På ricko?

Det är något fel på samtiden. IMG_0711.PNG
Jag brukar försöka vara källkritisk innan jag delar saker på nätet. Det här har jag inte hunnit kolla upp, men det känns ju rätt icke troligt att hon är typ anställd av konkurrent till restaurangen alternativt fick dålig service och vill hämnas.

Egna barn, andras ungar

Jag kan för mitt liv inte förstå människor som provoceras av att andra inte vill ha barn. Även om mina avkommor är det mest fantastiska jag varit med om innebär det en viss… omställning i livet och jag fattar om folk vill fortsätta odla sina intressen, resa, göra karriär och tillbringa lediga söndagar med en god bok istället. Älskar förresten när gravida skriver att de inte ska förändra sina liv när bebisen kommit “ungen får haka på helt enkelt”. All lycka med det!

Fast sen finns det ju faktiskt familjer som inte räds typen av upplevelser jag citerat nedan och det är imponerande på flera sätt, även om jag själv föredrar nåt trevligt hotell vid stranden (gärna med närhet till bra restauranger så man kan äta i lugn och ro när kidsen somnat i vagnen).

Aldrig glömmer vi bussresan i Marocko. Johannes var ett år och blev plötsligt magsjuk. Bussen skumpade fram över Atlasbergen och saknade fjädring. Chauffören lekte att han körde formel 1 och ökade farten i varje kurva – varpå ettåringen kräktes. Om och om igen.

När pappa Claes skulle försöka torka upp en del av förödelsen halkade han upp och ner i längs bussens nedkräkta mittgång, och så pladask ner i knäna på de beslöjade unga kvinnorna som satt mitt emot.

Men våra medpassagerare var snälla och hjälpte till, trots att de också blev mer eller mindre nedkräkta. Det var en mycket illaluktande skara passagerare som efter många timmars resa klev av bussen i den lilla staden Essaouira.

Och när vi försökte tvätta våra stinkande kläder visade det sig naturligtvis att hotellet saknade varmvatten.

I ALLA FALL. Det jag skulle komma till är att man inte behöver vara barnkär för att trivas med att vara förälder. Oavsett vad man tidigare tyckt om ungar blir det en annan grej med sina egna. Och har man inte fattat det innan så inser man då att barn är individer och att det är lika konstigt att säga att man inte tycker om barn som att säga att man inte tycker om amerikaner. Detta apropå att jag skrattade högt av igenkänning till Sandra/Nio till fems inlägg:

Sedan hängde vi utomhus på en filt när poolen blev alltför belamrad av skrikande barn. Det om något är nog min närmsta trettioårskris – fattar inte hur jag någonsin skulle få feeling till barn. Ungefär allting är ju roligare än just dom.

Jag hade personligen noll längtan efter barn när jag blev gravid. Jag visste bara att jag en dag ville ha barn och att jag träffat honom jag ville ha dem med. Sen var det en himla resa under graviditeten, identiteten och omställningen, men det var ju bara att klamra sig fast och åka med. Jag är idag hemskt förtjust i många barn jag känner, men definitivt ingen barnkär person, per se.

En sak jag lärt mig är dock hur mycket det betyder när andra tar sig tid för ens barn. Att prata, lyssna och leka. Både min syrras kille och brorsas tjej och flera av mina vänner är så himla äkta gulliga med våra ungar och det gör mig alltid lika varm och tacksam. Önskar att jag hade varit bättre på det innan jag själv blev förälder.

Weeping Willows + Doug Seegers

På lördag ska jag ta med Arve och först gå på 40-årsfest och sen se Weeping Willows i Mariebergsskogen. ÄNTLIGEN får jag se dem live. Här kan man förresten köpa biljetter. För 395 kronor ingår även Doug Seegers, ni vet, från Jills program.

Det här är en av mina topp tio bästa låtar av alla i världen pga så perfekt känslosam text.

