Vart är vi på väg?


Jag sitter på tåget till Göteborg, vi ska ha frukost för ett gäng bloggare imorgon. Bor du i närheten och vill komma? Skriv en kommentar eller maila mig, jag har ett par platser över och det är såklart gratis (först till kvarn så att säga). The Bond Communication Agency och Hotel Bellora stöttar vår kampanj för att minska mödradödligheten. ❤️

Det är lugnt och tyst i vagnen och jag har suttit och jobbat ikapp lite. Men nu kanske jag behöver ta en paus och läsa lite i Svensk Damtidnings kommentarsfält på Facebook. Det är en unik plats. 

Iii!

Det skutt jag nyss gjorde över den här ödlan som låg på golvet i mitt rum (kollade som vanligt i mobilen när jag gick). Ändå skönt att jag inte skrek till. 

”Naturligt smala modeller för ett hälsosamt och hållbart ideal”


Ingen har väl undgått att jag är ett stort fan av Rodebjer. Och jag antar att det är därför jag ens orkar bli besviken, annars är man ju ganska luttrad. Men det här svaret:

”… vi letar alltid efter naturligt smala modeller för att visa ett hälsosamt och hållbart ideal.”. 

Jag kan förstå att man är ute efter en viss silhuett, en ”Rodebjerkvinna”. Det är sällan smala modeller gör mig upprörd, oavsett om de är naturligt smala eller svälter sig: kan man verkligen se någon skillnad? 

Men jag upplever Rodebjer som en medveten designer, dessutom ett av få märken med plagg i större storlekar. Och efter en fin kampanj där de valt ut olika fantastiska kvinnor blir jag så trött av ett sånt här svar. Vad är äkta, vad är PR?

Mvh Rodebjer från topp till tå. 

Tog ett andetag

Jag tror att jag misstolkade en text om ett varumärke, tack Malin för att du uppmärksammade att den kunde läsas på två sätt. Raderade inlägget, för ovanlighetens skull, men lade sen upp det igen. 

Det är svårt när det handlar om ett företag som vanligtvis gör bra saker och jag vill såklart hellre fria än fälla, så att säga. Men det är ju fortfarande sjukt konstigt formulerat, så jag låter det ligga. 

Missunnsam?

Underbara Clara skriver:

Vi har så höga förväntningar på att barn ska lyckas med allt det goda som vi vuxna aldrig lyckas med. Barn ska inte vara avundsjuka eller arga på kompisar som har något de själva önskar sig. De får inte bråka och vara egoistiska. Men vi vuxna är ju avundsjuka och missunnsamma hela tiden. På andras kroppar, karriärer, hus, ekonomi, stabila äktenskap. 

Men är vi missunnsamma hela tiden? Det känns sorgligt i så fall. Vi som har det så bra! Avundsjuk är jag visserligen allt som oftast, på människors avundsvärda egenskaper, gåvor eller utseenden. Men missunnsam, nej, väldigt sällan. Och det handlar inte om att jag försöker framstå som en god människa. Jag har många sämre sidor, som att jag är glad i skvaller (även sånt som nog kvalar in under att ”prata skit”) och att jag stör mig på offentliga personer som verkar helt världsfrånvända eller saknar självkritik. Känner bara inte igen mig i att missunna andra en perfekt kropp, lyckad karriär eller ett stabilt äktenskap.

Om Clara har rätt så blir jag helt nervös över att ni som läser har stört er på att jag först fick åka på en spännande resa i jobbet och sen gick och vann den där resan till Kos. Nu sitter ni och hoppas på att jag ska bli matförgiftad av buffén? Men då ska ni tänka på det där citatet som Noora har på sin vägg: ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about.”

Tack på förhand!

Brun utan sol med rabatt

Inlägg i samarbete med Rabble, Sveriges ledande kanal för mobila erbjudanden.

Det har ju varit sjukt kallt den senaste tiden men nu sa nån att det snart skulle vända och bli försommarvärme direkt. Typiskt vädret, från vinterjacka till kjol på bara några dagar. Ingen chans att hinna anpassa sig…

Nä, jag ska inte klaga i år, jag är faktiskt mer förberedd på värme än jag brukar vara. Jag pallade inte att åka till Los Angeles och vara blåvit i huden, med nån röd prick här och där, så jag skaffade mig en liten artificiell solbränna. Mmm vad härligt det är att ha lite färg på kroppen, jag kan inte hjälpa att jag tycker det.

Nu frågade i alla fall Rabble om jag ville tipsa om några brun utan sol-produkter jag gillar och ja, såklart jag vill. Via dem får du nämligen bra rabatter på brun utan sol hos Apotek Hjärtat och som Mrs Coupon Queen herself kände jag mig träffad.

