Nike Women’s 10 km

I lördags kom min syster Sara hem sent från en konferens i Amsterdam. Hon stressade förbi sin lägenhet, lämnade packningen och tog bussen för att heja och springa med mig en bit när jag tagit mig över tunga Västerbron. Det betydde så mycket, världens bästa hejaklack. På bilden är vi i Italien på semester, Sara närmast i bild. Lillebror Erik sitter förmodligen i sulkyn nedanför med kritvitt hår och runda kinder.

Jag var hemskt opepp innan start. Här är jag på väg hemifrån och känner mig ungefär lika “rädd” som jag ser ut. Jag är också väldigt stressad för direkt hissen landat ska jag springa mitt snabbaste till pendeln och möta en kompis. Vi missade att det var sommartider i kollektivtrafiken och att det tåg vi tänkt ta inte skulle gå.

Väl på plats i Kungsträdgården var det bra och peppig uppvärmning med Icona Pop (och Erik Hassle) och jag drogs med av alla glada kvinnor som värmde upp. Även om jag personligen inte värmer upp något inför att jogga en mil, sparar hellre på krafterna. 

 Jag började springa i ett ganska snabbt tempo (för att vara jag), försökte hålla en kille i gul tröja i sikte, han var nämligen farthållare för oss som satsade på 70 min.

Eftersom jag gärna springer med mobilen i handen (vill kunna byta låt enkelt) så såg jag Saras sms om att hon skulle hinna fram och heja på direkt efter Västerbron. Det gav extra pepp och jag travade mig längs svängen på väg uppåt bron och förbi flera som börjat gå och vips var jag mitt på bron och på väg nedåt igen. Det värsta var över och ungefär halva loppet kvar.

På upploppet sprang jag så fort jag bara kunde, kände av ljumskar och fogar men det kändes ändå bra. Och jag gick i mål på en tid som kändes helt otroligt bra. Alltså, med tanke på att jag var HELT otränad när jag började springa i april, har hunnit springa 21 gånger sedan dess (totalt 11 mil) och har övervikt motsvarande ungefär en extra femåring att bära på.

Jag är så sjukt nöjd och stolt över mig själv!

Syrran kom och mötte mig vid målgången och efter att jag tvingat i mig en Gainomax och stretchat gick vi och firade med ett varsitt glas vin. Ja, i träningskläder.

Netflix Stream Team

Igår fick jag ett bud med hoodie, trosor, yogamatta och skrivbok från Orange Is The New Black. Blev så glad, älskar ju OITNB. 

 

Dessutom fick jag ett “Build a fort kit”, dvs en stor röd tygkasse innehållande allt barn behöver för att bygga en tygkoja. Så fint inför sommarlovet, J är tokig i kojor. Tack Netflix!

Vi har köpt Apple TV till både Martins och mina föräldrar och de använder dem jättemycket. Min svärfar ser ungefär varenda dokumentär som finns på Netflix och mamma har bland mycket annat sett Breaking Bad. 

Jag har förresten hittat en sida på nätet som listar alla Netflixfilmer- och serier efter betygen på imdb. Vet inte hur bra den är ännu, men värd att kolla in? 

Jag är sjuksköterska! 

Bloggkommentarorerna skriver om cykelolyckor och de här två var mina favoriter i kommentarsfältet.  

   

Min roligaste trafikrelaterade grej är när jag ganska nyss tagit körkort och kör mammas bil, som då var en guldfärgad Clio. Plötsligt ramlar hela liksom avgassystemet av och hänger under bilen i en gummirem, skrapar mot marken så det låter som om hela motorn ramlat ur, typ. Jag tvärstannar på ett konstigt ställe (i höjd med kaffeskrapan, i riktning mot Orrholmen, i den lilla uppförsbacken efter viadukten) och slår på varningsblinkersen. En kille frågar om jag behöver hjälp och tillsammans försöker vi lägga upp den där stora silvriga grejen som ramlat ned i bagageluckan. Men den sitter verkligen fast under bilen, i den där lilla och väldigt starka gummiremmen. Jag kan ju inte köra hem och låta den skrapa i marken resten av vägen så killen kryper in under bilen med en kniv för att skära loss den. Där står bilen, lite snett och med varningsblinkersen på, ett par ben sticker ut på sidan. Då kommer en kvinna springande, alldeles uppjagad. JAG ÄR SJUKSKÖTERSKA ropar hon på långt håll. Stackarn, hon trodde att jag kört över killen. 