Man kanske kan säga att jag är sponsrad? Martin arrangerar så jag går in gratis. Fick dock inte betalt för att skriva detta. Hehe. Kanske indirekt?

Föris

Den här veckan börjar Juni återigen gå sina 15 timmar/vecka på förskolan. Sammanslagningen med andra förskolor är över och även om det är få andra barn som börjat (kanske 10 totalt på 5 avd?) så är det pedagoger hon känner väl och hon längtade verkligen dit. Vi mjukstartade genom att hälsa på i måndags och hon ville inte följa med hem.

Tänk att det är två år sen hennes första dag på förskolan idag. Time flies…

20140806-081239-29559477.jpg

Tvåbarnschocken – detta önskar jag att jag vetat om

På allmän begäran: vad önskar du att du hade vetat innan du planerade för, eller fick, syskon till din förstfödda? 

Här tänker jag att kommentarsfältet kommer bli proppat av tips och trix. Men för att börja…

- Ha mycket tid tillsammans i början, hela familjen. Nu kan man ju ta ut 30 föräldradagar parallellt, förutom de tio dagarna i samband med förlossningen. Utnyttja det.

- Förbered storasyskonet. Berätta hur mycket ni älskar hen och att hen är ert första lilla barn och hur glada ni blev när hen föddes. Berätta om vilka fördelar det finns med att vara äldst. Att storasyster/storebror får äta godis, se på film, gå till lekparken medan den stackars bebisen bara får äta ljummen mjölk och sova. Förbered på att bebisar skriker mycket “ibland kanske du får sätta på dig dina hörlurar om du blir trött på bebisen”. Läs böcker om att få syskon (Juni blev förvånad över att Arve skrek så lite). Favorit för Juni : Nejlika och lilla lillasyster (finns på många bibliotek). Det här exemplet jag hört från många håll, att få syskon är typ som om ens partner skulle komma hem med en ny partner en dag och bara “nu ska hen bo hos oss”.

- Låt storasyskonet vara litet. Ibland försöker jag tänka på att om Juni varit yngst av ex. tre barn hade jag ju tänkt på henne på ett helt annat sätt. Jag och Juni har (på skoj och under mycket fnitter) låtit henne ligga på skötbordet, somna i liggvagnen på promenad bara hon och jag, leka bebis och få ligga i min famn. Jag har ofta bett om att få vara med henne “kan du inte komma och sitta i mitt knä så jag får läsa en bok för min lilla tjej” och gett mycket närhet och uppmärksamhet så fort jag haft händerna fria. Genomför inga andra stora förändringar, som att sluta med napp/blöja/samsova i samband med syskonets födsel. Det är väl en tillräckligt stor kris ändå tänker jag?

- Låt storasyskonet vara stort. Be om hjälp ibland (OBS! när barnet verkar vara på humör), med att byta blöja, välja kläder till bebisen, stoppa i nappen. Jag har också försökt att teama upp med Juni “vilken tokig liten bebis vi har, titta vad rolig han ser ut nu”, “oj, stackars lilla gubben, nu ligger han ensam i vardagsrummet och kanske tror att vi lämnat honom, kan inte du gå och tala om att storasyster är här så att han känner sig trygg?” som att det liksom är VÅR bebis… inte min. Och göra saker bara hon och jag, även om det inte blir så ofta. “Nu åker vi och handlar, bara tjejerna”, typ.

- Var snäll mot dig själv. Det är jättetufft att räcka till ibland. Och inte precis som om jag lyckas följa mina egna råd varje dag.

När åskan kom till stan

Herregud, så här mörkt var det strax före nio imorse. Strömavbrott och åskoväder. Fast strömmen kom snabbt tillbaka och ovädret försvann efter en stund.

