#NetflixStreamTeam

Lite apropå förra inlägget, det är ju verkligen en fördel om ett samarbete känns riktigt relevant. Det kan man verkligen säga att #NetflixStreamTeam gör för mig, vi kollar på Netflix varje dag och jag är jätteglad för att få vara med i nätverket.

Igår var jag, barnen och mina föräldrar på ett väldigt härligt julmys. Vi fick se klipp från Netflix barnvänliga julspecialer, ta kort i en fotoautomat som man sen kunde använda till att göra en egen snökula, binda julkransar, göra julkort och äta julbuffé. Det var lågmäld julmusik, dov belysning, mjuka fällar att sitta på, brasa och utsikt över vattnet mot Strandvägen och alla glittrande ljus.   

IMG_9400.JPG

Nu är det julfint på dörren hemma.

Jag smyger inte 

#JagSmygerInte är ett upprop från Better Bloggers, ett yrkesnätverk för bloggare och online influencers, för att uppmana dig att följa marknadsföringslagen och vara öppen och tydlig mot dina läsare vilket innehåll som är köpt i dina kanaler.

Sammanfattning:

– Om du fått kompensation i produkter eller pengar för att skriva om ett företag ska inlägget direkt märkas ut som ”sponsrat” eller ”reklam”.

– Om du har så kallade ”affiliatelänkar” i ditt inlägg ska inlägget direkt märkas ut med ”inlägget innehåller annonslänkar/affiliatelänkar”.

– Om du fått produkter från ett företag, en goodiebag eller pressutskick bör inlägget märkas med ”pressutskick, jag har fått detta” eller liknande. 

 
Jag har ju tidigare berättat att jag gör ganska precis så här, men jag tycker det är en himla bra kampanj som verkligen är värd att uppmärksamma. 

Intressant 

(…) Inget av detta utesluter att den nuvarande flyktingkrisen ställer det svenska samhället inför en svår prövning. Inget av detta utesluter våra växande problem med segregation, klyftor och obalanser på bostadsmarknaden. Inget av detta utesluter de fallande resultaten i den svenska skolan, som förmodligen är det största hotet mot ekonomins framtid.

Men det finns också en annan, betydligt mer positiv sida av myntet. Och den handlar om styrkan i svensk ekonomi.
Vi växer för närvarande snabbt och är som land rikare än någonsin. Vår välståndsutveckling de senaste decennierna överträffar alla förväntningar. Statsskulden är låg i ett internationellt perspektiv.

Peter Wolodarski, DN

Sockerbröllop 


Idag är det sex år sen vi gifte oss i Köpenhamns rådhus. Då hade vi varit ihop i ett år, bott ihop i åtta månader och varit förlovade i sex. Ganska snabbt jobbat ändå. Ett halvår senaste var jag gravid med Juni och vår första bröllopsdag firade jag med en ganska rejäl mage.

Det har verkligen inte varit en dans på rosor hela tiden, småbarnstiden är ganska tuff och att vi jobbat olika tider har visserligen underlättat lämningar och hämtningar och sådär, men inte direkt gjort under för relationen.

Nu känns det som om vi är på en bra plats i livet, vi trivs jättebra i nya staden, logistiken flyter på som den ska (underskatta aldrig logistiken) och vi har barn som oftast somnar i ganska ok tid så att man får ett par timmar att hinna prata och kolla på nån serie om kvällarna. Så värdefullt. Är väldigt kär i denna man och ser fram emot många år ihop.

Jag kom hem från Bukarest igår och idag åker M till Manchester. Men nästa vecka har vi barnvakt och ska gå på konsert.

Bukarest

Vi har åkt kors och tvärs i staden mellan familjer, centret och hotellet. Jag skulle verkligen vilja åka hit privat någon gång, Rumänien har en intressant historia och staden är väldigt vacker. Jag skulle till exempel vilja gå in i denna byggnad:

Parlamentspalatset (rumänska: Palatul Parlamentului) är en byggnad i Bukarest som fungerar som Rumäniens parlament. Det är världens näst största administrativa byggnad efter Pentagon i Washington D.C., USA och en av de dyraste byggnader som någonsin har byggts och kostade på sin tid motsvarande 10 miljarder dollar. Det lät uppföras av kommunistdiktatorn Nicolae Ceaușescu, och kallades under kommunisttiden för Folkets hus (Casa Poporului), ett namn som många rumäner ännu använder. (Wikipedia)

800px-Unirii_Boulevard_and_Palace_of_the_Parliament

Unirii Boulevard and Palace of the Parliament” av Pudelek (Marcin Szala) – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.

