Hur var ditt 2017?

Men ärligt: var verkligen 2017 så dåligt för nästan alla människor? Tänker nu alltså på det privata planet. Har planeterna stått i nåt otursmode eller har folk mest dragits med i det allmänna missnöjet?

OBS! Jag har vänner som har förlorat föräldrar, andra vars barn har fått svåra sjukdomar och jag känner många kvinnor, mammor, som tagit steget ur en dålig relation. Fattar verkligen att året varit pissigt för alla som tvingats igenom olika kriser.

Fattar också att man känner att det på ett internationellt, politiskt, plan varit fruktansvärt. Overkligt.

Men rent privat. Har det varit ett extra dåligt år för många?

Hur var ditt år? Sämre än genomsnittet?

46 reaktioner på ”Hur var ditt 2017?”

  1. Har också reagerat på att alla verkar tycka att 2017 varit ett skitår! För mig har det nog varit ett av livets bättre! Men har starka förhoppningar om att 2018 kommer bli ännu bättre då vi passerat den för oss magiska ettårsgränsen (allt blir så mkt enklare) för vår lilla pojke och har en fantastisk snart 3-årig dotter. Med nytt jobb på måndag återstår att se hur det där livspusslet kommer fungera i praktiken. Men jag har tillförsikt!

  2. Tycker ofta att folk slänger sig med termen skitår om det gångna året. Mitt var stort, fick ju barn. Men kanske inte så äventyrligt och festligt.

  3. Jag håller inte med alla andra. Hösten var tung på många vis men samtidigt fick jag ju lära känna en helt ny människa som dessutom är en del av mig. Och det är det bästa som har hänt mig – någonsin. Så det överskuggar allt annat.

  4. Bättre än 2016 vilket kanske inte var ett skitår men det var inte bra på det psykiska planet. Tror på 2018 dock… Asch, tror väl på alla år i början av januari.

    God fortsättning!

  5. Tyvärr ja? Eller det beror väl på hur man ser det. Mentalt har jag lärt mig så jävla mycket av detta året, men ett år där jag nästan blir utbränd, utreds för andra åkommor och opereras, en förälder som får hjärtattack och fortfarande har något oklart fel och en annan förälder som får cancer = not one of the best years liksom.

  6. Är så tacksam över att 2017 var ett av de bästa åren nånsin, med vissa dippar men ändå. Går in i 2018 med en känsla av att få nypa mig i armen över hur bra allt är nu (och mota bort katastroftankar om att det är FÖR bra och att jag snart får sota för det).

  7. 2017 var ett av de sämsta åren någonsin. Pappa dog, min kusin (43 år med ett 11-årigt barn) dog, min bästa vän gick in i väggen så det smaskade om det (blev personlighets förändrad) och en annan nära väns pappa dog. Död, sorg och begravning kommer att vara vad 2017 står för i min bok. Så blä. Samtidigt fint att andra fått barn och haft det bra.

  8. Mitt 2017 var okej, men ganska kämpigt. Absolut inget skitår. 2015 var mitt skitår, jämför allt med det. 2018 däremot – jävlar vad fint det kommer att bli!

  9. Vänner separerade och mådde dåligt, jag blev värre i min utmattning, vi var sjuka/magsjuka vid alla högtider inklusive resan utomlands när vi skulle vila upp oss, samt min älskade farmor dog. Så, ja- skitår!

  10. 2017 var ett år där saker var på väg åt rätt håll, efter ett väldigt tungt 2016. Har dock nog aldrig tidigare varit så trött som jag varit det här året.

  11. 2017 var betydligt bättre än 2016 även om jag inte fick någon kärlek vilket jag skulle behöva, hehe. Gick i psykoterapi och det var ju tungt, la typ hela semestern på att flytta (tråkigt) men allt kändes ändå mer stabilt. Försökte just blogga om året som gick och det var nästan svårt att komma på nåt särskilt. Och det är en bra sak.

  12. Mitt år har varit tungt på många sätt. Och spännande och fantastiskt på andra. Precis som alla andra år. Att genomgå en separation är ju svårt och oerhört sorgligt och utmanande. Santidigt innebär det för många av oss ett steg, en väg ut ur ett uppståndet vakuum, som också varit jävligt sorgligt och utmanande att hantera. Under det här året har jag återigen slagits av hur fantastiska människor jag har runt mig. Som går samman. Kliver fram. Och bär mig. Fyrar på stormande hav. Ljus tarvar mörker. Och det finns fan inget finare.

  13. njä, det var lite stressigt men på det stora hela ändå – jag bytte jobb och jag gifte mig, så mitt 2017 var ganska fint ändå. 2016 var kaosigt värre, en mamma som flyttade till demensboende och jobb i kubik, men 2017 var iofs intensivt men ändå (tack vare jobb och bröllop) ganska så fint på det stora hela. men hoppas ändå på ett lugnare 2018, det var som sagt lite intensivt med allt.

