Ännu en natt

En gång skulle jag äta lunch med en gullig person som för tillfället var mellan jobb och därmed ledig. Men hon ställde in eftersom hon hade sovit lite dåligt natten innan. 

Alltså jag förstår verkligen, varför ska man tvinga sig iväg på en lunch om man är dödstrött och kan skjuta på den? Såklart man ska ställa in. Det var bara det att kontrasten mot småbarnslivet blev så stor. Själv hade jag väl sovit dåligt varje natt i ett år men var svinpeppad på lunch. 

Nåväl, Arve var sjuk i natt också så för mig blev det väl tre timmar sömn, fördelade på ca tjugo sessioner. 

Martin sov ungefär lika lite, och även om den som vabbar kan sova middag med Arve är det ändå nästan enklare att vara på jobbet än att aktivera två pigga. 

2 reaktioner på ”Ännu en natt”

  1. De där kontrasterna, ja. Har haft en inneboende i källaren ett tag nu och häromhelgen skulle han och jag på samma fest en lördagkväll. Jag gick upp med barnen som vanligt vid sex-ish den dagen och han vaknade runt halv tolv. Frampå eftermiddagen sa han att han ”verkligen borde vila lite för att orka med festen på kvällen”. Då kändes det att vi levde olika liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.