Det finns inga ursäkter!

När jag på samma surfstund hamnade på två artiklar som jag tycker bidrar till att normalisera en ganska extrem livsstil, som småbarnsförälder, blev jag helt matt. Här är den första:

Linda, 33: ”Så kom jag i mitt livs löpform under småbarnsåren”:

Tre barn i åldrarna 2, 4 och 6 har inte hindrat Linda, 33, från att löpträna så mycket hon vill. Faktum är att hon är mer vältränad än någonsin. Här berättar hon om sin resa mot toppformen.

En del tycker att det verkar stressigt att ”klämma in” träning i ett redan hektiskt vardagsliv med heltidsjobb och barn – men det är precis tvärtom. Träningen gör så att man blir mindre stressad, det visar forskningen och det känner jag tydligt också. Jag har aldrig känt mig så avstressad, lugn och harmonisk som nu.”

Alltså detta är verkligen ingen kritik mot Linda, det är toppen att hon lagt upp sitt liv på ett sätt som gör att hon känner sig helt avstressad och harmonisk. Men jag är rädd att de som tar åt sig av den typen av artiklar inte precis är nån avslappnad soffpotatis som har hur mycket tid som helst att börja träna, utan nån högpresterande småbarnsmamma som känner att hon också borde. Kan Linda, kan alla. Eller?

Ok, nu till text nummer två.

Överläkaren: Det här är bästa träningen mot stress

En person som, förutom sin matlagning på absoluta toppnivå, har blivit känd både för sina långa arbetsdagar och sin fysiskt aktiva livsstil är stjärnkocken T**** M*. En intensiv vecka kan han jobba så mycket som 90 timmar – trots det har han nästan aldrig upplevt stress. Men så har han tränat regelbundet i stort sett hela livet också.

En vanlig dag kliver han upp klockan sex på morgonen, lämnar på dagis, kör från hemstaden Jönköping till jobbet i Stockholm, jobbar över lunchen och kommer inte hem förrän vid klockan elva på kvällen. På något sätt lyckas han klämma in ett löppass på en och en halv timme på eftermiddagarna också. Eller kanske är det just därför han klarar av sin arbetsintensiva livsstil.

En vanlig vecka blir det 5-6 löppass på sammanlagt åtta mil och ett pass funktionell träning på cirka en timme.

– För att känna lugnet behöver jag ett högintensivt träningspass i veckan. Men också att dra ut och springa två timmar tidigt en söndagmorgon ger livskvalitet, säger T****.

Undrar om hans fru känner samma sak? De har tre barn varav en bebis. Hur kan man inte känna stress när man bara hinner träffa sina barn under nån stressig timme på morgonen?

Kroppen behöver vila, främst i form av sömn. Jag är ganska säker på att man inte kan vaccinera sig mot utmattningssymptom genom att gå upp en timme tidigare på morgonen för att springa en mil, om man inte får tillräckligt med sömn och återhämtning resten av dygnet. Vi får inte sätta sån press på varandra!

24 reaktioner på ”Det finns inga ursäkter!”

  1. Men åh, provokationen! Vad gäller det sista fallet, alltså. Klart som fan att han hinner ”klämma in” flera timmars träning när han ”passar på” att göra det under arbetsdagen. Hur många människor har den möjligheten? Och precis som du säger, undrar hur mycket stress hans fru har känt av i sitt liv… Cirka hur mycket som helst, gissningsvis.

    1. Ja, jag tänker att den som skrivit artikeln endera velat göra nåt klickbete genom denna provocerande text? Annars är det bara konstigt att de inte fattar hur knäppt det låter.

  2. Alltså normaliseringen av hur mycket man ska träna (och hur smal man ska vara) är faktiskt obehaglig just nu. Och trots att man kan SE att det är problematiskt känner jag hur jag rycks med i det och känner mig liiiiite sämre veckor jag inte tränar. När jag var liten spelade min mamma squash en gång i veckan och gick ut med hunden. Det var all motion, sorry ”träning”.

  3. Blev så sinnesjukt provocerad av den andra artikeln. Helt sjukt! 35 mil till jobbet, tre barn och löpträning? Varför åker han ens hem varje kväll? Jag skulle bli tokig om jag var gift med honom.

    Det är ju inget fel på resonemanget i första artikeln, träning ÄR bra och man blir tåligare, men att hitta tiden är en ständig kamp för mig. Därför tränar jag bara på morgonen. Annars går jag sönder av multitasking. Det är jobb, laga mat, skjutsa, hjälpa med läxan, lösa en existentiell livskris hos 14-åringen osv i all oändlighet.

    1. Samma här på artikel två!

      Ang ettan: Jag tycker att det problematiska är när det andas att alla kan om de bara vill. För annars vill man inte tillräckligt! Att vi har ett samhälle där människor känner att de behöver ursäkta sig för att de inte springer till/från jobbet flera dagar i veckan.

  4. Åååååå vad jag håller med dig!!! Orkar inte ens skriva mer i denna kommentar pga urvriden/görschleten tvåbarnsmor som verkligen INTE tränar..

    1. Du kan träna om några år. Om du vill! Du kan också strunta i det. Småbarnsåren är tuffa och kan vara tunga och man kan ta hand om sig själv på andra sätt. Till exempel blunda en stund på pendeltåget.

  5. Träning är bra men inte om man får ångest när man inte orkar/hinner på grund av livet. Å den där mannen hade åkt rakt ut ur huset när han behagade dyka upp…

    Här hemma tränar jag två gånger i veckan allt över det är en bonus… jag ska vara på jobbet kl 7 och skulle aldrig orka gå upp tidigare (typ 5 då) för att träna.

