Tips på vardagsmat:

Ta två laxfiléer, salta, peppra, riv över så mycket parmesan du kan utan att det ramlar av, ställ in i ugnen 10-15 min, 250 grader. Koka bulgur. Blanda creme fraiche med basilika, i mitt fall direkt från sån där liten ask i frysen. Vardag är vardag.

En varg söker sin pod

I senaste avsnittet av podden berättar Caroline Ringskog Ferrada-Noli om när hon skulle anställa en manlig redaktör. Han berättade att hans fru precis fått en befordran och att han lovat att ta allt föräldraansvar, dvs, lämna, hämta och lägga barnen. Om hon fortfarande ville anställa honom under de premisserna skulle han vara intresserad.

Det här ger mig så många tankar. För det första är det himla fint att under en period sätta sin egen karriär lite åt sidan för att låta ens partner ta plats. Men hur många kvinnor är det inte som gör det hela tiden? Som går ner i tid för att hämta och lämna och lägger barnen när mannen är på innebandyträning. Dock skulle det nog inte uppfattas som lika positivt om en kvinna sa på samma sätt som den manliga redaktören gjorde, till en potentiell arbetsgivare…

Om den här mannen tänker jag att han är så trygg i sin yrkesroll och som person att han kan kliva fram som förälder under en period. Oerhört attraktivt i mina ögon. För även om det är orättvist att män får kredd för att göra sånt som kvinnor gör, hela tiden, tycker jag ändå att det är fint att lyfta såna exempel. Heja okända redaktörsman!

Delad vårdnad 

Så här delar några jag känner upp vårdnaden av sitt barn efter separationen: varannan vardag, varannan helg.

Varannan vecka är så etablerat och har såklart sina fördelar, kanske särskilt för större barn? Men att få träffa sitt/sina barn varannan dag och fördriva de “lediga” kvällarna med att jobba över/träna/umgås/vila tycker jag låter som ett väldigt mycket skönare sätt.

Parklekshelg

Både lördag och söndag har vi träffat vänner i parklekar. Vi har grillat korv till lunch, gungat barn och suttit i sandlådor.

I Vasaparken var folk så snygga! Jag hade tänkt köpa nån billig jacka att använda i lekparker i vår för att inte smutsa ned min parkas. Nu har jag tänkt om. Eftersom jag spenderar mer tid på olika lekplatser än någon annanstans utomhus kan jag väl lika gärna använda de plagg jag känner mig fin i. Ok, kanske inte mina leopardflats från Blankens, jag har sett vad sand gör med sån där pälsig yta, men i övrigt.

Arve var så glad, han har lärt sig att gräva och hälla sanden i hinken istället för utanför.

Föräldraledig

Malin beskriver det så bra. Att vara föräldraledig har inte precis varit mina mest harmoniska perioder i livet. Jag har haft turen att känna vansinnigt stark kärlek till båda barnen direkt från förlossningen och jag hade absolut inte velat vara ifrån dem under de första halvåren. Det har onekligen varit tufft att börja jobba igen med båda barnen (de var då 6 resp 7 månader) eftersom vi varit så tighta. Men alltså, föräldraledigheten:

Jag trodde att ungefär alla barn sov sisådär 3 timmar i stöten, i sin vagn eller säng. Då skulle jag kolla på serier och äta lunch i lugn och ro. Så fick jag två barn som båda har sovit helt oberäkneligt och helst i famnen och skrikit i vagnen och velat amma halva nätterna. Jag kan inte säga att jag mått dåligt, det har jag inte. Men i jämförelse med vår situation just nu, när jag kan jobba heltid samtidigt som J går korta dagar på förskolan och A har det bra hemma med sin pappa. Den är ganska perfekt för mig. Det är jättekul och motiverande på jobbet och jag känner mig som en bra mamma resten av veckans ca 120 timmar. Känner mig så harmonisk!

En grej som man märker när man fått barn är hur många mammor det är som faktist mår dåligt. Det kan vara efter en jobbig graviditet eller förlossning, av det omvälvande i att bli förälder, en förlossningsdepression eller en känsla av att vara en dålig förälder eller uppleva ensamhet. Det finns hjälp att få. Prata med BVC. Förresten, om du inte mår bra av din BVC-sköterska så byt. Vi hade en jättegullig men när jag låtsades som om jag slutat amma (när Juni var ett år) för att hon skulle vara nöjd så var det dags att byta.

Viktigt: Man kan både vara supertacksam för att man fått barn och samtidigt må dåligt, det är liksom ingen motsägelse i det.

Mammiga barn

Arve är så mammig nu. När jag skulle ut och lufsa min runda förut hörde jag hans skrik ända nere i porten och Martin berättade att han hade varit otröstlig, länge. Jag är ju borta mer än tio timmar om dagen under vardagarna, och han och Martin har det jättebra tillsammans. Men jag antar att det blir jobbigt med ytterligare separation? 

Det går väl över, Juni var också väldigt mammig i perioder. Nu är det helt lugnt om jag är borta en kväll och hon vill t.ex. hellre att Martin ska vara med hos tandläkaren. 

Men det tar ju emot att ha någon slags “egentid” just nu. Lilla plutten.