Om nån undrar

Jag stör mig alltid när människor försöker göra en personlig vinkel på en tragedi. Men med det sagt, är så tacksam att vi inte gick tio minuter tidigare från mötet som skulle sluta kl 15, då jag skulle en snabb sväng genom Åhléns på väg hem. 

Jag är ok och stannar kvar på den blå pluppen (ett kontor) tills det är lugnt att röra sig i Stockholm city igen. 

Marie från P4 Värmland ringde och jag gjorde en väldigt skakig intervju som man kan höra här

10 reaktioner på ”Om nån undrar”

  1. Ja, usch. Jag ligger i sängen på Kungsholmen hos en moster istället för hemma i Lysekil med barn och man. Jag hade precis lämnat Åhlens och gått till centralen när folk börjar skrika att en lastbil kört in i Åhlens och att någon skjuter och springer i panik. Jag och de andra som sprang in på Waterfront hotell precis bredvid T-centralen när den utrymdes satt där tills 19 då de sa att det var OK att lämna. Så fruktansvärt obehagligt, både med händelsen, att människor dött och skadats, men också upplevelsen av rå och totalt okontrollerad kollektiv panik.

    Jäklar ändå vilken tur en har; född i ett land där det normala är att inte vara rädd, att inte uppleva den fysiska känslan av skräck och att inte undra om en får träffa sina barn igen. Solidaritet med de som upplever detta dagligen – det är vad jag hoppas att jag, mer än något annat, tar med mig från den här rysliga dagen.

    Kram!

  2. Fast det är väl inte något konstigt med att folk skriver om en tragedi ur en personlig vinkel? Det är ju den enda vinkel vi har, alla vi som befann oss ett par kvarter bort, alla vi som är fyllda av massor av ”tänk om”, alla vi som passerar Åhlens varje dag, alla vi som känner Drottninggatan som baksidan av våra egna händer, alla som över huvud taget befann sig i Stockholm. Det är ju en del av att bearbeta rädsla och skräck och ångest och jag har all respekt för alla de texter som dyker upp i flödena just nu. Skriver vi inte om vår egna vinkel, så finns det ju inte så mycket annat att skriva om.

    1. När jag skrev detta hade jag sånt fokus på de som drabbats och på den avgrund deras anhöriga precis hamnat i att jag skrev som jag gjorde. Men ja, det är viktigt att få bearbeta på sitt eget vis.

      (Fast andra vinklar finns det. Jag har sett hur många texter som helst som har handlat om andra saker än ”tänk om”. Man kan skriva om säkerheten i stan, om politik, medmänsklighet osv)

      1. Just medmänslighet har, i alla fall i mina flöden,varit genomgående tycker jag. Jag tycker det är oerhört viktigt att alla ska få känna och tillåtas att känna, trots att många har drabbats bra mycket hårdare än oss som satt inlåsta i husen runt omkring.

        Givet att det finns vinklar attt tackla om politik och säkerhet för den som vill, men även sådana vinklar är ju i ärlighetens namn ofta personliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.