Skit också

Vet inte hur mycket det är rimligt att skriva om en familjemedlems sjukdom men jävla cancer och jävla sepsis säger jag bara.

Idag har jag varit orolig/känslig och därmed en halvkass mamma. Blev så stressad när barnen inte kunde somna utan att jag var i rummet och klockan gick och jag behövde fixa grejer. Dessutom var jag supernegativ i telefon till min man som är borta på jobb. Men jag känner mig negativ.

Nu ska jag somna inklämd mellan mina två barn, det är ju en himla gåva i alla fall.

22 reaktioner på ”Skit också”

  1. Usch så jobbig situation! Hoppas verkligen att din pappa snart blir bättre!! Jag tror att alla förstår att du inte är världens bästa någonting i det här läget. Men imorgon är en ny dag när du kan krama barnen igen och kanske förhoppningsvis få några goda nyheter.

  2. Du gör så gott du kan och ibland orkar en bara inte. Ingen fara med det.❤️
    Hoppas din pappa blir pigg snart igen och hoppas du får sova gott!
    Kram!

  3. Men hallå, en FÅR känna sig negativ! Skitsituation. Kramar till dig och krya till din pappa!

  4. Fy vad jobbigt! Hoppas att din pappa blir bättre snart. Man är inte mer än människa och det är sannerligen ok att inte räcka till och hålla ihop 24/7, speciellt inte när ens tankar är någon annanstans. All styrka till dig och de dina.

  5. Kanske skrivit det förr men just varit igenom ett år med cancer på ena föräldern och hjärtattacker på den andra. Fyfaaaaaen vad hemskt det är. All ❤️❤️❤️ till dig och er.

  6. Hoppas du fått lite bättre byggherre idag. Såklart en måste få va negativ när livet är satt i kris. Älskade Hanna. Stor kram på dig

  7. Känner med dig. Har varit igenom ungefär samma två gånger, och man får vara arg, ledsen och inte sitt bästa jag i de situationerna. Det är liksom en sak för mycket om man dessutom ska ha dåligt samvete över det. Kram <3

  8. Blir tårögd när jag läser detta, och håller tummarna för att din pappa blir bättre snart!

    När det är som mest intensivt och hemskt svär och muttrar jag för mig själv: ”Jag gör så gott jag kan, jag gör så gott jag kan!”. Ibland är det lika med ingenting, men man kan ju inte bära världen på sina axlar jämt. Att krama sina barn räcker långt. <3

  9. Tänker på er ❤️ Så mycket oro och jobbiga känslor. Tänker att det är nog bra att tillåta sig att känna, och även visa det.
    Hoppas att Peter snart mår bättre.
    Stor kram & styrka ❤️

  10. Den där jävla sjukdomen. (Vågar inte ens nämna den för att jag är så rädd för att den tror att jag kallar på den.) Har ju sett den på nära håll med min mamma. Och det finns inget som är så obeskrivligt kaotiskt som när någon man älskar är sjuk. Maktlösheten och den ständiga oron. Jakten på fakta. Hopp och förtvivlan. Rädslan. Kärleken. Omtanken. Alla desperata försök att återta någon form av kontroll i en okontrollerbar tillvaro. Låt dig vara liten. Låt dig vara dålig. Du är mitt i en kris. Det råder undantagstillstånd. Hoppas och tror på den fantastiska sjukvården. Stora varma kramar

  11. Jag var, för ganska exakt ett år sedan, där du är idag. Jag visste inte vart jag ska göra av mig själv ibland. När jag tänkte, skrek hela kroppen.
    Barnen är en tröst <3

    Allt verkar gå bra. Pappa är kvar, lite sliten och tilltufsad men ändå. Håller på din pappa, Hanna.

  12. Men ni är så otroligt fina! Tack så hemskt hemskt mycket, detta värmde verkligen. Borde svara alla separat men tills vidare får det bli så här.

    Tack ❤️❤️❤️

  13. Cancer är fruktansvärt och det förändrar en för alltid. En får snäsa åt sin man & tröttna på sina barn, de älskar dig ändå. Nånstans måste frustrationen ut, att en inte kan bota, inte trolla, inte läka utan bara vänta. Se tiden ann , det svåraste som finns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.