Nej, det är bara mat

Jag tyckte att jag hade en ganska ok dag utseendemässig. Bra hårdag, favoritbyxor, tog kappa istället för parkas osv.

Sen hämtade jag barnen och då frågade en sexåring om jag har en bebis i magen.

Närå det var inga hard feelings. Och hans mamma hörde tack och lov inte, det hade varit pinsamt.

11 reaktioner på ”Nej, det är bara mat”

  1. Vart kommer byxorna ifrån? Extremt fin kombo med byxorna och kappan. Och håret: ser salongsfönat ut! 👌🏻😍

  2. Åh alltså skäms du också mer å andras vägnar? Ett litet barn frågade mig det i duschen i simhallen, och hennes mamma tyckte det var så hemskt att hon såg ut som hon skulle svimma. Jag fick så dåligt samvete att jag ljög och sa att japp jag har ett barn i magen. Wtf? Kände mig så knäpp efteråt, men det var värt det för att se mammans enorma lättnad efteråt.

  3. Barn är ändå typ ursäktade! Men ändå! Man ba nej nej nej. Vuxna på jobbet däremot… alltså tänk om en inte kan få barn eller whatever…. sekundärskam drabbar en regelbundet. Skämmas å andras vägnar. Diskuterade senast häromdagen om en kan ha tredjehandsskam. ❤️😂

  4. Hellre att barn frågar (oskyldigt och okomplicerat) än vuxna. I höstas kom en kvinnlig kollega och bara ”nämen, är det dags att gratulera..? Sån fin mage..”. Jag blev mest irriterad och hon ville väl sjunka genom golvet. Men faktiskt, i vår bransch är övervikt mer regel än undantag, uniformen sitter inte snyggt och ja, man säger inget förrän den med magen offentliggör graviditet. Tyvärr sätter min extravikt sig på magen och magmusklerna finns väl där någonstans, inte särskilt spänstiga. Jag försöker träna men det är väl bara en tidsfråga innan nästa grattis kommer..

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.