Nån nämnd mången glömd

Nä nu fick jag dåligt samvete för att jag bara skrev om julklapparna från Martin. Har fått massor av fina klappar. Som en spa-hotell-natt med syrran på Steam. Så mysigt det ska bli.

Byter ämne: Jag har haft lite svårt att blogga den senaste tiden och känt mig självkritisk. Det blev ju inte precis bättre av de ca tio senaste inläggen. Kanske det kan vara dags att fundera på att runda av bloggandet, efter 12,5 år? Mitt ”motto” har alltid varit att den dan jag inte känner att varje inlägg är kul att skriva så slutar jag.

Äsch, jag ger det väl några veckor till, kanske bara är opepp just för tillfället.

Nu ska jag i alla fall somna. Ser stjärnhimmeln genom fönstren. Mysigt.

Godnatt!

One Woman Army

Det var knappt nån trafik på väg till Karlstad. Och när vi kom fram var julbordet redan framdukat. Efter maten tog jag en promenad längs Vänern och sen kom tomten. MVG julafton.

Nu ligger jag och mitt nya örhänge och vilar i soffan. Fick även detta halsband till, i den solida guldvarianten. Så lyxigt! Ibland tänker vi att vi ska strunta i julklappar till varandra, jag och Martin. Men det är ju också väldigt roligt att få något så fint och genomtänkt.

Trött i jul

Jag har redan gnällt på instagram och dessutom stör jag mig själv på folk som gnäller över förkylningar. Men här kommer mer gnäll. Jag är så trött! Jag tror att det är den dumma förkylningen som tar musten ur mig. Hostat i tio veckor nu, ungefär. Eller om det är matförgiftningen som spökade över en vecka. Eller en kombination av nämnda.

Louise sa en så klok grej i Etiopien: att alla barn borde få klaga på maten. Hon sa inte exakt så, men ungefär. Det där med att många svenska barn blir kränkta om såsen kommer på pastan t.ex. Att istället för att tänka att de är bortskämda borde man tänka att alla barn skulle få ha det så bra.

Och visst: alla borde få gnälla över sin förkylning. Men jag tycker så många dör. Unga. Man upptäcker att man har cancer och sju veckor senare är man död. Man får inte mindre cancer för att man inte beklagar sig över sin sega förkylning, men om jag drabbas av nåt värre vill jag inte minnas hur jag gnällde allt för mycket på en tillvaro som ändå var väldigt fin. Alla är friska osv.

HUR SOM HELST.

Ikväll har vi firat lilla julafton med mina föräldrar och syskon med resp. Det var mysigt. Barnen glada. Maten god (tack Martin). Fina julklappar (tack alla).

Nu slår Martin in paket och kollar på fotboll och väntar på att diskmaskinen ska gå klart så han kan städa köket. Jag ska gå upp med barnen imorgon och borde därför somna snart. Det blir nog inga problem om man säger så. Är som sagt genomtrött.

Vi har i alla fall nyrena lakan och imorgon ska vi bara äta god julaftonsfrukost och packa och åka mot Värmland för att fira med svärföräldrarna. Lugnt och fint.

Om jag orkar ska jag gå på en privat klubb på juldagen. Får väl gå och lägga mig kl 20 på julafton om det ska finnas hopp för det. Men man kämpar väl på? Lol.

Ok, godnatt nu!

Kämpa julstämningen

Under helgen som gick insåg jag att det bara var en vecka kvar till jul. Så jag gjorde en snabb mental lista med sånt som ger mig julstämning:

  • Julmusik
  • Promenader i dagsljus om det är minusgrader
  • Sjunga julsånger i nån kyrka

Sen satte jag på Spotifys julblandning, bakade saffransbullar, tog en promenad längs sjön, gick till kyrkan på julkonsert med allsång och sjöng högt med min fula förkylningsröst. Dessutom gjorde syrran pepparkakshus med barnen och sov över här i lördags. Sånt mys!

