Tack.

Applåder till Josefine Jinder här (apropå intervjun med Kajsa Ekis Ekman):

JOSEFINE: Ja, men jag orkar aldrig vara snygg för jag lägger tid på annat. Jag pallar inte och då tycker jag att det är jobbigt att läsa om någon som säger att hon alltid är snygg när hon går till mataffären i samma mening som hon uppmanar folk att vara ärliga med att vilja vara snygga. Säg istället ”släpp på alla krav, låt folk vara”. Speciellt tjejer, låt oss vara. Det är också lätt för en person som fucking vunnit på genlotteriet att säga så, det är inte svårt för henne att vara snygg. Det är inte svårt för snygga personer att vara snygga för dom är redan snygga, så håll käften. Så känner jag.

FIONA: Jo, men hon har ju varit i vänstersvängen länge och där har det inte varit okej att bry sig om hur man ser ut. Hon pratar ju utifrån det.

JOSEFINE: Det är det mest privilegierade skitsnack jag hört i hela mitt fucking liv. Så Stockholms innerstad.

Men även om det var deppigt att Kajsa Ekis Ekman berättade om att hon inte fick ha uppsatt hår för sin son eller paljetter för sitt ex var det ändå en rolig och uppfriskande intervju. Särskilt detta:

Högern låtsas att den är rikare än vad den är. Vänstern låtsas att den är fattigare än vad den är. Det är genomgående. Högerskribenter vill ge sken av att vara företagare. Så när vänstern kallar dem för borgare blir de jätteglada och nöjda för då har åtminstone någon gått på att de har lyckats när de i själva verket är frilansare och har det knapert.

Vänstern ska låtsas att de är döfattiga och pratar alltid om att: “jag har inga pengar” och “alltså, jag bor i bostadsrätt just nu MEN…”Men vad fan sluta tjata om det där. Jag är så trött på alla posörer som tror att de kan ersätta ideologi med identitet, bara för att de är för lata för att tänka.

Nyligen debatterade jag mot Fredrik Segerfeldt på Battle of Ideas. Han hade samma kostym på sig som på sitt pressfoto. “Du håller på att försvara klassklyftor men du är inte ens rik själv, du har samma kostym jämt”, sa jag. Och han tog verkligen åt sig och började bortförklara sig. “Jag har fler kostymer egentligen, det råkade bara bli så här!”

Och vänstern säger tvärtom: “Jag har pengar nu, men det är bara en olycka, egentligen ligger jag på en gata och svälter. Min farfar var finsk arbetarklass och det var så svårt för honom.”

Vänliga Veckan

Idag börjar Vänliga Veckan och igår var min chef Eva i Nyhetsmorgon och pratade vänlighet. 

Jag älskar vänlighet! Allra mest i det lilla, som att resa sig och hålla den skruttiga tanten som ska gå av bussen under armen ner till rullatorn eller direkt hämta servetter till en pappa vars bebis precis vält ut vattenglaset vid bordet intill. 

Men om man vill ha lite tips under veckan så finns det olika vänlighetsutmaningar på vänligaveckan.se

Daniel Poohl i dagens NWT:

Så hur kan vi vara vänligare mot varandra?
– Vänlighet är i grunden empati, att se till någon annans behov och agera utifrån det. En människa kan vara mer eller mindre empatisk och det är något som går att öva upp. Snällhet är att göra något istället för att säga att man ska göra det. Att agera är bästa sättet för att påverka och förändra.
Solidaritet är ett ganska daterat ord som jag gillar. Att vara beredd att anstränga sig för att något som du själv inte tjänar på.

Wunderlist

Jag har en ny favoritapp: wunderlist. Det är en app för ”att göra-listor”, inköpslistor och sånt. Jag har både privata listor och några synkade med Martin och appen är väldigt enkel och logisk.  Jag skaffade den i fredags så har inte hunnit lägga upp jättemycket, men så här ser det ut hittills. När man klickar på en lista kommer man alltså till menyn med alla punkter. Och varje punkt går att dela upp i ”deluppgifter” och sätta förfallodatum på om man vill.

 

Nio timmar per natt.

Det är så trist när människor är så himla fokuserade på det liv de lever just exakt nu att de inte kan förstå andras situation. Folk utan barn som är hundra procent ointresserade av vänners avkommor, småbarnsföräldrar som tycker att alla ska dansa efter deras pipa eller mammor med äldre barn som romantiserar hur det var att ha bebis och bara ”NJUT! det går så snabbt” (och så har den de pratat med sovit sju timmar på två nätter pga spädbarn och så vidare), ni fattar hur jag menar. Jag känner igen mig i allt det så försöker extra mycket känna förståelse för folk som inte är i samma sits som jag.

