Köp en hund, Sandra!

Jag har precis fått vara bollplank när en bekant (så kallar jag typ alla jag känner på internet) skulle köpa en omplaceringshund. Fast först skrev jag ett extremt neggigt meddelande, om hur hundar kan vara skälliga, bita sönder kläder/inredning, ha svårt att vara ensamma hemma, vara reserverade eller vaktiga, lämna äckliga avtryck (snoppdropp/löpblod) i soffan, vilja rulla sig i döda grodor/bajs/på en plats där en soppåse har legat och läckt sopor i en hel sommar osv.

Jag älskar när folk köper hund (vill ju själv ha hund igen en dag) men det är ju massor som är jobbigt också och det ville jag inte sticka under stol med. Men sen fattade jag att hon redan tänkt på allt och dessutom – blir så glad när detta händer! – var ute efter en hund av sällskapsras. För jag tycker folk i allmänhet är så himla dåliga på att tänka på vad hunden är framavlad för i förhållande till vad de vill ha för temperament. Och att många fler borde köpa milda sällskapshundar istället för betydligt mer krävande raser.

Nu ska de i alla fall hämta sin dvärgpudel-omplacering som de har fått låna på prov och som är veterinärbesiktad och de kommer ha det så fint ihop. Jag känner mig jätteglad för deras skull.

Sen läser jag om Sandra Beijer vars kille gjort slut och tycker att hon också ska köpa sig en hund. Och apropå att läsa signaler så ska man inte behöva läsa signaler i ett förhållande. Det är var och ens ansvar att kommunicera så att den andra förstår.

dog-1674115_1280

 

6 reaktioner på ”Köp en hund, Sandra!”

    1. Alltså jag dör! Trodde ”snoppdroppet” syftade på när en snubbe (snoppen) drar (droppar). Eftersom inlägget också handlar om dumpning, HAHAHA!

      Och i övrigt: heja Sandra, heja hundarna!

  1. Men åh, är det verkligen så? Jag tänker på det här med att läsa signaler. Det är klart att båda ansvarar för kommunikationen i ett förhållande, men oftast fungerar det väl bara i förhållanden som för tillfället är lyckliga? När en kämpar och sliter och saker gör ont, då är det svårt både att vara tydlig och ta emot tydligheten. Tänker att kommunikation är lättare när en är lycklig, är en olycklig är det kanske mer signaler än ord?

    Äh, jag vet nog egentligen inte vad jag vill säga. Tror jag tappade bort mig. Märkte bara att det hela berörde mig. 🙁

  2. Klokaste bloggen. Och fler hundar till folket (när det är genomtänkt)!!!!! Innan jag köpte Myran varnade alla mig för att det skulle bli så jobbigt. Nu säger alla att hon är så otroligt lätt hund att ha. MEN DÅ blir jag orolig att jag aldrig ska kunna ha någon annan hund i framtiden för jag är så van vid att ha en anpassningsbar hund som kan följa med exakt överallt och som alltid är så snäll.

  3. Väldigt viktigt det du skriver om. Att välja efter egenskaper och inte utseende. Vi hade en pinscher (ej dvärg) och det var underbart. Vi hade så mycket roligt ihop och smartare hund finns inte. Men han krävde otroligt mycket aktivering och han var vaktig och behövde rutiner. Låg han i soffan fick han alltid hoppa ner innan någon satte sig, så fick han hoppa upp igen och var världens snällaste hund. Om någon förutom jag eller husse satte sig brev utan att göra som ovan blev han vaktig. Det var ingen lätt vovve. Tyvärr hade han en immunförsvarsjukdom som gjorde honom galen tillslut, så efter 5 år fick han somna in. Jag kommer aldrig mer att välja en sådan ras men jag ångrar inte våra år tillsammans!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.