Nu är det bara kvar att ge och få några julklappar och att äta lite julmat så är jag nöjd. Promenera längs en annan sjö, ligga på soffan och läsa en julklappsbok medan barnen leker. Kanske se nån julig film.

Jag skulle gärna gå till den gamla träkyrkan på Hammarö på julafton, men jag tror att det krockar med middagen hos mina svärföräldrar. Annars är det en fin tradition, att tänka på alla som suttit i de gamla bänkarna på julafton genom tiderna.

Vad är viktigt för dig vid jul? Känns julen ångestfylld eller avslappnad? Det kan ju vara så mycket känslor runt denna högtid.

Mer om paketkalender, och bra nog

Det här inlägget började jag tydligen skriva 9 december men glömde att publicera. Skriver väl klart det nu då…

Visst var jag tydlig med att det inte är fel att göra en paketkalender? Jag växte själv upp med det. Vi öppnade var tredje paket (vi är tre syskon) och i paketen fanns ofta praktiska men jättefina saker. Jag älskade det såklart.

Jag menade mest att ingen ska känna skam eller skuld om de inte pallar.

Jag jobbar mycket med att saker får vara bra nog (good enough), både på arbetet, hemma, som kompis och förälder. Som ikväll när Martin har fyrtioårsfest. Jag önskar att jag hade haft energi till att fixa nån överraskning eller något annat fint. Men det har jag inte haft. Och när mina föräldrar har hämtat barnen i eftermiddag och det naturliga vore att hetsa runt och fixa hemma tänker jag sova en timme.

Det blir en enkel buffé, massor av dryck, levande ljus och bra musik. Men varken musikquiz, tal eller tårta. Bra nog.

Hellre vila en stund och möta gästerna i en harmonisk sinnesstämning än bli helt uppstressad.

Nu är det 15 december och festen har varit. Och den blev så lyckad, som sagt. Bra nog är bra nog. Och den där tuppluren gjorde att jag orkade hela natten så det var en bra prioritering. 

Livets sämsta råd:

Det här är ett otroligt dåligt tips som florerar hejvilt: ”Handla aldrig hungrig.”

Själv säger jag: handla alltid hungrig. Det är ungefär tusen gånger roligare att gå i affären när man är hungrig och sugen på allt.

Häromdagen var det provsmakning på Ica, av nån liten rågskål, fylld med sån där dålig skagenröra. Lite finhackad rödlök på. Kändes som det godaste jag ätit! Jag köpte både den dåliga skagenröran och de där små skålarna. Vad kallas såna ens?

Idag åt jag i alla fall tre stycken medan jag väntade på att middagen skulle bli klar. Lite dill på toppen.

De här skålarna eller ”rågcrisps” som de tydligen kallas var svingoda. Knapriga med en rejäl smak av sourcream & onion. Nästa gång fyller jag dem med crème fraiche, löjrom, rödlök och dill.

En liten grej till

Så här smart skrev min kompis Frida på Facebook:

”Ni vet när man har köpt en stor, lite dyrare, väl uttänkt julklapp till nån. Och så känner man att det inte räcker. Att man vill köpa ”en liten grej till”. För att det ska bli mer paket under granen kanske. Eller för att försäkra sig om att mottagaren inte blir besviken.

Jag gör jämt så. Och det är då jag köper de där onödiga grejerna som aldrig används sen. (…) Den onödiga konsumtionen i sitt nötskal.

VÅGA VÄGRA SMÅ GREJER!”

Så bra skrivet! Tack Frida, jag ska också sluta med de onödiga småprylarna.

Eller köpa trädplantering om jag känner att jag vill slå in ett extra paket. 50 kronor ger 10 plantor. Sen kan man slå in gåvokortet och vips har man ett extra paket.

Soluppgången i Kungsberget

När jag var liten åkte vi ofta till samma skidanläggning: Högfjällshotellet i Sälen. Jag älskade att känna mig hemma där, att veta var man skulle gå av liften för att snedda vidare till ravinerna, vilken dag det var Bamse-cupen och att man fick en gratis läsk om man sjöng en sång från scenen på after ski. Då var det en ganska liten anläggning, men den var alldeles lagom för oss. Jag och syrran kunde åka själva hela dagarna om vi ville, men enkelt hitta våra föräldrar igen om vi behövde. Och skidskolan var fantastisk.

