En ansiktsbehandling för ”fiffi”

Idag åkte vi till Lina och Fredrik och hängde i ett par timmar. Det är så skönt att umgås med folk där man liksom kommer in i deras vardag, får stekt korv till lunch och kan känna sig lite halvdisträ utan att det gör något. Så tycker jag i och för sig att det är med de flesta vi umgås med. Men vissa dagar är det extra skönt. Barnen lekte bra också. Bonus. 

Sen for jag till stan och gjorde lite ärenden. Sladdade in på en parkeringsficka utanför Svenskt Tenn med Skodan och bytte en grythandske åt mamma och drömde om ett snyggt och vansinnigt dyrt soffbord, körde hemåt via NK och glodde på folk genom regnvåta rutor. Varför älskar jag att köra bil i stan så mycket? 

Samtidig lyssnade jag på det senaste avsnittet av En varg söker sin pod och det kan jag rekommendera till ALLA. Det var så otroligt bra! 

Liv och Caroline utgår ifrån en bok de har läst och i samtalet behandlar de dagens feminism. Och ja jag vet, det är vad andra vågen-feminister har lyft länge men det är något med deras analyser och angreppssätt jag är väldigt svag för. 

Jag tänkte på ämnet feminism 2017 häromdagen, när Ulf Kristersson blev tillfrågad om han är feminist (och svarade nej). Jag känner att jag struntar fullkomligt i vem som kallar sig feminist eller ej. Det är ett så otroligt vitt begrepp nu, och det säger mig inte särskilt mycket om en persons värderingar. Mer än att den som kallar sig feminist förmodligen gillar nån typ av girl power. Som dock kan yttra sig på extremt olika sätt. 

Tror till exempel knappt att det är sant att jag uppfostrar min dotter i en tid där några av de mest framgångsrika företagarna/mediekändisarna tipsar om att man på deras salong kan göra en brasiliansk vaxning som är mer som ”en ansiktsbehandling för fiffi”. Och att de i samma veva berättar om att man kan köpa deo till underlivet på samma ställe, deras salong. 

Jag håller med Liv & Caroline om att man inte ska skamma individer utan ifrågasätta företeelser. Alla fattar väl att jag inte tycker det är fel att vaxa sig eller göra fillers eller vad man nu vill göra. Men att kalla sig feminist och försöka sälja på fler kvinnor brasiliansk vaxning på ens salonger… Och prata om intimdeo som om det vore ett verkligt behov hos kvinnor?????

Jaja. Nu sitter jag i alla fall här i soffan, med nån bha-syra i fejan och tycker seriöst att det är mysigt att tända några ljus, tvätta bort sminket och smörja in en ansiktsmask. Som nån ritual för mig själv. Också lurad av marknaden. 

Jag ser på Better Things (det är SÅ BRA!) och har en sovande och hostande treåring i famnen. Det regnar ute. 

Innan Juni somnade lyssnade vi på Katitzi. Det är så dramatiskt när det brinner i cirkusvagnen där bebisen Lennart sover, att vi fick avsluta med ett par avsnitt Bamse för att varva ned. Katitzi i Sveriges Radio är verkligen ett tips, för barn från ungefär sex år. 



PS Valerie Kyeyune Backström har också behandlat ämnet nyligen: reklam för fillers är inte feminism

Tack för alla svar om boendet!

Åh vad roligt att läsa om hur ni bor och era tankar runt det. Precis som Lina skriver kan boende ge upphov till en del jobbiga känslor. Runt ämnen som ekonomi, logistik, relationer. Ens historia och ens framtid.

Och jag vet att jag har ältat det här ämnet in absurdum i bloggen, men i perioder upptar boende en del av mina tankar och det är så skönt att terapiskriva om det. Hoppas fler vill berätta om hur ni bor, jag har läst igenom alla kommentarer flera gånger.

Idag åt jag lunch med en kompis vid Ängbyplan. Samtidigt som vi pratade såg jag hur en kvinna låste sin cykel vid en stolpe utanför de stora fönstren på lunchrestaurangen. Det var två olika lås och en vajer inblandade i proceduren, som tog flera minuter. Hon skulle bara in och äta lunch.

Nån timme senare läser jag Flora som befinner sig på mindre ort i Hälsingland: Barnen låser inte sina cyklar, de lägger dem bara ned på trottoaren medan de går in och handlar.