Fram till 21 maj finns alltså en kampanj hos Rabble, där du får 20% rabatt på brun utan sol hos Apotek Hjärtat (gäller bara när du handlar online). Här hittar du rabatten.

Rabble är en webbsida och en app som samlar massor av rabattkoder, kampanjer och andra erbjudanden hos hundratals butiker. Ett tips är att kika in där innan du köper något, det är ganska ofta man kan spara en del genom rabatterna.

Ok, nu till de två produkter jag testat:

St Tropez Gradual. Den finns i en ljusare och mörkare variant. Den doftar typ balsam, lite väl stark lukt för mig, men ändå betydligt bättre (och mindre BUS) än många konkurrenter. Om man använder den mörkare varianten är det viktigt att göra ett grundligt förarbete för den ger rejält med färg. Peela, smörj in torrare områden och applicera gärna med handske.

ACO Selftanning Lotion. Perfekt för torr hy, då den verkligen känns återfuktande. Ändå tycker jag att den går in lätt i huden och ger en fin bronzig nyans. Jag blev lite flammig vid underarmar och handleder men jag är inte superskicklig på att applicera BUS, så jag vågar inte säga om det är produktens eller mitt fel. Förmodligen mitt. Jag ska köpa en handske till nästa gång.


St Tropez Gradual Medium/Dark Tan Body, 183 kronor
och Aco Selftanning lotion, 95 kronor. Båda produkterna ingår alltså i Apotek Hjärtats brun utan sol-kampanj som du hittar hos Rabble.

Kära dagbok: helgen som gick

I lördags var jag och barnen i centrum för att handla lite. Det händer nästan alltid något där under sommaren, nu hade Ica en slags springtävling och barnen fick en fin kasse med vattenflaska, kexchoklad och olika prylar som pris. 

Sen var det dags för piratkalas i Bredäng, för Isolde som fyllde 6 år. Hon önskade sig några guldpengar så Juni pysslade en gurkkaktus och använde en limpistol för att sätta fast tiorna på ett band runtom krukan. Eftersom mina pysselskills är på en sexårings nivå blir det lika bra när hon gör det helt själv. Jag målade en varsin ögonlapp på dem med vattenfast kajal och sen drog vi. 

Efter det roliga kalaset hade jag 40 minuter på mig att komma hem från Bredäng (20 min), byta om och fixa (0-30 min) och ta mig till UD Sickla (12 min eftersom M skjutsade). Bestämde mig för att strunta i att byta om så borstade bara tänderna och möblerade om lite i väskan. 

Det blev en jättebra kväll verkligen. När vi kom ut från Urban Deli var det lååååång kö in på Nobelberget. Men det gick snabbt, vakterna var som på en bättre flygplats, gav tydliga instruktioner så folk var redo med biljett och leg och väskan öppen. Och det känns ganska tryggt när de kollar folk med metalldetektorer och allt. Vem går ens på konsert och skriver beröm om vakterna??? Tydligen jag. Jaja. 

Det var i alla fall min första gång på Nobelberget och jag älskade såklart upplägget, som på festival. Utomhus fanns en foodtruck, några barer, gott om plats att sitta på och att kolla vilka som var backstage. Som systrarna Lejonhjärta. Och inomhus var det luftigt och extremt snygg publik. 

Jag kom hem vid tre så tog sovmorgon på söndagen. Martin och Juni åkte på gymnastik och jag och Arve gick på helgens andra, fina barnkalas. Så lyxigt, de grillade minihamburgare till lunch och det fanns även till oss vuxna. Drack väl även ungefär en liter saft. Arve hade så kul. 

Sen gick vi och mötte upp Juni som sprang en mer riktig springtävling, som vi hade anmält henne till. Med nummerlapp och medalj. På eftermiddagen var hon och jag på simskola. Och jag struntade i att jag också egentligen skulle springa ett lopp. Det finns ändå en gräns för hur mycket man orkar på en helg. 

Jag var inställd på en snabb läggning av barnen och började borsta deras tänder redan före klockan 19. Äldsta somnade gott men yngsta höll låda i nästan två timmar. När han äntligen somnat åkte Martin och handlade och jag städade. Sen såg vi partiledardebatten (deppig) och The Affair (bra, vi är i slutet av säsong ett). 

Slut på helg! 

Vad jag inte visste då

Älskar verkligen Louise/Hej hej vardags illustration om att en lugn mamma ger ett lugnt barn. Och som hon skriver:

”En värmande kommentar när man har det jobbigt. Nu vet du i alla fall att det är ditt eget fel, så skönt!