20140804-012115-4875024.jpg
Trodde jag. Och tog en promenad med båda barnen till stan för att försöka bli av med mitt dåliga humör och min huvudvärk. Himlen öppnade sig när det var ungefär två km kvar. Jag hade min jättelånga regnrock (as seen in Matrix) och gummistövlar men hällde ändå ut ca en liter vatten ur varje stövel innan jag klafsade in på museet. Så blöt! Dessutom asläskigt att vara ute och gå med två små barn i åskan. Nåväl, humöret blev konstigt nog lite bättre.

När vi kom hem lagade jag fiskpinnar och mos och på eftermiddagen kom svärföräldrarna förbi och lekte med Juni. Jag vattnade blommor och hängde tvätt och sånt under tiden och kvällen blev riktigt fin. Juni var på ett strålande humör och det gjorde ingenting att hon somnade sent. Innan hon ville ligga i min famn och se på Tingeling (och somna lagom till eftertexterna) pysslade hon länge i sitt rum och jag hörde bara hennes nöjda nynnande. Nyss gick jag in för att se vad hon sysslat med (ville inte störa förut) och då hade hon städat hela rummet och gjort den här lilla utställningen på bordet. Med en filt som duk och allt.

Själv hade jag skjutit på en grej med deadline imorgon så jag satte mig och jobbade. Klockan tolv på natten. Får skylla mig själv imorgon.

20140804-013512-5712836.jpg

Traditionell

Mamma, jag vill inte att du och pappa ska dö, då kommer jag bli jätteledsen.

Äsch, då är du jättestor och har säkert en man eller en fru och egna barn. Jag är ju stor nu och min mamma och pappa lever fortfarande!

Barnet blev lugn av förklaringen, men hehehe – att försöka vara öppensinnad när det kommer till sexualitet men inte till äktenskap och barn?

Har förresten förklarat fortplantningen med att pappan eller en doktor planterar ett slags frö i mamman och när det möter ett ägg blir det så småningom till ett barn. Alltså… 

 

 

Deppig

Efter en trevlig förmiddag på Leklandet (barnen lekte själva eller med Martin och jag och K hann prata) fick jag ett trist besked och kände samtidigt hur trött jag var. “Mamma, jag tror att du är på lite dåligt humör idag”, sa Juni. Och då höll jag ändå ihop fint måste jag säga. Även när jag försökte få med henne till stan för att se spelningen med Kjellvander men hon hellre ville bada. Orkade inte tjata/tvinga så vi gick mot älven. När vi kom fram hade några som tänkt sig ett härligt kvällsfiske precis matat älvens fiskar (med nåt som liknande ost) precis vid badstegen så jag fick vada genom ett stim av ganska stora firrar (hu!). Så omysigt. Ville inte visa att jag var livrädd men usch vad obehagligt. OBS “ganska stora” = 15 cm.

Sen gick jag och la mig alldeles för sent även ikväll (idioten jag) så kommer väl vara astrött imorgon också.

Hejdå och sov gott.

Flocken samlad

Under kan tydligen ske: familjen återförenades utan minsta konflikt. När M jobbat mycket brukar jag annars vara så uppvarvad att jag lätt blir sur om han inte håller mitt effektiva tempo. Nu gjorde han väl just det, klev in och tog över, och dessutom är jag rätt cool och harmonisk just nu. Vi har i alla fall haft himla trevligt de timmarna han var mellan åtaganden. Fixat ärenden, ätit lunch på Café August, hunnit prata ordentligt.

Min man jobbar intensivt fram till 10 augusti men nu är det ju bara en dryg vecka tills dess. Sen väntar en månad av mer eller mindre härlighet. Som avslutas med en vecka på Mallis och tre nätter på hotell i Stockholm där jag ska FESTA MED PHARRELL. Eller i alla fall gå på spelning och stå i himla golden circle.