Det är klart att cyklar blir stulna i Hälsingland också. Men ni fattar. Ängby är ändå ett välmående område. 

Jag kommer att svara på alla kommentarer sen, det har bara varit lite mycket i några dagar. Men här kommer i alla fall mina svar på de egna frågorna. Jag skrev förresten inlägget jättesnabbt, vilket kanske märks på frågornas utformning. Tack för att ni svarade så utförligt, ändå.

🏡 Lever du ensam eller med familj? Ja, det där vet ni ju.

🏡 Varför flyttade du dit? Vi flyttade till Stockholm för snart tre år sen, för att vi ville prova något annat, få en nystart. Det fick vi också. Mycket mer tid tillsammans. Nya intryck. Nya vänner. Jag fick det roligaste jobb jag någonsin har haft (och någonsin kommer att få, skulle jag tro). Jag är 100% glad att vi flyttade, det har uteslutande fört med sig bra saker. Sen har jag svårt att tänka mig att aldrig mer bo i Värmland, men det är en senare fråga.

🏡 Trivs du? Jag trivs jättebra i vår lägenhet. Den är ljus och jag tycker om planlösningen och att man ser tallar och lövträd genom sovrumsfönstret. Det är nära till sjöar och pendeltåg, tunnelbana och ett stort centrum.

🏡 Kommer du bo kvar? Jag tror inte det, inte på längre sikt i alla fall.

🏡 Har du en drömplats att bo på? Min dröm-dröm är att bo i ett hus med utsikt över en sjö. En mer realistisk dröm (nåja) är att bo i ett ganska nytt kedjehus, eller hus. Jag vill flytta till en plats där barnen kan växa upp, där vi ser oss själva bo i många år. Det ska finnas en gräsplätt där man kan rasta en eventuell framtida hund (här pratar vi tioårsplaner) och en bra promenadrunda med fin natur och kanske vatten.

🏡 Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Ingen aning. Jag vill att nästa boende ska kännas riktigt långsiktigt. Men såklart förutsättningar och drömmar förändras över tid.

🏡 Kollar du på hemnet? Ja. Jag slutade under en period, men nu är jag där igen.

🏡 Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? Jag avskyr att flytta och vill verkligen att nästa hem ska kännas som framtiden. Att vi skulle kunna bo där alltid, om vi vill. Vi får se.

Hur och var bor du?

Hjälp vad fruktansvärt det är med dödsskjutningen i Las Vegas. Helt overkligt! Min första tanke var såklart terror, antar att jag inte var ensam om det? Att man går runt med en känsla av att det bara är en tidsfråga när, och var, det händer nästa gång.

Ganska många trendspaningar nu handlar om att folk vill cocoona i sitt hem. Och det är på nåt sätt min första tanke också, att flytta till ett rött hus på landet nånstans. Man går ju inte trygg för våldtäktsmän, inbrottstjuvar, bilolyckor, cancer, bränder eller pedofiler någonstans, men risken för terrorbrott känns i alla fall betydligt mindre om man håller sig på gården. 

När jag lämnade Göteborg i fredags råkade jag köra via ett villaområde någonstans mellan Backaplan och Bäckebol (ja, jag hade några himla ärenden) och då tänkte jag 1. Är det här nära Josefine och Mikaels hus? och 2. hur är det att bo just här? 

Och sen var det kört och jag kunde inte sluta tänka på alla områden jag körde förbi på väg till Karlstad och dagen efter till Stockholm. Eller områden mina vänner bor i eller områden jag själv bott i osv. 

Nu undrar jag var du bor. Lever du ensam eller med familj? Varför flyttade du dit? Trivs du? Kommer du bo kvar? Har du en drömplats att bo på? Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Kollar du på hemnet? Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? 

Ja, ni fattar. Man behöver såklart inte svara på allt och får gärna vara anonym. 

Höst- och vinterskor. Och overall.

Vi behöver inventera barnens vinterplagg. Kolla upp vad som fortfarande passar, vad Arve kan ärva, vad vi behöver köpa nytt/begagnat.

Jag är i alla fall säker på att Juni behöver en ny overall. Om nån ser en butik som har rabatt på sortiment där Molos overaller ingår så hojta gärna till mig. Vi har nästan bara haft vinteroveraller från Molo för de har varit så himla bra, men de är inte precis gratis.

