Sjuåringen kom tre minuter för sent till skolan och jag hörde hur de redan börjat sjunga i samlingen när vi kom in. Hon hade dessutom ont i magen eftersom min stress såklart smittat av sig.

Jag mår så dåligt av att lämna, blir så fruktansvärt stressad när vi blir sena och det blir vi ganska ofta.

Själv är jag aldrig sen när jag har tider att passa. Eftersom jag är född tidsoptimist har jag tränat upp strategier som lurar hjärnan till goda marginaler.

Men trots att jag planerar för att vi ska gå hemifrån med 20 min i marginal (dvs 7.30, det tar tio min till förskolan och Juni börjar 8) när jag ska lämna barnen blir vi ändå sena. Det är så mycket oväntat som kan uppstå. Hästsvansar där något hårstrå plötsligt står upp och måste göras om, en fyraåring som blir ledsen av en stressad röst och vill gömma sig en stund, strumpor vars söm sitter fel när skorna ska på. Osv. Och ni vet hur det är, blir man arg tar det en kvart extra eftersom barnen blir så ledsna då.

Nu fick jag springa för att hinna med pendeln och komma till jobbet i tid, helt osminkad och okammad. Allt detta för att jag skulle vara snäll? Herregud, Martin bad mig inte ens lämna och när jag erbjöd mig antog han väl att jag hade gott om tid. Så gick det ut över barnen istället.

Ja ja det är i alla fall fredag, jag planerar för en 100% lugn och stressfri helg och nästa vecka ska vi ha bra strategier för att komma i tid. Nu ska jag ta några djupa andetag.

Flytta till en mindre stad

E skriver:

Om man ska flytta till villa i Karlstad, vilket område är bäst? Hur är de olika områdena i och runt stan, liksom stämning? Är det ens en bra idé att flytta dit som familj om man inte känner en enda person? Behöver lite input från en infödd!

Det här är mina tankar, men hoppas fler vill fylla på i kommentarsfältet?


Om man har en hyfsad budget och prioriterar att bo ”fint” så skulle jag rekommendera ett älvnära läge, om man vill bo centralt förslagsvis gärna Klaravik, Sundsta, Romstad, Kartberget, Sommarro. Och om man kan tänka sig lite längre till stan kanske en sjötomt vid Vänern, till exempel Tynäs/Tye (delar av Hammarö), Bergvik eller Zakrisdal.

Sen är det såklart ganska individuellt vad man tycker ligger på rätt/fel sida stan, eller vilken känsla man har för olika stadsdelar. Jag gillar Herrhagen mycket, där finns vackra äldre villor (som Madickens hus typ) och en blandad bebyggelse med promenadavstånd till Stora torget. Det är visserligen lite mindre tryggt än ett renodlat villaområde, men har i gengäld en personlighet. Jag tycker också att Råtorp är trevligt, det är nära till stan och man följer älven när man cyklar in.

Ett enkelt sätt att få nya vänner verkar vara att köpa nyproduktion på Stockfallet, där verkar det vara väldigt fin gemenskap med nån ideell förening. Om man har barn verkar överlag områden med mycket nybyggen vara ett säkert kort, då många inflyttande är i samma situation. Hört bra om Zakrisdal också.

Många av mina vänner bodde i områden som Hammar och Hälltorp (dessa på Hammarö) samt Hagalund, Gustavsberg och Hultsberg (stadsdelar i västra delarna av Karlstad).  Och de som bodde i såna där stora 70- och 80-talsområden med radhus och villor som såg ungefär likadana ut, verkade ha många vänner och bra gemenskap. Närheten förenklade?

Jag tycker absolut att det är en bra idé att flytta till Karlstad om man kan tänka sig ett lite sämre utbud (som man kanske ändå inte utnyttjar under småbarnsåren) för att istället få närhet och enkelhet. Och mycket hus för pengarna om man jämför med lägenhet innanför tullarna i Stockholm.

Jag har inte så bra koll på vilka skolor som är bra och sådär… hört att det varit lite struligt på några (bara i ”bra” områden dock)… men där kan nån annan berätta mer?

Karlstad var en trevlig stad att växa upp i. Och jag tycker generellt att hemvändare och kanske i ännu högre grad helt nyinflyttade verkar väldigt nöjda.

Två filmtips

Jag tror (seriöst) att jag inte sett på film sen jag flög hem från Tanzania.

Den här helgen har jag i alla fall återupplivat detta med att se på film med kompisar. Ni vet när man redan hunnit prata mycket och sjunker ned i soffan med snacks och en film alla vill se, så mysigt och avslappnat.

Vi har inte precis sett några nya filmer, många av er har väl redan sett dessa. Men om ni också är sopiga på att se film kommer här två tips:

I förrgår såg vi Three Billboards Outside Ebbing, Missouri – en brittisk-amerikansk svart komedi-dramafilm från 2017, skriven och regisserad av Martin McDonagh och med min favoritskådis Frances McDormand (som fick en Oscar för denna film). Den var verkligen jättebra!

Idag såg vi Call Me by Your Name – en romantisk dramafilm från 2017 regisserad av Luca Guadagnino och skriven av James Ivory. Otroligt omtalad, kändes som jag redan sett den fast jag inte ens läst boken. Himla fin!

What the …

Arve har en kompis här. Jag är i ett annat rum men hör dem tydligt. Han berättar om nån leksak man inte får lägga vanlig mat i för då möglar den och man får slänga den i soptunnan.

Theo: ja, bland dina blöjor.

Arve: de jag hade när jag var liten.

Theo: fast du har fortfarande blöja på natten?

Arve: men jag ska sluta med det. Kanske när jag fyller fem.

Theo: jag slutade med blöja när jag var tre.

Arve: WHAT THE HECK! Ja, Juni slutade med blöja när hon var två år.

Vad får de ens allt ifrån? ”What the heck” liksom.

Det där andra rummet jag är i, det är förresten sovrummet. Jag ligger på sängen och kollar på stand up på Netflix. Balkongdörren vidöppen mot lillskogen på baksidan.

Juni och Elsa leker med i Junis rum, med dörren stängd. Snart ska jag gå upp och fixa mellis till dem men en stund till tänker jag chilla.

Under helgen har jag tänkt: man kanske ändå borde skaffa nåt boende med uteplats, typ radhus.

Mest för att kunna köpa hund och göra den rumsren på sin gräsmatta (orkar inte ha valp i lägenhet).

Men å andra sidan är det otroligt skönt att kunna ligga så här utan dåligt samvete för nåt som borde fixas.

Mvh lägenhet forever.