20140802-002220-1340964.jpg

Två nätter i Stockholm

Åh vad vi haft det bra! Vi åkte i fredags morse och tågresan gick fint. En snäll kille som jobbade i bistron hjälpte mig på med vagnen och fixade så att jag slapp fälla ihop den under resan = lyxigt. Det är dessutom så smidigt med wifi på snabbtågen, Juni kollade på Netflix på vår iPad och Arve sov i två omgångar. När han var vaken var han nöjd om han fick sitta i mitt knä och hålla i en oöppnad liten påse ostbågar som han dock tappade hundra gånger under tiden som han dreglade och vevade hejvilt med armar och ben. De första åren med bebis/barn är det egentligen bara drägligt att resa när de sover större delen av tiden, tycker jag.

20140801-092905-34145351.jpg

Vi kom fram, gick av tåget, åkte upp och köpte ett SL-kort och tog pendeln från centralen till hotellet, Scandic Talk i Älvsjö (det höga vid mässan, precis vid pendelstationen). Vi var tidiga så i väntan på rummet lekte Juni i det stora Alfons-lekrummet (där kan barnen laga mat, leka i Alfons helikopter som är som en koja, leka affär, gå på bio, spela innebandy mm) och sen åt vi lunch i baren.

20140801-092948-34188866.jpg20140801-092951-34191525.jpg

Vi fick ett rum på sextonde våningen och det var helt fantastiskt. Har inte bott på ett bättre rum sen vi var på bröllopsresa i NY. Kan verkligen rekommendera det här hotellet*, enkelt att ta sig till, bra service, rejäl frukostbuffé med ett eget bord för barnen och i det luftkonditionerade rummet sov barnen de bästa två nätterna sen Arve kom till familjen. Kände mig helt utvilad när vi klev upp.20140801-093212-34332971.jpg20140801-093209-34329270.jpg

På eftermiddagen åkte vi till vänner i Enskede. Barnen lekte och vi åt ceasarsallad med hemgjord dressing och nygrillad kyckling.

På onsdagen kom en gammal kompis till mig och hennes yngsta barn till oss på hotellet, perfekt att kunna träffas inomhus (det var åskskurar ute). Tjejerna lekte och vi pratade och åt lunch. När de åkt hem tog vi det lugnt på rummet ett par timmar. Sen tog vi pendeln till stan och gick en sväng på Åhléns innan vi var bjudna till syrran och Johan på hamburgare på deras innegård. En jättefin kväll.20140801-093210-34330689.jpg

Igår, torsdag, tog vi en lugn morgon. Sen åkte vi förbi Sara och Johan igen. Jag åt lunch och Johan och Sara gungade Juni och bar runt på Arve. På eftermiddagen var vi hembjudna till en person vars blogg jag följt länge och hennes barn. Det var så trevligt!

När vi skulle åka från Vasastan till centralen var det dock stopp i tunnelbanan från St Eriksplan. Vi stressade upp genom hissarna och sprang till Karlbergs station men när vi krånglat oss ner på spåret insåg jag att vi aldrig skulle hinna med tåget till Karlstad. Orkade inte stressa upp mig över det, vi åkte till centralen ändå och gick till SJ för att köpa ny biljett. Tjejen i kassan rekommenderade dock att vi skulle åka ned till SL för att reklamera och be dem köpa ny tågbiljett. Hos SL tog de inte emot reklamationer utan gav mig en blankett att skicka in så fick åka upp till SJ igen och köpa biljett till dagens sista tåg. Båda barnen satt under tiden blick stilla i vagnen och bara väntade tålmodigt genom hissar upp och ned och väntan med kölappar tre gånger så efteråt åkte vi till NK och köpte Juni hennes första och efterlängtade Barbie. Duktiga ungar!

Hemresan var fin, vi var ensamma i en sval kupé nästan hela resan, Juni såg på Modig och jag jonglerade med Arve som var trött men inte fick ro. Men det gjorde inget, det hade jag gjort även om vi varit hemma och nu fick jag i alla fall se solen gå ned över vajande fält och glittrande vatten. Sommaren alltså!

