Sprungit med pinne i handen

Jaha, då har jag sprungit en stafett, med pinne i handen och allt. Det var kul men en ganska tung bana in my humble opinion, trodde det skulle vara samma som Vårruset, men den var mer kuperad? Jag sprang i alla fall bara en minut snabbare än då och har ju ändå sprungit några mil sen dess (plus känt stor skillnad på träning) så kände mig inte supernöjd med resultatet. Det var kul i alla fall, att springa i ett lag. Här är jag med härliga kollegor (som jag försökt blurra lite ifall de inte vill vara med).


Nåväl. Jag läste nån tråd om hur folk tränar inför halvmaran och även om jag inte jämför mig med nån som satsar på att få en bra tid utan blir oerhört överraskad om jag ens tar mig runt (maxtiden känns som en utopi eftersom jag gissar att jag halvdör nån gång efter 15 km) börjar jag känna mig lite stressad. I söndags sprang jag 1,2 mil och nu på söndag planerar jag samma sträcka, gärna lite längre om jag mår bra. Just nu har jag endera fått nån förskolebacill eller så är jag väldigt pollenallergisk för känner mig liksom astmatisk i andningen, torr i halsen, snuvig och trött. Oj vad långt jag skrev om detta. Guldstjärna till den som orkade ända hit.

4 reaktioner på ”Sprungit med pinne i handen”

  1. Jag orkade verkligen och vill återigen bara säga: herregud vad grym du är! <3 Att ens orka springa 1,2 mil?! Fantastiskt.

  2. Jag fick en stjärna!!

    Bra kutat tycker jag! Var det växlingar på liv å död? Hoppas det är nåt pollenskit du fått så det går över fort!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.