After work/föris

I torsdags hade vi utvecklingssamtal på förskolan. Älskar vår förskola. Sen gick vi hem och packade badkläder och testade en ny badplats. Vi bort mittemellan två sjöar, ungefär en kilometer till varje badplats. Där fläktade det skönt och barnen plaskade i sjön och grävde i sanden. 

Efter ungefär en timme var det dags att åka hem och äta middag. Arve blev såklart helt knäckt, han är i en period när ganska mycket är jobbigt för honom. Och följaktligen för oss också. Om han har på sig en tröja vill han bara ha den, absolut inte byta oavsett hur smutsig den är. Och det gör ingen skillnad om han får välja tröja själv eller sådär. 

Innan jag fick barn trodde jag att man bara behövde vara bestämd och till exempel bara dra på ungen den nya tröjan. HAHAHA tillåt mig skratta högt åt den tanken. Jag minns såklart hur jag tänkte, att det är dumt att försöka diskutera med en arg tvååring. Men när barnet gråter och skriker argt tills han lyckats få av sig den nya tröjan igen och ingen avledning funkar är det inte så lätt. 

Vissa saker måste han bara göra oavsett hur ledsen och arg han blir, som att borsta tänderna morgon och kväll, byta blöja ibland, följa med till och från förskolan och sitta fastspänd i bilen. Men när det var som varmast fick han gå med bara blöja och en långärmad tröja med valar på hela dagen på förskolan eftersom han tålmodigt förklarade att det var för varmt med shorts och blev vansinnig när man försökte övertala honom. För det är ju jobbigt för honom också, när hela hans väsen talar om att det är dags att börja bestämma saker själv nu och att vissa saker känns rätt eller fel. Och han är så impulsstyrd, bara två år. 

Ändå blir jag arg ibland, som igår kväll när vi skulle gå och lägga oss och han krånglade.  Jag skällde högt på honom för en grej och han blev så ledsen. ”jag jätteledsen mamma” och lindade de små armarna runt min hals. Lilla plutten, jag vet ju att det inte hjälper att vara sträng, Juni kom ur den perioden och hon lyssnar jättebra nu, fast vi framstod som slapphänta och valde bort 9/10 konflikter då. 

Efter stranden åt jag och Martin lamm och drack krispigt vin och Arve åt fiskpinnar och rivna morötter och Juni pasta och morotsstavar. Sen satte jag en deg och barnen badade bort den sista sanden och somnade ganska tidigt och jag och Martin såg ett avsnitt av Bloodline och det doftade nybakat bröd. Man njuter ju av lugnet när dagarna är intensiva. 

5 reaktioner på ”After work/föris”

  1. Åh! Älskar dessa inlägg. Har en på tre och ett halv år hemma och just nu är det så jobbigt. Pendlar mellan att markera tydligt (eller egentligen bli sträng) och låt gå, han vet vad som är rätt men förmår just nu inte, det är en del av utvecklingen. Jag tror ju mest på sistnämnda men emellanåt undrar man ju. Tack för denna påminnelse.

    1. Oj vad glad jag blev nu! Tack!

      Ja, visst är det jobbigt med ”trots” i olika former? Man är ju inte mer än människa själv heller… med olika mängd tålamod vid olika tillfällen.

      1. Hu ja! Minns ditt tips om att gå in i badrummet och skrika i en handduk. När upplevde du att det vände för Juni?

        1. Vid tre nån gång, men hon fick ju ett syskon precis innan treårsdagen så då fanns det inte lika mycket utrymme att trotsa längre, på gott och ont. Hon fick bli lite stor och duktig.

    2. Oj vad glad jag blev nu! Tack!

      Ja, visst är det jobbigt med ”trots” i olika former? Man är ju inte mer än människa själv heller… med olika mängd tålamod vid olika tillfällen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.