  14. Det var helt klart mitt värsta år; Det startade med att min bästa kompis treåring dog pga extremt ovanlig och hos honom oupptäckt gendefekt, jag blev galet sjuk och diagnostiserades kronisk sjukdom, var tvungen att avsluta graviditet pga ovan nämnda sjukdom, min pappa fick lungcancer, storasystern till pojken som gick bort diagnostiserades med samma genfel som pojken som dog och en av mina finaste vänner gick i slutet av året bort efter ett halvårs kamp mot cancer. En tredjedel av personerna på min arbetsplats – inklusive moi – varslades. Mitt sämsta år, alla kategorier.
    Funderade dock över det på nyårsafton och konstaterade att när man har ganska små barn så rullar ju livet på ändå och det finns inte utrymme för att sitta stilla och bara sörja; Mjölkglasen spills ut, gympapåsen ska packas. Tack och lov. Vardagliga glädjeämnen finns kvar. Solen går upp varje morgon.

    2017 har lärt mig så mycket om vänskap. Men helt klart sämsta året.

    1. Men herregud Annika, jag saknar nästan ord. EN av dessa upplevelser hade varit tung nog att bära, föreställer jag mig. Vilket fruktansvärt år. All omtanke och värme.

  15. För mig har det varit ett helt okej år. Har flyttat från ett hus där vi vuxna verkligen vantrivdes, till ett blivande drömhus även om det är sjukt tufft i perioder att renovera när man har två småbarn. Har kommit mer och mer in i min ganska nya roll på jobbet och fått mycket positiv respons. Familj och vänner har hållit sig friska, bara någon avlägsen släkting som gått bort. Har varit på tre jättefina bröllop och vet nog bara ett par som separerat under året i vänskapskretsen.

    Är dock lite orolig för 2018. Har redan fått vibbar som säger mig att det kan bli ett betydligt tuffare år på många plan…men man får väl helt enkelt ta en dag i taget!

  16. Sämsta året sedan 2011, som jag också minns som att fler än jag hade ett skitår (är väl därför jag minns det så). Men egentligen mest för att det inte varit så fantastiskt som de senaste åren varit plus lite sjukdom och badrumsrenovering som liksom nöter ned reserverna.

  17. Mitt 2017 har varit det bästa på flera år, på så många sätt. Barnen är lite större (4 och 7) och det börjar bli jätteroligt att hänga med dem. Jag och min man har väl inte haft det mest harmoniska året (hänger ihop med att barnen blivit större tror jag, vi har liksom haft tid och ork att kräva mer av varandra och relationen) men känner nu när året precis tagit slut att vi är närmare varandra än på länge. Ekonomiskt har 2017 varit så mycket bättre när vi äntligen hämtat oss från tider som kantades av föräldrapenning, vab och sjukskrivningar. Yrkesmässigt dessutom mitt bästa år nånsin, både utvecklande, roligt och läskigt.
    Stundtals har det känts som om livet mest bestått av vardag och hämta-lämna-tjata, jobb, plugg och läckande tak, men på det stora hela är jag så djupt tacksam och lycklig över att få vara med och över att ha min familj och vårt lilla radhus i vårt priviligierade hörn av världen.

  18. Och nu läste jag de andra kommentarerna och känner bara att livet hörni det är tufft ibland och somliga är med om mer på ett år än andra under ett helt liv. Hoppas ni får ett fantastiskt, vilsamt och friskt 2018!

  19. Egentligen ett bra år. Har gjort förändringar jag är nöjd med men fortfarande försöker vänja mig vid. På barnplanet ett utvecklingsår: 3-åringen slutade med napp och blöjor (och fast jag vet att alla gör det till slut blir jag så stolt!).6-åringen har börjat knäcka läs/skriv och räknekoder + lärt sig cykla (nu ska han bara lära sig bromsa), tonåringen mår bättre efter ett riktigt jobbigt 2016 med massor av oro. Lite av ett mellanår på det personliga planet, inte helt nöjd med vad jag presterat. Ska bli ännu bättre 2018 på att sätta rimliga mål för mig själv, njuta mer, inte bita ihop käkarna så mkt.

  20. Mitt år började fint å bra, men sen fick jag reda på att min man som jag levt ihop med i nästan 20 år å pappan till mina barn, mitt livs stora kärlek och allra bästa vän hade varit otrogen sen ett halvår tillbaka. Med vår vän sen 20 år tillbaka. Planerat.
    Därefter följde så mkt lögner, falskspel, svek och åter otrohet. Hela livet gick sönder,änoch nu hoppas jag att 2018 blir det året jag får läka och gå vidare.
    Så ja, 2017 var skit.

    1. Herregud Johanna. Ibland tänker jag att det är lättare att hantera ett plötsligt dödsfall än när en person plötsligt visar sig vara en annan än man tror. Hoppas verkligen att du får läka och gå vidare. Varm kram ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.