En halv halvmara

För en vecka sen frågade Maria om jag ville ta hennes kompis plats i duoklassen (man delar på loppet) på Women’s Health Halvmarathon. Det ville jag såklart. Och det gick så bra! Alltså jag har ju tränat så lite i vinter pga orsaker jag tjatat om redan men nu känner jag att jag är på gång igen.  

 
Det var två varv på ungefär samma bana (första varvet ca 12, andra ca 9 km) och på slutet av mitt varv kom de snabbaste ifatt och var nästan i mål på hela halvmaran. Det var så coolt, hur sjukt snabba en del är. Jag hejade på och blev helt glad. 

  
Sen åkte jag hem till syrran, åt en pizza framför The Hills på tv och duschade. Nu ska jag och ursprungsfamiljen på Sven-Ingvars på Rival. Äkta värmlänning (i exil). 

Prince 

Jag vet att det är tråkigt när folk ska berätta om sin egen upplevelse när nån känd person dör men det här är så sorgligt. Prince har liksom funnits där sen början av nittiotalet när man satt som klistrad framför MTV. Alltså videon till Get Off… Eller Diamonds and Pearls. 

Och jag hann aldrig se honom live. En gång var jag så nära. Jag hade precis gått in på Way Out West när Juni, då fem månader, blev otröstlig på hotellrummet så jag fick åka tillbaka igen. (Lilla skrutt, hur kunde jag ens tro att det skulle funka med barnvakt?)

När man hellre hälsar en gång för mycket… Eller?

På Toca Boca-festen hände det igen. Jag ropade glatt HEJ HEJ till Isabelle McAllister och vinkade. Ok om man möter Claes Elfsberg på stan och hälsar innan man kommer på att man känner igen honom från tv. Men tredje gången med samma person? Hon ser dock alltid trevlig ut och hälsar tillbaka och jag brukar resten av tiden vi är kvar på samma ställe låtsas som om vi kanske setts flyktigt när hon haft ett samarbete med reklambyrån där jag (inte) jobbar eller nåt sånt. 

I alla fall så skrev hon ett tusen gånger finare inlägg än jag om Toca Boca-festen, det är verkligen en fördel att kunna fota. 

Skilda världar

Nyss pratade jag i telefon med Fanny från Ecuador, hon arbetar med våra projekt där och blev drabbad av jordbävningen. Hon berättade att marken skälver och att alla är rädda för nya ras, jag hörde hela tiden barnskrik i bakgrunden. Fannys kusin är borta, begravd under rasmassor. Ingen vågar vara inomhus av rädsla för nya ras så familjen sover i en park, på kartongbitar, tillsammans med sina släktingar. Det duggregnar och blåser så att plasten de försökt sätta som skydd far iväg. De butiker som inte blivit förstörda i jordbävningen håller stängt av rädsla för desperata plundrare så de har varken mat eller vatten. Ändå tackade hon för att jag tog mig tid att ringa och för att vi tänker på dem.

Om du vill stötta drabbade kan du swisha till nummer 90 00 217 och ange Ecuador, den första insatsen blir såklart nödvändigheter och tält. Vi (ja alltså min arbetsgivare) har en bra partner på plats så hjälpen kommer fram direkt.

Bebisar som sover hela tiden

Häromdagen hälsade vi på kompisar som nyss fått bebis (en parentes: vi fick våfflor med Kalixlöjrom, herregud vad det var GOTT! lägger även in en bild i den här parentesen

slut på parentes)

och när vi pratade om bebisar och sömn sa Martin typ ”ja bebisar i den åldern sover ju hela tiden”. Och jag blev så SUR! För det låter så himla lugnt och skönt. Och visst, våra barn har väl också sovit en del när de varit några veckor, det gör såklart alla barn. Men det är också ett fakta att jag har tagit ungefär vartenda uppvak den första tiden, huvudsakligen för att jag helammat, haft mammiga barn och inte pallar gråtande spädbarn ens av principen att dela på nätterna.

Vi har också haft barn som sovit dåligt i vagn, som bara velat sova i famnen förutom mitt på natten då de kunnat sova i så mycket som timslånga pass mellan amningarna. Eller i tio minuter om man haft otur.

Att friska spädbarn sover mycket är sant, men om de vaknar så fort de kommer i horisontellt läge så tycker jag inte det är så mycket att prata om.

Jag tänkte på det där med småbarn igår kväll, när Arve vaknade av drömmar tusen gånger och ville ha välling och bli vaggad till sömns igen. Att jag är så dålig på att få dem att sova hela nätterna så man slipper gå runt i en dimma av trötthet om dagarna. Eller så har jag bara fått barn som tar in väldigt mycket om dagarna och behöver bearbeta om nätterna när de är små (Juni sover som en stock, sen hon var ca 3 år). Hur som helst minskar detta suget på ett tredje barn med ca 85%.

Jag är såklart inte sur på att jag tog nätterna, är lika lite sur på det som på att jag var den som var gravid. Men om han om några år påstår att Arve sov bra i tvåårsåldern. Då brinner det!