TIPS: Hos Sofia finns en rabattkod på 20% hos Viking.

Ännu ett tips. De bästa vintervantarna tycker jag är den här modellen från Polarn o Pyret som man kan dra upp långt ovanpå overallen och som verkligen sitter på plats. Jag tycker att vantar som man behöver sätta på innan overallen är helt hopplösa.

En natt i Karlstad

Igår åkte jag från Göteborg direkt till Karlstad. Jag åt middag med Martin och sen gick jag till hotellrummet och vilade en stund. Arve var hos sin farmor och farfar, där även Martin skulle sova, och Juni bodde hos sin klasskompis för att inte missa skolan. 

Eftersom jag blev så himla gråtmild senast jag såg Frida Hyvönen tänkte jag att det kanske skulle hjälpa om jag grinade lite på hotellrummet först. 

Jag gråter i princip aldrig. Och då menar jag typ två gånger om året. Men man kanske har lite gråt som behöver komma ut oftare än så? Och då är det ju jobbigt om det prompt ska ske på konsert. 

I alla fall. Jag lyssnade på jättesorglig musik och tänkte på sorgliga saker för att öppna kanalerna. Men jag såg bara mig själv utifrån, här ligger en extremt välmående västerländsk kvinna och försöker gråta? Kände sånt förakt och gav upp. 

Sen gick jag in för att duscha och sjöng med till Didos White Flag (ja det var Spotify som valt den) och då, DÅ, blev jag lite fuktig i ögonen, men det berodde nog mest på att jag sjöng så vackert. 

OBS jag kan inte sjunga, det är inte falskt eller nåt men jag har en fruktansvärt dålig sångröst nu för tiden. Annat var det när jag var yngre och sjöng i kör och klämde till med nåt solo här och där. Så när jag skriver att jag sjöng vackert var det menat förhållandevis. 

I alla fall så kom jag till teatern och träffade gamla kollegor jag inte träffat på länge och började nästan gråta av det. Man blir så tight med en del personer man jobbar med,  och sen tar det liksom bara slut. Såklart av naturliga skäl om man både byter jobb och flyttar. Men ändå. 

Konserten var otroligt stark. Och då har jag ändå sett samma upplägg två gånger i år. Denna var bäst. Härligt folk var det i publiken också, Karlstads bästa typ av personer. 

Karlstad visade sig överlag från sin bästa sida under mina ca 18 timmar på plats. Kolla flirtig älv. 

Efter en god natts sömn, andra natten ensam på hotellrum, hämtade jag Martin och Arve och såg Bamse. Arve ÄLSKADE föreställningen. Han  satt som ett tänt ljus hela tiden och har pratat så mycket om den efteråt. 

Vi åkte till Stockholm och hämtade Juni. Hade längtat så mycket efter henne allihop. 

Ändå skönt att jag var på nån ekivok klubb förra helgen för denna lördagskväll har jag städat och inget mer. Inte ens kollat på tv. 

Men nu ska jag sova. Godnatt! 

Löss?

Vi har hittills klarat oss från lusen, men jag vet att det gick en del på Junis skola förra året. Ge mig gärna era bästa lösstips: kammar ni varje vecka? Finns det nån extra bra kam? Använder ni något förebyggande medel? Uppsatt hår är bra, har jag läst nånstans. 

En mamma på Junis simskola sprayar sin dotters hår med nån rosmarinblandning. Eller var det nån annan ört? Själv tänker jag att det är skönt att ha lusmedel hemma till den dag något av barnen kommer hem med de små krypen. 

Själv har jag aldrig haft löss, det var inte så vanligt på 80-talet? 

PS TACK för att ni har överseende med sponsrade inlägg ibland, jag gör väl i snitt tre om året eller så. Det senaste betalar i alla fall ny overall till Juni och vinterskor till båda barnen. Efter att jag skattat såklart. 

Las Vegas

Inlägg i samarbete med Svenskslots. 


I november ska vi till Los Angeles och fira att Martin fyller 40. Vi tänkte börja med en vecka i Santa Monica för att sen ta några nätter i Las Vegas. 

I Vegas verkar det finnas massor att se och göra och det är dessutom nära bland annat Grand Canyon och Hooverdammen. Det känns som om det borde vara en rolig utflykt för hela familjen. Jag vill bo på hotell med uppvärmd pool så att barnen kan bada, Martin vill väl spela lite poker (det får mig osökt att tänka på att man även kan spela på online slots) och så tänker vi nog se nån show? Typ alla barn älskar väl Michael Jackson (och Cirque du Soleil) så jag gissar att det vore kul för hela familjen. 

