Frontalkrocken

Igår kväll ringde mamma och berättade att Erik, pappa och vår farbror frontalkrockat på E18 vid Sörmon. En mötande bil hade kommit över på fel sida vägen.  

Mitt hjärta hann stanna innan hon hann säga att alla var vid medvetande och efter omständigheterna ok. Erik fick stanna på sjukhuset över natten men har också fått komma hem nu… Jag är såklart otroligt tacksam över att det gick bra. Men usch, livet är så skört!

Med det sagt, förlåt att jag varit så extremt dålig på respons i kommentarsfältet men det har varit mycket på olika håll. Nu packar vi för fullt hemma och imorgon ska vi flyga västerut. Brorsan till en granne lånar lägenheten när vi är borta, så förutom att packa städar vi också. Men det är bra såklart. 

Hörs imorgon säkert! Tack för att ni skriver, tipsar och peppar <3

10 reaktioner på ”Frontalkrocken”

  1. Åh Hanna vilken mardröm. Så glad att allt gick så bra ändå. Usch vad hemskt det måste varit för dom. Man vet ju bara hur man mår efter att vara nära att krocka.
    Fint att ni har en härlig semester framför er nu! Trevlig resa.
    xox

  2. Mardröm! Vilken tur ändå att det inte blev värre (även om detta var illa nog, så klart). Usch usch usch!
    Hoppas att ni får en riktigt fin resa!

  3. Åh fy! Anders stod i bilkö efter den olyckan och jag får alltid så ont i magen och tänker att ”nu är det nån som mår riktigt dåligt”, både anhöriga och de som varit med i olyckan….och det värsta av allt är ju att det inte är alla som kan ”må” efter en frontalkrock. 🙁
    Tack gode gud att det gick bra! <3

    Ha en fin resa nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.