Det senaste

1. Symmetriskt sovande barn
2. Jag gjorde tacos med svarta bönor och struntade i gurka och tomater eftersom de ändå smakar uba och behöver resa långt den här årstiden.
3 och 4. Jag klippte mig hos Emelie på W Lounge. Kände mig väldigt nöjd och tog kanske tio selfies.

(null)

Ute på andra sidan!

Efter några veckor av fruktansvärt dålig sömn hos Arve – en natt vaknade han liksom mer än 40 gånger! – är han bättre från förkylning och hosta, de fyra senaste tänderna verkar inte störa honom lika mycket längre och han sover. I natt tre korta uppvak, en gång bytte jag blöja, de andra två ammade han helt kort (jag somnade om snabbt) och nu sover han fortfarande fast klockan är åtta. Juni också, dags att väcka dem snart.

(null)

Ungefär 76 dagar

Nu har vi bott här ett par månader och jag kan konstatera att det var väldigt odramatiskt att flytta. Vi trivs i lägenheten, området, staden. Det är mycket vardag med småbarn: laga mat, diska, plocka leksaker. Men häromdagen tog jag pendeln de tolv minuterna till söder, skickade sms till syrran och frågade om hon ville luncha och mötte henne på Vapiano. Och både igår kväll och ikväll har vi varit bortbjudna till vänner. Så lyxigt och fint!

Jag kommer att vara föräldraledig denna vecka och planerar att gå på Liljevalchs vårsalong, äta lunch med kompisar och hinna med två möten. Jag känner mig ödmjuk inför framtiden, men för nu är detta så himla härligt.

(null)

Arve 11 månader

Vår älskade lillebror, om några veckor fyller han 1 år.

(null)
Här med sin morbror.

(null)

Arve gillar att babbla och hans favoritord är hejdå, gärna samtidigt som han vinkar ivrigt. Vi har tränat massor på att säga mamma så det kan han nu, hehe. Han säger ofta tack när han får något och är fortfarande glad i “titta!”. När vi gick igenom en tunnel som Juni brukar ropa i tittade han på mig och ropade A! så det ekade, det riktigt lyste ur ögonen. När jag sjunger “vart är discotunnan?” tjuter han “däääää”. Ja, de interna skämten vi har är inte så avancerade men väldigt roliga. Särskilt roligt tycker han det är att bli jagad.

(null)
Han går gärna med gåvagn och tycker det är hemskt roligt att köra runt på Juni när hon sitter i vagnen. Ett par steg har han tagit utan stöd, men gör sig ingen brådska med att gå. Just nu är han ganska gnällig, han har fyra tänder på väg upp och är förkyld med rossel och hosta. Fast han är glad så fort han får uppmärksamhet. När han är frisk igen ska vi sluta amma, vi hade tänkt sluta förra helgen egentligen, men då blev båda barnen sjuka.

(null)
Juni och Arve har så kul ihop när de kan mötas i leken. Fast i morse hörde jag båda skratta och Juni ropade glatt “mamma titta!”. Då låg Arve på mage och Juni satt på hans rygg, med båda benen på samma sida, som en soffa. Han såg inte ut att misstycka men väntar väl ändå några år innan hon får vara barnvakt.

Gör nån avslappningsövning?

Kombinationen av ett himla roligt möte idag, ilska över folks empatilöshet och att jag googlade en grej och hamnade på en cancerblogg* – hur ska jag kunna somna nu? Så många tankar i huvudet.

Jag gör väl nån grovplanering av sommaren en stund. Funderar på semester, Gotland kanske?, hur Juni ska vara ledig etc… Så himla lugnande aktivitet. På riktigt. Mmm älskar att planera.

*Ej orolig ang googlingen, fick bra och lugnande svar. Ändå jobbigt att tänka på hur ofta folk drabbas av cancer.

Allt hemskt

Usch, det är så hemskt med nioåringen som blev misshandlad (blev tokig på alla empatilösa personer på Facebook förut) och som nu har försvunnit (det försvinner förresten ganska många flyktingbarn i Sverige varje år, fruktansvärt skrämmande tycker jag) och de över 300 drunknade flyktingarna. Jag ville skriva något om det men det känns så meningslöst. Och att gnälla över att man som medelklassperson inte gör tillräckligt är så himla uttjatat. Idag läste jag om en kvinna som lät två “tiggare” flytta in i hennes och hennes barns lägenhet, själv fattade jag inte ens att tjejen utanför Konsum ville ha ägg när hon flaxade med armarna utan köpte en grillad kyckling. Idag följde hon med mig in och pekade på äggen. Att erbjuda henne sovplats kändes helt främmande, fast vi har ett gästrum. Så mycket orättvisa och vad gör jag, är månadsgivare i Rädda barnen, medlem i några organisationer, skänker en tjuga här och där… Ingenting som egentligen kräver något av mig. Bara tillräckligt för att döva samvetet.

