18 månader

Det är så roligt med Arve. Han sätter ihop två ord, oftast ”mamma kom” eller ”nej bä” ”nej kacka” eller ”nej lolo” (när han tycker att det är fel program på tv, i dessa fall Fåret Shaun, Sara & Anka eller Lulu Zipadoo). När Tildas (vår inneboende) pappa tittade in helt kort för att lämna hennes cykel ropade han ”hejå tias pappa!” när han gick. 

Han är glad, bestämd, älskar när vi sjunger och läser för honom och tycker att det är väldigt roligt med djur. Ganska vanliga intressen hos en ett- och etthalvtåring skulle jag tro. Jätteskönt att han verkar trivas bra på förskolan. Men han saknar Juni nu när hon är sjuk. Igår ropade han Juni KOM! när han och jag gick in genom grinden <3

Här letar han blåbär men hittade mest PINDEL! (stor skalbagge).  

 

Konversation mellan Barbro Lindgren och Karolina Ramqvist

Ikväll har jag och Malin varit på Brunnsgatan 4, på poddinspelning. Jag tycker mycket om Ramqvists sätt att skriva och har läst hennes tre senaste med stor behållning. Men Barbro Lindgren, hur Hemligheterserien och Lilla Sparvel påverkade mig som tioåring. Hur jag än idag är tokig i Loranga, Masarin och Dartanjang och som jag tycker om Max och Vems lilla mössa och Benny. Och då har jag  inte ens (ännu) läst hennes vuxenböcker. Samtalet var så fint, vilken underbar person hon är, Barbro. Sån humor, klokheten. Det var en ära att vara på plats.  

 Dock att jag blev så oerhört ledsen när Karolina frågade Barbro om Kjellegubben. Kjellegubben var ju liksom som min lillebror, jag associerade alltid till Erik när jag läste om hennes kärlek till sin lillebror med de runda kinderna. Jag framstår väl inte som nåt stort Barbro Lindgren-fan nu, men jag hade helt missat att hennes lillebror dog när han var 20, i en olycka. Jag höll på att börja storgråta och satt där i salongen och torkade tårar. Vad är det ens med mig och den här blödigheten nu för tiden? Jag kunde knappt säga något när jag fick en bok signerad för jag ville bara brista ut i storgråt. Herregud vad sorgligt! Ja men ni vet, illustrationerna på den där runda lillebrorsan. 

Nu kan jag inte skriva mer om det för då kommer jag börja böla på tunnelbaneperrongen. 

Att carpa en natt på hotell 

I fredags när jag kommit fram med tåget åt jag lunch med Malin och Karin, sen mötte jag upp Emma och kollegor på bokmässan. Det var en jättebra dag. Bäst: Märta Tikkanen. 

På kvällen var vi med på Books&Dreams event på Draken. Min chef pratade från scenen, det gjorde även bland andra Tilde de Paula Eby (väldigt starkt om när hennes familj flydde till Sverige), Annelie Pompe (ska köpa hennes bok) och Alex & Sigge. 

Sen tog jag båten över till Lindholmen och Radisson Riverside (OBS betalade både tågresa + boende + mässentré själv, vill poängtera det med tanke på mitt jobb) och åkte upp till mitt härliga rum. Min dröm är att bli lite mer Stella Gibson men jag kommer väl aldrig kunna ha en vit blus i mer än fem minuter utan att få en fläck. Orkar heller inte gå ned och ragga i nån hotellbar. Men jag lade i alla fall fram lördagens kläder i en prydlig hög, tog en varm dusch och smörjde in mig med en bra olja efteråt, läste en stund och somnade mellan vita lakan.  

 
Jag vaknade efter nio timmar ostörd sömn, åt en tidig frukost, vilade och läste tidningen och gjorde nån guidad meditation. Sen gick jag ut och sprang intervaller längs kajkanten, det var faktiskt väldigt härligt.  

Oj, mitt finger kom med i bild?

    
 
Sen skulle jag stretcha och tänkte göra nån mer avancerad än vanligt men blev omåttligt provocerad av yogavideos där man förutsätts vara så här vig redan från början?  Jag kommer liksom inte ens ned till golvet med händerna, är så sjukt stel. Tips: berätta hur man kan göra som alternativ, om ens hamstrings eller vad det heter är typ två centimeter. 

 

Nåväl, sen duschade jag och checkade ut för en andra dag på bokmässan. 

