Äntligen vänner

Under vintern har jag känt lite avund när jag läst om hur Peppe och hennes vänner i LA har umgåtts sådär lätt och ledigt i solen.

Men så kom värmen och ljuset och med det kom det enkla umgänget. Och jag njuter så mycket! Här ska carpas försommar vill jag lova.

I lördags var vi på sjuårskalas hos Caroline och Thomas. Barnen skötte sig själva och vi vuxna åt pizza med chèvre och drack vin på altanen. Sån idyll.

Igår var vi hos Hanna och Klas och hängde i deras stora trädgård. Det fanns studsmatta, vattenspridare och plaskdamm och våra barn har blivit så stora, de är bara inne i leken på fem sekunder.

Arve somnade i bilen när vi åkte hem, och han kan somna 17 och sova hela natten så det var bara att lägga in honom i sängen. Juni somnade också ovanligt tidigt, med hjälp av en sån där ögonmask jag fått på nån flygresa. Så skönt för dem.

Jag duschade och tvättade håret och dukade därefter fram löjrom, champagne och ostar och vid halvåtta knackade det försynt på dörren och in kom Malin. Sen babblade vi tills VM-finalen var slut och Martin skjutsade henne till hotellet. En ganska oslagbar helg skulle jag säga.

(Martin var på promenad och fick styvmoderlig dukning…)

En reaktion på “Äntligen vänner”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.