Så himla glad att vi kom iväg. Jag hade gärna bott några nätter till i det där ljuvliga rummet. Fick dessutom tacka nej till tre härliga personer jag hade velat träffa, ville inte maximera varenda sekund, dels var det ganska varmt och dels blev det mycket intryck ändå för båda barnen. Äsch, vi får väl snart ta en tur igen…

20140801-093211-34331025.jpg

Skit i tvätten

Lilla körven Rosell vill bara vara i famnen ikväll. Jag har testat att lägga ned honom fem gånger, med och utan filt, på kudde, med sång. Han vaknar direkt och får ledsen mun och blir gråtig. Äsch, snart är han för stor för att ha så här bekvämt i famnen. Strunt i tvätten jag tänkte hänga, den är väl lika blöt imorgon. Nu ska jag lukta på det här lilla huvudet och kolla på tv.

20140727-221501-80101982.jpg

Kolla vad härligt återfuktad min panna är? Kommer väl aldrig sluta med Decleor.

Kolla inte på kräksfläcken på min t-shirt.

Kämpar på: dag 3

Så här dag tre känner jag att jag är rätt proffsig på att driva runt det här hushållet på egen hand. Idag har vi grejat hemma halva dagen. Kollat en stund på Frost, målat (Juni), städat klart klädkammaren och organiserat alla (mina) skor i kartonger + dammsugit (jag). Badat med Juni medan snällbebben satt i vagnen (han såg helt förvånad ut när vi var långt ute i älven och då gjorde det nästan ont i hjärtat av kärlek). Vi har gett Arve rivet äpple i hans sån där taste vahettere och tillbringat eftermiddagen hos barnens farmor och farfar.

20140727-215600-78960104.jpg

Dagens nöjdaste: när jag körde hem från farmorn och farfarn och båda barnen somnade och bara var att bära in i lägenheten.
Finaste: när jag insåg att jag inte så mycket saknar eller behöver barnens pappa utan att jag mer längtar efter sällskapet av min man. Jag fixar det bra på egen hand men allt är mycket roligare när han är med. Blev så rörd över denna insikt att jag fick tårar. Hehehehehe.

Nykär i Netflix

Jag har gett Orange is the new black en ny chans och vad bra det är när det blivit lite mer på djupet. I början irriterade jag mig bara på karaktärerna, särskilt Piper.

Dessutom börjar The Killing igen i augusti och Netflix app för Apple TV är rätt oslagbar. Perfekt för kvällar när barnen sover sött.

Ödmjukt skryt är ok

Jag har inga problem med föräldrar som “skryter” över sina barn. Det är väl superhärligt om deras ungar äter sill, oliver och sparris, kan alfabetet, dansar roligt, lägger sig själva på kvällen eller är extra gulliga.

Det irriterande börjar när föräldrarna anser att det är deras förtjänst och gärna berättar för andra om hur enkelt det är att forma sin unge. Alltså, det är klart att man påverkar sitt barn på olika sätt. Men att till exempel berätta för en förälder vars barn har sömnstörningar om hur bra ens egen avkomma sover om nätterna eftersom man alltid haft goda kvällsrutiner. Så sjukt provocerande! Självgoda föräldrar som tror att ett kräset, bråkigt, fegt eller gnälligt barn aldrig skulle “drabba” dem kan jag ibland unna ett riktigt krävande barn. Nä, men nästan.

Jag uppfattas säkert också som självgod ibland. Men vi kan väl åtminstone försöka vara mindre dömande mot varandra? Ha nån slags ödmjukhet i att barn är olika.

