En fredagskväll 

Efter jobbet gick jag direkt från pendeln och hämtade barnen. Hade så sjukt tunga kassar att bära hem. Barnen cyklade. 

Jag fattar inte hur såna föräldrar som kan ha typ ljus kappa eller en vit skjorta, när de umgås med sina småbarn, gör. I den brantaste nedförsbacken hemåt vågade inte Arve köra trehjulingen så jag fick gå som nån quasimodo, framåtböjd med all packning och samtidigt dra trehjulingen. Upptäckte efter en stund att kaftanen klistrats fast under skon med hjälp av ett gigantiskt tuggummi, som kletats ut under halva sulan. 

Till slut kom vi hem. Barnen trängde ihop sig i ikeabaljan och under tiden hade jag dagens lugnaste stund. 

Sen behövde vi åka till centrum och göra ärenden inför den här hektiska helgen med två dop, ett barnkalas, avslutning i gymnastik och simskola. 

Barnen brukar vara ganska duktiga i affärer men en fredagskväll… blev så arg på Arve inne på H&M att jag höll på att svimma. Ändå gullig tjej i kassan som var på min sida och hjälpte till att hota. Lol. 

Körde på Kaninen som ville somna som kvällssaga (finns som ljudbok på Sthlms bibliotek) till Junis starka motvilja. Men de somnade i alla fall snabbt och de behöver en bra natt för att orka morgondagen. 

När de somnat städade jag mig igenom tre poddar och ett telefonsamtal. Bara att vika in tvätten tog väl en podd. Men Martin kan verkligen inte göra så mycket pga ryggskadan och jag hade inte ens packat upp min resväska efter LA (kom hem för snart två veckor sen) så det var välbehövligt med ett rejält ryck. 

Nu är det väl ca sex timmar innan första barnet vaknar så det vore smart att försöka sova. 

Ursäkta eventuella stavfel och grammatiska märkligheter. Orkar inte ens läsa igenom, nu postar jag. 

8 reaktioner på ”En fredagskväll ”

  1. Ha en fin helg, Hanna!

    Gillar såna här inlägg himla mkt, vet egentligen inte varför. Men fint att få vara med i vardagen antar jag. 🙂

  2. Igenkänningsfaktorn är total. Igår kl 17 stod jag och 3-åringen och packade ihop matkassen på Hemköp när han plötsligt bara har slut på gott humör och bestämmer sig för att dra. Han kutar därifrån, på väg rakt ut i gatan, jag efter med matkasse, stor jobbväska och skoskav, fick tag i honom och skäller på ungen inför hela köpcentrat. Då mår man (inte). sen tröstade vi oss båda två med glass. Tur att humöret ändå kan vända snabbt på dessa små.

  3. Livet alltså, så jobbigt ibland i stunden, men så fint. Att man är så vuxen! Ansvar för två barn! Svindlande. Och ändå självklart. ❤️

  4. Åh vad befriande det är att läsa inlägg som detta. Känna sig lite mindre ensam i vardagen som slukar lite för mycket av livet enligt mig. En kämpar väl på som du brukar skriva …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.