 

Hej dagboken

När jag kom hem, kånkande på sju par skor som jag beställt till barnen, hade Martin hämtat på föris, lagat köttfärssås och tvättat fönstren. Jag blev förstås oerhört imponerad så när han åkt hets-vek jag tvätt. Och packade ned alla skor igen (utom ett par till varje barn) och klistrade returlappar och packade ett paket med en grej jag sålt på Tradera. 

När det gäller skor köper jag typ allt på nätet nu för tiden. Till barnen beställde jag den här gången från Sportamore och Brandos, de har bra priser, fri frakt och retur. Båda ungarna kommer ha exakt lika vårskor som förra året, i samma färg, bara en varsin storlek större. Kardborre, skinn, skor som går upp på tån. Bra vårskor. 

 

Toca Boca 5 år

Vår familj, ok huvudsakligen barnen, är stora fans av Toca Boca och vi har väl ungefär 20 av deras appar. Favoriter är Pet Doctor, Hair Salon, Toca Boo, Tea Party, Dance och Mini. 

I fredags var vi bjudna på deras femårskalas. Det var så proffsigt! Fiskdamm, bilbana, tillverkning av godishalsband, discorum, hemlig tunnel, korv med bröd, godisbord, ansiktsmålning och mycket mer. Både jag och barnen hade jättekul. 

 

Att bo på landet eller i stan

Jenny skriver fint och melankoliskt om livet på landet vs i stan. 

Själv har jag ingen längtan till landet. Inte heller till innerstan. Jag längtar som vanligt till ett radhusområde. Helst vill jag ha ett nybyggt radhus, utan nån läskig radon eller fuktskadad grund. Det får gärna vara bilfria gator mellan husen och parkering i länga. En liten lekpark. Några trevliga grannar. Cykelväg till barnens skola, nära till bra kommunikationer så det går smidigt till jobbet. Och allra helst i samma förort vi redan bor i. 

Bästa duschkrämen 

Min favorit nu är & Other Stories i pumpflaska. 70 kronor, trögflytande och i många olika härliga dofter. Den här har jag för tillfället:
 
Helst vill jag såklart ha ekologiskt och gärna fairtrade men jag hittar ingen jättebra. Jag har Dr Bronners citrus men den är så lättflytande, liksom rinnig. Har visserligen för mig att Lush Happy Hippy är skön, ska testa den igen. 

Bästa barnkalaset

Inlägg i samarbete med Andy’s lekland. 

I lördags hade Juni femårskalas för alla kompisar på förskolan (födda -10 och -11) och några till. Det var så lyckat! Vi hade bokat Godisrummet på Andy’s lekland i Bromma. Vi var ju i Bromma en annan gång (som jag bloggade om) och det är ett stort lekland med relativt låg ljudnivå, dessutom väldigt nytt och fräscht. 

Vår kalasvärd Nico var redan på plats när vi kom, ungefär en kvart innan kalaset. Han kollade av att antalet barn stämde, att vi inte glömt anmäla nån allergi och frågade om vi ville ha en kanna kaffe till föräldrarna eller något annat. Sen kom gästerna och då hälsade han välkommen och berättade om upplägget på kalaset. 

Barnen fick börja med att leka fritt i en timme och det var en bra start, alla var så uppspelta. De klättrade, åkte rutschkanor och hoppade studsmatta och det verkade som om alla hade jätteroligt. 

   
Sen var det dags för mat. Goda ”hemgjorda” hamburgare med pommes frites och fräscha tillbehör på sidan av. Barnen åt i lugn och ro och de vuxna drack kaffe.  

 
Kalasvärden skötte allt praktiskt, han fyllde på saft i glasen när det tog slut och såg till att alla blev mätta. 

Efter presentöppningen fick barnen frozen yoghurt med massor av olika toppingar. Succé såklart. 


När de fikat klart var det en enkel skattjakt som hela gruppen gjorde tillsammans. Sen fick barnen godispåsar och så var kalaset slut. Juni var supernöjd och jag tror det gäller alla barnen. Tror också att samtliga barn och föräldrar somnade ganska gott på kvällen. 

Det här inlägget presenteras i samarbete med Andy’s. 

Men samarbete eller ej, jag skulle verkligen gärna boka ett kalas där igen. 

 

Detta kom med posten

Paket 1: Fyra par skor från Nike.com.  

 
De längst till vänster var en halv storlek för stora, det fanns inte mindre så jag chansade. De blå tog jag med ”bara för att”. De svarta med vita sulor var perfekta, så sköna. Men plösarna (förutom ovanpå) är liksom i rå skumgummi, sån där gulaktig stoppning liksom? Den kommer ju smulas sönder på nolltid, i alla fall när jag använder skorna. De till höger tycker jag är jobbiga att ta på och av då de liksom är rundsydda. Det slutade med att jag behöll de blå, väldigt otippat. 

Paket 2: Pressutskick från Estrella som gjort om ALLA sina chips med nån helt ny tillverkningsteknik. De är superkrispiga och har skalen kvar. Jättegoda!