Fast nu är såklart fokus på jobbet och det är intressant, gripande och lite tungt. Nu ska jag skriva rent mina anteckningar från dagen och sen sova. Tidigt imorgon åker vi mot bergen.

Rumänien

Imorgon åker jag till Bukarest för att besöka våra projekt där och för att dela ut julklappar till en del av barnen. Totalt tror jag att ca 25 000 barn i östra Europa kommer att få en julklapp med tandborste, kritor, ritblock mm. Det är såklart bara ett komplement till annat stöd, men väldigt uppskattat. 

Vi ska besöka Liv & Ljus (fin artikel om arbetet) och byn Bughea de Sus som ligger i bergsområdet Arges, ett par timmars bilresa från Bukarest.  

 ”Läkarmissionen har arbetat i Rumänien i över tjugo år. Verksamheten började som en akut insats för att hjälpa barn som hamnade på gatan efter Ceausescu-regimens fall. I dag är gatubarn inte lika vanliga, men däremot finns många extremt utsatta familjer.”

Idag läste jag Magda Gads första del i Expressens serie ”Därför kommer tiggarna”. 

Aj

Anna Hellgren skriver så det känns

”För hur ska man annars se på den frenesi med vilken bättre bemedlade barnfamiljer vallfärdar till sydostasiatiska charterbyar om loven? Det allmänna frosseriet i kött, bilar och billiga plastprylar? Köksrenoveringarna, weekendresorna, färsk tropisk frukt året om?

Trots att nästan alla inte bara känner till att världens ekonomiska resurser är ohyggligt ojämlikt fördelade, utan även att koldioxidalstrande lyxaktiviteter är ett hot mot hela mänskligheten.”

Den där dubbelmoralen vi lever med, där man i olika hög grad försöker göra val som är ok, men ändå unnar sig sånt man vet är dåligt. Nej, jag pratar inte om alla er som läser, men tror att de flesta känner igen sig… Vilken värld lämnar vi till våra barn, till våra barnbarn? Varför är jag så sopig?

Framtidens papper 

Serla (som framställer alla sina produkter av returpapp – heja!) bad mig berätta om ”små gröna steg”, dvs, saker jag gör för att minska min miljöpåverkan. 

Mitt tips är att äta rester. Att ta vara på överbliven mat direkt så att den känns fräsch och enkel att ta fram igen. Till exempel riva ned ostkanten direkt, innan den åker i frysen. Igår gjorde jag köttfärspaj med överblivna potatisar i pajskalet och en sallad till på alla grönsaker som började bli lite trötta i kylen. Om man så bara får tre små matskedar köttfärssås kvar så går det ändå att göra en varm macka av.  

 
Vi skulle såklart kunna göra väldigt mycket mer, jag är verkligen ingen förebild eller sitter på några höga hästar här (ska tex flyga till Teneriffa i januari och äter kött). Men det lilla vi gör är att köpa så mycket ekologiskt som möjligt, framför allt mat. Vi åker nästan bara kollektivt. Städar oftast med bara såpa och ättika. När vi köper nya redskap till köpet undviker vi plast. Och vi slentrianshoppar inte så mycket utan gör liksom ”medvetna” val. 

Jag är också medlem i Naturskyddsföreningen. Även om ekonomiska bidrag såklart är ännu viktigare för dem än att man betalar sitt medlemsskap, så tänker jag att många medlemmar ger tyngd i påverkansarbetet. 
Har du några tips så hojta gärna i kommentarsfältet. 

(Detta inlägg är ej sponsrat av Serla utan bara inspirerat av deras utskick.)

Konsumtion 

Jag skriver en del konsumtionsrelaterade inlägg, jag prenumererar på Style By och Residence och läser många bloggar som skriver om shopping. Men jag försöker verkligen ha det här i åtanke, särskilt under black friday, när jag blev bombad med mail:

 

Och när det gäller julklappar till barnen kollar jag med vänner, Blocket och Tradera i första hand. 

Barnens bästa 

På vår förskola blir det inget luciafirande för föräldrarna. Jättetråkigt såklart, för en sentimental mamma. Men också helt rätt när jag tänker på de barn i gruppen som annars hade blivit lämnade på förskolan utan luciakläder den morgonen (eller de som inte kom på Junis halloweenfest för att inbjudan låg kvar i facket). Det har inte med religion att göra. Förskolan och skolan ska vara gratis och så gott det går ge alla barn samma möjligheter. 

Vår familj kan gå på luciafirande i kyrkan istället, och fixa ett eget litet tåg hemma.

PS de ska fira lucia i barngruppen så barnen går det ingen nöd på, de får luciatradition så de klarar sig