Jag blev helt sugen på Vegas efter Peppes inlägg. Lyxigt att ha råd att bo på overkliga hotell och roligt att ha varit där en gång i livet. Det känns också fint att åka dit eftersom Martins bästa hobby är att spela poker. Läser nästa stycke lika naturligt som Mannheimer i podden: svenskslots.com/kaboo-casino är ett spännande onlinecasino för den som gillar sånt. Martin spelar dock mest live, med vänner. 

Har ni varit i Las Vegas och har tips på bra hotell, utflykter eller shower så hojta gärna. Jag vet bara att jag inte kommer att åka x-scream. Men jag ser gärna på när Martin gör det, hehe. 

Bra på att köra bil

Vad ”intressant” det är hur man ser på sig själv och sin förmåga. Jag tycker till exempel att jag är ganska bra på att köra bil. Jag känner mig aldrig nervös inför att köra långa turer på stora motorvägar eller att köra i hetsig innerstadstrafik. 

Ändå händer saker ibland. Idag körde jag till exempel mot enkelriktat. Det var i ett mindre område och vägen delade sig i två utan några markeringar eller nån sån skylt med pil som visar vilken sida man ska köra på (har även kollat upp detta via Google street view i efterhand för att vara säker). Vi skulle ta nästa vänster och filerna var så breda att bilar kunde mötas. Jaja man borde väl alltid hålla höger i såna lägen. Men äsch, det var 30-väg och vi mötte ingen. 

Väl framme i Göteborg råkade jag dessutom hamna på spårvagnsrälsen på ett ställe. När jag upptäckte det körde jag bara ned till bilvägen igen. Ingen big deal det heller. Dessutom låg en av Västtrafiks bilar bakom mig och fortsatte längs spåret så de verkar ju inte vara jättenoga med det där. 

Jag känner mig lite som en hundratjugoårig gubbe med stelopererad nacke och gråstarr som prompt ska behålla körkortet. Men tycker seriöst fortfarande att jag är en bra bilförare. Jag kan väl inte hjälpa att det är dåligt skyltat på vissa ställen? 

Hej från Riverside Götet

Jag och min kollega Johanna är i Göteborg för att vara med på kvällens Books & Dreams. Johanna ska berätta om vårt arbete i Sydsudan och jag ansvarar för allt praktiskt, köra bil, ställa upp monter osv. Mycket bra fördelning tycker jag. 

Vi har precis kommit till hotellet, jag har tvättat håret och borstat tänderna och nu ska jag ligga i sängen och jobba en dryg timme. 

Imorse skulle jag försöka få in Junis cykel tillsammans med montern i bagaget. Jag muttrade/skällde så argt på cykeln att Arve blev ledsen 😥 Men det var, som synes, omöjligt. 

Det slutade med att jag packade om så att cykeln fick åka inklämd i baksätet istället. Sen tröstade jag Arve med att jag bara var arg på krånglet, lämnade barnen, hämtade Johanna och körde 48 mil. 

Med det ville jag säga att jag känner mig extra värd den här hotellhärligheten nu. 

Systerskapet och kvinnokroppen

Ang Mia S/Isabella L. Jag håller med om att systerskapet inte handlar om att hålla exakt alla kvinnor om ryggen. Om man jobbar med humor måste man få frihet att sparka uppåt, mot nån vars hela varumärke handlar om framgång. 

Men när jag ser Mias instagramflöde och den där bilden på en kvinna med nedhasad tröja och synliga nyckelben tänker jag: don’t hate the player, hate the game. Att det såklart är ok att skämta om olika kvinnor och aktuella fenomen. Och att det kan vara både viktigt och roligt att driva med allas vår vilja att vara snygga, smala, passa in. Ändå får jag nån dålig bismak av det. För alla är vi produkter av samtiden, det tar sig bara olika uttryck.  

Och även om jag själv gör mig skyldig till detta nu när jag tar upp det: är så otroligt trött på allt tjat om kvinnokroppar. Kan vi bara prata om något annat? 

För övrigt är jag tokig i deras podd. Så fint att den finns. Älskar dem båda.