”Tjejlyssnar”

Det spelar ingen roll att jag har ca världens alla låtar i telefonen (ok grov överdrift från västvärlden men ni fattar) för jag lyssnar ändå alltid på en låt i taget. Just nu Drakes Hotline Bling. Och jag vet, texten är lite slut shaming? Men jag tycker ändå mer det känns som en mesig kille som panikar för att hans coolare tjej är på väg bort, vidare. 

Och ja, älskar även videon

 

Här bor inte en perfektionist

Vad jobbigt det är när det känns som om ens hem är från Family living – The true story men man själv inte lyckas bli den där coola och avslappnade personen som tycker det är ok och nästan lite kul? Jag känner mig mest stressad när det är rörigt och tusen saker som väntar på att tas tag i och tänker att Dessies hem låter drömmigt.

I mitt hem så är allting organiserat. Ingenting får någonsin ligga på en plats där saken inte brukar vara. Skor ska stå fint på skohyllorna, prydnader ska stå dammfria på sin plats, köket ska alltid vara rent och utan disk. Sängen är bäddad varje dag, blommor ska finnas i varje vas. Kuddar ska stå perfekt emot varandra. Kläderna i garderoben är organiserade efter färg. Shampoo flaskorna är organiserade efter vilka som är mina, Theodores och Simons. Mina balsam flaskor och hårinpackningar står var för sig, så att jag inte ska störa mig på att dom är ”huller om buller”. De nya breven som kommer ska ligga i exakt samma låda som de andra breven. Där får inga andra papper vara. Bara brev. Golven ska vara fläckfria. Det får inte finnas en endaste fläck på borden, skåpen, eller köksbänken.

Allt ska vara rent och lukta fräscht. Varje morgon vädrar jag och vänder på mina doftpinnar, så att allting luktar gott. Efter varje måltid, även om det bara är en liten macka så måste jag torka med trasan efteråt. När Theodore har lekt färdigt med sina leksaker, plockar jag alltid in dom. Även om jag vet att han kommer ta fram dom i kaos igen, så fort vi kommer hem. Varje kväll när Simon jobbar och Theodore sover så plockar jag undan, rättar till, skurar om det behövs. Sedan kan jag lägga mig till ro.

Mmm att gå upp på morgonen och allt är liksom a clean sheet. Som när jag och barnen åkte till Kolmården och skulle vara borta två veckor och jag avslutade med att dammsuga en extra gång innan jag satte in barnen i bilen. Sån mysig känsla, tanken på hur det skulle kännas att komma hem igen till nystädad lägenhet med rena lakan och allt. OBS det var tyvärr ett undantag. 

Samtidigt så tycker jag att detta låter rimligt:

Skärmklipp

Dock omöjligt när man har småbarn, men om några år? Om jag då blivit lite mer som Dessie är lägenheten fin redan när jag kommer hem eftersom jag lämnade den fräsch. Då ska jag lägga mig på soffan, bläddra i posten, läsa en bok en stund. Laga den middag som står på veckoplaneringen eller kanske bara koka några ägg och ställa fram fil, det är inte så himla noga med middag. Kanske längta tillbaka till när barnen var så små och gosiga och ville sitta i famnen och kolla på Bolibompa.

Bloggare? Kom på frukost!

På torsdag har Läkarmissionen en frukost på Café Löfbergs i Stockholm (Kungsgatan 3, mot Stureplan). Tema för träffen är AKTION JULKLAPPEN, en stor insamling av julklappar som sedan delas ut till fattiga barn i östra Europa.

På plats finns bland andra Vimmelmamman (som berättar om när hon reste till Ukraina förra året) och Knivlisa (som ska följa med på årets resa). Löfbergs dukar upp en fin frukostbuffé och jag är såklart på plats, tillsammans med några kollegor. Om du är journalist, bloggare eller har andra kanaler där du kan tänka dig att berätta om Aktion Julklappen är du varmt välkommen på frukost och info. Maila mig bara på hanna.rosell@lakarmissionen.se så att jag kan be Löfbergs om rätt mängd frulle. 11-672x422

Helt privat tycker jag att Aktion Julklappen är en väldigt fin jultradition och ett bra sätt att få ens barn att förstå att mycket som är helt självklart för dem inte är självklart för alla barn. Jag och Juni ska absolut packa några paket och lämna in. Min kollega träffar föräldrar och barn från deras gamla föräldragrupp och slår in paket ihop varje år, det låter mysigt.

För Läkarmissionen är det här såklart bara en pytteliten del av verksamheten. I just östra Europa jobbar vi bland annat förebyggande mot trafficking, med läxhjälp och med mobila kliniker med läkare som kommer ut till landsbygden. Men julklapparna blir liksom något extra, till barn som annars kanske inte får någonting alls.

Läs gärna mer och tipsa vänner även om du inte är bloggare/journalist eller kan/vill komma till frukosten. Tack snälla!

Här finns en förteckning över var du kan lämna in ditt eller dina paket. Det går också bra att skicka dem per post.

 

31-665x422

Det är samma innehåll i alla paket (även om man såklart köper olika tandborstar, suddgummin och tablettaskar) så att det ska bli rättvist och vara sådant som kommer till nytta och ändå känns kul.

Jag hatar vintertid 

Igår upp med yngsta barnet kl 04.40, idag 04.51. Min erfarenhet är att det inte hjälper att lägga senare på kvällen och att det inte finns några andra knep som funkar mot den där inbyggda tidighetsklockan somliga barn har. När Arve vaknar om nätterna märks det att han själv vill somna om, även om han ibland behöver lite hjälp. Men vid fem är han liksom HEJ MAMMA! HEJ PAPPA! och hur pigg som helst. 

