Bebisar som sover hela tiden

Häromdagen hälsade vi på kompisar som nyss fått bebis (en parentes: vi fick våfflor med Kalixlöjrom, herregud vad det var GOTT! lägger även in en bild i den här parentesen

slut på parentes)

och när vi pratade om bebisar och sömn sa Martin typ ”ja bebisar i den åldern sover ju hela tiden”. Och jag blev så SUR! För det låter så himla lugnt och skönt. Och visst, våra barn har väl också sovit en del när de varit några veckor, det gör såklart alla barn. Men det är också ett fakta att jag har tagit ungefär vartenda uppvak den första tiden, huvudsakligen för att jag helammat, haft mammiga barn och inte pallar gråtande spädbarn ens av principen att dela på nätterna.

Vi har också haft barn som sovit dåligt i vagn, som bara velat sova i famnen förutom mitt på natten då de kunnat sova i så mycket som timslånga pass mellan amningarna. Eller i tio minuter om man haft otur.

Att friska spädbarn sover mycket är sant, men om de vaknar så fort de kommer i horisontellt läge så tycker jag inte det är så mycket att prata om.

Jag tänkte på det där med småbarn igår kväll, när Arve vaknade av drömmar tusen gånger och ville ha välling och bli vaggad till sömns igen. Att jag är så dålig på att få dem att sova hela nätterna så man slipper gå runt i en dimma av trötthet om dagarna. Eller så har jag bara fått barn som tar in väldigt mycket om dagarna och behöver bearbeta om nätterna när de är små (Juni sover som en stock, sen hon var ca 3 år). Hur som helst minskar detta suget på ett tredje barn med ca 85%.

Jag är såklart inte sur på att jag tog nätterna, är lika lite sur på det som på att jag var den som var gravid. Men om han om några år påstår att Arve sov bra i tvåårsåldern. Då brinner det!

 

17 reaktioner på ”Bebisar som sover hela tiden”

  1. Att du är ”dålig på” att få dem att sova om nätterna, det var det VÄRSTA jag hört! Det kan väl ändå inte ha nåt att göra med din insats? Kram!

    1. Nä men jag vet faktiskt inte, beror det bara på barnets personlighet eller är det att jag vant barnen vid att vara tryggast i famnen och sådär? Blev jätteglad för din kommentar. Kram!

      1. Jag håller med Malin! Skulle precis kommentera samma. Jag tror att det är personlighet och omständigheter. Och vad härligt att dina barn är så trygga i din famn!

  2. Känner så igen! Första barnet är snart två och antal hela nätter är mindre än fingrarna på en hand. Andra barnet kommer snart. Min mamma påpekar ofta att jag själv från 4 månaders ålder sov i egen säng hela nätter utom nån enstaka gång vid sjukdom.

    Sedan kan hon lägga till nått med att ”det är ju inte så lätt att göra rätt med första barnet ”, ”vi gav dig mat så du var mätt”, ”vi hade varmt i sovrummet”… Pikar på att det har med mig och inte barnets sömn att göra. Härligt i kombo med gravidhormoner 😉

    När jag tänker sakligt så tror jag bara att barn är olika och att sömnen kommer när den kommer. Och nästa barn kanske är mer likt mig 😉

  3. Åh, mycket igenkänning på detta! Fast min sambo istället flera gånger pratar med andra om hur himla jobbig den där första tiden var. URSÄKTA!? Jag sov på soffan med bebis för att han skulle få sova ordentligt eftersom det var onödigt att båda var vakna på nätterna och jag helammade (nu gravid med 2:an och jag är ungefär 150% säker på att jag tuffat till mig sen dess. Om nån vill sova en hel natt kan den ta soffan. Ammaren tar sängen)
    Han har någon romantisk tro att han satt uppe på natten med bebis och kollade OS. Nej nej nej, det var vad du trodde att du skulle göra men typ gjorde en gång för att bebis var otröstlig och jag var nära att kasta ut honom från balkongen (OBS! Skämt, fast inte skämt, alla fattar va?)

    1. Detta låter precis som hemma hos oss, minus att jag aldrig gav upp sängen. Nu sover mannen (för det mesta) på madrass i vardagsrummet, dottern är 15 månader. Han kan vakna på morgonen och säga: ”vilken hemsk natt!” eller beklaga sig för vänner över hur orolig baby är om nätterna. Jag blir så arg: ”Du ligger ju i annat rum med öronproppar!!!!!”

