Gå med i en klubb! 

Jag har visserligen inte gjort en statistiskt säkerställd undersökning i ämnet, men visst känns det som om småbarnspappor i högre utsträckning har hobbies/intressen (som kräver egentid utanför familjen) än vad småbarnsmammor har? Golf, Korpen-innebandy, gå ut+vara bakis, köra motorcykel eller vara publik på fotboll eller hockey. Jag skulle egentligen också vilja räkna in att resa i jobbet/jobba över mycket, eftersom det gör att en är borta från familjen och förverkligar sig själv på något sätt.*

Det där är lite svårt. För om en är borta flera kvällar i veckan och/eller några timmar på helgen under småbarnsåren så påverkas den andra personen av det. Och om den också skulle vilja odla sina intressen i ungefär samma omfattning skulle det inte bli så mycket tid över till familjelivet. Men det är där man liksom måste mötas och börja dela upp fritiden lite, så att det blir nån form av ungefärlig rättvisa. MVH familjerådgivaren.

Mitt tips till er som inte har en speciell hobby och därför inte per automatik ”tvingas” spendera tid ifrån familjen och förverkliga er själva: starta en klubb.

Jag älskar vår bokklubb. Mitt medlemskap gör att jag måste läsa mellan träffarna och på våra möten pratar vi om viktiga och oviktiga saker och äter god mat. Det är så härligt! Om man inte orkar läsa (alltså under småbarnsåren kan det faktiskt vara övermäktigt att ta sig igenom en bok i månaden) kanske man kan ha en aktualitetsklubb där man ses och pratar om sånt man snappat upp i diverse medier? Personligen föredrar jag tillställningar där man får babbla mycket, men det är väl bara fantasin som sätter gränser för hur och med vem man kan ses. Spela hockey, promenera, sy och sticka, gå på bio, baka cupcakes, spela rollspel, bada bubbelpool. You tell me. Även om man inte har nån särskilt hobby och egentligen helst vill lägga barn och kolla på nån serie med sin partner de kvällar man är hemma samtidigt (hej!) så är det viktigt att få lite tid för sig själv och sina vänner. Åtminstone några tillfällen i månaden.

*Men äsch, strunt samma egentligen om det är mannen eller kvinnan, jag har många kompisar där mamman jobbar jättemycket eller har häst eller tränar för Iron Man. Det var bara nån teori jag ville lufta…

17 reaktioner på ”Gå med i en klubb! ”

  1. Ja! Skitbra! Fast en invändning: Jag vill INTE räkna in jobb. Tänker på detta: ”Jag skulle egentligen också vilja räkna in att resa i jobbet/jobba över mycket, eftersom det gör att en är borta från familjen och förverkligar sig själv på något sätt”

    Ja, jag är ju borta från familjen. Och visst, det är väl en form av förverkligande. Men det gör också att utrymmet för min egentid utanför familjen krymper avsevärt. Jag kan ju (och vill inte heller alltid) liksom ha en hobby OCKSÅ, ovanpå att jag redan jobbar borta. För jag tänker att det viktigaste med hobby/självförverkligande på något vis ändå är att du äger din egen tid och gör det till något lustfyllt. Jobbet är ju inte luststyrt på så vis att du kan välja att hänga där en dag och en annan inte.

    Jag känner att jag aldrig äger min tid. Först äger någon annan den på jobbet och när jag kommer hem så säger t ex D att han vill sticka ut och springa eller något dylikt, vilket förstås är honom väl unt då han så himla ofta har nästan all tid fram till läggdags ensam med dem. Men det är inte alls lika enkelt för mig att bara sticka ut och springa när jag kommer från jobbet. Jag har redan haft min tid borta s a s.

    I vinter har jag haft syjunta med ett gäng tanter här i byn varje vecka och det har varit skitkul! Och jag bestämde tidigt att jag skulle gå på juntan även om jag jobbat mycket/varit på jobbresor den veckan. Just för att känna att jag för en gångs skull ägde min egen tid och gjorde något som jag ville. Sorry, det var ju inte riktigt det som texten handlade om, men jag tänker så himla mycket och ofta på detta i min egen familj, och att det kanske också är en typisk kvinnogrej, att vi kvinnor räknar in jobbtiden som ”borta från familjen” och så krymper den där egentiden ännu lite till (jag tror ju också att det är främst män som låter sina hobbies ta tid). Och jag tycker som du att det är superbra att ha åtminstone lite tid som är bara ens egen, eller för vänner.

