Åkpåsar säljes

Nån som behöver två åkpåsar inför hösten/vintern? Jag har varit otroligt nöjd med de här gosiga från Bugaboo. Insidan är mjuk fleece, det är dubbla dragkedjor i botten (vilket är skönt om man vill ta av/på skor eller om barnet somnat och man bara vill öppna upp lite när man kommit inomhus) och utsidan är vattenavstötande. Det är självklart öppning för sele. 

Tror de kostar ungefär 1250 nya och jag säljer dem för 700 kr styck eller 1200 för båda. 

De är såklart välanvända men hela och rena. Kan skicka detaljbilder! Kan hämtas i Karlstad eller Stockholm (eller möta upp osv). 

Blev så sjukt sentimental nu. Vagnen är redan såld men att jag aldrig mer ska stoppa i barnen i åkpåsarna och rulla ut genom porten… 😭😭😭😭😭

Istället för skogsfest somna i soffan kl 21.30

I fredags var Martin på bio, jag ville att han skulle se The Square så att han skulle fatta vad jag gjorde när jag skuttade runt som en apa. När han kom hem kollade vi på ett avsnitt av Gypsy, vi är snart igenom den men tyvärr har ingen av oss direkt fastnat för den, vi vill nog mest se vad som händer. 

I lördags var vi på ettårskalas och det var såklart mysigt. På kvällen skulle jag och Martin först på 40-årsfest och sen på en torp-/skogsfest. Men det var inte vår kväll (det började med att barnvakten ställde in, Arve vaknade 5.30 lördag morgon, det ösregnade osv) så det slutade med att jag tog bilen till 40-årsfesten och hejade en stund och sen åkte jag hem igen. När barnen somnat såg vi ett halvt avsnitt och sen somnade jag i soffan. Invigde i alla fall min nya blus, Romaine Crisp heter den.


Igår var det söndag och Juni hade sin efterlängtade tjejklubb. Först fick de tacos till lunch, sen fick de måla en varsin porslinsmugg (fast först hade Martin gjort en skattjakt för att hitta pennorna som ”nån skummis” tagit, den bästa ledtråden var ändå den han gömt i ett urblåst ägg), dekorera cupcakes och dansa Just Dance till YouTube. 

Gav mig själv mvg som förälder efteråt. Och Juni var jättenöjd. En grej med barn är ju annars att de kan vara så trötta efter kalas (anspänningen osv) att de blir helt sura (och verkar otacksamma) efter och det är så tråkigt. 

Sen hade Juni simskola (det är kul för hon är så lycklig då) och när vi kom hem var det kvällsmat och läggning och slut på helg. Idag kom jag till jobbet osminkad, utan träningskläder eller matlåda och med andan i halsen. Men man kämpar på. 

Unik snöflinga

Häromdagen skrev en bloggare att det var först för några år sen hon fattade hur viktigt det är med mattor. Och ja, det var väl ungefär då det blev en sanning att ens matta ska vara så stor att hela soffgruppen får plats med marginal. Eller matbordet och stolarna även när de är utdragna en bit. Även om det väl varit en sanning i USA i en evighet. 

Själv känner jag nu också ett behov av en stor matta. Gärna 3×4 meter. En grön. Älskar grönt. Har jag alltid älskat grönt? Nej, det är främst denna höst. Jag har väl sett det på tillräckligt många ställen och blivit hjärntvättad.  

Här är några gröna saker jag är sugen på. Det här är såklart inga affiliatelänkar, eller ens några länkar alls. Men halsduken är i alla fall från Weekday och blusen från Stories om nån undrar. 

Igår försökte jag återanvända en luvtröja som fått en fläck genom att färga den grön. Man vill ju hellre syssla med återbruk än köpa nytt. Tröjan blev en helt annan nyans än på förpackningen, de rosa sömmarna färgades såklart inte och fettfläcken är kvar. Jaja, får väl ha den när jag går i skogen. Utom under älgjakten. 

