Terrorhotet och den egna rädslan

Instinktivt vill jag flytta närmare jobbet. Så att jag slipper passera t-centralen eller centralstationen varje dag. Kanske till och med kunna cykla till jobbet istället. Men så kommer jag på att det är betydligt farligare att cykla till jobbet än att åka kollektivt, om man nu ska prata risker. Man kan och ska såklart inte låta rädslan för terror styra.

Ändå höll jag koll på killen med stor ryggsäck på pendeltåget igår. Och tänker på att jag snart ska till Berlins flygplats. Och tågstation. Och åka massor av tunnelbana och springa ett lopp tillsammans med tusentals andra. Så hemskt att direkt dra en parallell till egna livet när nåt sånt här händer, men det är kanske naturligt 🙁

7 reaktioner på ”Terrorhotet och den egna rädslan”

  1. Förlåt, men exakt varför ska man inte låta den egna rädslan styra? Vi har bara ett liv och en enda kropp. Jag antar att du har sett röntgenbilderna från attacken i Bryssel som visar exakt vilken sorts ”spik” som användes i bomberna (tänk lång grov skruv snarare), varför skulle vi inte vara rädda? Det är naturligt att bli rädd och det är just därför terror är så hemskt.

    1. För att det är syftet liksom, att människor ska leva i rädsla. Jag är inte rädd för att ta bilen till Karlstad, fast det är betydligt större risk att dö. Lite så tänkte jag… Och att det kändes själviskt att tänka på sig själv direkt liksom.

  2. Tycker inte alls att det är konstigt att sådana tankar kommer när något sådant här händer. Det är något vi inte kan påverka eller kontrollera. Tar du cykeln eller bilen så är du ju själv med och kan veja, köra långsamt, eller ta en lugnare väg. På tunnelbanan finns ju inte den möjligheten. Någon annan kör och man vet inte vem som kliver på.

      1. Förstår precis känslan😔 (säger hon som avbokade en klipptid på Bergvik samma dag som terrordådet i Paris). Är så harig😖

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.