Framåt, vidare, nytt

Det är klart att det är bra att ha ett driv, att vilja framåt. Men ibland kanske man bara kunde stanna upp lite, vila i nuet? Vi bor i en jättefin lägenhet, en fyra med två badrum, klädkammare, stor balkong och gott om plats för vår familj. I huset finns en fräsch övernattningslägenhet, med fyra bäddar, stort badrum och pentry. Ändå håller jag redan på att undersöka radhusmarknaden: vilka områden verkar trevliga, hur ligger priserna, vad brukar budgivningarna stanna på. För om ett par år kommer vi vilja ha ett varsitt rum till barnen och också gärna ett kontor/gästrum. Om ett par år. Det är klart att det underlättar att köpa något nytt om man skaffat ett litet underlag innan. Men i två års tid? Nä, nu tror jag att jag raderar Hemnetappen och bara slutar hålla på. Vad är det ens för hobby?

Exterior-webb

En dag

Idag började jag arbetsdagen med att jobba från ett café. Sen hade jag möte hos vår digitala byrå. Det är så mysigt att vara på kundsidan, att fortfarande få ha kontant med byråvärlden men nu som beställare (trivdes ju så bra på mitt förra jobb och saknar kollegorna, även om nuvarande är det bästa och roligaste jobb jag haft).  

 

Sen åt jag två små “soft tacos” till lunch, på väg till kontoret.  


På eftermiddagen kom Juni hem efter att ha stannat hos mina föräldrar sen helgen. Så efterlängtad unge! Mamma sover här i natt och vi var ute och promenerade jättelänge på kvällen. När vi kom hem vaknade Arve igen och jag bar honom och dansade runt köket i nästan 40 min innan han somnade om. Stark man är ändå? Nu knattrar regnet mot taket och jag ska sova. 

Aooooo

Idag var jag på massage hos en massör som kombinerar olika tekniker, beroende på vad man behöver. Han är himla bra, om nån annan vill testa finns han här (Sankt Eriksplan/Karlberg typ). 

Denna gång behövde jag tydligen koppning på ryggen. Det bildar liksom ett undertryck/vacuum som lyfter huden och bindväven (ungefär så tror jag). Det är säkert supereffektivt men aooooo vad ont det gjorde, jag bara AJAJAJAJAJ och skrattade hysteriskt samtidigt och blev svettig på hela kroppen. Bildgoogla gärna koppning för en extra dimension.

Sen jobbade jag lite till och nu ska jag hem och äta charkisar, Martin ska äta sill. Och sen ska vi kolla på nya True Detective! 

Individualiserad föräldraförsäkring

Jämställdhet är ett väldigt komplext ämne och det är svårt att hitta enkla lösningar. Något som visat sig göra stor skillnad är att dela på föräldraledigheten. Men trots att jag verkligen är för att dela lika kan jag inte känna helhjärtat för en individualisering. 

Jag känner väl till argumenten för att staten ska ge varje förälder hälften, de är sunda och rimliga. Ett vanligt är: “men en delad försäkring innebär ju inte att båda måste vara hemma, bara att staten slutar betala för ett ojämställt uttag.” 

Men där är det något som skaver för mig. Det är såklart sant, men det känns som ett så oerhört vitt medelklassperspektiv. För människor som har det gott ställt funkar det bra att strunta i de tusenlapparna, det kanske ändå blir mer ekonomiskt fördelaktigt att låta en man som tjänar riktigt bra jobba medan hans partner går hemma, obetald? Men jag tänker på de kvinnor som står utanför arbetsmarknaden, som lever med våldsamma män eller har män som helt enkelt vägrar stanna hemma. Hur påverkas de?

Jag menar inte att vi ska låta män som är våldsamma, ointresserade eller sopiga föräldrar på andra vis sätta agendan. Men jag tycker ändå det är viktigt att ta in andra perspektiv, särskilt om man själv är hyfsat priviligerad. 

Jag är också trött på att jämställdheten går så fruktansvärt långsamt och att det alltid går att hitta orsaker som tvingar familjen att låta mannen stanna hemma. Men jag tror att lösningen behöver vara åtminstone lite mer komplicerad. Tyvärr.