    1. Nej men jag håller med i ditt resonemang. Jag pendlar ju två timmar om dagen och även om det innebär att jag hinner läsa/lyssna på podd/kolla på serie så är det ju ändå ganska slitigt att transportera sig. Och inte precis ett tillfälle att träffa vänner på. Men om man väljer (och alltså har valmöjlighet, det har ju faktiskt inte alla) att ha ett jobb som nästan varje vecka kräver att man jobbar över eller åker på resor och är borta flera nätter eller liknande så tycker jag att den andra personen (som då varit ensam med barnen i större utsträckning) ska ha lite förtur. Även om båda såklart behöver hinna med annat än jobb/familjebestyr.

      1. Ja, det tycker ju jag med, så det är därför jag ger bort i princip alla möjligheter till D. Men det innebär att han betydligt oftare har möjlighet att lufta huvudet från måsten (oavsett om det är familj el jobb som avses) och jag tror han är ganska hjälpt av det när det kommer till både ork och humör. Om man jämför med mig. Nu reser ju han också i jobbet en del, men det är nog mest vardagarna där han jobbar hemifrån och jag pendlar 16 mil per dag, som gör att jag känner att det blir orättvist. Oklart för vem. Kanske oss båda.

        1. OBS att han hämtar barn kl 16 och jag kommer kl 18 de dagar jag inte jobbar hemma så det är ju inte eoner av tid men ändå slitsamma timmar pga dagiströttma + hunger + laga mat och få dem att äta.

  2. Men du har ju inga intressen! Sa (gastade) min man när vi hade diskussion om ämnet. Så bestämde jag att min hobby är att basta så nu går jag på badhusets spa-avdelning och bastar/badar bubbel lite nu och då.

  3. När vi fick vårt första gemensamma barn bestämde sig min sambo, som därutöver har två barn från tidigare förhållande, för att sälja motorcykeln pga lite tid och hög risk. När vi fick (jag klämde ut) vårt andra barn (hans fjärde)
    bestämde han sig för att ta flygcertifikat. Eh… Well, well.

    Jag tycker att du har en fin poäng i ditt inlägg! Här hos oss tog en fantastisk kvinna, som inte har några barn, tag i att bilda en klubb för att mammorna ska få komma ut, snacka och slippa läggning. Fantastiskt!

  4. Jag håller med dig i sak och tror att just jämvikten när det gäller roliga grejer utanför familjen är viktig för relationen. Dock har jag ett annat problem – min snubbe jobbar periodvis mycket kvällar (3-4 i veckan). Det lämnar liksom bara tre kvällar kvar och ska jag då ta en av dem till egna grejer blir familjekvällarna så himla få och ett undantag och det vill inte jag så då offrar jag hellre av min tid. Vill iofs inte heller vara trökiga homebodyn som aldrig gör något så lite låst läge. Och ja, man behöver ju inte göra grejer bara på kvällarna men menar mer tidsekvationen i stort, att den kan kännas svårlöst = med dagis och jobb x 2 finns ju bara x antal timmar tillsammans.

    1. Vet inte hur små barn ni har eller hur det ser ut m barnvaktsmöjligheter, men vi gör faktiskt ofta så när en av oss är iväg, att barnen är hos mormor och morfar just den kvällen för då kan hemmavarande förälder få lite egen tid utan att det inkräktar på gemensamma familjelivet. Plus blir inte lika tungt för den som är ensam m barn heller.

    2. Men gud JA! Min man jobbade ju exakt så där förut och de kvällar man har tillsammans blir så värdefulla. En grej man kan göra är att träffa nån kompis direkt efter jobbet och komma hem när barnen har somnat. Då hinner man både träffa en vän och kan umgås en stund med sin man.

  5. Mamma var lokalpolitiker när jag var liten o pappa har en klubb som han o några vänner startade för typ 40 år sen som fortfarande är jätteaktiv. Plus att de VARJE torsdag när jag växte upp åt middag tillsammans med ett gäng andra vänner. Vi ungar åt hos farmor den dagen i veckan o det var ett jättebra arrangemang genom hela uppväxten att ha så nära kontakt med farmor o farfar. Är glad att jag fick den vänskapen, på gymnasiet gick jag ofta hem till dem på mina håltimmar o bara satt o pratade. Inte tänkte jag på att det var för att föräldrarna skulle få göra nåt utan oss ungar, det bara vara så, de hade sina saker de var iväg på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.