Ett tips som konstigt nog alltid verkar komma från mammor med väldigt lugna barn…

Men vänta nu… Skulle det kanske inte eventuellt kunna vara så att ett lugnt barn ger en lugn mamma?”

Nu har Anna Lavfors/AlltOmBarnvagnar, som jag följer på instagram (och som är så cool och sympatisk), sin fjärde bebis och det är en ”kvällsskrikare”. Tänk att barn till erfarna, trygga mammor också kan skrika om kvällarna, precis som mitt förstfödda. Det hade varit skönt att veta då, för sex år sen. Och kanske skönt att veta för nån av er som läser? 

Alltså felsökandet jag sysslade med: Har hon fått för mycket intryck, är bröstmjölken för tunn, ska jag sluta dricka mjölk, äta lök, äta choklad, är jag inte tillräckligt trygg, har hon kolik? Som om skrikandet nödvändigtvis berodde på något jag gjorde, kunde påverka. Suck. 

Min bästa concealer

Det är så sjukt att jag tipsar om smink egentligen, så värdelös som jag ändå är på att sminka mig. Jag tror det handlar om tålamod, snarare än talang. Om jag får välja mellan effektivt & lite slarvigt eller tidsödande & noggrant väljer jag alltid det första. Det betyder att jag får gå genom livet med asymmetriska ögonbryn och ibland lite solpuderfläckig på kind. Men också att sminket aldrig tar mer än fem minuter och att jag kan måla eyelinervinge på en skakig buss. 

Hur som helst. Det här är en av mina favoriter. Jag tror att jag skrev om den redan innan köpet, för den verkade så lovande. Och den är verkligen toppen. Trögflytande och väldigt täckande men lägger sig aldrig i kakor, krackelerar eller ger torra rynkor. Nej, huden känns mjuk och behaglig och det är en concealer som sitter hela dagen. Och dryg är den. 

Jag brukar lägga en liten klick på handen och applicera med fingret. Typ så här. 

Det här med att J har fått en limpistol

Jag tror det är det bästa hon fått, någonsin. I hennes ögon alltså. 

Hon var ensam på sitt rum hela eftermiddagen. Sen kom hon ut. Om ALLT sitter fast på dessa collage? Jo. 

Ser fram emot när hon i intervjuer säger ”mina föräldrar lät mig alltid experimentera och utveckla mina intressen, det har verkligen hjälpt mig att bli den jag är idag”. 

Koko! 

Igår fick vi senaste numret av Koko. Det är ett nytt magasin som riktar sig till barn och som är en himla fin present till alla mellan 6-12 år, tycker jag. 

”KOKO är världens sjysstaste kompis, någon att hålla i handen när det stormar omkring en och en ”hemlig” bok som ska räcka länge, över loven, åren och gärna lite till. Ett eget magasin för den yngre generationen att drömma sig bort i.”

Numret är så himla bra! Vi har fått reda på hur träden pratar. Vi har också läst om Totoro, inspirerats av pyssel och nya böcker. Little Jinder berättar om att vara bråkig, Musse Hasselvall om att han är en stolt hästtjej. Det är också dessertmästare, dockhus, undervattensfest och mycket mer.

Men bäst av allt var nog att vi fick ett smakprov på nya boken om Nina och Jim. 

Köp KOKO här!

Medverkande: Elin Unnes, Ika Johannessson, Musse Hasselvall, David Sundin, Rebecka Åhlund, Emi Gunér, Alice Kassius Eggers, Ida Kjellin m.fl.

En vardag i Los Angeles

Jag är så imponerad av Magnus och Peppe som har skapat sig en vardag i Los Angeles. En kombination där båda jobbar och hänger med Majlis (som är ett halvår) och där sjuåriga Vidar går i en bra skola. 

Det härligaste var nog ändå när jag följde med Peppe till hennes ridskola uppe i bergen (artikel om den på svenska här, den drivs av en svensk dressyrryttare). För då blev det så tydligt att de inte är på semester, de bor verkligen där. Deras vardag är i ständigt vår/sommar-klimat och stranden är oändlig och det är nära till berg där det cirkulerar stora rovfåglar och hästarna står i gigantiska boxar utomhus eller går ute i hage dygnet runt. 

Såklart det kan vara stressande ibland, att som två frilansare (jag innefattar även författare i den beskrivningen) bo på en av världens dyraste platser. Men att leva som de gör nu, jag finner det så inspirerande och avundsvärt.

Sara, det vore drömmen för dig…