Tror inte jag sovit så bra på fem år. Tack till mig själv för bra upplägg. 

Bokmässan

Tidigt imorgon tar jag tåget ENSAM till Göteborg. Jag ska gå på bokmässan, ett event med Books & Dreams, bo på Riverside (ensam!) och ha det allmänt härligt. Ja, jag ska såklart jobba lite också.

Eftersom jag också ska på konferens nästa vecka (och bo på hotell) känner jag – helt ologiskt men ändå – att jag måste överkompensera lite på hemmaplan. Jag har därför städat badrummet, vikt in en veckas tvätt, städat köket, plockat ihop alla leksaker, dammsugit och så vidare. Men äsch, det känns alltid härligare att åka bort när det är fint hemma, det gäller tydligen även när resten av familjen ska vara hemma. 

Samtidigt som jag städade tänkte jag på andra saker som behöver fixas hemma, som att tvätta alla fönster i lägenheten + rutorna på den inglasade balkongen, rensa bort de kläder Arve vuxit ut så vi ser vad han behöver, organisera hallen, packa upp en ny barnvagn jag vunnit och som fortfarande är i låda (och kanske skänka den gamla sulkyn till ett flyktingboende?), organisera klädkammaren, få upp tavelväggen i lilla hallen, sätta fast hyllan i sovrummet. Kul mental lista. 

Men gud, tillbaks till härlighetshelgen. Jag älskar innan man åker bort och tänker att man har hur mycket tid som helst. Ska jag ta med mig löparkläder + skor och springa en runda? Ta med badkläder och utnyttja spa-avdelningen? Ta med produkter så jag kan fixa hemmaspa på hotellrummet? Se en film? Gå på Rättviseförmedlingens fest på Yaki-da? Kommer jag ens in där, ska jag försöka fixa nån lista? Plus prio nummer ett: sova ut. Jag ska i alla fall försöka låta mobilen vila när jag är på hotellrummet, lyssna på nån podd eller musik – ja. Varva internet med slösurf – nej. 

Eftersom ingen kommer märka skillnad om jag inte säger till kan jag berätta att jag klippt av en decimeter idag. Har väl drömt om att bli klippt av Corinne sen jag läste Ytligheter år 2005. Dock att hon tydligen klippte sig hos Carina på Corinne då, såg jag nu. Nåväl, mycket nöjd i alla fall.  

   

Shit vad pin

Bild 2015-09-24 kl. 14.36

 

Ni vet när man sitter och jobbar på café och tar en liten paus för att ta en ”gullig” bild (för man kommer på att det var ca tre år sen man senast  använde photobooth). Och man väljer funktionen där kameran tar fyra bilder i rad men glömmer att stänga av blixten. Så man sitter och ler gulligt och tillgjort mot datorn precis när servitören går förbi och kollar på en (ifall man vill beställa något mer eller så) och så blixtrar det jättestarkt fyra gånger rätt upp i ens ansikte samtidigt som man försöker se oberörd ut?

Nähä, inte det.

Jag försökte bli av med skammen genom att ringa till syrran. Hon svarade inte så jag låtsaspratade en stund med hennes mobilsvar.

Godnatt 

Jag är så trött om kvällarna nu. Går och lägger mig direkt barnen somnat enligt devisen ”man ångrar aldrig en tidig kväll”. Kul devis. 

Äsch, förhoppningsvis finns både min man och serierna vi följer kvar när jag piggat på mig igen. Tills dess: zzzzzzzzzzzz

Jag handlar på Åhléns

Jag tycker att Åhléns har en modig och smart ny marknadschef. Den här kampanjen är så fin!  

   
På Åhléns Facebooksida rasar just nu människor som anser att alla kvinnor med slöja är förtryckta och som berättar att de ska sluta handla på Åhléns. Jag blir helt matt av kommentarerna, ingen är heller intresserad av att lyssna på de kvinnor som själva bär sjal och som har svarat 🙁

Oavsett vad man tycker om hijab (som om kvinnor utan slöja skulle vara fria från förtryck?) så borde man i alla fall kunna enas om en sak: att kvinnor med slöja också måste få finnas i medierna. Idag finns det många kvinnor som bär sjal, hijab, och många av dem är utsatta för hot och hat. I en drömvärld finns det utrymme för både ”under- och överviktiga” i reklamen, för olika typer av funkisar, hudfärger, kön och ålder. Men tills dess får man väl vara glad för varje initiativ. 