Jag säger som Siru: längtar redan till den 27 mars… 

(Och tänker jättemycket på att jag i alla fall har friska barn och annat man kan vara tacksam över fast det är kolmörkt ute och ögonlocken väger ett kilo var.)

En halv dag i Amsterdam

Amsterdam var ju en himla mysig stad. Som en liten blandning mellan Berlin och Köpenhamn? Jag hade ungefär fyra timmar innan tåget skulle gå men hann se ganska mycket av stan, för att vara på så kort tid. 

Först tänkte jag äta lunch på Roses’s Cantina (mexikansk som jag hört ska vara bra), men den var stängd, så jag åt på en italienare i närheten. Pasta med vitt vin och tryffel. 

Sen tog jag spårvagnen till moderna museet, Stedelijk. Det var fint! Jag såg den fasta utställningen samt ”Zero” och fångades upp av Tino Sehgals ”This Progress” som jag inte hört talas om tidigare. Vill inte spoila ifall nån av er ska gå dit, men det var en intressant upplevelse. Om en flicka frågar dig ”What is progress” så följ bara med henne. Här är jag utanför, flankerad av tokig man vars fru tar kort på mig.  

 
Sen gick jag mot Jordaan och shoppade lite längs vägen. Eller ganska mycket faktiskt. Särskilt på COS, det var en mindre butik än i Stockholm vilket gjorde det enklare att hitta något. Här är en del av allt jag provade. 

 
Mitt intryck baserat på en halv dag: cyklar i tusental, kanaler såklart, fina små butiker, folk som är trevliga och bra på engelska, enkelt att åka kollektivt, massor av museum, bra stämning. Vill snart åka dit igen!

   
   

Så intensivt! 

Denna konferens alltså, jag har fullt upp mellan 9 på morgonen och ca 22 på kvällen, det är knappt några luckor mellan alla intressanta föreläsningar och workshops. Jättebra såklart! Jag är ju här för att lära och inspireras och det ger valuta för pengarna. Men hjälp vad trött jag är på kvällen, när jag pratat engelska en hel dag och försökt göra mitt bästa i grupparbeten med människor från Indonesien, USA, Thaiwan, Österrike och UK. 

Det kanske beror på att vi jobbar med ungefär samma sak och att personerna kommer från organisationer som Läkare utan gränser, WWF, Greenpeace, Röda korset, Cancerfonden. Men alla jag träffat är i alla fall väldigt öppna och enkla att umgås med. Igår lyckades jag skämta på engelska så att alla skrattade, då blev jag typ tårögd *lajvar världsmedborgare*. 

Men ja, min engelska lämnar lite att önska, även om den i alla fall blir bättre och bättre. Igår kväll på middagen satt jag med ett gäng norrmän från Kreftforeningen. Så skönt att prata svenska om serien Dag, om att gå på tur och få smarta tips om nyheter på Facebook. Vila hjärnan åtminstone något. 

Igår hann jag dessutom med nöd och näppe klämma in en joggingrunda på lunchen, det var skönt med lite frisk luft. Jag sprang dryga 5 km runt en jättefin liten stad/by.  

   
Bra sak: fast jag inte sprungit på nästan 3 veckor pga förkylning kändes benen lätta hela rundan. 

Dålig sak: efteråt fick jag jätteont i en höft, vilket jag också hade efter de senaste två passen innan förkylningen. Nu ska jag inte springa mer innan jag tränat upp bål och säte mm. Det onda sitter på en punkt på utsidan höften, känns inte under själva löpningen utan efteråt, går över när jag vilar och en naprapat jag träffade trodde att det skulle gå över med mer stabilitet (pga starkare muskler). Jaja, vad har man annars vintern till? Hej SATS. 

Nu ska jag gå ned och äta frukost. Vi hörs senare! 

Vattkoppor

Inget av våra barn har haft det och jag är opepp på att smitta dem med mening. Ska vi vaccinera dem? Jag har läst hos Barnakuten och på några mer ställen men blir inte helt klok på det. 

Fördelar: slipper förhoppningsvis få vattkoppor.

Nackdelar: de får inte hundraprocentigt skydd? och det saknas långtidsstudier. Vore inte jättekul om de istället fick vattkoppor som vuxna. 

Berätta tack. 

Hej från Arlanda

Härligt att börja dagen med en glad selfie från en offentlig toalett? Nu åker jag i alla fall till Amsterdam för att gå på International Fundraising Congress med ca 800 andra. Jag är helt pirrig!  


Kommer väl längta ihjäl mig efter familjen men tänker på att Martin överlevde betydligt fler dagar i somras. På fredag kväll är jag hemma igen. 

 

Diskutera istället för att cencurera! 

Stark rubrik va? Nej men på allvar. I helgen läste pappa högt ur tidningen om att Hammarö kommun (där jag är uppväxt) censurerat en bok. 

Anledning: ett antal upprörda föräldrar vill inte att deras högstadiebarn ska läsa en detaljerad skildring av en grov våldtäkt. Hammarö kommun har använt boken i tio år, men nu är den inte längre lämplig

Jag citerar Peter Franke ur hans ledare i VF:

”Vad är det föräldrarna och Hammarö kommun vill skydda sina tonåringar från? Verkligheten? Det anmäldes över 20 000 sexualbrott i Sverige i fjol, enligt Brottsförebyggande rådet. 6 700 rubricerades som våldtäkt och i alldeles för många fall utsattes tonåringar för övergrepp.

Kort kjol är en mycket angelägen (och bitvis obehaglig) ungdomsbok och det är oerhört viktigt att frågor om sexuellt våld diskuteras i skolorna. Dock tydligen inte i Hammarö kommun.”

Hos Rabén & Sjögren kan du läsa mer och under två veckor ladda ned boken gratis