Förra året fick jag och familjen testa en långhelg i Kungsberget och det var samma känsla. Det är förstås en betydligt större anläggning än barndomens högis, sett till antalet liftar (12) och nedfarter/pister (22). Men just det där att man kan överblicka anläggningen; få koll på vilken lift som leder till vilken nedfart, närheten mellan boendet och backen och det mysiga.

Den här säsongen ska vi åka dit med en annan familj och boka ett större boende med två badrum och bastu. Så mysigt att fixa maten ihop och att barnen kan leka tillsammans. Gillar också att det finns föräldrakort, så att man kan turas om att åka och att hänga med barnen. Arve fyller fyra år i mars så i år kanske han också vill prova att åka…

Utsikt från vår balkong. Älskar att gå runt i underställ och se pistmaskinen jobba sig uppför berget.

Det tog ungefär två timmar hemifrån till Kungsberget och jag tänker att när barnen är lite större köper vi ett varsitt säsongskort i julklapp och åker dit över dagen ibland. Är också sugen på att ta en helg där med vänner i vår. Att bo i en nybyggd lägenhet vid backen kostar typ bara 200 kr/natt och person. Himla mysigt sätt att umgås.

Det här är inget sponsrat inlägg. Det grundar sig enbart i min längtan efter att se soluppgången från Kungsbergets topp. Snö som yr och manchesterpister. Att försöka bromsa Juni när hon kör störtlopp nedför backen och att knäppa upp pjäxorna efter en dag i backen.

Overall 92 och vinterskor 25

Nu blir det tydligen bloppis här i bloggen.

Är det nån som behöver en overall i storlek 92? Nypris 1499. Vi har haft Molo till båda barnen sen Junis första overall och är så nöjda med dem. Den är självklart tvättad försiktigt och utan sköljmedel. Sorry för fula bilder men det är så mörkt överallt att jag fick fota i badrummet. Försökte visa att den är i fint skick, det ser man ju på knän och bak.

Tänker mig kanske 500 kr inkl frakt?

Kavat vinterkängor, storlek 25. Och det är samma här, det är den enda modell vi köpt sen Juni var liten. Enkla att ta av och på, varma. Fint begagnat skick. 200 kr inkl frakt?

Först till kvarn!

EXAKT så här har vi det också, som Mirijam skriver:

Så här: vi har en Googlekalender där vi skriver in jobbtider och sedan är det först till kvarn på resten av tiden. Exempelvis om Tobbe jobbar dagtur och jag skriver i att jag ska äta middag med Lotta efter jobbet så kan han inte komma sen och säga att han ska gå på spelning. Snooze you loose. Detta har lett till att vi 1) har väldigt bra koll på hur vardagen ser ut och b) blivit bättre på att skriva upp saker som vi ska göra för att slippa missa något kul på grund av ”jag ska bara…”. 

Nå, nu jobbar vi ju båda dagtid, men i övrigt prick samma tänk med först till kvarn. Sen kan man alltid vara flexibel, det vinner man ofta på i längden. Den här helgen skulle Martin till Karlstad på jobb medan jag skulle gå på Yung Lean på fredag. Då föreslog han att han skulle ta med sig barnen till Karlstad så jag kunde vara själv hemma och gå på konsert. PERFEKT! Att vara ensam hemma är dessutom den ultimata lyxen nu för tiden, tycker jag.

Sen fick Juni inbjudan till sin bästa kompis kalas på lördag förmiddag och det skulle vara total katastrof (för henne alltså) om hon inte skulle kunna gå. Så det slutar med att jag ställer in konserten (har ingen barnvakt) och att barnen stannar hemma med mig ändå. Det blir väl fler konserter och vad är väl en bal på slottet osv…