Föräldraskapet och vem jag är nu

Den 7 november spelar Princess Nokia på Kraken och jag har haffat två biljetter (tack för tips Paulina). Till dess lyssnar jag på henne här:

Älskar att jag har börjat lyssna på musik igen, alltså ofta och mycket. Under några år har jag snarare prioriterat tystnad, när det väl varit tyst. Och inte haft energi att ta till mig så mycket nytt.

Jag tänker en del på vem jag var innan jag fick barn och vem jag är nu. Och jag tycker seriöst att jag har kvar allt bra och roligt jag hade innan småbarnsåren. Men att jag är mer balanserad nu, vet vad jag vill, vem jag är. Såklart jag inte vet vem jag är till 100%, så deppigt om personlig utveckling avstannade vid 37 års ålder. Men ändå ett stort kliv sen jag var 30. Med detta menar jag absolut inte att just barnalstrandet är vad som landat mig, det har kanske lika mycket att göra med att åren går. Tankar runt ämnet?

PS. Relaterat till musiktips: nu har jag redan tjatat om The Blaze tre gånger, men jag vill inte att ni kommer om en månad och frågar varför ingen berättat om hur bra de är. 

Frida Hyvönen på Wermland Opera

Inlägg i samarbete med Rosell & Bergson

Den 29 september spelar Frida Hyvönen på Värmlandsoperan och jag ska såklart dit. Jag har sett henne live två gånger i år och hon är otroligt bra. Samt att alla låtarna är så starka.

Det finns biljetter kvar, här. Ses där!

(tänkte att det är bäst jag skriver att inlägget är i samarbete med min mans företag, eftersom jag ju indirekt kan ha ekonomisk vinning om det går bra)

Godnatt 20.30

Igår kväll hade vi bokklubb. Vi åt på Indio Kitchen och det var SÅ BRA. På det dåliga fotot nedan finns dessa två rätter. 

  • Salmón y Manchego: Sotad lax – manchego – ingefära – honung
  • Spicy aji tuna: Grillad tonfisk, rocotoemulsion, sötpotatischips, avokado, gurka, gräslök, solovitlök

Sån fest i munnen! 


    Efter middagen gick jag och Lina på The Square. Jag gjorde ljud och gömde mig i tröjan av olust emellanåt. Ändå kul att ha sett den, tänker mycket på den nu. Särskilt scenen vid middagen. 

    När jag kommit hem var det nästan natt och jag och Martin satt ändå uppe och pratade en stund. Ikväll ska jag somna tidigt för att sova ikapp lite. Klockan är 20.24 och prick nu ska jag lägga bort telefonen. Godnatt. 

    Regnbågsmuffins

    Juni kollar en del på sitcoms för barn på Barnkanalen, typ Det hemsökta huset. Jag gissar att det är därifrån hon fått inspiration till att drömma om ett pyjamasparty. 

    På söndag är det dags. Det blir mer som en lekträff med pyjamas. De ska få måla muggar med sån där porslinsfärg och dekorera muffins. Den enda lillstressen är att jag inte hunnit få koll på alla barnen i Junis klass eller parallellklassen. Hon har fått bjuda (jag har skickat sms till föräldrarna) tre kompisar hon känner sen tidigare, varav två går i samma klass. Och så två nya kompisar från skolan. Bara tjejer för det är tydligen ”en tjejklubb”. 

    Men tänk om det är nåt barn som hör när de pratar om det och känner sig utanför? Även fast jag sagt att de inte får prata om det i skolan. Å andra sidan är det ju inget kalas och vi kan ju inte bjuda prick alla barn på en lekträff, pyjamasparty eller ej. Jaja, om bara fyra av mer än femton tjejer får komma så är det väl lugnt? 

    Idag bakade vi i alla fall muffins som barnen ska få dekorera på söndag. Vi utgick från det här receptet, använde coops stora muffinsformar och gräddade i 175 grader varmluftsugn, 14 minuter. De blev jättefina faktiskt. 

    Jag är å ena sidan supersträng när vi bakar, de måste lyssna noga och får inte busa. Men å andra sidan får de göra allt själva, vispa med mixern och hälla fast det blir lite utanför. Det gör inget om det blir fel bara de gör sitt bästa = präktig förälder, förutom när jag ryter till över att de bråkar om nåt decilitermått. Ändå imponerad av hur fint de fördelade smeten?

