Njuter ihjäl mig 

Idag när jag var ute och sprang tänkte jag att jag är så värd att åka på semester för jag njuter verkligen hela tiden. Fånig tanke, ja. Men det var så vackert vid havet och gulliga brittiska pensionärer som log uppmuntrande när jag kom flåsandes.  
Eller igår kväll när barnen sov och jag och Martin spelade plump på altanen och det var så ljummet att man kunde sitta i bara linnet.

Myter om amning och annat

Agnes Wold är allt en härlig kvinna. Ikväll ser jag på Min sanning i SVT.

  

Jag som ammade mitt första barn i två år tycker att det här är viktigt. Det handlar inte om att komma hem från BB och supa sig full utan om huruvida man kan gå på after work med kollegor, dricka två glas vin och amma sitt barn när man kommer hem, dricka ett glas champagne på nyår eller gå ut och dansa, bli full, sova i gästrummet men dagen efter våga amma sitt barn.

Fråga Hanna: om mammakroppen

Lisen frågade om hur jag förhåller mig till mammakroppen och tog upp att även om det är befriande att jag sällan skriver om sånt så har jag ändå skrivit att jag sprungit fast jag inte haft lust etc.

Ja, jag springer kanske fyra av fem gånger fast jag inte har lust. Jag springer för att orka jogga uppför rulltrappan när jag håller på att missa pendeln, utan att få svarta prickar i synfältet och jag tycker det är jätteroligt att springa några lopp om året för att liksom utmana mig själv lite. Precis som jag ibland dammsuger fast jag inte vill så springer jag. Oftast känns det skönt efteråt. Nu har jag precis haft ett uppehåll sen i slutet av oktober då min höft blev inflammerad. Men den verkar ok igen så nu ska jag försöka hålla igång.

Hej hej vardag skrev bra om mammakroppen häromdagen såg jag (tipsar också om hennes pågående sexvecka). Själv tycker jag att det är skönt att slippa prata om egen och andras kroppar, det är så sjukt mycket kropp i olika medier ändå att jag tror att folk får vad de behöver och mer därtill. Träning är visserligen kroppsrelaterat såklart men jag har svårt att tro att jag stressar nån med mina små löprundor? Jag vet att jag skrivit något viktrelaterat i samband med kanske halvmaran, det var mest för att det kändes härligt att kunna vara med utan att ha den typiska löparkroppen. Såklart det är få som har ett helt otvunget förhållande till egen eller andras kroppar men man kan ju försöka.

Nä, nu ska den här mammakroppen ta ett långt dopp i poolen. Men vi ses!

Tack för att ni kommenterat och frågar :*

Exekutiv förmåga

Katarina bloggar om att överlista den inre rösten som inte vill träna. Och det är ett ämne jag tänkt på sen jag läste en artikel i senaste Runner’s world.

Själv har jag suverän förmåga att göra tråkiga saker för att få en belöning senare när det gäller vissa delar i livet (vi kom hem till en nystädad lägenhet med tom tvättkorg och mitt hembakade bröd i frysen, så VÄRT!) men helt värdelös på andra plan (träna löpstyrka regelbundet eller börja jobba intensivt med ett projekt fast det är jättelänge kvar till deadline).

”Att skjuta upp saker kan också vara ett uttryck för ångest, att man är slav under sitt belöningssystem.” När man skjuter upp något (tråkigt eller jobbigt) aktiveras belöningssystemet och man känner tillfällig lättnad.

Åh vad jag skulle vilja träna upp min frontallob. Jag vill alltid fortsätta prioritera bort sånt jag tycker är tråkigt eller onödigt, som att stryka, scrapbooka eller sätta upp gardiner. Men att ta tag i trista saker som jag vill eller behöver göra, eller att avstå från enkla frestelser (som att surfa bort 1,5 timme när man egentligen borde sova). Det vore toppen.

Jag har helt fräckt fotat lite ur tidningen, hittar inte artikeln på nätet. 
 

Sotade ögon 

Jag känner mig ofta så ful på semester. Håret är blött och frissigt ungefär hela tiden och jag ser helt glåmig ut i ansiktet. När vi skulle äta lunch sminkade jag mig lite för att känna mig lite fräschare. Sen badade vi. Ja men det var ju värt att guppa runt stora poolen ca 20 varv med Arve på ryggen iklädd denna feja?  

 
Skulle tippa att Martin och Juni har badat i två timmar i sträck nu. Själv ligger jag på nybäddad säng med nybadad Arve och vilar. Han kollar på Dora, jag läser. Önskar redan att vi skulle stanna två veckor. 

På charter i januari

Vi bor på Sunwing Fañabe Beach, ett riktigt charter-/familjehotell med uppvärmda pooler, massor av aktiviteter och barnklubb. Så här var vår första hela dag, alltså igår:

Arve vaknade supertidigt så han fick se en film i väntan på att övriga familjen skulle komma till liv. Men frukosten öppnar i alla fall redan sju, skönt för morgonpigga ungar. 

Det var fortfarande mörkt ute när vi gick längs den upplysta poolen mot frukostmatsalen. Vi satt ute och åt pannkakor, ägg, mackor, yoghurt och färska frukter. Efter frukosten gick Martin till gymmet medan jag och barnen träffade Lollo & Bernie. Arve sprang fram och kramade dem direkt, han har väl kollat på deras sång på youtube ungefär hundra gånger.  

