Glöm aldrig!


Först blev jag orolig för det eventuella hjärnfelet men sen kom jag på att jag inte är nån optimist. Eller, jag tänker visserligen ofta att saker/problem/livet i stort kommer att ordna sig. Men jag tror det inte så  starkt att jag därför lämnar viktiga saker åt slumpen.

Jag stör mig på att det anses lite torrt och tråkigt att vara redig eller planera saker och sånt. Som om man missar massor av härligt i livet genom att ha lite kontrollbehov?

Ja, det gör man väl kanske. Om man med ”missar massor av härligt i livet” menar att stå på flygplanstoaletten med nedbajsad bebis och ombytet i det incheckade bagaget eller att behöva bo på ett svinskabbigt men ändå dyrt hotell för att man bara bokade tåg och tänkte att det alltid löser sig med boende.

Själv kan jag vara lite initialnegativ och pessimistisk men det är mest för att jag vill få klart för mig vilka potentiellt jobbiga situationer som kan uppstå så att jag kan försöka förebygga dem.

Men i övrigt känner jag mig utpekad av den här Jan Stenmark ”En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart.” För jag kan verkligen hitta något positivt i det mesta. Exempel: att ha två timmar tur och retur till jobbet? ”Äsch, när man är småbarnsmamma är det egentid.” så sitter man där helt dumglad och lyssnar på nån pod medan dörrarna på tunnelbanan öppnas och stängs vid 32 stationer innan man är framme, eller njuter av att jobba in en halvtimme på pendeln.

Finns det förresten något mer störande än ”för sån e jag”-inlägg i sociala medier. Eller i livet i stort egentligen? Jag ber så mycket om ursäkt, vet inte vad det tog åt mig. 

Berätta mer om er personlighet, tack.

6 reaktioner på ”Glöm aldrig!”

  1. Åh GUD JA! Alla sådana där filmer med ”den galna hippietjejen” som typ strular till det men blir älskad ändå? (Det är ju aldrig ”galna hippiekillen” för killar ska vara lite struliga av naturen ändå.) Och så ses man som tråkig för att man i den filmen skulle varit den i hårknut och våtservetter som fått rädda situationen och setts som 20 år äldre samt utan smink?

    Jävla hippietjejen. Eller snarare jävla manliga manusförfattare som drömmer våta drömmar om hippietjejen.

  2. jag är nog ganska lik dig! är positivt inställd men tror liksom inte att någon slump ska ordna det för mig, utan att lite planering och fix underlättar livet. stör mig också därför på när folk tycker man har ”tur” med jobb, relationer etc. JAG ANSTRÄNGER MIG FAKTISKT!

  3. Haha. Jag kämpar för att bli mer strukturerad och planerad och blir ständigt överraskad över hur mycket bättre det mesta blir när jag lyckas. Som du säger; härligt avslappnat resulterar kanske ibland i härligheter men minst lika mycket tvärtom. För oss slutade det tex med att ingen av våra vigselringar (gifte oss i fredags, tjoho) visade sig passa. Hade ju vart kul om de gjort det? Men skickar man akut in första bästa ring som man lyckas på få fingret i absolut sista stund till ringmakaren så gör man.

  4. Extrem rutinmänniska. När rutinerna rubbas blir jag på en gång stressad/ arg/ ledsen and so on. Det är nästan så jag bör kalla det ett ”problem” i min vardag då jag är fruktansvärt uppbunden vid det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.