That’s my cool and I can’t take it off

Så här bekymrad är jag för magsjuka: när Junis feber sjunkit något och hon var uttråkad och gnällig som tusan frågade jag om hon ville pyssla, måla eller baka. Sen gjorde vi kokosbollar som hon ska få bjuda på på förskolan på måndag. Närå det ska hon förstås inte och vi är alltid supernoga med 48h-regeln. Men vi bakade på allvar kokosbollar och jag åt två stycken utan att blinka.

Hoppas hon får bli frisk nu, så jobbigt för henne att först ha “vanlig” influensa som sen sätter sig på magen. Hon är just nu som en liten kokande apa i min famn.

(null)

Fredagskväll

Så här såg det ut efter Arves middag. Han fick plockmat. Korv, makaroner, majs och riven morot. Önskade att jag hade hund, för en stund.

(null)

Juni var hemma från föris tisdag-torsdag. Hon var superpigg igår, men hade tydligen behövt vara hemma idag också för hon fick feber sent på eftermiddagen. Kände mig som världens sämsta förälder (det var jag som lämnade) när hon somnade i soffan strax efter 18, med blossande kinder. Arve somnade en timme senare och fick sitta kvar i min famn medan Martin fixade ostbricka till På Spåret.

(null)

(null)

Frisörer och ryttare

Jag är tokig i SVTs reality, det är ett himla bra format. Bäst hittills: Linda Pira och Ryttareliten. Rebecca & Fiona var också härligt. Nu läste jag nyss att det blir ny omgång av Ryttareliten. Kommer också se detta:

Vi träffar tjejerna Marcella, Elisabeth, Rebecka, Dina, Olivia och deras chef Marre, en chef som är mer av en bästis. De älskar alla varandra, sitt arbete, sina familjer, sina kunder men också att festa. Vi får följa en resa från förorten med blöjbyten, räkningar, familjemiddagar till glamourlivet på Stureplan med mingel, makeovers och styling.

SVT i mitt hjärta!

Spara föräldradagar?

Hjälp! Hur tänker ni med föräldradagar efter att barnet har börjat förskola? Disclaimer: jag vet att det är superlyxigt att överhuvudtaget ha råd att spara dagar, tro inget annat. Med det sagt: ni som har möjlighet att spara, hur många dagar behåller ni?

Och för er som missat, ny regel:
Efter att barnet har fyllt 4 år går det bara att ta ut 96 dagar med föräldrapenning. Om det finns fler än 96 dagar kvar för barnet försvinner de dagarna. Det här gäller bara barn födda 1 januari 2014 eller senare.

Mot medeltiden då?

Förra veckan åkte vi två stationer till en öppen förskola. Jag pratade med en annan mamma och efter att vi kommit fram till att vi bodde i samma område, på samma gata kom hon på: “men är det ni som har så många böcker? Då bor vi på andra sidan gatan!”

Hoppas hon inte tittade in hos oss idag när Juni var skådespelande regissör och jag var Anna och red runt på en käpphäst i bergen plus sjöng duett med mig själv och dansade samtidigt (Hjärtar slår upp sin dörr).

Nu är jag på väg till Aifur (alltså E-Types medeltidsrestaurang). Fnissade för mig själv när jag tänkte på hur roligt det varit om jag kommit utklädd och bara “oj, jag trodde alla skulle vara utklädda?”. Sen kom jag på att jag blandat ihop medeltiden och typ stenåldern eftersom jag föreställde mig att jag hade något liknande när jag var Ronja på maskerad, ungefär säckväv och rufsigt hår. Fast nu googlade jag Ronja och det utspelar sig tydligen under medeltiden så jag var väl inte så fel ute. Antar att det är medeltidsveckan som gjort motsvarande gentrifiering med medeltidsmodet, en tror ju att alla var gycklare alternativt flotta kvinnor i svepande tunga klänningar.

(null)