Massage. Eller: Att vara kvinna 

Jag hittade en jättebra massör i Stockholm. Visst, det var ren tortyr vissa gånger (koppningen till exempel, efter ett tillfälle var jag var också helt gul och blå i ljumskarna) men det kändes ändå värt smärtan, han fick loss min förstelnade nacke och jag märkte resultat. 

Dock kändes det skumt att han frågade saker som ”vad tycker din man om att du går på massage?” (vid två olika tillfällen) samt ringde mig mitt i natten en fredag (jag hade telefonen på ljudlös och hans förklaring efteråt var att hans telefon levde ett eget liv, dock att samtalet hade avslutats innan mobilsvar). 

Jag har en väldigt avslappnad inställning till läkare och massörer och andra jag tänker ser kroppen som just en kropp. Men när något känns lite konstigt, vad svårt det är att veta om man bara är fånig eller om något är skumt. 

Jaja, jag slutade gå och får väl leta upp en ny massör. Har följande önskemål: nära jobbet, hemmet eller längs vägen. Riktigt bra och rejäl massage men gärna också det avslappnande med typ tända ljus och nån panflöjt. 

Säg till om du har tips. Tack! 

14 reaktioner på ”Massage. Eller: Att vara kvinna ”

  1. Hua! Bra att du slutade. Jag var också på en riktigt skum massage en gång. Han berättade att han inte gick efter klockan utan masserade tills han var klar, ställde massa konstiga frågor och antyder att jag hade för mkt fett? Hallå liksom, min son var typ 5 månader gammal. Klart jag hade fett liksom. Han avslutade med en ofrivillig healing som han tyckte att jag behövde… riktigt creapy!

  2. Men euw. Hatar såna män.

    Men jallafall, har två tips med awesome massörer. Den första är Jenny på Backbone (http://backboneklinikerna.se/personal/jenny-lindgren/) som på riktigt botade hela min kropp från allt från nackspärr till bindhinneproblem som tidigare hindrade mig från att gå ordentligt på typ fyra behandlingar. Hon är svinbra, effektiv och jättetrevlig. Hon jobbar på flera av deras mottagningar så det kanske går att hitta en som passar?

    Sen har jag lite mer flum: ayurvedamassage / http://indika.se/Behandlingar.html på Indika som ligger på Åsögatan ganska långt upp vid Renstiernas gata på Söder. Både Chandu och Indika är superproffsiga och det är verkligen svinskönt. Dock att man luktar som en blandning mellan indisk mat och granskog i ett par dagar när man har varit där.

  3. Men vafan! Jag blir så arg när jag tänker på att livet ska vara sådär. Precis som du skriver är det ju svinsvårt att avgöra om vederbörande är en slemmig obehaglig typ eller bara uttrycker sig osmidigt. Men det är väl som när man hittar något i kylen som man inte vet hur gammalt det är, har man väl börjat fundera på om det smakar mögligt är det ändå omöjligt att njuta av. Konstig liknelse va? Ev. möglig mat vs ev. slemmiga karlar. 🙂

  4. Gah! Påminner mig om när jag gick till en kiropraktor för min rygg var helt slut. Vid första tillfället gick han noggrant igenom hela min kropp och noterade avvikelser typ nöp i valkar, kände på födelsemärken och ärr, påpekade smått som ”vad har du gjort med lillfingret det ser konstigt ut?” (Svar: båda mina lillfingrar är krokiga och de har sett ut så sen jag föddes). Jag fullföljde behandlingen, var tvungen för att kunna röra mig men kände mig aldrig avslappnad eller bekväm om vi säger så.
    Kolla om det finns massörer på gymmet? Jag gick till en på kmti innan jul och det var wunderbar! Måste boka ny tid känner jag nu..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.