  4. Så himla många gånger jag I TOLD YOU SO!-skrattat tyst i mitt huvud nu när min man tar alla nätter och är trött om dagarna. Han har ju fattat lite, lite av hur jobbigt jag haft det med de andra två, men att han nu får känna av det på riktigt? Sån himla ego-vinst!

  5. Tror inte det minsta på att du är dålig på att få dem att sova på nätterna. Barn har olika personlighet. Punkt. Sedan tror jag att barnens personlighet samverkar med hur man är som förälder. Är det väldigt viktigt för en att barnen sover i egen säng/sover hela natten kanske man kämpar mer med det än du varit beredd att göra, men det betyder ju inte att endera är bättre eller sämre. Har man sömnstökiga barn kanske det kräver ganska mycket att få dem att sova. Vår första har extremt svårt att somna om vi inte gör hela ritualen plus typ fysiskt håller fast honom och ett missat sömntåg innebär att han bara varvar upp och får ännu svårare att sova. Gissa om vi har fått mycket skit för att vi är osköna föräldrar som stressar med sömntider. ”Det är bara att ta med honom på fest. Sluta stressa. Till slut somnar han i ett hörn.” Öh, nej säger hon som tillbringat festerna med att plocka ner honom från kristallkronan.

  6. Barn sover väl över lag oroligt tills de är typ 3 år? Vår 6-åring sover som en stock medan 2-åringen sover periodvis bra. Som ett tärningsspel. Man blir allt bra förvånad när man vaknar av väckarklockan efter en hel natts sömn!

  7. Inte är det väl ditt fel att barnen inte sover. Jag tror också att barnen har olika personligheter och vissa barn tar större intryck av dagen och är mer oroliga nattetid och vissa barn sover hela natten. Jag LOVAR att ni( liksom vi gör nu) kommer att få dra upp eta barn när de är tonåringar……. Vips är det barnen som sover mest och längst. Håll ut och glöm inte bort att älska varandra under tiden.

  8. OH, igenkänningen. Har också tagit typ alla nätter pga amning osv. Däremot har jag ju alltid sovmorgon då när mannen varit hemma. De gånger han beklagat sig över det har det brunnit. När han någon gång sa nåt som liknade att det var värre att gå upp på morgonen (kl 07 efter att ha sovit en hel natt) än att periodvis vakna var 46:e minut efter att jag gjort det med tre barn under 8 år… Ja, det nog vårt värsta bråk.
    PS. Vill bara säga att han typ alltid uppskattat upplägget och supportat. Men han har väl också haft någon dålig morgon någon gång vilket jag inte haft empati för.

  9. Älskar de två sista meningarna i inlägget så himla mycket!! 😀 Väntar så mycket på att Sixten (1,5 år nu) ska börja sova hela nätter åtminstone någon gång ibland….. :/ Och håller med exakt ang suget efter ett tredje barn…..

  10. Nämen va!? Klart det är barnens personlighet och inte föräldraskapet som formar hur de sover!
    Bevis 1: alla föräldrar som haft ett barn som sovit och ett som inte gjort det.
    Bevis 2: människor i alla åldrar har ju olika ”bra” sömn, olika sömnbehov, är olika lättstörda osv. Varför skulle bebisar vara annorlunda?

  11. Älskar detta kommentarsfält. Jag är övertygad om att barn är olika, som flera redan nämnt. Har närt två famnsovare vid min barm. Jag är också rätt säker på att jag och min man bara gör sömnhatande, närhetstörstande bebisar. Nu har lilla som snart fyller tre äntligen börjat sova och det sjuka är att jag redan nästan glömt vilken vidrig tortyr det är att bli väckt flera ggr per natt.

  12. Håller med alla tidigare talare om barnens individuella personligheter. Men tror (vet) även att vår generation är mycket mer lyhörd för barnens behov än våra egna föräldrar var. Allt är förstås generaliseringar men ändå. Min mamma ansåg att bebisar får starka lungor av att skrika (hon ammade också endast var fjärde timme). Min svärmor har ofta jämfört lyckad barnuppfostran med hur man hanterar hundar. Båda är snälla människor formade av sin tid, men inte sjutton vill jag göra som de har gjort – även om det innebär att jag sovit hackigt i snart sex år.

  13. Men herregud vilken igenkänning. Crille häromdagen på middag, Lia var världens enklaste unge, sov , åt inte så mycket på nätterna och jag ba….WHAT, jag helammade varje natt i 9 månader, ibland åt hon sex ggr/natt men det finns ju ingen anledning att väcka honom om hon bara vill till bröstet och blir tyst och lugn när hon får det. MEN ÄNDÅ!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.