Vårruset

Jag har haft en svullen tonsill eller vad det heter, och ont i halsen i snart en vecka. Men imorse kändes det lite bättre så jag bestämde mig för att springa. Eftersom jag tränat sämre än förra året trodde jag att tiden skulle bli sämre, men jag slog förra årets resultat med 11 viktiga sekunder. 

Å ena sidan är det väl trist att inte ha gjort större framsteg på ett år och totalt åtta motionslopp. Men å andra sidan var det bra kämpat efter skadan i vintras och med allt himla pollen i luften. Det var faktiskt lite läskigt att springa, jag hade inte med nån astmamedicin och det var väldigt tungt att andas. Alltså inte på ett ”oj vad jobbigt det är att springa”-sätt utan mer ”väs väs i lungan, tänk om jag håller på att få ett riktigt astmaanfall?” Idiotiskt, jag vet. Men jag har så sällan astma. 

Det kändes i alla fall jättekul när jag kom i mål. Det var ju ett slags jubileum från mitt första lopp för ett år sen, och vi hade en mysig picknick med kollegorna. 

En reaktion på ”Vårruset”

  1. Man brukar säga att det tar runt 10 år innan man peakar sin löparkarriär så du har gott om tid 😉

    Sen är 11 sekunder i slutändan ändå 11 sekunder snabbare. Grymt jobbat och grattis!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.