Jag kan ingenting om Star Wars men jag är inte stolt 

Alltså när man koketterar med att inte känna till något, det är väl en sjukt fånig företeelse? När jag var yngre (alltså kanske 12-15 år yngre) vägrade jag kännas vid mitt kompisgängs faiblesse för schlager. Gjorde egna skivor som jag brände ut och tog med till fester (ja senare fick jag äntligen börja spela skivor på klubb) och höll på och divade mig med nån slags ”bra musiksmak”. Sen insåg jag att det är mycket roligare med dålig musiksmak, eller åtminstone prestigelös musiksmak och skrålade glatt med till Kärleken är evig och Högt över havet. Samtidigt som jag introducerade nya låtar för personer som inte själva orkade sitta och leta på internet men som ändå tyckte det var kul. 

Jag har varken läst Fifty shades eller sett nån Star Warsfilm (blandar även ihop Star Wars med Star Trek) men är detta något jag är stolt över, att jag missat populärkultur som så många funnit nöje i? Nej, verkligen inte. Jag skäms.

Älskar för övrigt att mina barn kommit hem från förskolan och velat lyssna på Cropi (Groupie) naaaaw, de börjat utveckla en egen musiksmak! och har försökt introducera Spice Girls för Juni. Jag vill erbjuda så bred kulturell bas som möjligt, utifrån mina (sett ur ett större perspektiv visserligen läskigt snäva) kulturella begränsningar. Jag försöker att inte överföra mina värderingar om att Totoro är finare än (ganska vidriga) Barbie in the dreamhouse, däremot pratar vi såklart om filmer vi ser (men tips: om ens unge vill se Barbie är filmen där de är musketörer ett härligare val). 
Oj nu blir det här jättelångt och det var inte meningen, såg bara nån uppdatering på Facebook som ”fick mig att tänka”, ha. 

6 reaktioner på ”Jag kan ingenting om Star Wars men jag är inte stolt ”

  1. Men, ja! Minns för en evighet sen när jag var självnedervärderande tonåring och nån creddig person (som jag självklart var kär i) fråga vad jag lyssnade på för musik och jag inte ville svara riktigt pga ”-du tycker säkert det är fjortismusik”. Eh. Så upptagen av självhat att inte ens musiksmaken var ok? Så, ja, vill icke överföra detta till mina barn. Bara kanske, lite, i smyg styra bort från vidriga program, hehehe.

    1. Ja, jag försöker också i smyg att styra, eller kanske ännu mer att introducera sånt som känns både fräschare och ändå fortfarande är underhållande liksom. Så deppigt med frågan om musiksmak, för de flesta har ändå en ganska bred smak, lex radion. Så stressande då.

  2. MEN GUD! En gång pratade jag och mitt ex om Starwars i 20 min innan det framkom att jag nog eg pratade om Startrek (som jag sett några avsnitt av). Det gick dock bra att diskutera ändå!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.