Jag lever!

Och Martin med. Det verkar gå ganska bra efter operationen, även om det såklart känns när nån karvat i ryggen osv. 

Tystnaden i bloggen beror hur som helst på att jag: 

1. Försöker vara en relativt god mamma/fru och rodda det mesta i hemmet (inkl lämning och hämtning på förskola och skola) pga konvalescent partner som tex får lyfta max fem kg (det beror kanske på att de bland annat lyfte nån muskel med en tång för att komma åt diskbråcket). 

Jag lyckades ganska bra med familjegörat tills jag fick nån slags influensa i torsdags. Kämpade på ändå, men sov långa stunder när barnen såg på film eller lekte på sina rum. Var yr med muskelvärk och feber. Innan jag blev sjuk lagade jag i alla fall denna måltid: parmesanköttbullar med timjan och stuvade makaroner. 

Ok nu fortsätter listan. 

2. Försöker jobba undan så att ingen annan behöver göra mitt jobb när jag är borta och så att jag inte ska behöva få panikstress när jag kommer hem och det lackar mot jul(kampanj) mm. Det går faktiskt ganska bra på den fronten och jag vill tacka mig själv för att jag satt till efter 23 ikväll och fick ungefär lika mycket gjort på de tre timmarna som på en normal arbetsdag. 

3. Förbereder mig mentalt för att åka till LA med familjen om en vecka. Idag beställde jag nya armpuffar till barnen, det finns såklart att köpa men orka hetsa runt efter det första dagen med jet lag. Imorgon måste jag komma ihåg att låta dem prova sina sommarsandaler så att de fortfarande passar (auto correct föreslog ”Sommarstad Ale”). 

Gud vad lyckligt lottad jag känner mig att få åka bort med det här gänget. Bara så ingen tror att jag är otacksam med mitt gnäll över mycket att göra just nu. 


Förlåt för detta inlägg. Nu ska jag sova. 

9 reaktioner på ”Jag lever!”

  1. Heja dig!!! Du låter ju inte ett dugg gnällig! Jag hade lätt spelat sorgsen fiol i bakgrunden om jag roddade familjelajfet pga opererad man OCH fick influensa!!
    Och GUD så gott det såg ut! Blev hungrig, men klockan är 9.22 och det känns lite tidigt för lunch?

    KRAM!

  2. Alltså, för mig låter (kan man säga så om text?) det inte som gnäll. Mer som planering och teamwork, du tar det tyngre lasset nu och när den konvalescente är fit for fight så tar han ett annat tungt pass när du inte kan.

    Har just kommit hem efter en vecka med familjen och bästakompis-familjen på Gran canaria. Det var stressigt innan vi reste men såå himla härligt att komma iväg. Jag ville inte åka hem och då är jag egentligen en sån som trivs bäst hemma, brukar tycka att det är skönt när sista dagarna på resan kommer så jag kan få åka hem och ha vardag igen.

    Ha en fin resa team Rosell!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.