Men det här: niotimmar(klicka på bilden för att komma till Sandra Beijers inlägg)

Jag ska inte klaga, våra barn sover ändå rätt ok (åtminstone det äldsta) och jag får oftast sova djupt mina viktigaste timmar (mellan typ 22-01). Men i natt var yngsta vaken till och från i två timmar (01-03) och jag var ändå glad och snäll mot familjen idag och har skrivit olika texter på jobbet och himla tränat på lunchen. Om jag fick sova nio timmar skulle jag vara helt galet produktiv? Nä, jag minns allt hur det var innan jag fick barn, det var inte som om jag alltid var superpigg bara för att jag inte blev störd om nätterna.

Men ändå, ”försöker sova nio timmar”, själv går man ju och intalar sig att sex timmar är ok, sju är en riktigt bra natt. Avunden.

Återvinn textil!

Nu ryker både min älskade gula tröja som blivit nopprig beyond räddning, och Junis älskade rävklänning från Modeerska huset. Som hon använt den! Men jag kan ju inte gärna spara trasiga plagg av nostalgiska skäl, den har fått flera färgstänk som inte går bort.  Det blev en stor kasse med håliga mysbyxor, urtvättade barntights och nåt gammalt örngott. Idag lämnar jag in det till KappAhls textilåtervinning.

Det är superbra när människor lämnar in avlagda prylar, möbler, kläder till olika insamlingar. Men tänk på att det ofta är människor som jobbar ideellt som ska stå och sortera era kassar sen. Lämna bara helt och rent om det är tänkt att det ska användas av någon annan. Av respekt för alla inblandade. Om det är tveksamt så finns det alltså såna här tyginsamlingar.

Varje år hamnar mer än hälften av svenskarnas textila avfall i hushållssoporna. Majoriteten av dessa bränns i kommunernas värmeverk, men skulle istället kunna återanvändas och deras miljöpåverkan kraftigt minskas. I en värld där vi måste använda resurser på ett mer hållbart sätt, är återvunna material en viktig framtida råvara.

(ej sponsrat inlägg)

Glad att ingen annan hör 

Har ni testat Kaninen som så gärna ville somna? Jag köpte den som ljudbok för flera år sen. Juni synade den efter en lyssning så den blev inte så effektfull, hon tyckte att det var världens tråkigaste godnattsaga. Nu testade jag att låna den som bok (jag älskar Stockholms bibliotek och utbudet av e-böcker, det tar tre sekunder att ladda ned och man läser smidigt i en app) och så har jag läst den för Juni några kvällar när hon ska somna. Jag tror hon tycker det är lite gött med den avslappnande berättelsen.

Dock att jag låter helt knäpp när jag läser. Det fetade ska man betona och det kursiverade läser man långsamt. Ungefär så här är hela boken.

Hälsporren made me do it

Mmm, nyss fick jag sms om att mina nya vita tofflor har kommit på posten. Jag har fått hälsporre i ena foten och det funkar jättebra när jag har bra gympaskor, men blir värre av att gå barfota hemma och Birkenstock är inte heller ultimat. Ska nu gå runt i dessa. Snyggaste du sett? Tänkte väl det.26276-69b66dd2-3898-4fcf-bb6b-da048859e41e-0-hugeUppdaterat: de var sjukt obekväma för mina fötter. Kommer returnera.

 

Ännu en dag i livet! 

När jag gick hemifrån i morse började det redan ljusna. Blev glad. Hade en 30-sekunders-frisyr som såg ut som nåt dåligt bakverk.

Lyssnade på HanaPees podcast.


Jag åt lunch ute ensam, läste samtidig det här utmärkta numret av tidningen Vi. Mycket bra lunch.

Sen kände jag mig lite seg så sminkade mig snabbt på jobbtoan. Tror inte någon annan än jag själv märkte nån skillnad men är hjärntvättad till att känna mig piggare med mascara och rouge.


Läppstift, däremot. Det gör skillnad. Snabbt går det också, att dra på. Fick komplimang av kollega.

Slut på selfies! Jobbade intensivt och ovanligt länge. Sen kom det ingen buss så jag missade pendeln.  Skylten ljuger jättemkt.

Men till slut kom jag ändå hem. Middagen stod på bordet och Arve kom krypande och jamade högljutt, han var en katt. Jag åt, gosade med barn, lade barn, struntade i att handla, gick och lade mig. Oroade mig över nedbrytningen av plast i naturen och haven.

Sa godnatt.