    Familjen delade på ett som provsmakning och det var saftigt med lite knaprigare yta, kan verkligen rekommendera det enkla receptet. På söndag ska vi göra nån glasyr och fixa lite garnering. Det blir bra. 

    Tre tips 

    1. Nina Åkestams text om feminism och exempelvis klädmärken. Det här är ett ämne jag tänker mycket på. Man släpper en ny jeanskollektion som hyllar rumpan. Men inte vilken rumpa som helst såklart! Osv. Jag skulle bli mindre provocerad om ett märke gick ut och sa att man helst vill att folk som ser ut som de i reklamen bär plaggen. För då skulle man i alla fall inte hyckla eller urvattna feminismen. 
    2. Den här texten om Twin Peaks. Blev helt yr! 
    3. Den finaste musikvideon. Tänker mycket på när jag ska kunna se dem live igen. 

    (Skojade bara om Twin Peaks, har aldrig sett ett avsnitt. Men många jag känner verkade helt blown away så det är säkert intressant för alla fans.)

      I get by with a little help from my friends 

      Igår kväll, en timme innan Martin skulle komma hem från Estland upptäckte jag den. En GIGANTISK svart husspindel på väggen vid köket, kolla gärna till exempel här om ni inte vet hur de största exemplaren ser ut. 

      Hade den varit lite mindre hade jag dödat den med en tidning, eller dammsugaren. Men jag vågade inte gå närmre än två meter ifrån den, vågade inte riskera att behöva stöta i den. Så jag gjorde det enda rimliga: ringde grannarna ovanpå. De kom ned direkt och hjälpte till. Jag var så tacksam så jag började nästan gråta. Ja gråta ville jag av fler skäl, blev så himla uppskakad. Jag vet att det är fånigt och allt men jag kan inte hjälpa det. 

      I alla fall så har jag de senaste dagarna tänkt mycket på när vänner och familj hjälpt mig med olika saker, som när Sara handlade i fredags. Eller när grannarna kom ned på studs. Ingen nämnd ingen glömd här, är fortfarande tacksam för saker som hände på högstadiet. 

      Det är så skrämmande

      När en förälder kom iklädd militärkläder blev några av barnen vid en förskola i Älmhult väldigt rädda. Därför kom förskolan och föräldern överens om att de dagar han planerar att hämta sitt barn med uniform på ska han ringa först, så att personalen är beredd och kan lugna barnen.

      Detta känner sig människor enormt upprörda över. De tycker att det är helt ORIMLIGT att en förälder ska tvingas ringa ett samtal för att skydda barn som traumatiserats av krig.

      Hade det varit en svensk militär som blivit drabbad av posttraumatiskt stressyndrom efter ett utlandsuppdrag har jag svårt att se att man skulle komma med såna här förslag. Men man förmår inte känna empati för dessa barn?

      Det hjälper heller inte att nån försöker förklara, för folk är uppenbarligen inte läskunniga?

      Hur ska man ens kunna diskutera med människor som tänker så här, som har en så bristande grad av medkänsla? Det skrämmer mig verkligen.

      Man får väl helt enkelt fokusera på de som verkar vettiga, som den här brodern.


      Tack Alexander.

      I Uggleparken

      Jag minns när vi precis flyttat till Stockholm och flera tipsade om Uggleparken. Jag kan dock berätta att den är ganska värdelös om man har barn under åtminstone fem år, upptäckte det efter att vi åkt tunnelbana ungefär 40 minuter. Vidrigt väder var det också, vill jag minnas. Ja, det var väl ungefär två och ett halvt år sen men efter det traumat blev det inget nytt försök förrän idag. 

      Parken är verkligen superfin och jätterolig för Juni. Lite svårklättrad för Arve än så länge, men han var nöjd ändå. Finast var ändå när han oroade sig för att Juni skulle åka den högsta rutschkanan och var beredd att ta emot henne när hon kom ned. 

      Innan vi for till parken var vi på Färgfabriken med Karolina och John. Fin dag!