Min tredje halvmara

Och vilken mara det var! <– ordvits som syftar på mardröm. För en vecka sen, när jag sprang Tjejmilen, kände jag mig ändå ganska stark, pigg. Men halvmaran var tung redan från start. Det var inte ens lätt när det lutade nedför! 

Vid 12 km insåg jag att jag knappast skulle klara maxtiden, jag var inne vid slottet igen och mötte alla löpare som var på sitt upplopp, medan jag hade 9 km kvar. Jag mådde illa och kände mig yr, det var ca 25 grader varmt i skuggan och jag hade väl sprungit för få långpass, sprungit för lite överhuvudtaget, tagit ut mig lite hårt de första 5 km och ätit för nära inpå loppet? Allt kändes fel. Eller, jag sprang ju inte och grinade precis, det var roliga hejaklackar på plats och Stockholm var extremt vackert. Jag kunde ändå njuta av att springa mitt i gatan på avstängda vägar, över glittrande vatten och sådär. Men jag var så slut i kroppen!

Jag ringde Martin och sa att jag funderade på att bryta, han och barnen var redan på plats vid 18 km och redo att heja på men han sa ändå att han såklart tyckte att jag skulle bryta om det kändes fel. Men då kände jag äsch, jag kör väl på. Så jag travade sakta men säkert framåt, gick ibland, blev superglad för min fina hejaklack (syrran var också med och de hade en fin skylt och allt!).

Alla funktionärer var så peppande och gulliga när jag närmade mig upploppet, några minuter efter maxtiden. Kände mig stolt över att jag genomfört. Men nu blir det inga fler långlopp innan jag är i bättre form. 

Bra grej: kroppen känns bra idag! Lite stel i ett knä och med träningsvärk i lår, rumpa, mage. Men det är ju inte så konstigt. 

7 reaktioner på ”Min tredje halvmara”

  1. Vad du är duktig som springer alla dessa lopp! Lite nyfiken på hur mycket du tränar inför, hur många gånger du springer i veckan osv. Har du dessa lopp som nån slags morot? Tycker du det är värt att vara med? Tränar du mycket styrka, bålstyrka osv emellan.I mina ögon så är det bara ”långdistanslöpare” som springer maror och jag skulle själv tycka det vore så kul att delta i något större lopp nån gång, men vågar typ inte. (Glad att jag ens vågade vara med i Vårruset)Är uppväxt med en träningsnarkoman till far som sprang allt som gick att springa och är väl dum som jämför mig med honom för jag har aldrig kännt mig som en riktig löpare. Oj, förlåt för lång fråga😀. Men jag blir peppad av att du ställer upp(trots att dina beskrivningar ibland låter som nära döden låter det ändå helt kul) och nyfiken hur du motiverar dig helt enkelt? Heja dig!

  2. Bra pannben på madam. 9 av 10 hade brutit i ditt läge.

    Och nu kör du:
    Måndag – 10 km morgon, fartlek lunch, 15 km kväll.
    Tisdag – 10 km morgon, 20 km kväll
    Onsdag – 5 km morgon, core på gymmet lunch, 10 km kväll
    Torsdag – 10 km morgon, 5 km lunch, 20 km kväll
    Fredag – 15 km morgon, core på gym efter jobb, tacos på kvällen
    Lördag – 25-30 km morgon, fritt resten av dagen
    Söndag – vilodag vilket innebär 15 lätt jogg följt av yoga.

    Sen bara repetera vecka on och vecka ut så är du en Sub 4 h på Sthlm marathon 😄

  3. Skitbra jobbat Hanna! Så imponerad över folk som springer långlopp. Är bara lite nyfiken, är loppen en motivation till att springa för dig eller skulle du löpträna oavsett? Alltså, ser du verkligen ett nöje i att genomföra lopp? Jag trodde nämligen länge att jag var tvungen att ha ett lopp i sikte för att orka löpträna och genomförde ett antal Stadslopp här i Karlstad och ett antal Tjejmilen. Men insåg efter min sista tjejmil 2013 att jag hatar allt som har med lopp att göra. Så sedan dess har jag inte tagit ett löpsteg ute utan bara intervallträning inne på löpband och det var så himla skönt att komma till insikt med att jag är helt ointresserad av att göra milen på en viss tid etc, jag vill bara springa (på löpband) för att det är en bra och effektiv träningsform. Fortfarande dock så himla impad av folk som orkar med lopp men så underbart att ha insett att det inte är för mig. 🙂 Mvh aldrig-mer-ett-lopp-i-hela-mitt-liv-men-springer-gärna-ändå-(-på-löpband) 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.