Åhléns, här har ni en nöjd medlem. 

Citat ur Resumé:

– Mitt uppdrag är att förtydliga Åhléns position. Åhléns är ett varuhus för alla och vi menar det på riktigt. Oavsett när du kom hit, var du kom ifrån, vem du väljer att älska, hur gammal du är eller hur du definierar din könstillhörighet så välkomnar vi dig till vårt varuhus. Det här ligger redan djupt rotat i Åhléns värdegrund. Men vad gäller kommunikationen är den här resan precis påbörjad.

Ryggskott

I lördags morse fick jag ryggskott. Fem års graviditeter och bärande av bebisar+barn utan nån träning av bålstyrka tog ut sin rätt, antar jag. Plus: alla vet ju att man ska börja styrketräna innan man börjar springa. Det får bli mitt projekt i vinter.

Jag blev i alla fall tipsad om att googla McKenzie så jag gjorde övningarna flera gånger under dagen (så bra tips!!) och försökte hålla mig i rörelse, tog med Arve och åkte hem till Carro, sen gick vi till en lekpark. På kvällen låg jag i soffan med fötterna på en kuddhög. Och när jag vaknade på söndag morgon var det mycket bättre, jag kunde i alla fall stå ganska rakt och grät inte när jag reste mig upp. Så skönt!

I söndags var jag med Juni på hennes balett, på eftermiddagen åkte hela familjen till Tyresta. Vad fint det är där! Båda barnen tyckte att det var jättekul att gå Tjäderstigen och Arve gick nästan 1,3 km på egen hand och följde stigen. Det är ju ”ganska” svårt att promenera med en 18 månaders i vanliga fall så det var ganska skönt, särskilt med tanke på att även Martins rygg ballat ur. 

   
På kvällen åt vi charkisar, pata negra, olika salami, chevremacka på surdegsbröd med honung, nötter och ruccola. Det kostade inte mer än om vi hade köpt en varsin pizza. Ibland vill man ju ha en pizza men ibland vill man mest ha något som går snabbt och är gott. Då vinner charkisar överlägset tycker jag. 

 Slut på dagbok om min helg!

Så mycket att läsa

Berättade jag att jag var på författarkväll på Kulturhuset förra veckan? Det var så härligt! Jag gick dit tillsammans med Anna-Karin och på plats träffade jag både Sophie och Åsa, alla tre känner jag via internet. Jag fick Linna Johanssons bok signerad och nu vill jag bara börja läsa. Men först ska jag läsa ut bokklubbsboken, Julian Barnes ”Känslan av ett slut”. 

På fredag åker jag till bokmässan och nu försöker jag göra nåt slags program för de två dagar jag är där. Det ska bli så kul! 

Linna och Lollo. 

   

Jag vill inte inspirera andra

När jag hade fött Juni sa en gravid kompis ungefär:

”när jag känner mig livrädd för förlossningen tänker jag att jag i alla fall inte är lika rädd som du var, och du fixade det ju” 

Fin komplimang ändå, alltid kan man stötta någon med sin mesighet  <3

Det värsta är att det känns lite likadant med löpningen. ”Kan Hanna så kan jag.” Alltså, jag tycker jättemycket om att skriva om löpning och lopp, dels för att det är kul att få pepp men huvudsakligen för att det är skönt för min självbild, jag har väldigt svårt att se mig själv som en person som tränar.

Men jag vill absolut inte framstå som att jag försöker inspirera andra. Jag tycker inte ens man ska prioritera träning om man är en stressad småbarnsmamma som sover dåligt. För även om träning ger energi på sätt och vis, är det ändå inte återhämtning. Du kan inte träna dig pigg om du inte får tillräckligt med vila och sömn.

b4c454668b4a8de7de1b4221f28c43f7wallpaper_desktop02-e1367846076612noexcuses_1_20131030_1988728265
Jag är allergisk mot sån här ”pepp”, liksom skuldbeläggande, att ingen ursäkt är god nog för att hoppa över ett träningspass. Ja, allt handlar om prioriteringar. Men i vissa faser i livet är rätt prioritering att ta det lite lugnt, att sänka kraven på sig själv.

PS Däremot tycker jag den här är lite fin, försöker ofta tänka så:

be3e7b51b0d6f113378c80464bdd6578