  6. Men helvete! Jag hade rätt, jag visste det. Halvdöd, tvångsintagen på barnpsyk, tvångsmatad och dessutom tvingad till total stillhet. Jag var vansinnig och galen och fruktansvärt arg på alla som hindrade mig att springa, gå och hoppa på kryckor runt diverse löpspår. Fruktansvärt arg och övertygad om att de hade fel när de bannade mig över hur jag behandlade mig själv. Och med de artiklarna, främst den senare, förstår jag ju att det var jag som borde fått rätt i sak. Jag mådde ju också fantastiskt bra, hög på svält och rörelse. Har aldrig orkat så mycket som då, vilket är ganska obegripligt men likväl sant. Dock tog kroppen stryk, hjärnan likaså. Och 20 år senare kan jag överhuvudtaget inte träna utan att kicka igång det där helvetet som höll på att ta mitt liv. JAG blir sjukt irriterad på att samhället verkar tro att träning är medicin för allt och alla. Vi är många med samma problematik som jag själv och vi går under av att sätta fötterna i löparskorna. Man väljer vad man vill läsa och lyssna på i media men den hets som är kring träning är det svårt att värja sig emot. Den finns överallt. Och som sagt, det finns någon salig övertro på att alla bör träna och att det löser både det ena och andra. Det kan även vara tvärtom. Ville bara säga det. Punkt.

  7. Ja, alltså verkligen! Tror det var Agnes Wold som menade precis tvärtom, att vi småbarnsföräldrar kan skippa träningen för vi rör oss då mycket ihop med barnen (vardagsmotion). Gillar henne!

    Och, råkar veta att den där frun till TM mycket riktigt inte är så glad…

  8. Så totally true! En ska träffa vänner, ha ett snyggt och genomtänkt hem, engagera sig i sina barn och deras aktiviteter, ha ett bra jobb, ett göttigt sexliv, en härlig relation med vardagspassion, vara snygg, uppdaterad, göra medvetna val, koka långkok och träna regelbundet. Det finns dessutom en sån jävla individualistisk osolidarisk hetsattityd där alla förväntas vara sin egen lyckas smed. Vill du träna – just do it! Vill du lyckas med din relation – boka in en spaweekend med skaldjursplatå på tu man hand! Allt. Kan. Bli. Ditt. Hela jävla kungariket. Och slanka, lena ben på köpet. Eller magrutor. Fåkk it. Jag vill se en revolution av feta, håriga magar. Av långa bröst. Av par som somnar i TV-soffan. Av uteblivna ligg. Och just det – av ifrågasättandet av träningshetsen. Hurra för dig! Låt oss stå på barrikaderna med våra frysbullar från Ica och skandera ”Jag orkar inte!”. Låt oss titta på de blekfeta pösmagarna på stranden och känna ”Freedom!”. Låt oss bråka med våra partners och vara trötta och ha ostädade hem. Trappan istället för hissen är helt jävla good enough. Så länge du är snäll. Och tillåt oss icke att se ner på varandras shit happens. Och inled oss gärna i frestelse. Var svettig. Och bränn dina korvar. Bär den tappade kontrollen med stothet. Ty riket är vårt. Och makten. Och härligheten. I evighet. Amen. //Judas Nyåker (som igår var milimeter ifrån att producera en surdeg och som dessutom går till klinik och försöker spruta bort sina slingrande åderbråck…)

    1. Du är verkligen inte Judas! Man kan inte hjälpa att man påverkas av det samhälle man lever i, att underlätta för varandra så gott man mäktar med räcker, tycker jag. heja dig bästa Lina!!!

  9. Ja, så bra! Alltså träning är ju bra för många, men när får vi se en artikel som berättar om någon som prioriterar bort städning/socialt liv/sex/läsning/whatever för att hinna träna? När diskuterar vi vad vi kunde ha använt vår tid, energi och hjärnkapacitet åt istället för att jaga en perfekt kropp?

  10. Minns att du en gång på blogg skrev att du hade en favorit genom att säga till barnen att ”Mamma ska gå på toaletten” för att få 30-45 minuter att läsa bok i sovrummet. Så visst finns det tid för att jogga en skön 3-5 km runda 😉

  11. Älskar detta! SÅÅ viktigt! Jag är glad för att jag kan gå på korta träningspass på lunchen. Om jag har lust vill säga. Din sista kommentar är superviktig, vi får inte sätta den pressen på oss själva!

  12. Gud vad bra kommentar att småbarnsföräldrar inte behöver träna för att de rör sig så mycket ändå! Den artikeln vill jag se för det är verkligen sant!

    Låt oss alla träna (eller inte) om vi vill. Vara bara som vi är. Allt som ger ångest eller skuldkänslor åt något håll. Bort. /Emma

  13. Jag känner ibland att ”alla” tror att man har mycket tid om man har barnen varannan vecka. Och dessutom är mina barn så stora. Därför kan jag inte ens ”skylla” på småbarn. Men ändå – mina barnfria veckor försöker jag jobba mer, klämma in sociala grejer, handla, förbereda inför barnvecka, osv osv osv, för att sen när barnen är hos mig ha rätt fullt upp med laga bra mat, mana på om läxor och disk, lyssna på dem, umgås med dem och rubbet. Hinner jag klämma in två träningar en barnfri vecka är jag glad, barnaveckorna betydligt svårare. Jag vet inte vad jag vill säga med detta annat än att hysterin är så galen nu.. Och att vanlig motion knappt räknas, man ska vara helfrälst crossfittare eller multisportare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.