Kämpar på: dag 2

Igår började vi dagen i lugn och ro. Juni grejade i sitt rum och jag plockade in tvätt, satt i soffan med Arve när han sov och kollade på Nyhetsmorgon. Vid tolv planterade vi om blommor på altanen (det låter mer ambitiöst än vad det är, bytte ut döda mot nyinköpta i balkonglådorna) och då gick Junis kompis och hennes pappa förbi på väg till badet. Juni ville förstås också bada så vi kilade till älven och tog ett dopp. Arve satt i vagnen under tiden så vi badade inte så länge men det var himla skönt. Sen var det Arves tur att bada, i baljan på altanen. Jag började rensa ur klädkammaren men hann långt ifrån klart, kom på att vi glömt bort att äta lunch i värmen och Juni ville absolut inte ha nån mat så hon fick välling för tvååringar, själv tog jag en macka.

20140727-093352-34432583.jpg

På eftermiddagen plockade jag iordning hemmet, startade en tvättmaskin och en diskmaskin och packade in oss i bilen. Vi åkte förbi Ica i Skåre och hämtade ut ett paket, köpte med en tidning och snacks och åkte ungefär 40 minuter till total idyll hos Marie, Hasse och John i deras fina torp. Vi började med att bada, Arve låg i babysittern i skuggan. Sen blev vi bjudna på grillad kyckling och deras egen färskpotatis och min favoritsallad och det var så himla härligt!

20140727-093354-34434167.jpg

Jag åkte hem med sovande barn i bilen och lyssnade på musik, solen stod lågt över skog och ängar… Bar in båda barnen, packade upp, hängde tvätt (antal timmar himla PLOCK på en dag?) och kollade på ett avsnitt Orange is the new black.

Sen skulle jag lägga mig tidigt men hann inte somna innan Juni vaknade av en mardröm. Hon somnade inte om förrän klockan 2.20 för det var så varmt i sovrummet, trots att vår älskade fläkt gick för fullt. Arve sov sex timmar i sträck mellan 23-05 och det är ju jättebra egentligen. Tyvärr vaknade jag då istället av åskan vid cirka fyratiden (regel: inte kolla på klockan vid uppvak, bara försöka somna om) och sen igen av nåt väldigt hårt regn. Sen sov Arve oroligt (dvs väckte mig minst en gång i timmen och behövde hjälp att somna om) från ca 5.30 tills vi gick upp… Sånt trött ansikte på den här mamman idag. Bra sak dock: Juni vaknade av sig själv klockan 8 så hon somnar väl i rimlig tid ikväll.

Skönast: när det kom en ljummen bris och jag var nybadad och sval. Sånt njut!
Rolig: Juni har hört ordet urlöjlig i nåt barnprogram och använder det hejvilt. Det kan till exempel betyda förvånad. Igår: pappa kommer bli urlöjlig när han kommer hem och får se vad jag fixat!
Sämst: Junis födointag.

Ny regel

Igår fastnade jag i internet till klockan ett på natten. Sen sov jag i drygt fem timmar och efter det ytterligare en halvtimme med Arve på min mage. Men då lät han så mycket att han väckte Juni så det var lika bra att gå upp så hon fick somna om.

Från och med nu ska jag lägga bort telefonen senast 22 varje kväll. Om barnen somnar sent behöver jag lägga mig direkt de kommit till ro. Dessutom måste jag väcka Juni i tid så hon slutar vända på dygnet. Här ska i alla fall försökas få rimligt med sömn.

Bästa 129 kronorna

Varma kvällar när luften står stilla, urk vad jobbigt att sova för både barn och vuxna. I förrgår kväll var det hemskt varmt i sovrummet. Igår morse gick jag därför upp och internet+telefon-scannade stans butiker efter fläktar. Slut överallt. Det fanns dock några kvar på ÖoB i Edsvalla meddelade en ytterst hjälpsam och gullig tjej på deras centrala linje. Så vi åkte dit direkt de öppnade och kom hem med denna:

20140726-001249-769779.jpg

Inte precis nån AC, men ger i alla fall lite svalka. Den får gå i sovrummet hela natten. Bieffekt: blåsten stör ev myggor ur kurs. Dessutom sover väl barn extra gott av såna där monotona, surrande ljud? Tack ja.