  
Sen lämnade jag Juni i barnklubben och lät Arve sova middag på rummet. Jag läste en stund. När Martin tränat klart och simmat lite hade jag tänkte gå ut och springa, men det var så himla varmt. Istället gick jag till hotellets SATS-gym och sprang 3 km på löpbandet.    

  
När Junis barnklubb var slut, hon hade haft jättekul och fått en ny kompis, badade hon och jag tillsammans. Poolerna är uppvärmda och det var 30 grader i vattnet igår. 

När Arve vaknat åt vi lunch tillsammans hela familjen, i baren vid poolen. Sen badade Martin och Juni medan jag och Arve lekte i Miniland.   

 
På eftermiddagen gick jag till spa-avdelningen för en ansiktsbehandling och en pedikyr. Två timmars total avslappning. Det var en jättebra svensk hudterapeut och eftersom jag redan använder Decleor fick jag bra tips. Och rena porer. 


Vi åt middag på en restaurang vid havet och sen gick vi till minidiscot så barnen fick dansa en timme innan läggdags.   

Sen satt jag och Martin på altanen, delade en flaska vin och pratade om livet. Nej, det gjorde vi inte. Vi somnade väl nästan före Juni. Alltså sol, bad, träning, behandlingar och vin till maten. Sov som en stock. Arve också, han verkar trivas med dundrandet från ACn. 

Det här lät ju nästan orealistiskt skönt, men det är det också. Enda minus hittills: en kackerlacka i badrummet (städaren kom direkt och sprutade nåt medel). Alla som har barn fattar ju också att man mutar med varsin iPad eller äter middag i ganska raskt tempo. När barnen är större kommer man väl ligga och sola ifred och längta tillbaka till mjuka, svala småbarnsarmar om halsen. 

Idag vill jag gå till nån marknad jag hörde om och doppa fötterna i havet. Men just nu badar Juni och Martin i poolen och jag passar Arve här.  


Ok, vi hörs snart igen! 

På väg 

Nu har vi lämnat över vår lägenhet till en kompis och bäddat ned oss på Radisson Blu Arlandia. Vi åker tidigt imorgon så en natt på hotell kändes värt för att slippa börja semestern med panikstress och dålig stämning. Hoppas flygresan går bra, att Arve får ro att sova en stund. 

Imorgon eftermiddag tar vi förhoppningsvis årets första dopp. 

  

Projektledaren delegerar?

Veronika:

Har fått intrycket att du, precis som jag och typ (99,9 % av alla kvinnor) är projektledaren i familjen och är den som organiserar saker och ting för att få det att flyta.
Bland annat sånt här. Hemmet skulle väl vara en samlarhåla där i barnets byrålåda fortfarande skulle ligga kläder från nyföddstiden el gamla läkemedel i apotekslådan som funnits där sen Jägers glansdagar, om det inte var jag som tog tag i det hela och rensade med jämna mellan rum. Eller så här, det är jag som tar initiativet till att det ska rensas och då gör vi det ihop el var och en beroende på vad det berör. MEN så tröttsamt att ständigt vara den som ”ser” saker som ska göras att jag numera gör det utan att säga till. Försöker intala mig själv att jag tycker det är ”kul” och det känns ju renande efteråt, men ärligt, den enda gången det är kul är när man får rensa ut sitt badrumsskåp och flytta in nya fina saker. Om igenkänningsfaktorn är hög, hur tacklar du och andra det?

Svar:

Jag älskar när ni frågar och kommenterar, särskilt med inslag av Jäger (fd nattklubb i Karlstad), så roligt.

Ja, igenkänningsfaktorn är såklart skyhög. Men för mig gör vårt vardagsupplägg (de flesta dagarna ser ut så här: jag går upp på morgonen, tar bara hand om mig själv, åker till jobbet, när jag kommer hem är barnen hämtade och maten ofta på bordet plus vi delar lika på städning) att jag pallar att ta större ansvar när det gäller projektledarsaker som att sortera bort kläder barnen inte längre kan ha, boka in utflykter och resor, styra upp förvaring.

Jag tycker det är jättekul att planera saker och att projektleda, men absolut inte att göra det praktiska, typ rensa och sortera. Men eftersom jag tycker det är jobbigt när det är saker överallt så kan jag inte bara strunta i det. Nu ska man verkligen inte luras att tro att var sak har sin plats hemma hos oss, det är ett ständigt work in progress, att vi har småbarn och att jag är ganska slarvig med att t.ex. hänga in mina kläder direkt gör det inte precis enklare.

Det jag vill komma fram till är att mitt mål är att båda ska vara lika trötta på kvällen, att båda har lika mycket pengar att röra sig med, samlar lika mycket till pension etc och har lika mycket tid för sig själva. Vi är inte jämställda, jag tror inte jag känner något par som är helt jämställda, men man kämpar väl på. Och jag fortsätter sortera och rensa prylar när jag orkar.

Fredag

Jag är helt uppspelt inför denna galahelg, med Elle och P3 Guld *betalar glatt tv-licensen, älskar SVT*. 

Ikväll äter vi tacos och imorgon kväll ska vi till vänner på middag. Resten av helgen ska jag packa lite sporadiskt, träna AfHo (nu nytt försök, denna gång ej ”utomhus”) och typ… raka benen kanske? På tisdag åker vi till sol, ca 20 grader och uppvärmda pooler. Det känns helt overkligt härligt. 

Jaja yada yada bla bla TREVLIG HELG på er!